Tågluff 2008 - 2
Mycket har hant, men tid till bloggande och annat
internetande har det minsann inte blivit.
Brasov lamnade vi for flera dagar sedan
(jag har knappt koll pa vad det ar for veckodag idag,
men jag tror det ar tisdag), och det var inte kul den har
gangen heller. Jag tyckte det var helt fantastiskt att komma
tillbaka, och jag tror Matilda gillade det ocksa,
och att aven Marie och Anna tyckte det var ett schysst
stalle. Jag hade latt kunnat stanna en vecka langre, men
jag reser med nagra relativt rastlosa sjalar,
sa det blev tva natter i Brasov, och sen var det vidare som
gallde. Vi agnade en stor del av en av dagarna i Brasov att att
hanga i solen pa ett berg. Tog en ordentlig tur upp i bergen,
och det blev en hel del klttrande i brant vildmark,
men jag hittade ocksa en massa vandringsleder uppe
pa bergskammarna. Det finns jattemycket fina stigar
som jag raknat ut stracker sig valdigt langt. Man skulle latt
kunna vandra omkring dar uppe i flera veckor i streck.
Valdigt kul! Det lar bli mer av vandringsvaran nasta gang
jag ar tillbaka i Brasov. For tillbaka vill jag, det kanner jag
aven efter mitt andra besok. Nar vet jag inte, men
forthoppningsvis inom ett ar. Nagon som vill med?
Anna, som ar en av de tre jag reser med, hade nar vi
kom till Brasov haft ont i ryggen i flera dagars tid,
och nar det bara blev samre och samre bestamde vi
oss for att aka till sjukhuset i staden innan vi for vidare
fran Brasov. Tur var val det, for lakarna hittade en infektion
i hennes rygg. Det verkade inte vara nagot jattefarligt,
men det skulle bli betydligt varre om infektionen inte togs
om hand. De ville darfor operera Anna (ett valdigt latt
ingrepp), och dar borjade bade Anna och vi andra oroa oss.
Hon ringde hem och fragade sin pappa (som ar lakare),
och svaret vi fick fran honom var "Nej, for helvete,
inte i Rumanien!"
Aven Marie radfragade sin far, som ocksa ar lakare,
och han verkade inte heller helt saker.
(De hade alltsa inte ens tval pa sjukhustoaletten, om jag
sager sa).
Efter manga om och man bestamde sig Anna for att aka
till Sverige och fixa infektionen, och vi satte fart mot
flygplatsen i Bucarest. For att hinna dit var vi tvungna
att ta taxi (alltsa fran Brasov till Bucarest... typ 18 mil)!
Det blev en sjuk resa, med en taxiforare som t.ex. drog berattelser
om nar han hade tva lesbiska tjejer i bilen som haft sex en gang,
korde som de flesta andra rumaner (dvs alldeles for snabbt pa
allt for daliga vagar) och racade med kollegor i andra
taxibilar vi sag pa vagen. Det var nagot av en upplevelse.
Anna ar i Sverige nu och har blivit omhandertagen,
men forhoppningsvis joinar hon oss igen om en inte allt
for snar framtid.
Matilda, Marie och jag drog efter Bucarest (dar vi bara
lamnade av Anna) mot Svarta havs - kusten och omradet
dar Donau rinner ut i havet. Det tog en hel dag att komma
till staden fran vilken vi skulle ta en farja ut i deltat.
Det visade sig att farjan inte gick foren nasta dag,
och eftersom vi inte ville doda sa manga dagar extra dar ute
fick vi blota och trotta fara tillbaka mot Bucarest,
vilket tog ytterligare drygt sju timmar. Drygaste grejen av
resan hittills... bortsett det med Anna da.
Val tillbaka i Bucarest hittade vi ett hostel,
vilket kandes som en frisk flakt, da det drevs av
en kanadensisk familj (man kunde liksom prata med dem
utan att anstranga sig!). Denna familj bodde i huset och det
var som att trava rakt in i deras hem. De hade sina
brollopsfoton uppsatta i det gemensamma koket liksom,
och "frun i huset" var som en enda stor mamma till
alla som kom och bodde dar. De lagade ocksa
pannkakor till en pa morgonen, vilket ar sjukt vart
om man ar sa trott pa vitt brod (som ar det enda brod de har
nagonstans) som vi ar.
Vi agnade en dag at att kolla in Bucarest pa riktigt,
men jag tror ingen av oss fallit for den staden.
I Bucarest ligger varldens nast storsta hus,
vilket iofs var ratt coolt, men sedan var det inte sa
mycket mer. Det ar sa fruktansvart fattigt och nedganget
i hela Bucarest. Overallt star det trasiga och raserade
hus, overallt ser man hemlosa och knarkare, och overallt
springer hemlosa hundar omkring. Det luktar
smutsig storstad. Och storstader lucktar vanligtvis inte
gott fran borjan.
Vi kande oss alltsa nu klara med Rumanien, och vi ville vidare.
Efter mycket funderingar och planeringen bestamde vi
oss att aka nattag till Belgrad i Serbien (varifran jag
nu skriver). Nattaget var en upplevelse ma jag saga.
Vi reservarede vanliga platser och fick visserligen en
kup'e for oss sjalva, men varmen pa taget lag runt
35 grader, och hade inga planer alls pa att sjunka.
Det var sjukt hett fram tills flera timmar efter start,
da vi fick tag i konduktoren som oppnade fonstret i
kup'en. Och sen kom problemet med hur vi skulle sova.
Tre personer och tva saten. Alltsa en pa golvet.
Alltsa sovandes pa ett rumanskt taggolv...
smutsigtsmutsigtsmutsigtsmutsigt...menbilligt.
Natten bestod alltsa i tempraturer som skiftade mellan
alldeles for varmt och alldeles for kallt,
vi tre som bytte platser och turades om att sova
pa det rumanska taggolvet (fast jag fick mest tid pa
just sistnamnda plats), forsokte hindra folk
som ville komma in och komma at platser
(ja, elakt, men vad skulle du ha gjort?),
bli vackta av pass- och biljettkontroller
(forsta stampeln i passet, vilket iofs ar ratt coolt!)
samt att halla ogonen oppna efter tjuvar, mordare
och idioter (ja, det ar ganska obehagligt pa de
dar tagen!)
Till slut i Serbien och Belgrad trots allt, och vi hittade
ett schysst och billigt hostel.
Ut och se pa staden, och det var val en hel del som var
javligt fint att se (typ en flod som precis vid staden
forenas med Donau), parker osv.
Vi sprang pa tva vi traffat tidigare i Brasov, vilket var
kul, aven om vi inte hangde nagot med dem.
Mycket prat om Serbien har det varit.
Ska vi verkligen aka dit? Vi svenskar har inget vidare
rykte efter det har med Kosovo osv.
Nu akte vi dit trots allt, och det var helt lugnt.
Serberna har tydligen inga problem med svenskar
(aven om det saklart finns undantag).
Det ar varre for amerikanerna;)
Jag drog mig ivag till detta Internetcaf'e for att skriva och
kolla mail. Behovde dessutom lite paus fran de andra.
Inte sa att det var nagot allvarligt, men man ar verkligen
toktatt inpa varandra hela dagarna, sa iaf jag behover lite
tid for mig sjalv emellanat.
Det har inlagget borjade jag alltsa skriva i Belgrad,
men min tid vid datorn gick ut, och jag hann inte publicera
detta. Nu skriver jag fardigt och fran annan ort.
Gick efter internetcaf'et till Belgrads botaniska tradgard,
vilken tyvarr var valdigt forfallen och den blev darmed
nagot av en besvikelse.
Hem till hostelet, laga nagon form av soppa till
middag. Somna.
Vid det laget hade jag varit smasjuk och toktrott hela
tiden sedan vi lamnat Brasov, och om man varken
far ata eller sova ordentligt blir det snabbt jobbigt,
och frisk blir man inte heller, sa jag behovde verkligen
sova (sarskilt efter foregaende natt pa taget).
Jag tror en tur tillbaka till Belgrad kan vara nice.
Jag kanner att jag inte sag allt jag borde,
och jag var inte heller helt fit for fight under var tid dar.
Tyvarr ar det fruktansvart mycket avgaser i hela
staden, och jag har vanligtvis inte problem med sant.
Har var det verkligen illa, och jag hade ofta svart att andas
(aven om det sakert hade att gjort med att jag ocksa var
lite forkyld osv.) Javligt jobbigt med just det iaf.
Jag tror helt enkelt de har valdigt daliga bilar.
De bara spottar ut skit!
Nasta dag blev det tag igen, men dagtag den har gangen.
Fran Belgrad mot Bar i Montenegro!
Det ar latt den vackraste tagresa jag varit med om i mitt
liv! Taget gick langs bergvaggar hogt uppe i de
Serbiska och Montenegriska bergen. Helt galet!
(Jag tror att jag tog drygt 70 bilder bara under
den tagresan, och forhoppningsvis blir iaf en del
av dem bra!)
Har kommer Solen, Medelhavet och ett
nytt favoritland...
