Rapport.

Nu är det iaf hög tid.
Jag menar, jag är ju inte den som lämnar mina vänner
ovetandes. Frågan är väl typ mest, vart jag ska börja.
Nu ger jag er massa falska förhoppningar på det här
inlägget. Det låter väl typ nu som om jag vart med om
världens grej, skaffat flickvän och gift mig på kuppen.
(frågan är väl kanske om det inte skulle vara världens
grej om jag skaffade en flickvän... troligen).

Inget av tre ovanstående saker har inträffat, men ändå
en hel del annat intressant (inte för det sagt att det är
roliga saker... men intressanta).
Jag har slutat på mitt Biografmaskinistjobb på Park
i Strömstad. Eller, jag har inte slutat, men sagt att nu kan
inte jag jobba på ett tag. Jag kommer troligen jobba på typ
höstlov, jullov och sportlov.
Under min sista dag på jobbet i Strömstad ringer de från
Gbg. Jag har fått jobb:)
Alla säger att det är så djävulskt svårt att få jobb här.
Det handlar om flyt och om oflyt. Jag råkade ha flyt den
här gången. Blir tipsad om ett jobb, söker det, och får det.
Ett jobb har jag sökt, vilket jag fått. Flyt. Att det inte finns
Några jobb här är en myt. De finns. Jag är ett levande bevis
på detta. Jag ska börja nästa vecka. Eller, veckan efter
egentligen. Onsdag eller torsdag nästa vecka är det inlärning.
Då är ni förståss sjukt nyfikna.
Detta är ett företag som heter DOSK, och som precis sökt
massa folk för en stor undersökning de ska göra åt Västtrafik.
Som anställd ska jag åka runt på bussar, spårvagnar och båtar
i göteborgsområdet och intervjua folk. Jag ska undersöka deras
vardagsresande. En stor undersökning som sträcker sig fram till
februari nästa år (har jag för mig det var) om människors
vardagsresevanor. Och nu kommer det fina i kråksången:
VARDAGSRESANDE. Detta innebär att jag kommer att jobba
måndag- fredag förmiddag. Inga fredagseftermiddagar,
Eller helger. Jag kommer också få Höstlov, Jullov och Sportlov!
Det kommer bli mycket kvällar, men även en del tidiga morgnar
(trafiken börjar ju gå runt 5 på morgonen), vilket
kanske inte blir lika lockande. Men jag kan ta det.
Jag tror minsann att det här blir kanonbra. Alla som jobbat
med detta innan säger att det är jätteroligt. Jag tror på det här.

Jag har alltså slutat i Strömstad, och har nu flyttat ner till
Gbg helt. Idag faktiskt. Datorn och de sista stora sakerna
har fått åka ner tillsammans med mig själv.
Jag känner mig flyttad kan man säga.
Så idag har jag köpt en Router åt mig oh Tim, så att vi båda
ska kunna använda bredbandet. Har också köpt en lång
jävla nätverkskabel och ett par stora hörlurar (till slut).
Haha, jag har fortfarande inte sett hur jag ser ut i dem,
men jag kan tänka mig att det ser ovant ut både för mig
och andra. Well, ser det för djävligt ut så får jag väl ha dem
här hemma framför datorn, vilket också är mycket av tanken.
Här kan jag nu sitta nätterna i streck hela hösten och vintern
och lyssna på musik och spela spel utan att höras
(alltså utan att störa vår granne Maj Britt Bång).

Jag har också bytt adress.
Joel Lind
Kapplandsgatan 6
414 78 Göteborg
Detta är vad som nu gäller.

Jag har fått ett brev också. Det låg här när jag kom hit idag.
"Whit love from Amsterdam" stod det på kuvertet.
Från Matilda var det, med en väldigt fin rapport om läget
där nere. Well Matilda, om du ännu läser min blogg
så kanske du märker att jag skriver en massa svar på alla
dina frågor här. Men lugn, det kommer ett svar.
Så snart jag hinner skickar jag ett svar till dig.
Och tack för brevet!
(som några av er vet så är jag lite barnsligt förtjust i
handskrivna riktiga brev... jag skäms lite över att jag är så
dålig på att svara på dem bara. Ska försöka bättra mig nu
är tanken).

Nu är det fredag kväll. Imorgon blir det Volodja på
Underjorden med Rille, Oskar (tror jag) och Johanna
(det är de jag vet ska med iaf). Det kommer bli
bra tror jag. Mycket öl är det risk för.
Men det är ju så det ska vara.
Underjorden= Öl, Stödspelningar för överlevnad, Räfven
samt rockringar och annat. Underjorden är fint.

Hmm, ja, vad ska jag säga mer?
Det finns ju en hel massa att prata om.
Jag har fortfarande för mycket olika saker i huvudet.
Flytt, nytt jobb, pengar hit och dit, planera hösten,
plenera Amsterdamresa;) osv.

Jag återkommer.

Mvh
Joel

Det förväntas väl av mig

Jag kan tänka mig att det i nuläget förväntas att jag ska komma
med någon slags rapport. Ni kan få det. Klockan är skitmycket,
jag är trött som fan, och har inte någon egentlig inspiration till
att skriva alls. Något ska jag väl lyckas få ur mig.

Jag är hemma. Hemma i Krokstrands djupa skogar.
Ni anar inte hur skönt det är. Det har varit en hård helg.

Det finns bilder från hela helgen i Galleriet och jag har faktiskt
ingen direkt lust att pilla ner nån lång jävla rapport just nu.
Jag har ingen lust, och jag vill inte.
Det var en schysst fest, men jag är fullt upptagen med att
försöka glömma vissa delar av den i detta nu.
Det var en bra fest tills några förstörde den.
Jag är trött på att alla fester jag är på numera bli förstörda.

Jag behöver rutiner. Jag behöver ett jobb.
Jag behöver lugn och ro. Jag behöver bli såpass upptagen med
annat att jag inte kan hålla på att tänka på allt.

Jag är matt. Jag är trött på så mycket.
Jag är äcklad. Jag är uttråkad.
Jag är en idiot. Jag är för dålig på att hantera saker.
Jag är tankspridd. Jag är Förbannad!

Och nu slutar jag skriva innan jag börjar kasta ur mig arga
och elaka saker mot människor.

JAG ÄR EN IDIOT

(och det är du också)

eMiL Jensen.

Måste bara citera en fin kille.
eMiL Jensen skriver på sin webbsida om valutgången.
Och det här... det är ju verkligen upplyftande i dessa
sketna tider!

Länge Leve Efterkonstruktionen

"Som den pessimistiska cyniker jag i hemlighet är, var jag
övertygad om att valet skulle gå som det gick.
Möjligen att jag var beredd på att sverigedemokraterna
skulle få en vågmästarroll tillsammans med
sveriges pensionärers intresseparti.
Så med tanke på det var det ju inte så farligt. Ju.

Dessutom hade jag förkonstruerat några efterkonstruktioner,
förberett några spontana tankar jag skulle
få om det gick så här illa, så att det inte skulle kännas så farligt.
Så nu tänker jag i fem punkter:

1. Det blir intressantare motståndsröreslser
i ett land med diktatoriska regimer.

2. Konsten som skapas i ett land med skitregimer
brukar i regel bli bättre, kraftfullare och djärvare.

3. Humorn och satiren blomstrar alltid i ett
land med uselt styre och obehagliga makthavare.

4. Gemenskapen blir starkare mellan de utsatta grupperna.

5. Spännande svartklubbar och underjordiska
fester skapas i regel när högerextremister styr.

Så det här är ju nästan bara positivt. Ju."

Man börjar ju undra.

Inatt sov jag 12 h.
Man börjar ju undra. I flera dagar har jag sovit runt
10 h per natt, men nu är jag alltså uppe i 12.
Om jag fortsätter så här så kommer jag ju snart
öka ännu mer känns det som. Det skulle kunna bli
intressant. Men inatt ska det sättas stopp för för den
här utvecklingen. Ställa klockan.
Man blir ju inte heller piggare av 12 h sömn. Först och
främst blir man jävligt snurrig när man vaknar klockan
fyra på eftermiddagen. Sen är man helt jävla totaly
off resten av dagen. Har jobbat ikväll, och är ännu
kvar på jobbet, och det har verkligen varit en seg arbetsdag.
Jag vill bli frisk och pigg! Tack.
För ja. Jag är inte helt frisk alltså. Troligen är det till viss
del därför jag sover och är så jävla trött ständigt.
Nu får det bli ändring här. Känns ju jävligt trisst att
hela tiden gå omkring och känna sig halvsjuk. Ständigt är
det något, och aldrig kan man sätta fingret riktigt på vad
det är för fel. Om det inte vart för att vi hade en sån
underminerad (säger man så?) sjukvård i det här landet
(och framför allt i den här kommunen), så skulle jag
gått till sjukhuset och bett dem ge mig en diagnos.
Jag gillar att veta vad det är för fel.
Men jag väntar ett tag till. Är inte jättepigg på att gå
till akuten och sitta där i 6 h innan man träffar någon
doktor som säger att, "du har nog bara lite influensa, och
jag kan inte göra något åt det".
Nej, jag har viktigare saker för mig.

Jag är som sagt kvar på jobbet, och enda anledningen
till att jag är kvar här är för att det sitter två stackare
inne och ser på Pirates. Alltså får jag sitta här i en timme
till och leka med min blogg. Pengar blir det ju dock.

Jag har skitbra poesi i huvudet också. Verkligen någon
slags höjdardikt som jag skulle kunna bli rikigt nöjd med...
om jag bara tog mig tid att försöka få ut den på papper.
Den behöver nog lite ytterliggare bearbetning dock.
Den handlar hur som helst om resor... typ.

Björn har nu för övrigt lovat (nästan lovat iaf) att
skiva rekomendationsbrev till mig imorgon. Han ska
också ringa den där kvinnan i Gbg som skulle kunna
bli min kommande arbetsgivare. Om de nu behöver folk,
och om jag nu får jobbet. Jag ligger nu på Björns
prioritetslista som nr. 2. DET är inte dåligt.

Dessutom har jag ett till jobb på g. Intervjuare i
Gbg... Låter som ett asschysst jobb!
Tyvärr kan jag inte åak dit imorn eftersom jag jobbar.
Men jag ska ringa ner imorn och hälsa att jag blivit
rekomenderad av Anna-Karin Eriksson (mycket
trevlig kvinna), och att jag är väldigt intresserad.

Mycket, förutom att jag då är småsjuk ständigt,
flyter på rätt bra nu. Jag börjar nog finna mig i
hur saker och ting numera fungerar.
Och ja. Jag mår ju iaf jävligt mycket bättre nu än
för ett år sen. Och det är ju en högst upplyftande
tanke!

Och ikväll tänker jag hylla Pär Mauritzson.

I min värld

"Nå ta ner Era bilder på Hitler och Stalin
på Shania och Eskobar Lenin och Darin
det finns inget värre än tomma ikoner
så häng en poster på mig där Ni sover
jag lovar Er drömmar med intensiv glöd
i Mauritzson World är skymningen röd
inget ljummet och avslaget hittar Ni här
för allt är på riktigt i min värld
– i min värld – i min värld

I min värld finns ingenting falskt
i min värld finns ingenting fult –
som processgult – inga lysrör i vitt
i min värld finns ingenting hårt
i min värld finns ingenting kallt –
här är allt – lika naket och mjukt
som en dröm i Utopia när Du vaknar och ler
där ett ögonblick varar för alltid och mer…

Så glöm alla sanningar som Ni har lärt Er
det finns inget sant för allting är tokfel
hela världen är full av hemska falsarier
som vårdas av missledda bibliotekarier
deras ismer och schismer och stora modeller
tar fokus från livet till små bagateller
förklädda till viktigt komplexa system
som tiden har huggit till tempel i sten
-tempel i sten – tempel i sten

I min värld finns ingenting falskt…

Men någonstans lyfter en fjäril mot solen
utan baktankar sveper den fram över jorden
som stormen vi talat om så många gånger
i dikter och böcker och Miramar-sånger
och någonstans skrider en tanke till handling
som en fjäderlätt kyss kan ge en förvandling
för kärleken är det enda som renaroch läker
och helar det dogmen förstenar
- det dogmer förstenar – dogmer förstenar

I min värld finns ingenting falskt…"

/PM

Nu är det val.

Idag har jag röstat för fösta gången i mitt liv.
Ja, om man då bortser från skolvalet i 9an som inte har
någon jävla betydelse över huvud taget.
Iaf. Jag är inte blyg, så jag kan säga att det blev 1 röst på
Vänstern (kommunen), och resten på Miljöpartiet.
Men fan. Det här går åt helvete. Jag orkar inte sitta där nere
och ha valvaka med min far. Sitta och vänta på grönt ljus för
de jävla borgerliga aporna. Nej.
Vi har makt att välja våra herrar,
men vi är åndå alltid undersåtar

Nå, det ska bli intressant det här, men fan alltså, vi
kommer ju bli grillade. Nu har åtminstone jag gjort
vad jag kan.

Ja, jag ville bara meddela ovanstående. Har inget nytt att
berätta annars direkt. Men jag kommer nog uppdatera lite här
under kvällens gång.

ALLTID RÖTT ALLTID RÄTT!!!

Uppdatering:

Då sitter vi i skiten nu då...

Sakta flyter vi iväg

Kvällen har utvecklats från diverse töntmusik
till Thåström rakt igenom.
"...du är precis, du är precis sånt som gör mig hel"

Han är ett geni och kapabel till att skapa mästerverk.
Spelningen på Arvika i år alltså.
Sakta flyter vi iväg. Då var det verkligen att flyta iväg.
Killen gjorde mig berusad. Det var helt sjukt. Något av det
absolut bästa jag sett live. Han gjorde mig helt berusad.
Och jag överdriver faktiskt inte. Han är ju ett jävla geni!
Nåja. Nog om Thåström.

Eller inte alls. Fan, här har jag ägnat säkert en timme åt att
hitta en Thåström-relaterad grej. Hittar det inte, fast jag VET
att det finns på nätet. Det handlar helt enkelt bara om att hitta det.
Men nu pallar jag inte mer ikväll. Nåja.

Ikväll har det druckits te för övrigt. Linnea har varit här, och jag
tror det slutade med att hon, Maja och jag drack upp tre kannor.
Maja har nu gått och lagt sig, och Linnea har gått hem.
Jag sitter här och stör mig lite smått på den där jävla msn-skylten
nere i botten av skärmen som aldrig slutar blinka.
(*suck*... vissa har för mycket fritid)

Vi har som sagt druckit en massa te och pratat om Linneas alla
problem (jag älskar när jag till slut får leka psykolog!)
Tyvärr hade jag inget bra att säga.

(Jag är hungrig)

Ni får nog finna er i att jag inte har sådär sjukt mycket vettigt att
säga ikväll. Jag trodde det när jag började skriva inlägget här,
men tydligen inte. Vafan. Jag tror jag går ner, hittar något att äta,
och ser på krigsfilm istället.

Det här nätet är måttligt roande ikväll...

Puss

Ang. Grafikkortet.

Datorn är hemma igen. Den var hos Göran i... hmm...
ca 17 timmar. Det var ett par väldigt ensamma 17 timmar
ska ni veta. Den kom hem med både bra och dåliga nyheter.
Dåliga: Datorns Grafikkortsport är av en lite äldre modell.
Detta innebär att bättre grafikkort än det jag har nu är svåra
att få tag i. Det kan också lätt bli dyrt. Det är bäddat för
problem med t.ex. krascher. Detta i sin tur betyder att jag
inte kommer kunna spela t.ex. Far Cry, Battlefield II och
Heroes V. Å andra sidan kan jag i sånna fall ägna min höst och
vinter åt mer vettiga saker, såsom att bygga upp min webbsida
och pussla pussel.
Bra nyheter: Jag hade räknat med att ett nytt grafikkort
skulle kosta mig ca 2000 kr. Nu blir jag inte av med dem.
Det känns skönt.

Jag ska spara. Jag ska spara. Jag ska spara. Sen ska jag köpa
en monsterdator. Men ja. Det kommer dröja.

Jag är hemma idag. Jag har inte jobbat ikväll. Det känns skönt.
Vaknade vid halv tre idag (alltså fredag) vilket känns sjukt skumt.
Sällan jag sover så länge. Men det var nog välbehövligt.
Ikväll har jag först på en film (Exorcisten) och sedan kollat
på slutdebatten inför valet. Jävlar. Val på söndag, och det
börjar nästan kännas som om dommedagen är nära.
Rösta på vänsterblocket för i helvete!
Det är ju så sjukt jämt också. Det här kommer bli en rysare.
Sen såg jag en film till, Spygame.

Nåja. Jag har inte så jättemycket spännande att berätta.
Jag känner mig lite ensam här ikväll.
Var ute en stund förut. Det är en fin kväll.
Stjärnklart och månen lyser. Och det är höstkyla i luften.
Nu är det nog många av er som vet att jag hatar hösten.
Men jag har börjat fundera på om det inte börjar gå över.
Kanske är det mera vintern egentligen. Den långa väntan
på våren. Kanske är det det som knäcker mig desto mer
numera. Hösten har helt klart sin charm. Och ja, jag kan
förstå de som verkligen älskar den. Visst kan jag det.
Så hösten är fin. Visst är den det. Det föds vackra färger
på hösten. Luften blir renare. Kyligare men också klarare.
Och mörkret har jag verkligen försonats med på något sätt.
Det här bäcksvarta höstmörkret som man bara kan klä sig i.
Att kunna smälta in i skuggorna och försvinna helt.

Så ja. För några år sedan hatade jag hösten otroligt mycket.
Idag har det nog flyttats fram. Det är vintern. Det är mycket
den som tar knäcken på mig. Den har också sina fina stunder,
men de är alldeles för små för att det ska väga upp alla månader
av nedfrusna tår, grå snö, väntan och monotomi.

Faktiskt ser jag hösten som är på väg att rulla in emot oss
just nu med ett litet leende på läpparna.
Det här ska bli intressant.



Som sagt. Jag stod där ute förut. Tittade på stjärnorna.
Kände för en stund en sån sjuk saknad efter så många av er.
Kände mig så långt borta från allt och alla.
Utplacerad i vildmarken (fast det är helt frivilligt).
Det finns egentligen bara några jag snackat med om
angående det här... sen vet jag att jag snackat om det
en del på fyllan. Det har faktiskt vart rätt hårt att skilljas
från alla dessa människor och alla dessa andra saker som jag
nu skiljts ifrån. Allt hände så plötsligt... och fast jag visste om det
så slog det ganska hårt. Och det är inte över än. Bara det att sommarn
är slut känns väldigt trisst. Men ja. Jag tänker inte skriva mer om det
nu och här. Men... ja. Jag saknar er.

Och nu var det slut på allt sånt där sentimentalt tjafs.

Jag hoppas ni alla har det bra,
tar det lugnt med alkoholen
och sover gott om natten

Kram

Kvar på jobbet.

Men jag är inte inlåst eller kvarglömd eller så
(som rubriklen kan antyda).

Jag väntar på att filmen SÖK ska ta slut.
Sen ska jag vänta på att Sebbe ska komma med
buss från Gbg. Sen ska jag köra hem honom och mig.
När jag kommer hem ska jag nog spela mera
Diablo II. JAG HAR FÅTT VERSTA ÅTERFALLET:D

Idag tog jag med mig datorn till stan.
Den skulle egentligen bara med till Göran.
Tänkte som jag redan nämnt att han skulle få fixa
och trixa lite med den. I det här fallet betyder det
byta grafikkort. Jag vill kunna köra de "tyngre" spelen:P

Nå, han var inte hemma. Försöker imorgon igen.

Citat Matilda:
"ag saknar dig. D och Oskar måse komma, de vore askl"
Ryktet säger att deras tangentbord är kass, men jag tolkar
denna text lite fräkt som:
Jag saknar dig. Du och Oskar måste komma, de vore askul"

Så, eftersom jag vet att Matilda läser iaf en del av mina
Blogginlägg (vet inte i vilken omfattning dock, så
skickar jag här en liten hälsning:
Matilda. Jag saknar dig också. Känns ju faktiskt helt
galet tomt. Oskar är ju verkligen en toppenman
när det gäller att dricka öl, men han har ju inte samma
glöd när det gäller spelningar och... hmm... "Haglunds kiosk"
och så. (och för att inte vara elak), Marie:
Jag saknar dig också. Så, ni båda:
Ni ska veta att det smids planer här hemma.
Jag och Oskar kommer. Jag jobbar verkligen sjukt mycket
just nu för att ha råd att åka ner. Självklart talar vi inte
om när vi ska åka, men vi räknar iskallt med att ni hittat
ett schysst ölhak tills när vi kommer. Och självklart att ni
tar ledigt under den veckan vi är där!

Nu ska jag nog sluta jobba och köra hemåt.

(ibland känns det att man har ett bra jobb!)

Godnatt.
Ta hand om er.

02:31.

Jag kom hem helskinnad.

Iaf. Kolla Galleriet.
Och ha tålamod. Det kommer mer.
Någonstans ska man ju börja (i det här fallet med den
fantastiska fritagningen av allas vår kära Rosalie!).
Ni som känner er bortglömda och så. Håll ut, det kommer
mera. Och att komma med klagomål på bilderna är det inte
tal om. Eller, klart ni får klaga, men jag tror inte att jag behagar
ta bort något. Detta är bilder som ska Hylla.
De är dokumenterad lycka... (än så länge).
Det är för sent att komma och klaga nu.

Och som sagt, det kommer mera.

Ang. bild i inlägget.

Vafan. Orka bråka med den jäveln!

What tha fuck!

Nu är jag inte bara bakis, utan även upprörd och
arg. Självklart på mig själv.

Jag hade suttit och skrivit på ett långt inlägg, som
faktiskt såg ut att bli både varierat och innehållsrikt.
Det var dessutom relativt estetiskt, vilket man inte
alltid lyckas med hos de här blogginläggen.

Jag var ju hur som helst klantig som fan, vilket ledde
till att hela inlägget försvann ut i nåt mörkt hål på
internet där jag aldrig kommer hitta det igen.
Det var precis klart, och skulle precis postas upp för
publicering.

Nåja. Jag får väl summera då.

Först skrev jag om min bakfylla och gårdagens fylla.
Jag drack och drack och drack, spydde och deckade sen.
Jag skev också att detta är ett fenomen som kommer
tillbaka ungefär en gång per år. Arvika05 var sist gång.
Jag kan leva med sånna felfyllor en gång per år.
Jag kan köpa det liksom. Det var hur som helst en
väldigt spontan men trevlig fest.
En förfest till inflyttningsfesten skulle man nog kunna säga.
Närvarande: Tim, Sebbe, Oskar, Björn(!), Mikaela, Robert
och så jag då.
Folköl följdes av sprit som sedan följdes av starköl.
Jävla sprit alltså... man borde inte dricka sån skit.

Jag är hur som helst bakis och trött, men åtminstone hemma
hos min ögonsten (datorn då).

Imorn ska jag jobba, så ikväll tänkte jag spela dataspel.
Om jag nu blir klar med dessa inlägg nån gång.

Jag skrev också ganska mycket om 11:e september
(som det ju är idag). 11:e september för ett år sedan var åt
helvete. Eller snarare, det blev ett jävla helvete.
Runt 22-tiden rasade liksom marken under fötterna.
För att visa detta citerade jag det dagboksinlägg jag skrev
på helgon klockan 22:50 för exakt ett år sedan.
Det är ju ganska talande faktiskt, så jag slänger nog in
det igen. CITAT:

Hur fan kunde jag?

Hur fan kunde jag tro något?

Va?

Och PANG! Så slår man i marken igen.
Den KALLA HÅRDA MARKEN!

Och PLASK! Nu ligger jag här och gör allt för att hålla huvudet ovanför vattenytan.
Och fy fan.
Jag undrar om jag inte kommer börja simma neråt.
Bara för att se, om det finns mer värme på en annan planet.

Åt helvete.

Jag tror inte att jag ågonsin ramlat snabbare från en blå himmel.

Hopp?
Vem fan uppfann det jävla ordet?

Kommer jag någonsin hoppas på något igen?

Hur kunde jag låta mig själv flyga på en blå himmel?
En hel kväll, och en hel dag.
Sen föll jag likt en sten.

Känner för att bränna alla ord.
Hur kunde jag låta mig själv skriva vackra ord?

Jag ska falla mot en svart botten med svart bakgrund.

Försök aldrig att dra upp mig igen.
(Ingen av er har för övrigt ett tillräckligt långt rep).

Dagarna med tågen

Fy FAN vad jag vill bort från allt.
Och bort från dig.

Aldrig trodde jag.
Att marken kunde vara så hård.

Och aldrig trodde jag.
Att jag skulle låta mig själv lita så på någon, eller är det hoppet jag litat på?

Nu ler ni inte längre


Inte jag heller.
Det har jag gjort idag.
Men nu får det vara slut på leenden

JAG VILL SUPA MIG MEDVETSLÖS








”Och jag somna den natten i tron
om att allt var en del
i en kärlekshistora

Men det visa sig dagen där på
att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria”





Fy fan vad jag hatar den här snuskiga jävla världen
Och fy fan vad jag hatar det snuskiga jävla ordet H-O-P-P



Aldrig trodde jag att man kunde slå i marken så hårt.
Fy fan.
Aldrig trodde jag att jag kunde slå mig så hårt.


HOPP.

Det kommer dröja LÄNGE innan jag använder det ordet igen.
Ordet i sin verkliga mening.





Jag vill bränna alla ord.

Sen la jag då in en dikt jag skrev igår på tåget på
vägen ner till Gbg. Dikten har fått namnet
10:e september.

10:e september
här är ärren
Skär i sommarsolens solnedgång
ut skulpturerna av människor
Och här är spåren
bevisen vi aldrig glömmer
sårbarhet

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Jag har smakat nattens nyanser
här är skuggan
jag kan röra den idag
Den bär allt
det jag själv
släppt för vinden

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

10:e september
allt är spår och ärr och minnen
idag är det historia
för ett år sen var vi andra människor

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Jag minns vartenda hjärtslag
det var den tionde september
vi var hjältar och hjältinnor
vi bar mer än bara biroller

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Det var dag
det blev kväll
sen blev det natt

Vi bytte skepnad liksom sländorna
för en dag så var vi hjältar
Vi blev de farligaste soldater
vi var det hårdaste på jorden

Vi var änglar vi var älvor
för en dag en kväll en natt
Vi svävade och andades
det var allting vi behövde

Ett år är 365 dagar
men hundratusen nätter
Ett år men hundratusen nätter

Men alla nätter blir till dagar
och man tvingas vakna upp
man tvingas vakna upp
och man lär av sina misstag

Den tionde september
och det har gått ett år av dagar

Men tiotusen nätter
tiotusen nätter
tiotusen nätter

(kommentera den gärna)

Sen skrev jag lite om nyheter på
Cirkus Miramar-fronten.
CITAT KLOTTERPLANKET:
[06-09-11 14:27] Säger CharlieDaarling:

Goddag!

Ok, Helipoetica blir nog aldrig klar,
ni har säkert rätt där, men vi ska i alla fall in i
studion i helgen och spela in några låtar till den.
Och nästa helg också. Det ni!

Bandhelvetet KAN ju om de bara VILL!

Wellwell. Jag vet inte hur mycket till jag har att säga.
Jag tror att jag ska ge min dator lite vård imorn.
Den får nog följa med när jag kör till jobbet.
Iaf en bit. Ska nog slänga av den hos Göran,
så ska han få sätta in ett nytt grafikkort i den.
Skulle vara schysst att få in ett nytt och bättre
INNAN datorn flyttar till Gbg.
Hoppas han inte behöver behålla den någon
längre stund bara. Jag behöver den här ögonstenen.

Nu ska jag väl då försöka med samma grej igen.
Samma grej som förut orsakade att förra inlägget
försvann ut i det ovan nämna hålet.
Lägga in en bild i inlägget.

Jaha, tack så hemskt mycket... det var färdigt där.

Hemma igen

Puh!
Jag lever verkligen ett hårt och slitsamt liv!
(tyck jävligt mycket synd om mig)

Egentligen har väl ingenting ovanligt inträffat, jag har bara
flyttat och sånt där. Typ gjort av med alla pengar på
IKEA-grejer, och burit möbler till förbannelse.

Jag har också lärt mig köra relativt bra i Göteborgs
innerstad!:)

Vi har ju då flyttat till Gbg. Det här kommer bli riktigt bra,
om man bortser från att vi kommer ha ihjäl varandra.
Det är inte så stort, även om vi har massa plats.

Vi var på IKEA två dar i rad och köpte massa skojiga saker.
JAG HAR KÖPT EN SÄNG!
Jag försöker för närvarande glömma bort vad den kostade, men
jag fortsätter samtidigt att intala mig själv att det var en rejäl
långtidsinvestering. Det var det nog. Jag har köpt en helt
fantastisk säng! Synd jag är hemma och därför inte kan sova i den.
Här hemma har jag nuemra bara en madrass och en sovsäck typ.

Vi har iaf köpt ett köksbord och fyra stolar, massa köksgrejer,
toalettgrejer, vardagsrumsgrejer (typ bokhylla och tv-hylla),
lampor osv. Jag har då köpt en säng, ett bord, två skivställ,
en byrå, en tvättkorg osv. Trevligt.
Jag har konsumerat saker för att starta ett helt nytt liv.

Men som sagt, jag är hemma igen nu. Känns skönt.
Jag ska bo med Sebbe och Tim i ett år, och efter två dar tätt inpå
dem så är jag lite matt. Men man vänjer sig väl. Blir nog
också bättre när alla får varsitt jobb och man inte går hemma
samtidigt och trampar på varandra.
Igår tittade Oskar förbi iaf. Det var jävligt schysst med lite nytt
blod att röra sig med, och ett par folköl att dricka. Fintfint.

Idag körde jag upp till Strömstad igen iaf. Jobbade förut,
och har nu skrivit upp mig på schemat för sep.
Som det ser ut nu då (håll i er pojkar och flickor!)
Jobbdagar i Sep:
Fre 8:e sep.
Lör 9:e sep.
Sön 10:e sep. Jag tar starten och slutar vid 17:30.

Tis 12:e sep.
Ons 13:e sep.
Tor 14:e sep.

Mån 18:e sep.
Tis 19:e sep.
Ons 20:e sep.
Tor 21:e sep. Jag jobbar till 20, och tar troligen en buss till
Gbg efter det.

Tis 26:e sep.
Ons 27:e sep.
Tor 28:e sep.

Nu vet ni vad ni har att anpassa er till helt enkelt.
Känns lite segt att vara kvar här i september också.
Men enligt mina beräkningar blir det 14 kvällar
den här månaden med jobb. Det är bra. Det betyder lön.
Lön betyder pengar.

(det går ju rykten om en bilresa till Amsterdam någon
gång under hösten med Oskar)

Ja, som sagt, så som står ovan jobbar jag troligen i sep.
Kanske blir det ännu mera. Vill ni träffa mig är det bara
att anpassa sig efter mig:)

På tal om Amsterdam!
Amanda har skrivit i min Gästbok här på webbsidan.
De är ute på sin tågluff nu, och hon skrev när de var
i Amsterdam och hälsade på Matilda och Marie.
Jag citerar delar av det Gästboksinlägget:
"reskompisar och värdinnor i amsterdam hälsar så gott.
vi pratade om dih igår. länge!"

Amanda! Eftersom du nu tycker jag är såpass intressant
att jag är värd att talas LÄNGE om, så antar jag att du
också tycker det är intressant att läsa det jag skriver här
(det vet jag att du tycker!) och att du därför borde se det här.
Alltså. När du kommer tillbaka till vårt kära Svea rike.
Då ringer du mig, för då ska vi träffas och ha en lång
diskussion mellan 4 ögon och med två kaffekoppar mellan
oss. Caféer är ju väldigt trevligt och romantiskt ju, så det
blir bra. Alltså, vi måste ju reda ut det här. Du förstår väl
att jag inte kan leva med att veta att du och mina vänner
och mina gamla ragg diskuterar mig LÄNGE!?
Nu får det vara nog. Jag har ju faktiskt en image att jobba
på och ett rykte att upprätthålla!
(dessutom vet jag att du vill berätta om det här inners inne
eftersom du drar upp det i min Gästbok! Förneka det inte,
detta är ju ett tydligt tecken på att ditt under [eller är det
över]-jag har talat. En Freudiansk felsägelse... är det inte
något åt det hållet man kan kalla det här?)

Då så. För att avsluta detta lilla aggresiva och halvkonstiga
inlägg. Jag ska testa en grej. Jag satt över en kopp kaffe
förut idag. Började skriva en dikt (eller så blev den klar).
Nu testar vi något jag inte brukar göra. Jag lägger den här
nedan. Precis som den är nu. Jag vill har kommentarer och
kritik på den. Jag vet inte om jag ska säga att den är klar
eller inte. Tycker ni den känns oklar?
Kommentera for fuck sake!

Låt oss grunda ett land
ett språk
en valuta
och en hel religion

Vi har aldrig
varit perfekta

Men ett kapitel i historien
ska få bli skrivet av oss
av förlorarna

Det har aldrig hänt förut


Vi är förlorarna
de dömda att dö
Vi är förlorarna
bara sandkorn i ett timglas

Vi ska rinna ut
lika plötligt som vi kom
ska vi suddas ut och dö


Vi brinner fort som fan
fotogen i våra ådror
Sen falnar vi och dör
våra timglas rinner ut

Men se oss nu i solen
vi står här i ett iskallt land
Vi brinner och vi skriker
och vi håller blodet varmt

Era simpla små soldater
är tenn vi smälter ner
Ni kan inte släcka våra eldar
vi är nutidens soldater

Ja, alltså. Jag är tveksam. Den känns inte helt klar liksom.
Den behöver dessutom förbättras på vissa ställen vad
det gäller rytmen. Jag kan väl också ana att många av er
hittar en hel del plagiat från ett visst band. De har dock
inget med saken att göra. Vissa saker passar helt enkelt
bra att använda. Jag kan väl för fan inte hjälpa att
PM är äldre och kom på det före mig!

Iaf. Denna dikt bör väl också sättas in i mycket större
sammanhang som jag inte kommer skriva mer om ikväll.
Den är en del av en ganska stor härva av tankar som jag
just nu bär runt på. Så, läs den inte som en enskild dikt,
utan snarare som en del av något mycket större.

EN PUSSELBIT

Jag minns när väggarna byggdes

Jag delade rum lite För länge med min lillasyster Maja.
Följden av det är att vi numera väldigt lätt blir sura på varandra.
Väldigt lätt och ofta sura och arga. Vi kan helt enkelt inte låta
bli att käfta mot varandra. Å andra sidan är det sällan några
djupare bråk, och de brukar gå över lika snabbt
som de uppkommit.

För några år sedan vann pappa 10000 på en Trisslott.
Då byggdes vårt rum om till tre rum. 1 som fick agera som "hall"
och korridor, 1 där Maja flyttade in, och ett där jag slog mig till ro.
Varför jag nämner det här, är för att jag ikväll har tömt det här
rummet. Jag ska flytta ut ur mitt gamla pojkrum imorgon.

Det känns konstigt. Jag har väl aldrig trott att jag skulle bli kvar i
det rummet hela livet, men att dagen skulle komma så snart,
det var jag nog inte helt beredd på. Sen har det varit så mycket
på sista tiden, att jag inte haft tid att smälta allt.

Nu tar vi dock en sak i taget:
Ang. Matilda och Maries "Adjö, hejdå, och Nu drar vi till
Amsterdam" -fest i fredags.
Damn! En av de absolut bästa festerna på länge!
Jag och Sebbe körde ner på fredag kväll. Stället skulle ligga mellan
Uddevalla och Ljungskile, och jag hade fått en vägbeskrivning av
Matilda. Självklart körde vi fel, och hamnade i Ljungskile.
Jag skyller helt och hållet på Matilda som berusad sluddrade när
jag pratade med henne i telefon! Jag menar, man får ju vara tydlig
med vilket Mot det faktiskt är man ska svänga av vid!;)
Vi kom iaf fram, och de hade hyrt världens schysstaste ställe!
Stort hus på landet, och det fanns verkligen hur mycket plats som
helst i det! Massa folk var det där också... jag skulle gissa på en
30, 40 pers. Många jag inte hade en aning om vilka de var, men också
många gamla bekanta. Rosalie var där, och det var jättetrevligt att
träffa henne. Oskar var såklart försenad, men han dök upp efter nån
timme. Miriam var där, och Johanna... och så Matilda och Marie då.
Sen dök den där tjejen upp då. Mos alltså! Nu har hon dykt upp både
på Arvika och Hultsfred i sommar (Notera: På Hultsfred i
samma camp, och på Arvika hängandes mycket i vårat camp).
Nu börjar hon dyka upp på fester på västkusten också. Galet.
Ja, sen var det ju en hel del annat sjukt folk också då.
En pastor t.ex. Och en tjej som stod på en stol och skrek:
"Vad långt det är till golvet!" och "Bordet gungar!"
Vi hade skittrevligt iaf. Åt upp Sebbes godis och sånt.
Självklart fäller Oskar kvällens vinnande kommentar:
"Sluta jävla golfare! Du har råd med eget godis!"

Jag var hur som helst nykter, eftersom jag skulle köra hem på
natten igen sen, men nästan alla andra var rejält berusade.
Det var hur som helst galet trevligt, och nu ryktas det om att
Miriam och några till ska försöka hyra det här huset på nyår.
OJOJ!

Iaf. Festen tog slut och det var dags att säga hejdå.
Det var faktiskt lite sorgligt att säga hejdå till Marie.
Jag menar, hon och Matilda har dragit till Amsterdam och
jag kommer seriöst sakna dem... båda två.
(Om ni undrar varför jag bara skrev Marie där ovan, så
var det av anledningen att det bara var henne jag sa hejdå
till Där). Matilda skulle jag träffa även dagen efter.

Jag och Sebbe åkte hem och vid fem på morgonen kunde jag
gå och lägga mig i min egen säng. Utan nån kommande bakfylla
att vakna med. Utan massa fyllesms på mitt samvete, och utan
en massa fylleångest. Det var riktigt skönt.
Ibland (eller rent av ofta) kan alkohol föra med sig flera
partysänkande faktorer.

Ang. Kulturdagen "I valet och kvalet". Lördag 2:e sep.
Joel och Ivan har i månader jobbat med en helkväll i Folkets
hus i Krokstrand med stödpengar från kommunen.
En kulturkväll med bio, mat, musik osv.
En buss var bokad att gå från Strömstad- Krokstrand,
och sedan tillbaka igen på natten. Bussen var gratis,
och hela kvällen kostade 60 kr.

1 person kom med bussen från stan.
Jag kan säga så mycket att det är sista gången på MYCKET
länge jag arrangerar något för Strömstadsborna igen.
Droppen i min bägare har runnit över, och det var en insändare
i Strömstadstidningen i lördags som var den droppen.
Jag har blivit kallad Kommunist pga min hemort för länge nu.
Nu ska de få svar på tal. När jag gett dem det, så ska jag flytta
härifrån. Det är äckligt.

Kvällen blev hur som helst Jävligt lyckad! Ca 40 pers, och de
som var här var riktigt nöjda. eMiL Jensen som spelade var
innan sin spelning lite nervös av olika orsaker, men han gjorde
braksuccé, och var jättenöjd.
Kapten Röd & Majorerna var nog lika nervösa som jag när de
fick veta hur lite folk det var. Jag hade dock förvarnat dem.
Första låten var lite osäkert. Ca 4 personer (inkl. mig själv)
stod en bra bit från scenen och gungade lite. Det tog ca en låt.
Efter det var Hela publiken (på ca 20 pers) uppe och dansade.
Notera att vi snackar om en publik i största delen
besående av 45+are!
Uppe framför scenen, och alla tyckte det var kanon.
Det där bandet kan verkligen inte ha många sånna spelningar.
Spridd men jävligt glad publik och levande ljus på scen!
När de gick av blev de uppropade. Eftersom de inte hade fler
låtar att spela, så fick de köra en de redan kört igen.
Sånt är så fint!

Och de var också kanonnöjda!

Sen var ju Matilda, Oskar och Johanna även på det här.
De körde upp, och kom instävlande mitt under bion.
Kul att de kom! Verkligen trevligt!
Det var alltså nu jag sa hejdå till Matilda, innan de åkte
hem igen.

Kom hem sent.
Gick till sängs.
Gick upp tidigt.

Ang. Malmöresan.
Vaknade alldeles för tidigt, och travade ner till Folkets hus
för att städa undan från föregående kväll. Spolade ner filmen
också.

Moa och jag hade lånat Ivans skåpbil (det har jag redan nämnt).
Vi fyllde den med Moas grejer (inkl. min säng), och körde
söderut. Det är långt till Malmö må jag säga, men efter ett
jävla irrande inne i stan hitta vi rätt och kom fram runt tio på
kvällen.

Ang. tömning av rummet. Dagen efter fick jag se staden i
dagsljus till slut. Hade ju tidigare bara sett den i mörker.
Lämnade kvar Moa i Malmö och
körde ensam hemmåt igen. 5½ h tog det ungefär.

Nu sitter jag då här. Har tömt mitt rum, och gud, det känns
konstigt. Ska inatt sova i en sovsäck på en madrass tror jag.
Blir nog enklast så. Har verkligen tömt ut massor.
Tömt i princip hela skrivbordet, och det har minsann inte
varit så här tomt sen jag fick det (längeee sen).
Sängen är som sagt bort, och flera affischer saknas från
väggarna. Och gud så dammig det var! Haha! Helt galet så
mycket skit det finns i vrårna som man inte ser.

Nu är det tömt iaf, och mina saker (de som ska med) ligger
i lådor som står på Hannas rum. Frågan är om vi får plats
med både Tims, Sebbes och mina grejer i Ivans bil imorn.
Den är visserligen stor, men det här blir tight.
Nu har jag ändå inte packat med datorn. Den får komma
ner senare. Valde att göra så, eftersom jag troligen kommer
vara hemma rätt mycket i september också.
Björn ringde från jobbet när vi körde till Malmö.
Det är verkligen kris, och de behöver mig.
Han lovade att försöka höja min lön, lovade att ringa
vartenda filmbolag med biografer i Gbg och rekommendera
mig, och han ska också skriva det bästa rekomendationsbrev
han nånsin skrivit. Det känns som en okej deal. Jag har ju ändå
inget jobb, och om jag jobbar i september också, så ökar mina
chanser i Gbg via Björn rejält:)

Jag har fått fram det väsentliga. Det finns massa mer som borde
sägas, men inget som är klart för att visas upp. Jag måste få tid
att samla alla tankar, och skapa ord av dem.
Det är mycket nu, och jag har egentligen ingen koll på
någonting. Jag får ta det som det kommer.

Day by day

Solen skiner.

Tänkte som omväxling skriva ett blogg-inlägg på
dagtid, och även när solen skiner. Det händer verkligen
inte var dag. Ja, solen skiner som sagt, men det finns
inte längre någon värme i luften. Sommaren sjunger
verkligen på sista refrängen nu. Känns väldigt tråkigt.
Tack och lov är oddsen för en relativt schysst höst och
vinter väldigt goda. Frågan är hur bra oddsen KAN vara.
Vi behöver ju inte gå in på det igen, men jag är verkligen
inte så förtjust i hösten och vintern. Men, har man tagit
sig igenom 19 stycken, så bör man väl klara ett par till?
Hösten och vintern tänkte jag tillbringa genom att jobba
häcken av mig, sova, och emmelan det sitta på små caféer
i Gbg och titta ut på skitvädret. Det låter minst sagt bra.

Igår var vi i Gbg. Sebbe, Tim och jag. Vi fick nycklar och
kontrakt att skriva på. Vi har en lägenhet! Den är iofs
ganska sliten. Men hallå! Världens största ballkong,
och bardisk!!! (hur ballt är inte det liksom!?)
Vänta bara tills vi fått in lite saker, då kommer det bli
så bra så bra.

Här är nu planen för ungefär en vecka framåt:

FREDAG:
Klippa Knuts gräs. Har ju faktiskt lovat nu,
fast jag egentligen inte har tid.
Spola upp film på bion: Filmen som vi visar imorn ska
spolas upp, och det är min uppgift.
Klippa mig. Nja. Sebbe får komma hit och göra det.
Raka mig. Det kommer ske precis efter klippningen.
Ragga mickar. Förmodligen har det löst sig, men måste
kolla upp så jag säkert vet att vi har fem stycken på plats
imorgon.
Köra till Uddevalla. Jag kör och Sebbe åker med till
Uddevalla på Matilda och Maries "hejdå-fest".
Köra hem igen. Sen kör vi hem igen i natt nån gång.

LÖRDAG:
Ner och greja i Folkets hus. Förmodligen börjar vi
göra iordning inför kvällen redan runt 12 imorn.
Fixa någon som hämtar eMiL. Han kommer med tåg till
Skee klockan 17:01 (har jag för mig det är). Antingen får
jag hämta honom, eller så får jag beordra någon annan att
göra det.
Ta mig egenom kvällen. Det är upplagt för att programet
blir försenat, och hur mycket som helst strular. Menmen.
Det löser sig nog. Hoppas bara det kommer folk.

SÖNDAG:
Köra Moa+ Moas saker i Ivans skåpbil till Malmö.

MÅNDAG:
Köra hem skåpbilen utan Moa+ Moas saker från Malmö.

TISDAG:
Köra Ivans skåpbil med Tim+ Sebbe+ våra saker till Gbg.

ONSDAG:
Köra hem skåpbilen igen skulle jag gissa på. Kanske även
en sväng till IKEA först. Kanske även jobba på kvällen.

TORSDAG:
???
Kanske jobba.
Kanske gå på bio.
Kanske dricka öl med Oskar.
Kanske söka jobb.

FREDAG:
???
Kanske jobba.
Kanske gå på bio.
Kanske dricka öl med Oskar.
Kanske söka jobb.

LÖRDAG:
???
Kanske jobba.
Kanske gå på bio.
Kanske dricka öl med Oskar.
Kanske söka jobb.

SÖNDAG:
???
Kanske jobba.
Kanske gå på bio.
Kanske dricka öl med Oskar.
Kanske söka jobb.


Huh... det är mycket nu.