Tagluff no. 6

[INLAGG SKRIVET 26 MAJ
PUBLICERAT 28 MAJ]

Nagon kommenterade mitt forra inlagg med
"Vi väntar på del 6..."

Tja. Jag kan val lika garna salja resten av min
blottade sjal och vika ut mina tankar till allman
beskadan. Det har ju borjat sa bra, sa varfor inte
fortsatta?

Men i fortsattningen far ni garna lamna namn
nar ni kommenterar sa jag slipper ga och fundera
pa vem sjutton det ar som kommenterat.
Jag har faktiskt nog och sa mycket annat att
tanka pa. Typ omvandla valutor, titta pa kor,
putsa pa dikter, hitta brevlador till vykort,
kopa vatten utan kolsyra, halla redan pa
pass, Interrailkort och Matilda. OsvOsv.
Sa. Lamna garna namn nar ni kommenterar.

En liten lektion till de som vill kommentera.
Nar ni last inlagget gar ni in pa den blaa
texten KOMMENTARER i botten av aktuellt
inlagg.
Ni skriver er kommentar i rutan, och bokar sedan
i Other av de tre valen. Ni skriver sedan in ert
namn under. Tryck pa Publish your comment
och saken ar biff!

Nog om det.

Egentligen kunde det har inlagget fatt heta nagot
annat. Typ En tagluffares tankar eller nat sant
flummigt. Det finns en massa ting jag vill skriva om
som hant, t.ex. tva kvinnor som satt bredvid oss
pa taget till Budapest, eller skriva om resan till
Vastervik som gjordes innan vi stack.
Som vanligt har jag daligt med tid, och far darfor
skjuta ytterliggare pa inlagget
En tagluffares tankar. Men det kommer forhoppningsvis
inom en inte allt for avlagsen framtid.

Vi sitter pa ett internetcaf'e i Bukarest.
I bakgrunden hors ljud fran dataspel som personalen
har spelar.

Vi lamnade staden Brasov vid 12-tiden idag.
Vi hade da varit i stan och bott
pa vandrarhemmet Kismet Dao i 4 dagar.

De rumanska bergen runt hornet,
utsikten over hustaken, bergen och skogarna
fran balkongen. Manniskorna som kom och gick.
(just lite mer om alla dessa manniskor vi mott
kan ni lasa om i Matildas blogg).
Det var ett hart avsked. Men tiden var dags, och
vi stannade nog anda sa lange vi alls kunde.
Vi slog oss verkligen till ro.

Till raga pa allt motte jag en person som jag under
dessa dagar kom att borja tycka om kanns det som.
Det kanske inte ar sa genomtankt att borja
fatta tycke for vandrarhemsreceptionisten,
eller hur man nu ska saga, men det ar inte heller
sa mycket man kan gora at det.

Sa det var nog ocksa bra att vi drog nu... innan
man pa riktigt borjade nysta in sig i nagot...
Men ja... jag ville inte aka. Det var hart.

Brasov. Jag ar valdigt inne pa id'en att aka
tillbaka. Kanske en vecka i september?
Bara sitta pa balkongen, dricka ol, andas ut,
traffa andra resenarer som kommer och gar,
vandra i bergen. Tanken kanns just nu valdigt
lockande. Far ni mojlighet att aka, sa rekomenderar
jag varmt bade Brasov som stad, och i synnerhet
det vandrarhem vi bott pa.

Tiden gar. Maste sluta. Vi aker mot
Sofia i Bulgarien om nagra timmar,
sedan direkt vidare med tag mot Grekland
darifran. Sa... en ca 24- timmar lang tagresa
framfor oss nu.

Vi hors.