Valborg07

Mitt sovrumsfönster har stått öppet hela dagen
(vilket det brukar göra) samt hela kvällen
(vilket jag försöker undvika). Dels kommer det
in massor av djur, vilket jag väl iofs inte har
så mycket emot, men när det börjar flyga omkring
en massa stora fjärilar och andra grejer
så jag inte kan sova är det mindre önskvärt.
Dessutom hinner fingrarna bli kalla när jag sitter
här nu och precis har dragit igen fönstret, innan
rummet hinner bli varmt.
Knappa tangentbord med kalla/stela fingrar
är Inte grejen, men det här är väl en av många
motgångar i livet man helt enkelt får ta sig
igenom antar jag.

Mitt fel och inget att göra åt, och nog talat om det nu.

Valborg blev i år inte riktigt som planerat.
Har tillbringat hela helgen hemma och umgåtts med
inbitna Krokstrandsbor, varav många känns
som gamla släktingar på något sätt, samt med barndomsvänner
(några som jag hänger med vanligtvis och några jag
mycket sällan träffar numera).
Dessutom har det varit festivalmöte med stor uppslutning
samt KickOff- fest för Krokstrandsfestivalen.
Såhär om våren börjar man varje år få det där
festivalsuget, och när vi börjar dra ihop de lite större mötena
med själva festivalledningen känner man att det är lite
mer på riktigt och att den festival vi varje år gör kommer
närmare för varje dag som går.
KickOff- festen på kvällen blev också schysst.
Betalade tidigare samma dag tillbaka min skuld till
Stenhuggarn (Krokstrands restaurang och krog, samt
men gamla arbetsplats). Jag betalade den nota jag
startade upp förra sommaren, och så snart det var gjort
startade jag glatt upp en ny, som under en kväll överskred
hela den jag tidigare samma dag betalat av.
Jeje, det är så det ska vara! Det blev en trevlig kväll,
men det verkar som om jag fått min fars anlag att bli
jävligt envis när jag fått ett par öl i mig. Så vi hade en ganska
intensiv diskussion kring festivalens framtid när timmarna
började rulla iväg. Han tycker att jag bara Gnäller på honom!
Humf!

Jaja. På söndagen gick saker ganska så långsamt.
Jag gjorde inte saker snabbare än nödvändigt.
Ändå gick jag på en rätt ordentlig promenad
med Miriam, Sebastian och Elin (bilder kommer)
vilket var väldigt trevligt. Solen sken, blommorna
blommade och temperaturen var såpass att det funkade
att gå i t-shirt.

Valborg då.
Jag har tänkt på att det för min del finns tre tillfällen
per år som liksom "sticker ut", och alla brukar få olika
resultat. Det är Nyår, Valborg och Midsommar.
Någon kanske undrar varför jag inte har med
Alla helgona- helgen, men jag har liksom ingen relation till
den helgen på året. Jag brukar antingen jobba, spela
rollspel eller sitta i en källare i Skövde under den helgen.
Den är inte så förknippad med fest för min del.
Nyår brukar (har de senaste åren, med ett litet undantag
för i år) varit kanonbra! Årets nyår var också bra, men den
hade en del missar måste jag säga.
Nyår brukar dock hålla riktigt bra, och jag är över
lag nöjd med mina senaste nyårsfiranden.
Midsommar brukar å andra sidan bli ganska +-0.
Det brukar vara trevligt och bra, men inte så mycket
mer. Jag gillar Midsommar också, för det har liksom flutit
förbi friktionsfritt om man säger så. Det finns inga
egentliga bergstoppar, men inte heller en massa djupa dalar.

Valborg då. De senaste åren har det regnat störande mycket,
och har det inte regnat så har det varit skitkallt.
Ofta har det börjat jättebra och jättetrevligt, men slutat illa.
Flera gånger har förväntningarna varit för höga, och flera
gånger har vi varit för många människor med för olika viljor
om vad man ska göra. Valborg brukar ha inslag av schyssta
stunder, men brukar tyvärr för min del suga gnupung.
Därför var jag i år tveksam. 3 år med misslyckade
Valborgsfiranden i Göteborg. Bör man inte lära av sina
misstag? Ändå kändes det länge som om det kunde bli
trevligt ändå (så tycker man iofs varje år).
Hela helgen har jag gått och tänkt mig att jag ska vara hemma
lördag och söndag, för att på måndag åka till Gbg och
fira Valborg med Ambjörn, Miriam, Amanda samt lite annat
folk. Första maj (alltså dagen efter för er som inte vet)
var tanken att demonstrera (som också blivit något
av en tradition jag upprätthållit i några år tillsammans med
Tim... och som också blivit en lyckad tradition), och
andra maj skulle alltså ägnas till att vara bakis och till
att ta sig hem. Så var planen, och den började väl så smått
brista på söndagen. Jag antar att det fanns tre egentliga
anledningar. 1. Miriam har varit här uppe i helgen
(dels här i Krokstrand och dels hos sin mamma i Norge)
och det visade sig nu att hon tänkt stanna här uppe
i ett par dagar till (hennes plan var först att också åka
till Gbg igen på Valborg). 2. Krokstrand är vackert om
våren och bländande vackert just nu. På många sätt
önskar jag mig faktiskt inte någon annanstans. Snart
drar jag dessutom ut i Europa i en månad, och jag
vill väl supa in så mycket av våren här hemma som jag
hinner innan jag drar antar jag. 3. Pengarna. Två tre dagar i
Göteborg kostar en del, framförallt om det finns
alkohol med i bilden, vilket det gör vid Valborg.
Pengar är nu inget jag har överdrivet mycket av
och det skulle troligen ha gått ett par hundra om
jag åkt, så ur den aspekten är det bra att jag fattat det
här beslutet.

Så hemma beslutade jag mig för att bli, och hemma
förblev jag över Valborg 2007.
Gick upp vid halv ett tiden och städade mig fram
genom huset tills klockan var runt fyra idag.
Travade upp till mamma för att äta middag och
drog på vägen upp förbi Pontus & Gunilla där
jag lånade film inför de kommande nätterna.
Hos mamma blev jag sedan kvar fram tills halv tolv
tiden. De hade två tyska grannar på besök också
och jag blev liksom kvar och spelade spel med dem.
Miriam hade varit i Norge på dagen och kom tillbaka
ganska sent på kvällen, så vi la ner projektet att träffas
och elda. Dessutom hade vi tänkt hänga med Sebbe
nu på Valborgskvällen, men det visade sig att han
stannat i Strömstad. Så det blev en stillsam kväll med
sällskapsspel, rödvin, tyska grannar och choklad.
Och det var trevligt. Jag kom visserligen överlägset
sist på det där tyska sällskapsspelet, men det kan jag
väl leva med. Ändå började jag ångra mig där runt
åttatiden. Solnedgång och vackert väder.
Tanken på att sitta med en massa folk i Slottskogen
och dricka öl och bara, ja... hänga.
Fick verkligen lust att slänga mig på en buss
till Gbg när Amanda skickade sms och frågade
om jag var i Gbg och blev uppmanad att komma
till Slottskogen. Sen att det inte blir någon
demonstration imorgon heller känns trist.

Å andra sidan har jag sparat in pengar på att stanna
hemma och umgåtts med familjen.
Jag har inte riskerat att få ytterligare en kass Valborg
(ser man nu på statistiken över de senaste
valborgsfirandena har årets dragit upp
den positiva statistiken kanonmycket).
Sen får jag ju en hel dag till här hemma i mitt
isolerade hål imorgon, och troligen en arbetsdag extra
i övermorgon, vilket behövs med tanke på pengarna.
Ska tillbringa morgondagen med att stå i en bäck.
Sen ska jag nog hänga med Miriam också.
Blir nog fint.

Nej. BabbelBabbel. Inte ens jag kommer tycka det
är intressant att läsa om det här sen.
Lika bra att gå och börja plöja sig mot botten av den
där högen av lånade filmer.

Dessutom blir det nog Göteborg på lördag.
På dagen efterlängtad "packträff" med glass
och på kvällen grillning med fest hos Miriam.
PeppPeppPepp!

Dessutom slipper jag vara bakis imorgon,
vilket jag tror och hoppas att ni läsare får
lida av! Baksmälla alltså!

Måste bara avsluta med ett citat av Oskar från msn:

GLOGGS - ”Du är ju skitfull”
Vad fan jiddrar ni om?
Ni är ju fulla båda två. Jävla hovmarskalk! säger:
Ja, vad hade du tänkt dig annars?
Oskar säger:
jag har inte tänkt något
Oskar säger:
det var du som jiddrade något om lördag
Oskar säger:
och vad du än har tänkt dig är det oftast
kassaskåpssäkert trevligt

"kassaskåpssäkert trevligt"

Jag ska nog gifta mig med honom.

:::--UPPDATERING--:::

Det är tur man har sin gamla helgon- dagbok!
Gud, där finns fakta kring de flesta av mina
strapatser under de senaste 4 åren.
Vara bara tvungen att kolla på vad jag skrivit
om mitt förra Valborgs- firande!
Här är ett litet citat:

06

Ca 20:25

Jaha. Förvånande. Som vanligt.
Det är som det brukar vara.
Dåligt väder. Treska runt i Gbg utan att veta
riktigt vart och varför...
medan man hela tiden sliter ut benen.
Vänta på människor som aldrig kommer.
Kortegen som är förtjenad.

Ja, det är som det brukar vara.

Men nu är det Torslanda som gäller... igen.
Ett fjärde hem börjar det här kännas som.

Pappa-1.
Mamma-2.
Matildas mamma-3.
Rille, Johanna & Johan (piloten har flyttat)-4.

Känns bra.

En hel del folk här ikväll. Johanna fyller år.
Fest fest. Tanken är att lägga sig till med en fin fylla.
Ska upptatera inlägget under kvällens gång.
Om jag kommer ihåg det och är kapabel till det vill säga.

Hejhopp. Tim och Rille innanför samma väggar. Ojoj.
Men det funkar nu. Dom verkar hålla sig lite på
avstånd från varandra idag.
Menmen... vi får väl se hur det går idag;)

Ja, nej... nu är det dags att ta tag i den här fyllan.

Skål!

_________________________

21:46

Fy fan.

Börjar bli svårt att skriva nu.
Berusningen tar fart... ojoj...

Härligt.


Nej... återgår till festen.

Vi hörs.

_________________________

22:41

Ojoj... full... full full, full.

Kan inte riktikgt skriva längre...
festen urartar... och jag mår bra...

Puss

________________________

01:39

Nu börjar det bli pinsamt...

________________________

01:50

BÖGHÖGAR

02:43

Sovdags.

Man kör liksom ner sig

Det är vad jag pysslar med.
Jag kör ner mig i olika saker.

Det är fint. Jag gillar.
Jag ska nämna tre ting jag nyligen kört ner mig i.

Det första är jobb. Förra veckan jobbade
jag sex dagar i streck. Den här blir det troligen fem
i streck. Så länge man inte tänker och känner efter
är det helt lugnt. Man får helt enkelt göra det
på rutin. Om man inte andas med näsan känner man
inte lukten av popcorn. Om man inte känner efter
märker man inte att händerna är torra och såriga.
Om man inte känner efter märker man inte att man
har tråkigt. Dessutom blir det pengar. Jag har ju en
skräplön, men jag är snart uppe i lika många timmar som
jag gjorde i mars månad, och kommer ändå att få ut 7000
ungefär. Blir bra. Kommer snart semesterersättning också.
Dessutom samlar sig nu biograf Parks maskinister för
att resa sig mot cheferna och kräva löneförhöjning.
Yeah.

Det andra jag kört ner mig i är dataspelet Battlefield 1942.


Det utspelar sig under WW2 och man spelar
antingen Tysk, Japan eller Amerikan, Ryss, Britt.
Visst är det hemskt med spel där man dödar andra
"människor". Men att låta hjärncellerna flyga ut fritt
är ofta ganska skönt. Ingen är perfekt, och det här
spelet är åndå så mycket mer än just det där
dödnadet. Bara att träna på att flyga flygplan under
broar är givande. Fick plötsligt en skrikande lust att
köpa expansion- spelen till detta spel.
Nya vapen, nya banor och nya fordon. Yeah.
Synd man ska vara så fattig jämt.

Det tredje är Star Wars.
I söndags såg jag de första två filmerna
(alltså inte de som gjordes först utan
Episod I + II)






Igår (måndag) satt jag på jobbet och kände att jag
var tvungen att se även trean. Problemet är att jag
inte har den. Började ringa runt bland vänner, men
fick inte tag i någon som har den. Sprang därför
under arbetstid ner på stan och hyrde den.
Så inatt såg jag trean.



De tre sista filmerna (som gjordes först) har jag tack
och lov hemma, och inatt ska väl Episod IV insupas
efter jobbet är tanken. Sen kommer nog V på
onsdag och VI på torsdag:







Ni som nu tycker att StarWars är trisst och meningslöst
skit kan slänga er i väggen! Vilka filmer!
Vilken historia. Gulligt och snällt är det för den delen
inte heller. Fy fan. Han går över till den mörka sidan
för att rädda den han älskar, och är pga det just den
som orsakar hennes död. Det är så man blir gråtfärdig!
DET ÄR HEMSKT!

Men väldigt bra, och jag gillar det.
StarWars marathon är något jag pysslat med innan.
StarWars var standardfilmerna jag plöjde igenom
när jag förr var hemma sjuk från skolan.
Det här är dock första gången jag drar igenom alla
sex efter varandra. Man får en helt ny och mycket
mer sammanhängande bild av historien på det här
viset. Gosh... jag gillar! Måste köpa en DVD- box med
alla sex filmerna någon gång!
Synd man är så sjukt fattig jämt som sagt!

För övrigt drömmer jag rätt mycket just nu.
Det har vart mycket märkliga drömmar den sista tiden.
Inatt drömde jag att vi på bion bytt ut vår centrummatare:



Ni anar inte hur mycket problem mojängen där uppe
kan och HAR orsakat för oss. Jag lite av hatar den.
Det var inte kul att vakna och komma på att vi
bara bytt centrummataren i drömmen.

Det är väl bara att bita ihop antar jag.
man kan inte gärna slänga bort den heller.
Utan den blir det liksom ingen bio.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

När tangentbordet på jobbet igår helt oprovocerat och
plötsligt började skriva med norska tecken tyckte jag att det
fick vara nog. Jag åkte hem, såg på StarWars IV och
tog egobilder på mitt avklippta hår istället.

Håll till godo! Snart är det utväxt och vildvuxet igen!



För övrigt har det idag visat sig att
Svenska Akademien kommer spela på
Arvika07 Det gillar vi, och det kräver ju
faktiskt ytterligare ett besök på Arvikafestivalen.
Svenska Akademien släpper för övrigt ny skiva
23 maj i år, och efter vad de hostat upp tidigare är
mina personliga förväntningar inte annat än höga!
De har dessutom fått en helt ny webbsida [HÄR]
som är riktigt snygg, där man också kan lyssna
på en låt från kommande albumet.
Tråkigt att man inte kan vara på plats och få lyssna när
skivan släpps. Inte mycket att göra åt, och jag kommer
nog få trevligt där jag nu kommer vara den 23e maj i vilket fall.
Bulgarien eller vart det nu kan vara.

På tal om skivsläpp.
2007 ser ljust ut i benämningen skivsläpp!
För att nämna några artister som, iaf påstår, att de
kommer släppa skivor i år:
*Svenska Akademien - "Gör det ändå" - 23e maj
*Loke - Release i maj sägs det
*Cirkus Miramar - "Ici!Politico!", "Heliopoetica" - ingen vet,
men vi har inte slutat hoppas!
*Kolportörerna - 2007 säger de
*Kapten röd - Vår, sommar sägs det
*Lars Winnerbäck - 26e sep
*Komrads - Release till vintern sägs det
*Dan Berglund - Släpp i sep

Och dessa är bara de jag kommer på rakt upp och ner
nu på plats. Troligen dyker det upp ännu fler!
Yeah!

Sen får man ju inte glömma att t.ex. Kultiration, Räfven och Emanuel Blume
redan släppt skivor i år!

Utmaningen!

Det vandrar ett spöke över nätet!

Det kallas "Utmaningen".
För några veckor sedan blev jag utmanad av den
gamla räven Marie.


Sedan dess har jag blivit utmanad av flera andra.
Jag har inte svarat därför att jag velat tänka
på vad det faktiskt är jag ska skriva.
Ska man ställa upp på sån här skit så ska man
vara seriös iaf. Och nu är jag klar över vad det
är jag ska skriva. Så, mina vänner.
Bit ihop, ta er samma, och läs vidare på egen risk!

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva
sex underliga/egendomliga saker om sig själv.
Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om
sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare
och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver
han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta
dem veta att de har blivit tagna och att de ska
läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag minns inte min första fylla/mina första fyllor.
Jag var så ung, och jag har bara fått det berättat för mig.
I Krokstrand där jag vuxit upp har det länge funnits någon
form av "lätt" syn på det här med att barn ska hållas undan
när de vuxna festar. Otaliga är de fester jag under min barndom
varit på där de vuxna supit sig riktigt fulla, medan vi barn lekt
natten lång och inte brytt oss så mycket.
Jag och min barndomsvän Elin Arulf ska i ung ålder
ha vandrat runt längs borden på sånna här fester och
druckit upp slattarna i de vinglas de vuxna ställt ifrån
sig när de blivit tillräckligt fulla och glömt bort
dem. Idag klagar min mamma över att jag dricker för mycket...
Inget ont mot henne, men lite komiskt är det.

2. När jag var ganska ung (tror vi talar 8, 9 år sådär nu)
lyssnade jag en del på mina föräldrars musik.
Jag lyssnade mycket på Lars Demians
"Skallen full av brännvin" (och vrålade gärna med).
En annan favorit var Rickard Wolffs "Pojken på månen"
När jag fick höra att Rickard Wolff var bög slutade jag lyssna
på hans musik och förnekade bestämt att det någonsin hänt.
Idag (och i skrivande stund) lyssnar jag på Rickard Wolff.

3. När vi ändå är inne på musik. Det tar emot att skriva om
det här ska ni veta. Men kan Oskar erkänna att hans idol
varit Carl Bildt, så kan väl jag erkänna att jag lyssnat på
Aron Carter. Till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt
bara hade en singel, och att jag inte var helt ute på grunt vatten!
Har verkligen blivit uppfostrad med Nationalteaterns
"Kåldolmar och Kalsipper".

4. Jag var ingen ängel som ung.
Jag var väl inte bland de värsta, men en del riktigt dumt,
som jag idag ångrar rejält, har jag hunnit göra.
Jag och en barndomsvän roade oss ibland med att ta andra
ungars mössor i bussen på vägen hem från skolan.
Ofta gav vi tillbaka dem, men en gång tog vi två mössor och
slängde de sedan i bäcken när vi kom av bussen.
(Herregud... har jag gjort det här!?).
En annan gång var vi ett gäng som en dag smög oss in i
en grannes hem (för övrigt min dåvarande lärares)
och stal flera lådor med godis. När han sedan frågade oss
om vi gjort det erkände ju såklart inte smarta jag, utan
hittade på värsta rövarhistorian!
(Herregud... har jag gjort det här!?).

5. Jag har kommit på att jag för några år drabbades av
en lätt form av tvångstankar, som delvis ännu sitter i.
Jag är dock inte orolig, och de kontrollerar mig absolut inte.
T.ex. måste jag kolla min brevlåda varje gång jag går förbi
(men bara i en riktning). Kan tänka mig att det finns de
som undrat över vad fan det är med mig och vår brevlåda.
Det finns annat också, men det är knappast något ni märkt/skulle
märka av ändå.

6. Jag har en förkärlek för att klättra upp i saker!
Det här är något som hängt med sen min barndom, och
så länge jag kan minnas. Först var det träd, men på senare
år har det utvecklats till mer höga saker.
Jag gjorde min mast- debut för några år sedan här i
Krokstrands relativt låga mast. Har även varit på
många hustak. Jag skriver det inte för att skryta om
att jag gillar att klättra upp i höga saker, men det är
helt enkelt någon form av personlig utmaning att försöka
bestiga saker (ville som liten bli bergklättrare).
Ibland tabbar man sig dock, och för ca 1½ år sedan var
jag dum nog att på fyllan klättra upp i en Riktigt hög mast
i Strömstad. Den var verkligen Skithög och man såg hur långt
som helst. Mitt i natten var det och jag var berusad.
Det var riktigt roligt tills jag först tappade Visa- kortet
ut i mörkret, och en halv minut senare hela nyckelknippan.
Dagen efter upptäckte jag dessutom att jag skrubbat upp båda
knäna. Jag lyckades tack och lov hitta Visa- kortet, men nycklarna
återfanns aldrig, och jag tror ärligt talat att de hänger någonstans
i masten.

Bara för att jag är på skrivhumör ikväll ska jag ge er en extra!
En bonus! (det innebär inte att ni som får utmaningen av mig
sedan måste göra en 7e).

7. Mina första steg. Det här är heller inget jag minns själv,
utan fått berättat för mig. Saken är den att jag i hela mitt
liv varit barnsligt förtjust i kakor, tårtor och dylikt.
När jag var liten och ännu bara kröp var min familj på
kalas hos någon granne. Vi var ute i trädgården.
Under ett samtal om tårta förstod jag plötsligt att det
inne i huset fanns en tårta. Jag reste mig för fösta gången och
gick in.

DET NI!!!

(Gud, jag hoppas inte "fel" folk läser det här inlägget!)

Dessa är utmanade (skriv i blogg, på något community,
i mail [till mig] eller med papper och penna
[brev heter det, och det skickas till mig]):
Emanuel, Denise, Rosalie, Hanna, Linnea och Sofia.

HJÄLP!

På fredag (den 13:e) ska jag till Karlstad.
Jag ska stå på en scen inför publik
och läsa dikter. Jag börjar bli Riktigt nervös.
Tack och lov kommer troligen både Miriam och
Oskar åka med som mentalt stöd. Oskar är lugnet själv,
vilket borde ta ner min oro radikalt.

Men jag behöver er hjälp.
Jag har 20 min på scen. Jag har en massa texter att
välja bland. Jag har valt ut några som jag säkert kommer
att läsa. Jag har sedan ett par starka kandidater.
Jag kommer inte att kunna läsa alla, men ett par
stycken av dessa iaf. Nu vill jag att ni plockar fram
era poetiska sinnen och röstar på vilka av nedanstående
dikter ni tycker att jag ska läsa!
Ni väljer fem av de dikter jag skriver upp,
och ger dem poäng från 1-5. Sedan skriver ni en kommentar
till detta inlägg, där ni skriver diktnummret - poäng.
Ex:
dikt 7 - 3 P
dikt 2 - 1 P
dikt 1 - 5 P

Sedan räknar jag ut vilka som ligger högt, vilka som
ligger lågt osv. Sedan gör jag en sista gallring.

Ni har fram till natten mellan torsdag och fredag på er att
rösta. Sedan stänger vi slussarna.
Självklart är det bra om så många som möjligt röstar!
Inte bara folk jag känner. Be folk gå in och läsa, be dem rösta!
Jag behöver er hjälp nu!

(det är också helt okej att rösta anonymt.
Det spelar ingen större roll Vem det är som
röstar, det viktiga är att det görs.
Men jag ber er att bara rösta en gång per man/kvinna)

Okey!

.........................

1. Maskrosor och asfalt

Här blir gräset grönare
för varje dag som går

Och tro mig när jag skriver
att jag sett en maskros
som lämnat mörkret under jorden
och nu tränger genom asfalten

2. Under kyrktornen

Inställd spelning
kompassen i förvirring
Vart jag ska och vart jag varit
jag har tappat riktingen

Kilometer till havet
anges på skyltar
Jag ska inte dit
men jag står på klipporna i tanken

Och på en buss som korsar städer
är kompassen i förvirring

Men jag ska hitta hem igen

3. 10:e september

10:e september
här är ärren
Skär i sommarsolens solnedgång
ut skulpturerna av människor
Och här är spåren
bevisen vi aldrig glömmer
sårbarhet

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Jag har smakat nattens nyanser
här är skuggan
jag kan röra den idag
Den bär allt
det jag själv
släppt för vinden

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

10:e september
allt är spår och ärr och minnen
idag är det historia
för ett år sen var vi andra människor

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Jag minns vartenda hjärtslag
det var den tionde september
vi var hjältar och hjältinnor
vi bar mer än bara biroller

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Det var dag
det blev kväll
sen blev det natt

Vi bytte skepnad liksom sländorna
för en dag så var vi hjältar
Vi blev de farligaste soldater
vi var det hårdaste på jorden

Vi var änglar vi var älvor
för en dag en kväll en natt
Vi svävade och andades
det var allting vi behövde

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Men alla nätter blir till dagar
och man tvingas vakna upp
man tvingas vakna upp
och man lär av sina misstag

Den tionde september
och det har gått ett år av dagar
Men tiotusen nätter
tiotusen nätter
tiotusen nätter

4. Schackbönder

En enkel bonde
som jag skrev
Bröder faller
vid min sida


Vi skyddar drottningen
För det är vad
vi lärt oss



Lämna brädet
mina bröder

Backa bakåt
lämna brädet


Det här

Är inte
våran strid

5. Jag sparar mina texter

Jag sparar mina texter
för att minnas vad jag skrivit
för att aldrig glömma plågan
eller glädjen eller sångerna

Jag sparar mina texter
för att visa er min kaosvärld
en inblick i mitt liv
bland de människor som rör sig här

Jag skriver ner de alster
som jag skapat på de resor
mellan städer på broar över floder
där om natten i gatlyktornas sken

Jag sparar mina texter
de jag skrev om er i natten
om kärlek hat och mina tankar
här finns mycket känslor skrivna

Jag har satt dem ner på papper
de tankar jag släppt fria
Här är jag kom läs mig
jag är poeten i förvirring

6. Jag dränkte aldrig något

Dagarna med tågen
Minns rälsen och minns städer
Minns flykten från problemen
Att fly i tanken räcker inte alltid

Minns sommarvindar
I städer dit jag flytt
Minns värmen ifrån människor
de jag kallar mina vänner

Minns ljuset i från solen
den sken på våra huvuden
Det var dagar som blev nätter
men det plågade oss inte

Minns vandringar en sommardag
en eftermiddag i en stad
jag tog mig dit med tågen
flydde för att dränka allt

Att vandra mellan husen
med hopp om morgondagen
men inget blev som det var tänkt
och tankarna finns kvar

Jag ser den lämna oss
Sommaren och värmen
jag faller mot en botten
jag klarar inte av det här

Men fast den lämnat oss
fast tågen flytt och jag står kvar
så ska du veta att jag älskar dig
jag dränkte aldrig nåt

Men la det under ytan

7. Sen Hjärter Dam försvann

Dom säger 52
är lekens givna nummer
Okej, 55 med jokrar
men skillnaden är liten

(Ja, det är vad man iaf kan tro)

Min vän, min vackra
Hjärter Dam
Det finns en tid bland löven
och en tid då vingar klipps

Hjärter Dam
vi dela nätter
Och värmde upp varandra
under vinterns kalla tid

Och Hjärter Dam visst
bråka vi om mycket
Flera meningslösa krig
Men visst hörde det väl till?

Men sen jag sparka ut
min Hjärter Dam så blodröd
har min lek bestått av jokrar
som alla burit knivar

Jokrar som har skänkt mig
både glädje, hopp och lycka
Men sedan lämnat mig på stranden
till kalla tysta hav

Med sår som blöder
Efter jokrars skarpa knivblad

Hjärter Dam du var en gång
en joker även du
men till skillnad från dom andra
som följde i ditt spårSå stanna du i leken
fast jag blottat mina ess

Kanske blir det denna dikten
som tillslut ska hylla dig
En gång min kortleks vackra drottning
Den bär ditt namn från nu och framåt

8. ...Kan inte bränna våran hud

Jag skrev ditt namn en sommarkväll
på ett av alla blad
Jag skrev ditt namn en sommarnatt
då alla andra sov

En knackning på mitt inre
en fråga efter sanning
Och löven föll som alltid förr
men av vana bar jag masken

Allt det där jag aldrig sa
dörrarna som låstes
Alla solstrålar om vintern
kan inte bränna våran hud

Vi bär masker framför ansiktet
vi spelar våra roller
och solens alla vinterstrålar
kan inte bränna våran hud

Ögonblickens alla teckninga
minnesbilderna vi bär
Kallt kaffe under vinterkvällar
alla timmarna i väntan


Alla flashbacks som jag får idag
det är solar som går ner
Dagar som blir vinternätter
är sånt jag ser i sömnens djup

Minnets vackra teckningar
allt jag skrivit för att lära
alla ärr jag borde minnas
alla stunderna av kyla


Allt vi gjort som gick så fel
har fått oss att förstå
Men alla stunder som var vackra
kan inte bränna våran hud

9. Om blommor vid min gravsten

Jag sitter här och skriver
på ett litet trött café
sätter bokstäver på bladen
skriver ord som formar meningar
sätter tankar till historien

Jag sitter här och tänker
på ett lätt förvirrat vis
dricker kaffekopp på kaffekopp
svenska folkets stora drog

Jag sitter här och sjunger
på ett litet stelt café
funderar vidare på livet
och de stora frågorna, ni vet
Vad gör jag här och varför Här?
Vad är mitt mål, vart ska jag dö?
Kommer pusslet att bli klart
och vilken bit är min att lägga?
Vart för min stig i vinterns skare?
vem är mitt ljus i nattens mörker?
Kommer jag få barn en dag
eller dör mitt blod med mig?

Vill jag dö i strid när jag ska falla?
Vem blir mitt kryptonit?

Ja jag sitter här och lever
på ett litet svenskt café
skapar sinnesbilder kring ett liv
som en dag kommer slockna
Vad tänkte jag om livet förr
om hur det skulle va idag?

Så jag sitter här och andas
på ett litet tyst café
Jag är människa och dödlig
ja jag vet jag kommer dö
Vem bär Mina gener vidare
var är barnen med min ögonfärg?
Vem bär vidare allt det jag är?
Vem tar min plats här på caféet?
Vem lägger blommor vid min grav?

Var är barnen, mina barn
som ska bära vidare min penna?

10. Monolog

Ni arma och ni dödliga
kom slå er ner och lyssna!
Jag predikar och jag sjunger
jag skriver monologer

Jag är opersonlig och jag spottar högt
åt monstrena i molnen
Jag hatar när er himmel klarnar
jag hatar era falska stjärnfall

det är jag som avgör
om de faller eller ej

Jag gestaltar inte er ikväll

Jag gestaltar och förkroppsligar
bara några ord och bilder
för era ändlösa nätter
era färglösa dagar
och era sönderbrända länder

Och jag kan släcka eran sol
som att blåsa ut en tändsticka!
ni skulle alla bli så mörkrädda
att ni inte våga blunda

Men ni är inte värda mödan
under himlen här ikväll
Jag kan Jag kan
men ni har inte visat er värda
mina konster eller andetag

Men jag kan
Jag kan jag lovar att jag kan
tömma himmelen på stjärnor
och blåsa ut den vackra solen!

Era ord och era lögner
är skuggspel genom livet
Era falska illusioner
alla sagor ni har dödat
Eran hybris här på jorden

Ni begraver alla sanningar
med era tidigare misstag
Ni täcker över slagfält
förnekar att det hänt

Ni har slutat tro på spöken
de som varnat er så länge

Ni fortsätter ert korståg
ni dödar brädets bönder
Jag är en av dem inatt
En schackbonde med penna
och Jag ska släcka era stora eldar
jag ska släcka eran sol

Ni ska alla bli så mörkrädda
att ni inte vågar blunda

11. Avtryck

Inget kvar att ge
vi har fått våra nätter
Det finns inget kvar
att strida om
Vi behöver inte kämpa längre
för att hålla något flytande

I början räknade jag timmarna
jag fått tillsammans med dig

sen tog jag dem för givet

Sömnlöshetens avgrund
När kvällen kommer
mörkret faller
kommer bilderna tillbaka

allt som var vi
allt som vi var
En fjärils lek i vinden
vi var barn i lek med elden

Vi fick så många nätter
ändå inte många nog

Du präntade in dig på min näthinna
du lämnade så många bilder
på mina innan tomma väggar

som dina fingrar längs min hud

ditt leende
din doft
din värld
har inte gett sig av

Du lämande så många avtryck

Du var en doft av något vackert
du var en skymt av nåt unikt

du lämnade så mycket kvar i mig
när du reste dig och gick

Du brände in dig själv i mig
Du brände in dig själv i mig

12. Och tankar blir flaskpost

Jag slänger en flaskpost
i det iskalla havet
mot söder mot söder
mot solvärmda länder

En flaskpost på väg
med askan från bränder
Ska visa dig slagfält
och raserade murar
Brevet är skrivet
i mörka nyanser
Allt står beskrivet
men inget förklarat

Hur mycket vill du veta
om allt som gått sönder
vill du verkligen höra
om schackbrädets bönder
Om poeter och dårar
som bränt sina händer?

En fjäril i vinden
den lämnar en tanke
Ett tåg ut med rälsen
som för någon bort

Jag skickar en tanke
om värmande händer
en lägesrapport
från milsvida stränder

Mitt sandslott har rämnat
det fäldes av vinden
nu ligger jag vaken
och minns dina händer

Och jag saknar den sommar
som dog i september

Men cikadorna bidar
sin tid under jorden
Jag vet att du lever
och minns våra nätter
men tåget och rälsenen
fågel mot solen

En flykt ut med kusten
i jakt på förändring

Det sjunger en fjäril
långt ner under marken
den sjunger om städning
i härjade själar

Så jag skriver om slagfält
om vad som gått sönder


och jag slänger en flaskpost
i det iskalla havet

.........................

Börja rösta!

Tankar om förbättring & psykfall

Visst kan det vara kul att då och då skriva milslånga rapporter om helger, lov, jobb och andra spektakel som förekommer i mitt ovala liv. Men jag har varken tid, ork eller motivation att skriva om min påskhelg. Den var inte tråkig, och absolut inte händelselös (snarare tvärt om), men jag har bara ingen lust att blogga sönder fingrarna kring den. Lite kort kan nämnas att Marie, som bor i Amsterdam, var hemma över Påsken. Jag har alltså hängt med henne, Miriam, min käre Oskar och även en stund med Ricky under helgen.
Det var en händelserik historia, som det mycket väl borde bloggas om, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det snöade och det gjorde mig ledsen i ögat. Vi tänkte gå till Slottskogen och hälsa på pingvinerna (till och med Oskar var på idén att GÅ, just för att få se pingviner), men vädret höll oss inomhus. Det dracks en del öl (och en del svindyr folköl från SevenEleven), och det hängdes en del på café. Det byttes en del kläder. Marie insisterade att jag skulle testa hennes byxor för att hon skulle få bevisat att jag var tjockare än henne och inte kom i dem. Det gjorde jag såklart. Sedan började Oskar och Miriam byta kläder och bilderna från det är minst sagt helsjuka! Ska lägga upp så snart jag har möjlighet, tid och ork. Sen shoppades det underkläder åt Maries pojkvänn. Det var ett tugnt äventyr. Jag blev aslack på kassörskan på SevenEleven också. Utan egentlig anledning, men jag hade nog bara ett behov av att vara skitförbannad i två timmars tid klockan halv tre på lördag natt. Sist men inte minst liftades det (för min del). Man skulle väl kunna sammanfatta det hela med att jag promt bestämt mig för att på söndag kväll klockan tio lifta hem från Skee (1,7 mil).
Det är väl inte så farligt kan tyckas, om det inte vore för saken att det kommit en dm snö som till största delen smält och lagt sig som ett täcke i form av slask på nån halvdecimeter över vägen. I trasiga converse blir det en otäck promenad. Det har också (från min sida) rått viss smsterror och mängdutskick av sms i helgen. Vissa av er kan ha blivit drabbade, vissa av er har det inte. Jag var tvungen att radera alla sms i Skickade på söndag morgon, och var precis tvungen att radera där igen. Över 58 sms skickade på två dagar. I de 58 var ändå bara sista delen av helgen med. Gratis sms är grejen!

Enligt rubriken bör jag skriva om "Tankar om förbättring" samt "psykfall". Here we go!

Tankarna om förbättring bygger helt enkelt på den enkla
tanke att jag bör bli bättre och mer självdiciplinerad när det
gäller att lägga upp bilder, både här i bloggen och
i galleriet på min webbsida. Jag vet att jag är en långsam slashas som
borde kölhalas. Jag ska försöka ta tag i min krage innan vackans slut.
Det ska läggas upp bilder från helgen. Det ska också läggas upp
bilder från Skärtorsdagen i Strömstad. Sen håller jag även på
att i foton dokumentera min arbetsplats.
Ni ska få se mitt andra hem och kryp in där jag gömmer
mig större delen av veckorna. Det kommer.
Jag ska försöka ta mig i kragen! Jag lovar!

Psykfall.
I lördags på ett café fick jag ett besynnerligt sms.
Tidigare samma dag hade någon talat in på min telefonsvarare.
Både telefonsvararen och sms sa i princip samma sak.
Någon Alexanders mamma lämnar ett nummer som det är
viktigt att jag ringer eftersom någon Alexander vill ha tag i mig.
Efter en tids tvekan ringer jag och hamnar hos någon man som
går och letar efter denna Alexander. Han dyker upp i telefonen
och jag får då klarhet i vem det är. En kille jag gick i samma
klass som på högstadiet. Vad jag under följande minuter får
höra är helt sjukt, och något som jag ännu inte (tisdag kväll)
kunnat smälta och släppa helt. Han berättar hur som helst
att han i november förra året blev tvångsomhändertagen
pga svåra psykiska symptom. Han berättar att han nu befinner
sig på ett bahandlingshem i Vänderborg och att han inte
får ge sig av därifrån. De släpper, enligt honom, inte ut honom.
Han ville alltså ha tag i mig för att fråga om jag, mot betalning,
kan komma och hämta honom/befria honom. Jag blev ställd.
Minst sagt ställd. Den här killen har jag gått i samma klass som i två
år. Jag har spelat in en film med honom, jag har kört grabbens moped,
och jag har gjort ett arbete om Bergsuvar och vargar med honom.
Och så ringer han mig och ber mig hämta honom från ett
behandlingshem där han är tvångsinlagd pga psykiska sjukdommar.

Jag funderade en hel del på om jag skulle skriva om det här eller ej,
men jag beslutade mig till sist för att göra det.
Ingen av er som läser min blogg vet (tror jag inte iaf) vem denna
Alexander är, och ingen i hans bekantskapskräts läser (vad jag vet) min blogg.

Dessutom slutar inte historien där. Man kan ju tycka att det är
väldigt märkligt om hans mamma ringer och sms:ar mig för att
be mig åka och rädda hennes son. Hon visste inte vad saken gällde
då han bad henne kontakta mig kan jag berätta.
Tidigare idag på jobbet ringde hon nämligen.
Hon frågade om jag pratade med Alexander i lördags.
Jag sa ja, och berättade vad han sagt.
Jag sa även att jag nekat till hans erbjudande om att befria honom.
Iaf. Hon berättade att han nu är försvunnen.
Ingen vet var han är. Har han rymt eller lyckats anlita någon
annan till att göra det jobb han erbjöd mig?
???