Vintertid

Ni har väl ställt om era klockor?

Många var de förvirrade figurerna under

svarta paraplyn i söndags.

Till och med Patrik hade missat att ställa om klockan,

och hade ni mött min kollega hade ni förstått att denna

lilla men ändå ganska stora förändring i dygnet kan skapa

stor förvirring även på medvetna människor,

som vanligtvis har bra kontroll på läget.

Jag blev mest förbannad på mig själv för att jag missat det.

Efter några hårda dagar i Göteborg med arbete, spelningar,

skador och öl hade jag inte haft något emot att sova en timme

extra innan den 11½ timme långa arbetsdagen tog sin början.

Nu är det tisdag och jag har jobbat 11½ h i två dagar i sträck.

Igår var jag inte hemma fören kvart i ett, och eftersom

klockan i skrivande stund är 09:45 och jag återigen är på

jobbet kan man räkna ut med lille tummen att jag sovit för

lite inatt. Jag hatar att sova för lite. Och jag hatar att gå upp

tidigt på morgonen. Jag fungerar inte då.

Det är höstlov och vi kör därför film för fritidsbarn på morgonen

idag. Eftersom ingen annan kunde och jag behöver stålarna

tog jag på mig den här körningen.

Klockan kvart över nio var jag alltså tillbaka på Park bio,

och en halvtimme senare var det 80 barn i kö ut till dörren.

Alla skulle ha biljetter och ungefär hälften skulle ha popcorn.

Lillasystern dök upp i hopen av barn också.

Så ja. Jag sitter här och väntar på att få städa upp i sallongen

efter barnen. YeahYeahYeah.

Idag slutar jag dock redan vid 15:00 och åker då hem, för att

sedan ta bussen tillbaka till stan och sedan tåget till Ljungskile.

Göterborg imorgon. Möte på Pustervik och på kvällen

invigning av Planeta- festivalen. Kanske några öl efter det??

Torsdag blir det troligen fet hemgång eftersom det kommer

en moster och lite kusiner. Resten av veckan ska ägnas åt

rollspelets vackra konst. Så är iaf planen.

Blir nog fint.

Fan vet om jag inte slår mitt personliga rekord i antal jobbade

timmar den här månaden alltså. Vore fett.

Borde försöka ta mig upp i nivån Patrik låg på i augusti.

Han jobbade då 200 timmar och var ledig totalt 3 dagar under

månaden. Betänk att karn dessutom jobbar på annat jobb

utöver bion. Kära nån. Jag försöker ta mer och mer

timmar, men det brukar landa runt 150.

Ännu inget beslut fattat om hur jag ska göra med flytt/stanna.

Jag har kommit på att jag har för mycket andra småsaker

som jag måste ta tag i och lösa innan jag klara av att fatta ett så

stort beslut som avgör om jag ska flytta eller inte.

I nuläget har jag varken tid eller ork att styra upp en flytt och

börja jaga jobb. Måste rensa undan en del annat först;

typ stapla klart veden, hitta en lösning på Bäverhyddan Edgars

framtid, göra klart intervjun åt kommunen, skriva insändaren

till Strömstadtidningens Fria ord osvosv.

Skriver en jävla massa poesi för tillfället.

Det är lite coolt. Jag känner att jag genomgår någon slags

förändring i mitt skrivande. Jag kan känna hur jag tar

det till en ny nivå och "utvecklar det".

Jag suddar och ändrar och reflekterar över varje

rad i dikterna mer än jag någonsin har gjort,

och resultaten är blandade. Det är spretigt och ojämt,

och det känns verkligen som texter i ett övergångsstadium.

En del är bra och en del har jag ingen uppfattning om.

Det är som sagt jävligt spretigt. Det är texter om krig,

resor, poeter, platser och även texter om karaktärer

jag skrev om för flera år sedan. Det ska bli kul att se vart

det här slutar, för just nu känns det som om mitt skrivande

befinner sig mellan två olika nivåer. Kanske är det inte

ens på väg till en högre nivå. Det var flera år sedan

sist jag var medveten om att mitt skrivande förändrades.

Det har så klart förändrats sedan dess, men det har

gått mer långsamt och obemärkt förbi.

Mitt skrivande genomgår växtverk just, och jag är

nog den som är mest intresserad av att se vart

detta ska sluta. Lägger troligen upp en del texter

inom en snar framtid, men just nu säger jag som poeten

i Big Fish: "Never show a work in progress"