Den glada och den tankspridda dansken

Jag står för tankspriddheten och ölen för gladheten.
Okej?

Det är ett jävla liv om att jag ska blogga hela tiden,
tycker jag. Den glada dansken i mig tycker att det
är trevligt att folk vill att jag ska blogga.
Den tankspridda dansken i mig undrar om ni inte
har annat för er.

Inatt tog den glada dansken över och ska nu skriva med
den tankspridda danskens hjärna.
Det kommer att bli svart som natten och satans bittert.
Så alla ni som inte gillar det kan redan nu rulla tillbaka upp
till bilden och njuta av att kolla in "Den glada dansken"
(ölen alltså), för han kommer inte att synas längre ner
i det här inlägget.
Okej?

Från ett nyligen publicerat inlägg av
Oskar/Kolafilur/Bäver/Broder/Vapendragare på
Cirkus Miramars Klotterplank:

"Det är en liten bristvara på drömmare nu för tiden,
eller i alla fall folk som står för det.
Nog för att vi har Gloggs som är helt upp i det blå 85% av tiden,
men det räcker ju inte helt."

Antingen så behåller ni "Drömmaren" i texten, eller så byter
ni ut det mot "Tänkaren" eller något ni själva anser lämpligt.
Jag skiter i vilket.
Okej?

Jag sitter alltså med en öl på 2.8 % i handen.
Tanken var att dricka en Norrlands Guld, men de var slut,
så det fick bli Dansken istället. Ikväll spelar det inte så stor roll.
Jocke Berg lämnar för tillfället högtalarna med ord som
"Jag slåss och håller kroppen varm"
Har ganska nyss kommit hem från en trist arbetsdag på
Park bio. Det ballaste som hände var väl ungefär att jag
hittade en liten apparat på toaletten som pep och sprutade
ut parfym helt automatiskt med vad som verkar vara jämna
mellanrum.
Väl hemma och vid datorn gled jag in på Facebook för att
bita någon med min varulv eller bara läsa vad folk skriver till
varandra, men slogs direkt av att det ju faktiskt hunnit bli den
28:e november och jag har ju gått med i en grupp som,
för att visa vår konsumentmakt, lovat att inte logga in på
Facebook idag. Så nu jävlar ska jag blogga istället!

Något som är jävligt fint med att bo med endast en person till
i ett stort hus på landet är att jag nattetid kan spela hur hög
musik jag vill. Pappa sover i andra sidan av huset så han lär
knappast vakna. Det här är minsann långt ifrån hörlurar
och folk som bankar i väggen så fort man skriver på tangentbordet.

Fast det börjar bli kallt här ute på landet.
4 minus när jag åkte hem från jobbet nu.

Mamma har fått en bil av sin syster. Jag åkte till Jönköping
tidigt i lördags och hämtade den och körde hem den.
Det är en röd Volvo och vi gillar redan varandra.

Det är fint som fan med en bil till i familjen.
Jag kommer att kunna ha den till jobbet väldigt ofta.
Därmed kommer jag att kunna jobba mycket mer!
Nu har ju jag satt mig i skiten helt fantastiskt genom
att jag för några månader sedan sa till chefen att jag skulle
flytta under hösten. Därför utbildade de en ny kille.
Nu har jag ju bestämt mig för att stanna här ett tag till
(året ut iaf), så nu slåss vi helt plötsligt om dagarna.
Ryktet säger dock att vår tredje maskinist Patrik ska
sjukskrivas en månad nu snart, så då blir det förhoppningsvis
bättre. Och under jullovet blir det längre arbetsdagar.
Lönen jag får för november kommer knappt räcka för att
betala hyror, skulder, bensin osv. Men vafan.
Jag får skylla mig själv.

Jag har vart och kollat på min lägenhet för första gången
sen jag fick den i augusti. Det var ganska fint.
Jag blev faktiskt lite sugen på att flytta ner. Den står liksom
bara där och väntar på mig. YeahYeah...
inte före nyår, som sagt.

Det går tydligen en del rykten om att jag ev. ska styra upp
någon form av firande på nyår här på landet.
Till alla som undrar vilken dos av sanning som ligger till
grund för dessa rykten kan jag säga att det finns vissa planer.
Men det är ingenting bestämt, och skulle det bestämmas
något om att det blir av lär du nog få veta om du får komma eller
inte. Jag återkommer om den saken.

Har nästan hunnit både avfärda tanken på att köpa
en ny dator och återuppta tanken.
Festivalen köpte för något år sedan en dator till vårt
kontor i Göteborg. Datorn strulade som fan och stängde
av sig var femte minut så vi skaffade en ny.
Sedan dess har den här struliga datorn stått nere i
vår hall, och för några nätter sedan plockade jag upp
den för att ta mig en titt på den. Har formaterat den
och installerat om Windows och sådär, men vi gillar
fortfarande inte varandra. Den bråkar fortfarande
och det känns lite som om den fått fel uppfostran
från början. "Man kan inte lära gamla hundar att sitta"
Den funkar en stund och då funkar den relativt bra,
men helt plötsligt hänger den sig bara, eller stänger ner
programet man håller på med. Sånt gör mig tokig.
Det har helt enkelt aldrig klickat mellan oss,
och även om jag kommer kunna använda den till att spela
lite tyngre spel (tyngre spel grafikmässigt sett), kommer
det inte bli aktuellt att göra den till "Huvuddator" fören
alla problem är lösta. Då behåller jag jävligt mycket
hellre min gamla ögonsten som går som en klocka och
som har funkat helt fantastiskt sen jag fick den.
Jag kan leva med att snåla med hårddiskutrymmet
och inte ha världens bästa grafikkort.
Får väl se hur jag gör, men just nu prioriteras att spara
till en ev. resa till våren. Men ja, impulser att köpa
saker har jag ju fått förr, så man vet aldrig.

Långkalsonger är nog ett av världens bästa klädesplagg!

Jag sover jävligt mycket just nu. Under veckorna iaf.
Träffar Tove rätt mycket under helgerna, och jag
sover alltid sämre när jag sover med andra.
Men när jag är hemma och bara jobbar typ, så sover
jag ju lätt 10 timmar per natt. Lägger mig runt halv
fyra och går upp vid halv två. I morse gick jag upp vid
halv två, och då tvingade jag mig ändå upp. Hade lätt
kunnat sova längre. Det är nog mörkret. Kan också vara
att jag tänker så sjukt mycket now days... hjärnan måste vila.
Sover dessutom jävligt djupt och bra just nu. Det är nice.

Ni hör. Ni ser. Det är inte mycket nytt under solen
i mitt liv (kanske därför jag inte bloggar så ofta?)
just nu. Vi närmar oss årets kortaste dag och solen
syns till mindre och mindre, så antalet saker som
får plats under solen (om man tänker på uttrycket
"inte mycket nytt under solen") bör ju logiskt sätt
vara mindre nu än under sommaren. Fast det beror
ju helt på hur man ser det. Utrymmet mellan oss
och solen är ju inte mindre fysiskt sett bara för att det
är vinter.

(Nu sitter ni säkert och tänker [om ni alls orkat läsa enda
hit ner... har en känsla av att några föll bort i datasnacket]
"när fan kommer negativiteten och den sprudlande bitterheten
han skrev om i början!?")

Den kommer nu!

"Det yttre lugnet
är det inre helvetet"

/J. Lindblom

Det går alltid i vågor, men de slår alltid
in olika snabbt. Just nu är det mycket vågor mot stranden.

Jag tänker mycket. Det är mycket minnen hela tiden.
Det är mycket bekymmer just nu, fast ja, som citatet anger,
det syns nog inte så mycket utåt, för det mesta.

Jag ska inte säga att jag är olycklig. Det är jag inte.
Jag är inte ledsen heller. Jag gråter mig aldrig till sömns.
Men jag funderar över mitt liv. Till att börja med har
jag en del ångest över att jag inte vet vad jag ska göra
med mitt liv. Jag är inte precis oroad över att jag inte
vet vad jag ska göra till våren. Jag tänker mer på
just den saken att jag saknar motivation att göra
saker. Jag har ingen lust. Bryr mig inte.
Är inte ens särskilt sugen på att resa iväg längre.
Mitt "vanliga jag" hade gått och drömt om att bara dra
nu när vintern kommer. Sticka till något varmare
land. Tycker inte ens det är särskilt motiverande eller roligt
att jobba med Krokstrandsfestivalen längre.
Detta är ju verkligen det jag gillat att göra tidigare.
Har ingen lust. Saknar glöd.

Jag märker hur min värd liksom krymper. Jag saknar
mindre och mindre saker. Jag trivs faktiskt skitbra här,
och jag får mindre och mindre drag till att åka iväg någonstans.
Det är synd, för när jag väl är iväg så är det för det mesta
väldigt bra. Har ju nästan alla polare i Göteborg nu för tiden,
och fast jag saknar att träffa dem, känns det lite som att jag
saknar dem mindre och mindre hela tiden. Känner att jag glider
ifrån dem. Det känns väldigt tydligt att de har sina liv, och jag
har mitt, och de synkar inte lika bra som förr längre.
Känner att jag tappar bort mina vänner bit för bit.
Vi spelar i mer och mer olika divisioner.

Så ja. Jag är nog ensam. Ändå känner jag att det är
såhär jag vill ha det. Det känns som det här är någon form
av period jag behöver gå igenom. Någon form av förändring,
och jag tror ärligt talat inte att saker hade blivit så mycket
mer annorlunda om jag bodde t.ex. i Göteborg istället.
Det hade snarare blivit värre, för att jag bland alla vänner
fortfarande hade sökt ensamheten för att jag behövde den.
Det hade varit värre att vara ensam i en stad med vänner,
än det är här på landet där de ändå inte finns.
Här är det naturligt. Här måste man vänja sig vid ensamheten.
Annars funkar det inte. Men att märka att man tappar
lusten att lämna ensamheten är nog värre än att bara leva i den.

Fan. Det är skitsvårt att sätta ord på allt det här.
Är inte nöjd med något av det jag skrivit i de senaste styckena.
Det här är ju sånt jag gått och funderat på jävligt långt
inne i huvudet. Har aldrig tänkt på det så tydligt som
jag nu skriver det. Plötsligt ska jag liksom försöka få ut massor
av tankar djupt inne i skallen, i text.
Det är upplagt för missförstånd.

Vissa delar av det jag precis skrivit om går att återfinnas
i en dikt jag skrev tidigare i höst, fast innan jag började tänka
på allt det här. Eller ja, innan jag blev medveten att jag tänkte
på det. Kanske får ni en bättre bild om ni läser den (?)

Lövtunna sånger

"Hjärnan blir så sönderblåst
i höstens friska vindar
Långt tills havets lugna vågor
men tankar över öppet vatten
får mig att minnas inatt

får mig att sjunga
på lövtunna sånger

Jag älskade en flicka
en glödbädd av värme i bröstet
Hon är borta sedan länge
jag känner henne inte idag

Bara blekta fotografier utan skärpa
utan färger utan focus

Sjunger sista versen
på en sång som föll med löven
Det var så länge sedan

Vissa bryter skrivna lagar
andra trottsar de oskrivna

Jag står bara här
under stjärnhimmlen ikväll
och saknar de år och människor
som på breda vägar drog förbi

Damm på så många fotografier
sjunger under stjärnorna
det var så länge sedan"

Ja. vafan. Det är mycket tankar i mitt liv nu.
Mycket förändringar inombords.
Mycket perioder i mitt liv som jag tänker
tillbaka på. Platser, människor, tillfällen osv.
Funderar på om jag verkligen vill leva som jag gör nu.
Tänker på mina vänner som jag ser allt mindre av.
Känner emmlanåt att jag inte längre känner de jag en
gång kände utan och innan.
Tänker att jag är jävligt sugen på att vidga mina vyer
men att jag faktiskt saknar all motivation till det just nu.
Okej?

Där har ni så ni kanske tiger ett tag.

Over and out

/Gloggs