Bland popcornbägare & ångest

Det har hunnit bli 2008, och det känns väl över lag bra.
Jag gillar inte alls att skriva 8:or, vilket känns lite jobbigt.
Hur många gånger under ett år skriver man årets tal liksom?
Nu menar jag alltså att skriva 8:or för hand. De blir snea.

Men vafan. Annars känns det väl okej.

Jag har egentligen varken särskilt stor lust eller inspiration
till att blogga ikväll, och jag vet inte varför jag gör det trots detta.

Jag jobbar idag för första gången sedan mellandagarna.
Känns både bra och dåligt. Måste ha pengar, men lönen
för januari kommer ändå inte räcka till annat än hyra, vilket
ju såklart inte känns bäst.
Jag jobbar och har precis vikt en massa popcornbägare
(som rubriken hintar om).

Ångsten i rubriken tror jag inte jag orkar gå in på.
Den ligger liksom som ett stort täcke över stora delar av mitt
liv just nu i allmänhet, men i synnerhet över just orden
bostad & arbete. Man kan säga att jag grubblar från
det jag vaknar på morgonen till det att jag somnar på natten.


Våren är på väg säger de. På radion talas det om blommor
folk observerat börjar komma upp. 14 januari. HURRA!
Men inte fan är det vår i luften här inte. Snarare höst.
Det regnar och är jävligt rått i luften. Solen är långt jävla
bort. Det regnar, regnar, regnar (även in i källarn... huset lär väl
rasa snart). Det regnar konstant känns det som, och
jag är redigt jävla trött på det.

Jag antar att man får stå pall och kravla sig ur stormen...
som vanligt.