2007-07-30

Man Must Dance

Det är över.

Krokstrandsfestivalen Man Must Dance är över
för 9:e gången. Jag vet inte riktigt vad jag ska
skriva. Jag är galet trött och galet nöjd.

Vi har gjort en helt grym festival, och alla
artister, alla fantastiska funktionärer,
alla försäljare och framför allt besökare ska
ha ett sjukt jävla tack. Utan er hade inget funkat.

Nej, jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva.
Jag är trött utav bara helvete, och den
senaste veckan har troligen varit den stressigaste
i mitt liv. Helt underbart. Allt har varit så grymt.
Det är så mycket som har hänt. Så mycket vi kommer
kunna prata så länge om. Så mycket...

Det finns så många som borde tackas.
Finns så många som borde få en hälsning.
Så många som glöder som hela den här byn
har gjort i flera dagar.
Ni vet nog med er själva om ni är berörda av mina
outdelade personliga tackningar.
Jag säger bara Tack. Rakt ut... Tack

Jag är trött. Jag är sliten. Jag är framför allt tom.
När de sista tonerna i lördags natt dog ut fylldes
jag av en tomhet. Den här festivalen har
följt mig under ett helt år, och de senaste två månader
lika tätt som min egen skugga. Den har vandrat vid
min sida. Den har varit ett växande barn som jag hjälp
till att uppfostra. Den har hållit mig sysselsatt.
Den har fått mig att ligga vaken om nätterna och grubbla.
Den har varit en vän. Något som funnits där. Hela tiden.
Nu har den exploderat. Vi blåste en ballong och den
blev större och större, och nu har den under tre dagar
exploderat i en kokande gryta av människor, sång, musik,
dans och glädje. Den här festivalen har liksom de tidigare
dött i en exploderande färgkaskad.
Den har gett sig ut på fjordens vatten och allt är bara
så tomt. Det är så tyst. Inga människor, inga skrik,
ingen hysteri. Ingen panik. Allt är så tyst och tomt.
Vinden drar fram genom träden utanför mitt fönster,
en fågel sjunger där ute någonstans. Telefonen ligger tyst
och efter att den gått varm i en vecka i streck nu känns
det väldigt konstigt. Allt är bara så tomt.

Därför börjar jag när som helst nu med kommande års
festival. Vi har uppfostrat ett barn som nu blivit
vuxet och gett sig ut på egna ben, och snart
föds ett nytt. Vi kommer att fortsätta, och jag kommer
att fortsätta. Och vi ska göra det igen! Och det ska
fanemej bli ÄNNU bättre!

Tomhet nu. Det finns så mycket att berätta om den senaste
veckan. Så mycket jag egentligen vill skriva om.
Det kommer inte funka. Vi tar det mun mot mun.
Vi tar det face to face. Vi tar en fika och pratar om
allt det här som vi nu har gjort tillsammans.
Vi tar flera fikor och pratar om det igen.

Det är dags att sluta. Dags att avrunda.
Jag ska vila upp mig. Jag ska sova ut.
Jag ska ge mig iväg snart. Ska fara ut i Bohuslän och
träffa människor. Jag ska glida vidare.
Sedan ska jag till mina släktingar på östkusten.
Fem sex dagar isolerad på en ö.
Jag ska isolera mig och reflektera
över den här sommaren
och jag ska spela rollspel och jag
ska skriva poesi och jag ska vila ut.

Sedan ska jag slänga mig in i hösten med dragna knivar.
Sedan ska jag bygga en ny festival.
Sedan ska jag...

Vi får helt enkelt se. Men jävlar bröder och systrar.
Vi ska glöda. Vi ska fortsätta att glöda.

2007-07-15

Festival och 20

Sitter här och lyssnar på Stefan Sundström
och är egentligen alldeles för trött för att
vara uppe, och likaså för att blogga.

Men lite självdisciplin får man väl ha.
Lite får man väl offra.
Vad gör man inte för konsten?

I onsdags blev det färd till Arvika tillsammans
med Sebbe, Linnea och Elin.
Redan när vi anlände var campingen fuktig.
Men det var ju helt lugnt. Efter den senaste tidens
total pissväder kunde man ju knappast förvänta sig
något annat.

Och tur hade vi ändå. Visst regnade det en del
under både torsdagen och fredagen, men det var
absolut inget värt att gnälla över.
Fredagen tillät till och med shorts och t-shirt under
dagtid.

Vi har hängt med så jävla mycket fint folk,
av vilka några absolut måste nämnas, eftersom
jag till stor del åkte till Arvika just för att
hänga med folk. Mer om det nedan.

Sen har det ju setts en hel del fina artister också.
Mer om det nedan.

Framför allt måste jag nog säga att det för min del
har stimmats. Jag har aldrig stimmat så hårt och
intensivt innan tror jag. Onsdag kväll, torsdag och
fredag var jag på riktigt fett stimhumör
(vilket man nog kan tacka alkoholen till viss del
för, som jag faktiskt fick i födelsedagspresent av
två av systrarna. Tack).

(en parantes här då! Satte just på Magnus Beischer
[som jag fortfarande inte vet riktigt vad jag ska
tycka om. I rätt dos vid rätt läge är det kanon].
Satte iaf precis på en låt med honom, och fick
en riktig flashback till livet på Kapplandsgatan 6
i Gbg i höstas, då jag fick musiken med Magnus
av Åsa [tror jag det var]. Kan inte riktigt förklara
känslan, men det var hela grejen. Det kändes
som om jag satt vid datorn på mitt rum.
Samma lukt, samma smatter från regnet utanför,
samma känsla, samma utseende i rummet.
Den varade bara i några sekunder, och nu är den
borta igen. Men jävlar... vilket slag i skallen.
Det kändes verkligen som att vara tillbaka.
Det känns ju som om det var hur längesedan som helst
nu. Framför allt känns det som en evighet sedan
jag bodde med Tim. Häftigt. Slut på parantes).

Stimmat har det gjorts iaf. Jag hade jävligt roligt
och blev väl rätt full både på onsdagen, torsdagen
och fredagen. Det finns mycket som skallen har
sorterat bort emellan alla starkare intryck också.
Det finns t.ex. massa stora hål från tillfällena
då man promenerar mellan Området och campingen
(eller vise versa) (vilket jag iofs är glad för eftersom
det är en så sjukt tråkig promenad) eller allt fyllekäk
man sätter i sig. Så det känns som om jag har
en massa svarta hål, men jag tror helt enkelt
hjärnan plockat bort det för att det kändes
oväsentligt. Lite läskigt är det iofs.
Jag skulle ju ha kunnat äta typ en riktig hamburgare
utan att ha märkt det. Galet.

Så mycket kan jag inte säga om mitt stimmande
egentligen, eftersom jag inte vet vad jag ska säga.
Jag har glidit runt, sjungit lite när det varit musik
värt att sjunga med i, skrivit på folk med spritpennor
(helt sjukt hur många man dagen efter ser har "Gloggs"
skrivet på armen som jag inte har något minne
av att jag skrivit), och varit allmänt social.
Jävligt sansad var jag på nåt vis ändå. Fan, jag har
verkligen inte gjort en massa dumt (eller?),
vilket ju faktiskt hänt tidigare under festivaler.
Inget dumt ångestframkallande skit som man
ångrar efteråt. Börjar jag lära mig?
Ja. Mycket stim blev det allt.

Mycket flyt har det blivit också!
Jag och Sebbe gled till Arvika med två Fribiljetter,
som gav oss var sitt pass inkl. backstagepass.
Så långt var vi med redan innan. När vi kom till
festivalen får vi även en bricka med en streckkod,
och får veta att vi med dessa kan gå backstage och
dricka obegränsat med gratis, kall, tjeckisk öl
när vi vill. Det var lite som att komma till himmelen.
Sen fick vi också på fredag kväll äta gratis fin middag
på festivalens VIP- område. Det var fett=)

Några lirare från Arvika07 som är värda att nämna:
Sebbe: Fint som fan att du hakade på. Var ju ett
par år sen vi festivalade på riktigt ihop.
Synd Rusta suger så och att det regnade in i ditt
tält. Fint att ha någon att hänga backstage med.
Fint ditt tält höll mitt tält sällskap.
Linnea: Fint att ha med dig i år också!
Trevligt med någon som ändå är relativt sansad också.
Elin: Nice att du också hakade på. Folk som är
mer party så stor del av festivalen får man ju
leta efter. Fint som fan att du fixade en bil också!
Fast du kunde ju hängt med oss lite mer...
Tim: Fint att se dig grabben. Sånt händer ju lite
väl sällan numera. Fint att Camp Damp blev for real.
Synd du ska ha sånt tempo så det inte finns en chans
i världen att man pallar hålla samma tempo bara...
men sån är ju allas vår Tim.
Folk i Kamp Damp: Med några få undantag var ju
personerna i vårt kamp (säger vårt även om jag inte
bodde där... jag var fortfarande med och kläckte idén
till Damp) helt genomsköna. Fint att återse er igen
(Räkan, Ida, "Beckim" m.fl. Vi ses nästa år!)
Denise: Vi ses ju för sällan alltså. Synd vi synkade
så dåligt bara. När jag hälsade på var du inte hemma,
när jag var full var du nykter, när jag låg och sov
var du vaken och party. Fint att ses igen iaf.
Hälsa på mig i höst!
Folk i Kamp 1337: "Jag är hemma igen!" Fint att ni
även i år fick det att kännas lite som att komma hem
så snart jag kom förbi och hälsade på. Ni är ju bra söta.
Vi ses!
Tove: Det var riktigt fint att hänga så mycket med dig,
som vi iaf gjorde sista delen av festivalen. Du var ju
faktiskt en av de jag innan festivalen tänkt att jag
skulle hänga med för att lära känna lite bättre.
Folk i Kamp K-G: Sorry för stolstölden. Jag tänkte
faktiskt lämna tillbaka den, men den försvann i fyllan
och mörkret. Schysst att hänga med er.
Annika: Fint att träffa dig med, även om jag aldrig fick
klarhet i det där med dialekten. Synd vi inte hängde
mer dock! Vi får ta igen det i framtiden.
Grannen: Värmlänningen i tältet bredvid fanns det
ju en del blandade meningar om. 30 bast och raggar på
små tjejer. Men att ha honom som granne var ganska
roligt faktiskt, och något av det roligaste under hela
festivalen var när jag fick köpa ut cigg åt dig
för att du glömt legget. HAHA!
Grannen II: Tack för lån av gaffatejp.

Spelningar värda att nämna!
Allmänmänskligt: Olivia Bergdahl & Maud Lindström.
Undrar om inte det här var festivalens skönaste spelning.
Ligga på marken på stora kuddar vid favoritscenen
Jamobilen i solen och lyssna på vacker poesi och
snygga visor. Ni är så jävla fina!
Detektivbyrån: Ni är så jävla sköna! Gör mer musik!
Synd vi inte fick till någon spelning på Krokstrand
för i år. Ni hade passat helt kanon här.
Jag hör av mig i höst! Tack för fin musik.
Det var inte sista gånger jag dyker upp på
era spelningar.
Poetry Slam Allstars: Fyra poeter på Jamobilen.
Ni var kanon. Tack! Vi ses här hos oss om några
veckor! Tack ska ni ha för vacker och jävligt
välriktad poesi.
Mikael Lindmark: En bitter Norrlänning som
läste i pauserna på Jamobilen under lördagen.
Bittrare och roligare Norrlänning får man
fan leta efter! Synd jag inte fick möjlighet att
se mer!
eMiL Jensen: Jävligt kul med allt nytt material.
Det känns som om det kommer ta ett
par spelningar att smälta allt nytt, men
efter första intrycket verkar det här kanon!
Det här kunde lätt ha blivit festivalens skönaste
spelning, och hade blivit en hård konkurrent
till Allmänmänskligt. Tyvärr hade jag ont i hela
kroppen då du spelade, det var för mycket folk,
för mycket skrik och för varmt. Synd.
Fint att få prata med dig till slut också.
Krokstrandsfestivalen 2008 - The Box.
Första bokningen inför nästa år är klar.
Svenska Akademien: Ni lyckas fan alltid!
Det var inte den bästa spelning jag sett med er,
men den gick garanterat inte av för hackor.
Framför allt finalen med två grönlysande nödraketer
som fyllde hela tältet med rök var riktigt fräckt!
Tack för er musik! Vi ses igen.
SMK: Jag lyssnar inte på dem i vanliga fall,
men jag tycker det är ganska kul att gå på
deras spelningar. Jag stod under tak och tittade
på från avstånd. Regnet föll och ni drog erat
klockrena och asdryga mellansnack. Folk
dansade som tokar i leran och det var helt
enkelt riktigt underhållande att studera hela
kalaset.
The magic numbers: Tråkigt att gå på spelningar
när man inte hört musiken innan. Man vill kunna
sjunga med (även om man tappat rösten och är hesare
än hesast [som jag vid tillfället var]). Men det var en
fin spelning. Tack Tove för att du drog med oss.

Förra året efter Arvika gjorde jag en liten lista.
Det får bli en liknande i år... lite roligt tycker jag.

Folk var fulla.
Jag också.

Vissa bars bort på bårar.

Andra sov knappt alls.

Folk drack sprit blandat
med nypon och havrefras.
Jag skulle köra dagen efter och var nykter.
Smakade därför inte på brygden.

Jag stimmade.

Jag "lånade" en stol som jag
aldrig lämnade tillbaka.

De Stal stolar som de
aldrig lämnade tillbaka.

Det regnade.

Vi hånglade.

De rökte och snusade.

Jag rökte inte. Snusade inte heller.

Jag köpte ut cigaretter till en
man från Värmland med en
7- årig dotter. 30 bast var han.
Han hade inget legg på sig.
Har dom order på att kolla legg
så har de!

Vi träffade snygga människor.

Jag hängde med några av dem.

Jag köpte en demo och en Ep,
och fick en demo.

Jag hängde med gitarristen i The Ark
och hade såklart inte en aning om vem det var.

Vi träffade folk som vi kände.

Jag fick blöta kläder.

De ramlade i leran.

Dom hade sex.

Jag hade inte sex.

Dom strulade.

Deras mobilbatterier tog slut.

Mitt också.

Det regnade in i deras tält.

Bara lite i mitt.

Jag var tät i näsan.

De drack äckliga blandningar.

Dom slog sönder en stereo.

Jag blev trött.

Dom träffade nya vänner.

Jag också.

Jag åt sjukt mycket mat.

De spydde över sig själva och sin sovsäck.

Jag duschade inte alls.

Alla gick på bajamajor.

Jag köpte morötter.

De bodde i leran.

Det gjorde med tiden vi alla.

De skickade sms.

Dom däckade.

Inte jag.

Jag tog inga foton... med min kamera.
Däremot kommer foton fram
över tagna med Linneas kamera.

Lördagen bestod av regn.
Det är ungefär så man kan förklara den.
Jag såg en del artister och drev mest omkring på
dagtid i väntan på att tiden skulle gå, och på att regnet
skulle lägga av. Eftersom jag skulle köra hem på
söndagen var jag nykter på lördagen.
Hade jag druckit hade jag nog haft betydligt
roligare, men trötthet, leran, lukten, regnet,
tanken på vattnet i tältet, smärtan i kroppen,
samt människomisären fick mig mest att vilja
gå och sova. Men framåt kvällen piggande jag till
något, och när jag fick på mig kängorna efter
en heldag i converse kändes saker faktiskt bättre.
Sen slutade det tack och lov regna framåt kvällen
också. Så jag hängde med trevligt folk och gick
på lite spelningar. Tittade på när folk drack sig
fulla. Sen blev det tidig läggning (när det nu kan
ha blivit... 3 eller nåt tror jag), och det blev över
lag rätt schysst sömn, med undantag för diverse
sms som dök upp tidigare än humant och väckte
mig (fast jag klandrar ingen. Jag har gjort likadant,
och hade kunnat stänga av telefonen).

Och på söndagen fyllde jag år då. 20 år.
Det är ju inte varje dag man fyller jämt alltså.

Vi lämnade Arvika vid 13- tiden, vilket kändes
asskönt. Under lördagens regn förvandlades verkligen
campingen till lera. På många ställen var det
uppemot 2 dm och... ja... den luktade ju inte hallon
precis. Folk är dräggiga och slänger och lämnar mer än
vanligt skräp omkring sig, om man säger så.

Kom hem och väl hos mamma fick jag fetaste
jävla middagen bestående av typ enbart
grekisk mat (som var ett önskemål).
Under tågluffen utvecklades min svaghet
för oliver, grekisk sallad och fetaost till en
helt ny nivå. Tack. Det var fint som snus!

Och ja. Lite presenter damp det ner också.
En bok av mamma om Salvador Dalí som verkar
jävligt intressant. Här ska det läsas igen!
Lite pengar och så av släktingar.
Det är minst sagt välkommet.
Pappa sa; du får välja. Antingen sätter
jag in pengar på ditt konto, eller så får
du kameran (som jag tagit över men inte
betalat än). Visst har jag dåligt med stålar,
men det är inte så roligt att få ändå... eller jo...
det är det väl... men i det här fallet hade
de bara gått till tråkiga saker... typ hyror.
Så nu äger jag en Canon Eos D60 med nice
optik. Fett bra.

Och planen för min närmaste framtid då?
Tanken var att komma hem från Arvika,
och hålla mig kvar i Krokstrand och jobba
som en tok med festivalen och vara allmänt
osocial, vilket jag behöver vara för att kompensera
5 dagars konstant häng med andra.

Nu har tydligen planen ändrats.
Emelie ska ha födelsedagsfest imorgon,
och eftersom jag gärna träffar henne och
har ölsug i magen blir det tydligen en sväng
till Göteborg och Kållered imorgon.
Blir nog trevligt.

Sedan ska jag (vilket jag hade spikat men glömt)
till Matilda i Kungshamn på onsdag.
Ska sova över där och vidare på
Svenska Akademien, Timbuktu och Pepps
på torsdag i Gbg.

Men Ahhh! (*kollar kalendern*)
Sen är det ju fan Krokstrandsfestivalen
nästa vecka ju! HUR SKA JAG HINNA!?

Helvete. Måste sova nu så jag har ork
att ta tag i den här sjuka framtiden.
Vi hörs.

2007-07-04

Juli, sjuk, regn, poesi

Nu har det snart gått fyra dagar av juli månad.
Det bara regnar. Hela tiden. Jag blir faktiskt lite trött.
När jag kom hem från Peace & Love festivalen i
Borlänge (där jag alltså hängde från onsdag kväll
till söndag morgon förra veckan) i söndags satte
jag upp mitt tält på altanen för att det skulle torka och vädra
(det regnade nämligen, förvånansvärt nog, i Borlänge också).
Nu är det tisdag eftermiddag och tältet står kvar
där det sattes upp i söndags kväll eftersom det aldrig
torkar. För en stund sedan var det uppehåll, så jag
tänkte att Nu, nu ska jag gå ut (har nämligen knappt rört
på mig alls de senaste tre dagarna).
När jag kom ner (och till min glädje fann lillasyster stå
och baka muffins) ser jag till min ilska att det börjat
regna igen. Så jag bestämmer mej helt enkelt för att
trava upp igen och blogga lite. Nu har det slutat regna.
Jag antar att juli är såhär, och jag antar att vi får vänja
oss. Nu när världen är på väg åt helvete och allt.

Jag är sjuk också. Det dök upp natten till söndag på
Peace & Love. Då var det mest som lite ont i halsen
och tjockt huvud. Jag skrek bort ganska stor delar
av min röst på P&L också (inte undra på med alla bra
artister, och deras allsångsvänliga låtar!) och den har ännu inte
återhämtat sig. Jag är fortfarande helt tung i huvudet.
Jag har ont i halsen. Jag är fortfarande hes. Jag har
ont i musklerna idag också. Sen har jag fått en otrevlig
hosta. Det gäller bara att krya till sig inför Arvika nästa
vecka nu helt enkelt. Det ska nog gå vägen.

Jag har funderat lite över min självdisciplin, som jag
faktiskt har nämnt flera gånger i den här bloggen tidigare.
Fast egentligen funderar jag väl inte över själva
självdisciplinen, utan snarare bristen på den.
Jag förstår inte vart den varit i alla år. Den får konstiga
infall att dyka upp då och då, men däremellan är
det verkligen en bristvara. (Frågan är väl om jag är
så mycket värre än många andra ungdomar där ute[?]).
Under hela skoltiden var verkligen självdisciplinen
som bortblåst. Det gällde att piska sig själv till så mycket.
Nu är det nog bättre, men den är ju fortfarande inte Bra.
Jag sitter här och har Jättemycket att göra med
framför allt festivalen. Jag jobbar en stund. Några timmar
eller så. Och då jobbar jag visserligen jävligt bra.
Sen tröttnar jag och börja msn:a eller spela dataspel eller
något och intalar mig själv att jag jobbat hårt i några
timmar nu, så det är jag allt värd. Ofta tar jag heller
inte upp arbetet igen efter det som bara var tänkt att
bli en paus. Kanske kan det bero på att jag inte känner
någon jättepress. Total tidspress var det som under
Gymnasiet fick mig att jobba. Och när jag väl jobbade,
då jobbade jag sjukt bra. I 2:an skrev jag ett helt
fördjupningsarbete i Kulturen på 3 dagar
(fick MVG på skiten dessutom). Ojoj. Ni skulle ha sett mig!
Resten av klassen ägnade flera veckor åt samma arbete.
Jag chillade och tyckte att det verkade jobbigt.
Sen blev det bråttom:D
Men tänk bara. Hur mycket hade jag inte kunnat
åstadkomma med fet självdisciplin?
Tänk vilka enorma mängder bilder jag hade fixat
och lagt upp på min webbsida! Bara en sån sak.

Skit samma. Hur kul är det att läsa om min brist på
självdisciplin? Jag tycker bara att jag borde bli bättre på
det allt eftersom tiden går. Kanske är det för tidigt att
säga något om saken. Behöver nog lite längre
tid. Lite perspektiv. Jag återkommer vid 45.

Poesi står det i rubriken att jag ska skriva om.
Det är verkligen ett vanligt förekommande ämne
i den här bloggen. En röd tråd i ett taggtrådsstängsel.
Så vill du veta vad som sägs
under ytan mellan raderna
Ett säkert EKG bland frosten
Så hitta tråden
väv ett nät

(Del ur en skitgammal dikt som aldrig blev klar).
Nå. Poesi iaf. Det är ju ett helvete att man alltid
ska få de fetaste diktidéerna när det är som mest
opassande. Igår innan jag somnade kom jag på
världens grej. Det hade verkligen kunnat bli något bra.
Men jag var ju trött och kände att jag var tvungen
att sova eftersom jag skulle upp tidigt.
Borta nu.
Eller när man full står och pissar vid ett sunkigt
festivalcampingstaket på Peace & Love.
Då kommer man plötsligt på världens grej,
men då är ju festen mycket roligare än pennan,
och alkoholen lockar mer än tanken på att leta upp
en penna och ett papper.
Borta nu.
Kanske utvecklas min poesi först med fetare
självdisciplin?

Ska nog gå och duscha. Bara för omväxlings skull alltså.
Sen tror jag de där muffinsarna är klara nu.
Kanske blir frisk om jag äter ett gäng!