Utmaningen!

Det vandrar ett spöke över nätet!

Det kallas "Utmaningen".
För några veckor sedan blev jag utmanad av den
gamla räven Marie.


Sedan dess har jag blivit utmanad av flera andra.
Jag har inte svarat därför att jag velat tänka
på vad det faktiskt är jag ska skriva.
Ska man ställa upp på sån här skit så ska man
vara seriös iaf. Och nu är jag klar över vad det
är jag ska skriva. Så, mina vänner.
Bit ihop, ta er samma, och läs vidare på egen risk!

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva
sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om
sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare
och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver
han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta
dem veta att de har blivit tagna och att de ska
läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag minns inte min första fylla/mina första fyllor.
Jag var så ung, och jag har bara fått det berättat för mig.
I Krokstrand där jag vuxit upp har det länge funnits någon
form av "lätt" syn på det här med att barn ska hållas undan
när de vuxna festar. Otaliga är de fester jag under min barndom
varit på där de vuxna supit sig riktigt fulla, medan vi barn lekt
natten lång och inte brytt oss så mycket.
Jag och min barndomsvän Elin Arulf ska i ung ålder
ha vandrat runt längs borden på sånna här fester och
druckit upp slattarna i de vinglas de vuxna ställt ifrån
sig när de blivit tillräckligt fulla och glömt bort
dem. Idag klagar min mamma över att jag dricker för mycket...
Inget ont mot henne, men lite komiskt är det.

2. När jag var ganska ung (tror vi talar 8, 9 år sådär nu)
lyssnade jag en del på mina föräldrars musik.
Jag lyssnade mycket på Lars Demians
"Skallen full av brännvin" (och vrålade gärna med).
En annan favorit var Rickard Wolffs "Pojken på månen"
När jag fick höra att Rickard Wolff var bög slutade jag lyssna
på hans musik och förnekade bestämt att det någonsin hänt.
Idag (och i skrivande stund) lyssnar jag på Rickard Wolff.

3. När vi ändå är inne på musik. Det tar emot att skriva om
det här ska ni veta. Men kan Oskar erkänna att hans idol
varit Carl Bildt, så kan väl jag erkänna att jag lyssnat på
Aron Carter. Till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt
bara hade en singel, och att jag inte var helt ute på grunt vatten!
Har verkligen blivit uppfostrad med Nationalteaterns
"Kåldolmar och Kalsipper".

4. Jag var ingen ängel som ung.
Jag var väl inte bland de värsta, men en del riktigt dumt,
som jag idag ångrar rejält, har jag hunnit göra.
Jag och en barndomsvän roade oss ibland med att ta andra
ungars mössor i bussen på vägen hem från skolan.
Ofta gav vi tillbaka dem, men en gång tog vi två mössor och
slängde de sedan i bäcken när vi kom av bussen.
(Herregud... har jag gjort det här!?).
En annan gång var vi ett gäng som en dag smög oss in i
en grannes hem (för övrigt min dåvarande lärares)
och stal flera lådor med godis. När han sedan frågade oss
om vi gjort det erkände ju såklart inte smarta jag, utan
hittade på värsta rövarhistorian!
(Herregud... har jag gjort det här!?).

5. Jag har kommit på att jag för några år drabbades av
en lätt form av tvångstankar, som delvis ännu sitter i.
Jag är dock inte orolig, och de kontrollerar mig absolut inte.
T.ex. måste jag kolla min brevlåda varje gång jag går förbi
(men bara i en riktning). Kan tänka mig att det finns de
som undrat över vad fan det är med mig och vår brevlåda.
Det finns annat också, men det är knappast något ni märkt/skulle
märka av ändå.

6. Jag har en förkärlek för att klättra upp i saker!
Det här är något som hängt med sen min barndom, och
så länge jag kan minnas. Först var det träd, men på senare
år har det utvecklats till mer höga saker.
Jag gjorde min mast- debut för några år sedan här i
Krokstrands relativt låga mast. Har även varit på
många hustak. Jag skriver det inte för att skryta om
att jag gillar att klättra upp i höga saker, men det är
helt enkelt någon form av personlig utmaning att försöka
bestiga saker (ville som liten bli bergklättrare).
Ibland tabbar man sig dock, och för ca 1½ år sedan var
jag dum nog att på fyllan klättra upp i en Riktigt hög mast
i Strömstad. Den var verkligen Skithög och man såg hur långt
som helst. Mitt i natten var det och jag var berusad.
Det var riktigt roligt tills jag först tappade Visa- kortet
ut i mörkret, och en halv minut senare hela nyckelknippan.
Dagen efter upptäckte jag dessutom att jag skrubbat upp båda
knäna. Jag lyckades tack och lov hitta Visa- kortet, men nycklarna
återfanns aldrig, och jag tror ärligt talat att de hänger någonstans
i masten.

Bara för att jag är på skrivhumör ikväll ska jag ge er en extra!
En bonus! (det innebär inte att ni som får utmaningen av mig
sedan måste göra en 7e).

7. Mina första steg. Det här är heller inget jag minns själv,
utan fått berättat för mig. Saken är den att jag i hela mitt
liv varit barnsligt förtjust i kakor, tårtor och dylikt.
När jag var liten och ännu bara kröp var min familj på
kalas hos någon granne. Vi var ute i trädgården.
Under ett samtal om tårta förstod jag plötsligt att det
inne i huset fanns en tårta. Jag reste mig för fösta gången och
gick in.

DET NI!!!

(Gud, jag hoppas inte "fel" folk läser det här inlägget!)

Dessa är utmanade (skriv i blogg, på något community,
i mail [till mig] eller med papper och penna
[brev heter det, och det skickas till mig]):
Emanuel, Denise, Rosalie, Hanna, Linnea och Sofia.