2008-05-09

Tågluff 2008 - 5

Det ar verkligen schysst att sitta har och kolla
sin bank for att se hur mycket pengar det
egentligen finns kvar pa kontot, nar man upptacker
att lon for april + semesterersattning satts in sedan
man sist kollade. Hoho! 11.000 pa kontot.
Det har ska nog ga ihop anda
(kan ju namna att det inte hade sett riktigt lika bra
ut om den har lonen inte sats in...)

Det var ju skont. Da kan man ju saga att tagluffen
ar utom ekonomisk fara nu da.

Jag sitter hur som helst under en
trappa i Slovenien och skriver.

Fran Kotor i Montenegro tog vi oss pa en dag
till Mostar i Bosnien genom att lifta, aka taxi,
buss och till sist tag.
Mostar var ett av de stallena jag verkligen ville till
redan innan vi akte ivag. Jag har en bok skriven
av Jerker Sagfors, som vis
serligen utspelar
sig i Sverige, men namner Mostar i princip hela
tiden. Att nu fa komma dit och se alla dessa platser
man last och hort om, var verkligen nice.
"Mostar har det gronaste vatten" skriver Jerker
i sin bok, och det stammer. Ingen av oss har sett
gronare vatten an det som flyter i floden
Neretva genom Mostar. Och de fina broarna,
och de gamla husen... Mmm... och kaffet!

















Mostar

I Mostar testade vi bosniskt kaffe, och det ar
verkligen gott!
Vi skrev vykort och traskade runt pa kullerstensgato
rna,
och for mig kandes det som om hela resan fick nagon
slags nytandning dar, vilket var otroligt skont.
Inte sa att den gatt pa tomgang, men det kandes
som en hel del knutar bara lostes upp under var tid
i Mostar, och det har over lag varit valdigt bra sen dess.

Vad det galler Anna, var 4:e del av sallskapet,
kommer hon inte tillbaka, vilket kanns valdigt synd.
Det verkar som om infektionen i hennes rygg tar tid
pa sig med att laka, och hon ska tydligen opereras
igen. Verkligen synd att hon missar allt det har,
och att hon skulle raka fa det har Just nu, av alla tillfallen.

Fran Mostar akte vi iaf mot Sarajevo,
en stad jag tror vi alla var valdigt nyfikna pa att fa se.
Bara namnet liksom: S-A-R-A-J-E-V-O, B-O-S-N-I-E-N.
Allt man hort om det som hant dar, som man tyvarr
vet alldeles for lite om.































Sarajevo

Vi kom dit, och det verkade som om vi fick med
oss regnvader pa kopet. Vi tog in pa ett privat hostel,
som de tipsat om redan i Mostar dar vi bodde.
Det var visserligen billigt (9 euro/natt), men det var
nog ocksa det enda som var bra med det.

Hon som drev det visade sig vara en riktigt jobbig
kvinna. Till att borja med kallade hon oss for
Children och klappade oss pa huvudet.
Da blir jag fanemej lack alltsa. Nagon matta
far det vara. Sen var det over lag ett ratt sunkigt
och slitet stalle, och finns det inte ens las till
toaletten kan man tycka det ar lite val...

Men Sarajevo var Riktigt bra, bortsett fran
regnet (som foll i princip fran var ankomst tills var
resa darifran & som gjorde att vi aldrig var torrra),
och boende biten da. Vi hangde en hel del med
tva kanadensare som bodde pa vart hostel,
och aven om de var lite val sociala var det skont
att traffa lite andra resande i typ samma alder.

Vi sag Sarajevos tunnel, som anvandes under
serbiens belagringen av staden
(som varade i nastan fyra ar). Man byggde tunneln
under flygplatsen (800 meter lang) och genom
den fick man in vapen, vatten, el, mat m.m,
och ut sarade osv.
Nu finns bara 25 meter av tunneln kvar,
men bara de 25 metrarna ar helt otroliga att se!

En annan schysst grej var de turkiska kvarteren
i Sarajevo. Verkligen jattefint dar, och hur mycket
som helst att titta pa. Har hittade vi ett caf'e med
helt fantastiskt bosniskt kaffe, och det ar nog det
jag kommer sakna mest fran Bosnien. Vilken dryck.
Var guidbok beskriver det bosniska kaffet som
"Strong as hell, black as death and sweet as love"
Battre beskrivning finns inte.

Vi hade tankt stanna i Sarajevo i tre natter,

eftersom var hostelvard talat om for oss att det
inte gick nagra nattag mot Zagreb i Kroatien, utan
bara ett pa formiddagen. Nar vi gick for att kolla
tider till det taget fann vi att det anda gick ett
nattag, och vi bestamde oss for att ta det.
Nu hade vi betalat for tre natter pa hostelet,
men skulle (om vi nu tog nattaget) bara sova dar
tva, sa vi bad att fa tillbaka vara pengar for
den sista natten. Hon hade ljugit for oss nar
hon sagt att det inte gick nagra nattag,
sa att fa tillbaka pengarna for sista natten kandes
inte mer an ratt.

Halften av pengarna fick vi, och hon lovade att
mota oss pa stationen pa kvallen, och ge oss resten.
Hon kom saklart inte.
Vi skickade ett sms till henne och forklarade hur
daligt vi tyckte detta var, och att det framforallt
var daligt for hennes rykte;) (sa ar det ju)

Och mycket riktigt forstod hon nog detta,
for hon ringde efter en stund och havdade att hennes
bil hade gott sonder.

Nu ska hon hur som helst skicka hem drygt 12 euro
i ett brev till mig. HAHAHA. Ska bli spannande att
se om de dar pengarna nagonsin kommer.

Nattag igen da. Bettre temperatur den har gangen
och inte lika mycket folk som pa forra nattaget heller.
Jag la mig darfor i en egen kup'e, sa ingen av
oss behovde sova pa golvet.
Och bortsett fran de tillfallen jag blev vackt sov
jag nog forhallandevis bra. Men de hade iofs
typ 7 biljettkontroller och 3 passkontroller vid

olika tider, sa jattemycket somn blev det anda inte.

Sa vi kom till Kroatiens huvudstad Zagreb
vid typ 6 pa morgonen, och tog ett tag
mot Slovenien. Taget dit var troligen det
renaste pa hela resan och det kandes helt
overkligt.
"Tror ni verkligen vi far sitta har?" "Det har maste ju vara 1a klass"
Man blir inte precis bortskamd, och
man slutar gnalla over att tagtoaletterna luktar.
Under en san har rasa far man vara glad om
det finns vatten pa toaletterna, papper ar lyx,
precis som tval, och man far over huvud taget
vara glad om man kan anvanda toaletten.
Ofta anvands de framforallt som rokrum eftersom
manga tag anda har rokfurbud. Ja... ni kan ju tanka er.

Pa tal om tag sa var vi med om en kul grej!
Pa taget mellan Ploce & Mostar (och sedan
aven Mostar-Sarajevo) hamnade vi i en tagvagn,
donerad fran Sverige nagon gang i borjan av
90- talet. HAHA! Detta innebar ocksa att alla
skyltar var skrivna pa svenska. "TRYCK", "DRA",
"MISSBRUK AV NODBROMSEN ANMALS" osv.
Kul grej!

Och nu sitter vi har. I Bled, Slovenien bland drickbart
kranvatten, snokladda berg i bakgrunden,
skogar, sjoar, oar och riktiga sagolandskap.

Matilda och Marie ar och aker forsranning
(eller vad man ska kalla det) men eftersom det var

ganska dyrt skippade jag det. Jag ska snart ga
ut i solen, hitta ett trevligt caf'e och skriva vykort.
Halla i mig lite kaffe.

Det har stallet ar hur som helst grymt bra!
En privatfamilj som hyr ut lagenheter pa
nedervaningen. Det kostar 16 euro per natt
och vi har anda kok, uteplats, gratis internet,
tva sovrum... osv. Helt otroligt.
Och inatt har jag sovit som en gud!
Latt 9 timmar bra somn, och imorse at vi grot
till frukost! Vilken morgon alltsa!
Tidigare har det varit att man antingen sover bra,
men ater torrt brod till frukost, eller sa
sover man tokdaligt, och far en kalasfrukost.

Jag har kopt ett till minneskort till kameran,
eftersom de tva jag hade med mig blev fulla.
Sa jag har nog (hitills) tagit runt 2,5 Gb bilder.
Det kommer bli mycket att ta tag i sen!

Annars flyter der pa. Jag har fatt munsar,
vilket ar storande, men har har hittat nan cool
salva som borjat utrota det nu.





























Bled, Slovenien

(Det ar sant, det ser faktiskt ut sahar dar vi ar nu!
Vi ska ro till on idag, och jag ska hyra
en cykel och cykla runt sjon)


Dags for lite solsken!

2008-05-07

Tågluff 2008 - 4

I Sarajevo.
Nu ska vi dricka bosniskt kaffe.
Det ar gott satan, och starkt som doden.

Med tag mot Slovenien inatt.
Ytterligare ett nattag...

Hall i hatten!

2008-05-02

Tågluff 2008 - 3

(NOTERA FORRA INLAGGET!)

Montenegro alltsa! Medelhavet.
Vi kom till Bar vid Medelhavskusten efter den
fantastiska tagresan jag namnde i forra inlagget.

Vi gjorde en tabbe och blev blasta av en taxi,
som tog 10 euro for att kora oss den korta strackan
in till stan (till raga pa allt till stadens dyraste hotel -
billigaste rummet 110 euro!).
Hittar jag den javeln ska jag steka honom over sakta
eld.

Efter en hel del letande (klockan var runt 9 pa
kvallen, och morkret hade fallit)
efter nagon stans att bo hittade vi ett hostelliknande
stalle som drevs av en familj.
Ett tokbra stalle hur som helst, och de var verkligen schyssta.
Vi agnade gardagen at att ligga pa stranden (Marie och jag
ar tokbranda!), och hade en allmant riktigt nice dag
(fruktsallad, vin pa balkongen, vin pa stranden pa kvallen osv)!

(Matilda ska ha datorn, sa jag maste gora detta snabbt och
kortfattat.)

I morse tog vi buss mot staden Kotor, langre norrut
pa den Montenegriska kusten, och har ar vi nu.
Allt ar helt sjukt vackert, och staden ar gammal och
omgardad av en stadsmur. Tranga grander,
sma torg, en del turister, men inte alls sa det stor,
ett billigt rum (10 euro per person) hos en tant,
ruiner efter stadsmurar langs bergvaggarna.
Staden ligger vid sydeuropas djupaste fjord,
och bergen reser sig pa alla sidor och det ar gront och
vackert overallt! Har ar sa javla fint, och vi ar overrens
om att vi hittat ytterligare ett riktigt guldkorn.
Valdigt synd att Anna missar det (hon ar inte tillbaka an).

Det anda som borjar kannas jobbigt ar att vi fatt
en karl pa halsen, som visserligen hjalpt oss mycket,
kan mycket om staden, och har svar pa allt man fragar om,
men som egentligen bara vill ligga med Matilda eller/och
Marie. Han lyckas hitta oss vart vi an gar (aven om vi annu
inte aktivt forsokt undvika honom), och jag hoppas vi kan
slippa undan att folja med honom pa den judotraning han bjudit
med oss pa ikvall.

Jag har btw ingen tackning pa min mobil,
och det var likadant i Serbien. Jag hor av mig nar
jag har tackning igen (forhoppningvis i Kroatien, dit vi ska
harnast), eller via internet. Allt ar bra hur som helst.

Ja, fan. Ni skulle se oss nu. Sol, varme, solbranna, hav,
semester!

Det kommer vykort... vi har varit forfoljda av en javla
massa halgdagar, sa allt har varit stangt, men nu ska de snart
postas.

Okey! Dags att hitta nagot form av kak.
Klattra upp langs stadsmuren. Lasa. Skriva lite kanske.
Det har ar tokschysst!

Kotor:


















From Montenegro with love