Where The Action Is

"Misstänkt bomb på Friskväderstorget"

Medierna skriver bl.a. ->

Jag sov dåligt inatt. Har man varit ledig i tre dagar och både hunnit
sova ut och ändra om i dygnsrytmen är den inte helt populärt
att försöka somna klockan 21.15 igen.
Kroppen är liksom inte helt med.

Jag vaknade massor av gånger under natten, blev väckt
igen när jag nästan somnat för att svara på frågan om vilken
stekpanna som var min, och ja, det var helt enkelt inte en kanonnatt.

Klockan är drygt kvart över fem på morgonen och plötsligt kommer
Matilda in i köket. Jag, som precis lyckats börja bli människa efter
en halv kopp kaffe, blir såklart förvånad.
Hon berättar att torget utanför vårt fönster är avspärrat pga
en misstänkt bomb, och det verkar som om det är delvis
därför hon inte kan sova.

När jag tittar ut genom fönstret ser dock allt lugnt ut,
men jag går ändå några minuter tidigare för att inte missa
spårvagnen, om man nu skulle bli bortburen av nån jävla
bombtekniker.

Riktigt så illa var det inte, men nog stod det en konstapel drygt 50
meter från vår port som börjar gasta och skrika så fort jag kliver
ut. "Bort från torget, Bort från torget! Vi har en misstänkt
bomb här! Kom hit!"
Medan jag genast lyder konstapelns order trallar tanten som
kom ut samtidigt som jag ur porten bredvid på åt rakt motsatt
håll över torget, skrikande aggressivt mot polisen när han ropar
åt henne att hålla sig borta. Jag blir hänvisad ner för en trappa
och upptäcker då att området är avspärrat.
Tyvärr råkade vi bara bo innanför avspärrningen.
Jag kommer ner på en instängslad fotbollsplan och börjar
känna mig lite stressad eftersom jag ska med spårvagnen
och det befinner sig en misstänkt bomb mellan mig och
vår hållplats.

Efter en språngmarsch och lite hopp över diverse staket
lyckas jag hinna med spårvagnen vid hållplatsen belägen innan våran.

Nog för att det kan vara kul med lite action i sin vardag,
men jag har varit med om en trevligare start på dagen,
och definitivt en mysigare start på arbetsveckan.

Ja, bomben (eller vad i helvete det nu var) är sönderskjuten
och huset står kvar och vi mår bra och så.
Tanten har jag dock inte återsett.

Nej, klockan närmar sig det numera gyllene klockslaget nio.
Dags att dra sig tillbaka för sin skönhetssömn.
Vilket liv alltså...

Så var hälsad Göteborg

Jag nämnde Metro, och jag nämnde
spårvagn hem från jobbet.

En lång sommar har gått, och jag har bloggat lika lite
som min egen mormor.

Jag ber om ursäkt för detta, men ibland räcker inte
motivation, tid, lust och ork till.

Jag bor i ett nystartat kollektiv i Göteborg.
Det är beläget på Hisingen mitt bland gängkrig,
dödsskjutningar, pizzerior och grönsaksaffärer.
Jag trivs.

Vill du veta mer kan du ju komma och hälsa på.

Jag tar de jobb jag kommer över, och har i två veckors
tid jobbat på bemanningsföretag.
Jag har varit utposterad på KappAhl's klädlager i Mölndal.
Det funkar.

Jag tragglar liksom på och försöker dra igång något
slags nytt projekt nu när den där festivalen jag jobbade
med lades ner i somras. Jag försöker skriva på texter som
väl på något sätt ska bli någon slags... "bok" i framtiden.
Jag ska försöka ta mig tid att uppdatera och förnya min
webbsida inom en snar framtid. Jag funderar mycket och
framförallt på det här med tid, och var den egentligen tar vägen.
Jag funderar mycket, men kommer inte fram till så mycket.
Jag åker mycket spårvagn, jobbar för lite, sover för lite,
sitter vid datorn alldeles för lite, lagar mat (men för lite)
och funderar över vart timmarna egentligen tar vägen.
Kanske är det tandvården. Kanske blodgivningen som jag
återupptagit. Kanske duschar jag för länge, tvättar för lite
eller sopar för mycket. Jag önskar mig en dammsugare
som fungerar. Jag har börjat hitta en vardagsrytm.
Det känns okej.

Men idag vill jag mest dra.
Idag dras alla tankar utomlands.
Till Dresdens bakgator, Spaniens sol och mat, Montenegros
berg och stränder, Bosniens kaffe och en balkong i
Transylvanien. Ett tåg över landsgränser bland främmande
språk och människor.

Dit går tankarna oftare och oftare.


Men man kan väl inte få allt (på en gång) antar jag.

Engla

Visst var det hemskt, visst tyckte jag det.
Men jag tog aldrig riktigt in det.
Inte när det hände.
Men efter veckans sista arbetsdag satt jag så på
spårvagnen hem, hittade dagens Metro och läste att
mördaren nu med stor sannolikhet blir dömd till livstid
för det brott han begick i maj tidigare i år.
Det är då det slår mig, och det är då det går in i huvudet.
En medelålders man har våldtagit en flicka och sedan
dödat henne. Flickan var 10 år gammal.
10 år gammal.

Visst var det hemsk, visst tyckte jag det redan när det
hela uppdagades för några månader sedan.
Men jag satt idag på spårvagnen och kände hur jag liksom
tog det till mig. En 10 årig flicka, och en familj som måste lära
sig fortsätta leva.

Visst var det hemskt, visst tyckte jag det redan då.
Men det var först idag när jag satt på spårvagnen och
märkte att jag tog historien till mig som jag tänkte
(rakt ut och nästan högt) att "Den mannen.
Den mannen skulle jag kunna döda."

Tågluff 2008 - 5

Det ar verkligen schysst att sitta har och kolla
sin bank for att se hur mycket pengar det
egentligen finns kvar pa kontot, nar man upptacker
att lon for april + semesterersattning satts in sedan
man sist kollade. Hoho! 11.000 pa kontot.
Det har ska nog ga ihop anda
(kan ju namna att det inte hade sett riktigt lika bra
ut om den har lonen inte sats in...)

Det var ju skont. Da kan man ju saga att tagluffen
ar utom ekonomisk fara nu da.

Jag sitter hur som helst under en
trappa i Slovenien och skriver.

Fran Kotor i Montenegro tog vi oss pa en dag
till Mostar i Bosnien genom att lifta, aka taxi,
buss och till sist tag.
Mostar var ett av de stallena jag verkligen ville till
redan innan vi akte ivag. Jag har en bok skriven
av Jerker Sagfors, som visserligen utspelar
sig i Sverige, men namner Mostar i princip hela
tiden. Att nu fa komma dit och se alla dessa platser
man last och hort om, var verkligen nice.
"Mostar har det gronaste vatten" skriver Jerker
i sin bok, och det stammer. Ingen av oss har sett
gronare vatten an det som flyter i floden
Neretva genom Mostar. Och de fina broarna,
och de gamla husen... Mmm... och kaffet!

















Mostar

I Mostar testade vi bosniskt kaffe, och det ar
verkligen gott!
Vi skrev vykort och traskade runt pa kullerstensgatorna,
och for mig kandes det som om hela resan fick nagon
slags nytandning dar, vilket var otroligt skont.
Inte sa att den gatt pa tomgang, men det kandes
som en hel del knutar bara lostes upp under var tid
i Mostar, och det har over lag varit valdigt bra sen dess.

Vad det galler Anna, var 4:e del av sallskapet,
kommer hon inte tillbaka, vilket kanns valdigt synd.
Det verkar som om infektionen i hennes rygg tar tid
pa sig med att laka, och hon ska tydligen opereras
igen. Verkligen synd att hon missar allt det har,
och att hon skulle raka fa det har Just nu, av alla tillfallen.

Fran Mostar akte vi iaf mot Sarajevo,
en stad jag tror vi alla var valdigt nyfikna pa att fa se.
Bara namnet liksom: S-A-R-A-J-E-V-O, B-O-S-N-I-E-N.
Allt man hort om det som hant dar, som man tyvarr
vet alldeles for lite om.































Sarajevo

Vi kom dit, och det verkade som om vi fick med
oss regnvader pa kopet. Vi tog in pa ett privat hostel,
som de tipsat om redan i Mostar dar vi bodde.
Det var visserligen billigt (9 euro/natt), men det var
nog ocksa det enda som var bra med det.
Hon som drev det visade sig vara en riktigt jobbig
kvinna. Till att borja med kallade hon oss for
Children och klappade oss pa huvudet.
Da blir jag fanemej lack alltsa. Nagon matta
far det vara. Sen var det over lag ett ratt sunkigt
och slitet stalle, och finns det inte ens las till
toaletten kan man tycka det ar lite val...

Men Sarajevo var Riktigt bra, bortsett fran
regnet (som foll i princip fran var ankomst tills var
resa darifran & som gjorde att vi aldrig var torrra),
och boende biten da. Vi hangde en hel del med
tva kanadensare som bodde pa vart hostel,
och aven om de var lite val sociala var det skont
att traffa lite andra resande i typ samma alder.

Vi sag Sarajevos tunnel, som anvandes under
serbiens belagringen av staden
(som varade i nastan fyra ar). Man byggde tunneln
under flygplatsen (800 meter lang) och genom
den fick man in vapen, vatten, el, mat m.m,
och ut sarade osv.
Nu finns bara 25 meter av tunneln kvar,
men bara de 25 metrarna ar helt otroliga att se!

En annan schysst grej var de turkiska kvarteren
i Sarajevo. Verkligen jattefint dar, och hur mycket
som helst att titta pa. Har hittade vi ett caf'e med
helt fantastiskt bosniskt kaffe, och det ar nog det
jag kommer sakna mest fran Bosnien. Vilken dryck.
Var guidbok beskriver det bosniska kaffet som
"Strong as hell, black as death and sweet as love"
Battre beskrivning finns inte.

Vi hade tankt stanna i Sarajevo i tre natter,
eftersom var hostelvard talat om for oss att det
inte gick nagra nattag mot Zagreb i Kroatien, utan
bara ett pa formiddagen. Nar vi gick for att kolla
tider till det taget fann vi att det anda gick ett
nattag, och vi bestamde oss for att ta det.
Nu hade vi betalat for tre natter pa hostelet,
men skulle (om vi nu tog nattaget) bara sova dar
tva, sa vi bad att fa tillbaka vara pengar for
den sista natten. Hon hade ljugit for oss nar
hon sagt att det inte gick nagra nattag,
sa att fa tillbaka pengarna for sista natten kandes
inte mer an ratt.

Halften av pengarna fick vi, och hon lovade att
mota oss pa stationen pa kvallen, och ge oss resten.
Hon kom saklart inte.
Vi skickade ett sms till henne och forklarade hur
daligt vi tyckte detta var, och att det framforallt
var daligt for hennes rykte;) (sa ar det ju)

Och mycket riktigt forstod hon nog detta,
for hon ringde efter en stund och havdade att hennes
bil hade gott sonder.

Nu ska hon hur som helst skicka hem drygt 12 euro
i ett brev till mig. HAHAHA. Ska bli spannande att
se om de dar pengarna nagonsin kommer.

Nattag igen da. Bettre temperatur den har gangen
och inte lika mycket folk som pa forra nattaget heller.
Jag la mig darfor i en egen kup'e, sa ingen av
oss behovde sova pa golvet.
Och bortsett fran de tillfallen jag blev vackt sov
jag nog forhallandevis bra. Men de hade iofs
typ 7 biljettkontroller och 3 passkontroller vid
olika tider, sa jattemycket somn blev det anda inte.

Sa vi kom till Kroatiens huvudstad Zagreb
vid typ 6 pa morgonen, och tog ett tag
mot Slovenien. Taget dit var troligen det
renaste pa hela resan och det kandes helt
overkligt. "Tror ni verkligen vi far sitta har?" "Det har maste ju vara 1a klass"
Man blir inte precis bortskamd, och
man slutar gnalla over att tagtoaletterna luktar.
Under en san har rasa far man vara glad om
det finns vatten pa toaletterna, papper ar lyx,
precis som tval, och man far over huvud taget
vara glad om man kan anvanda toaletten.
Ofta anvands de framforallt som rokrum eftersom
manga tag anda har rokfurbud. Ja... ni kan ju tanka er.

Pa tal om tag sa var vi med om en kul grej!
Pa taget mellan Ploce & Mostar (och sedan
aven Mostar-Sarajevo) hamnade vi i en tagvagn,
donerad fran Sverige nagon gang i borjan av
90- talet. HAHA! Detta innebar ocksa att alla
skyltar var skrivna pa svenska. "TRYCK", "DRA",
"MISSBRUK AV NODBROMSEN ANMALS" osv.
Kul grej!

Och nu sitter vi har. I Bled, Slovenien bland drickbart
kranvatten, snokladda berg i bakgrunden,
skogar, sjoar, oar och riktiga sagolandskap.

Matilda och Marie ar och aker forsranning
(eller vad man ska kalla det) men eftersom det var
ganska dyrt skippade jag det. Jag ska snart ga
ut i solen, hitta ett trevligt caf'e och skriva vykort.
Halla i mig lite kaffe.

Det har stallet ar hur som helst grymt bra!
En privatfamilj som hyr ut lagenheter pa
nedervaningen. Det kostar 16 euro per natt
och vi har anda kok, uteplats, gratis internet,
tva sovrum... osv. Helt otroligt.
Och inatt har jag sovit som en gud!
Latt 9 timmar bra somn, och imorse at vi grot
till frukost! Vilken morgon alltsa!
Tidigare har det varit att man antingen sover bra,
men ater torrt brod till frukost, eller sa
sover man tokdaligt, och far en kalasfrukost.

Jag har kopt ett till minneskort till kameran,
eftersom de tva jag hade med mig blev fulla.
Sa jag har nog (hitills) tagit runt 2,5 Gb bilder.
Det kommer bli mycket att ta tag i sen!

Annars flyter der pa. Jag har fatt munsar,
vilket ar storande, men har har hittat nan cool
salva som borjat utrota det nu.





























Bled, Slovenien

(Det ar sant, det ser faktiskt ut sahar dar vi ar nu!
Vi ska ro till on idag, och jag ska hyra
en cykel och cykla runt sjon)


Dags for lite solsken!

Tågluff 2008 - 4

I Sarajevo.
Nu ska vi dricka bosniskt kaffe.
Det ar gott satan, och starkt som doden.

Med tag mot Slovenien inatt.
Ytterligare ett nattag...

Hall i hatten!

Tågluff 2008 - 3

(NOTERA FORRA INLAGGET!)

Montenegro alltsa! Medelhavet.
Vi kom till Bar vid Medelhavskusten efter den
fantastiska tagresan jag namnde i forra inlagget.

Vi gjorde en tabbe och blev blasta av en taxi,
som tog 10 euro for att kora oss den korta strackan
in till stan (till raga pa allt till stadens dyraste hotel -
billigaste rummet 110 euro!).
Hittar jag den javeln ska jag steka honom over sakta
eld.

Efter en hel del letande (klockan var runt 9 pa
kvallen, och morkret hade fallit)
efter nagon stans att bo hittade vi ett hostelliknande
stalle som drevs av en familj.
Ett tokbra stalle hur som helst, och de var verkligen schyssta.
Vi agnade gardagen at att ligga pa stranden (Marie och jag
ar tokbranda!), och hade en allmant riktigt nice dag
(fruktsallad, vin pa balkongen, vin pa stranden pa kvallen osv)!

(Matilda ska ha datorn, sa jag maste gora detta snabbt och
kortfattat.)

I morse tog vi buss mot staden Kotor, langre norrut
pa den Montenegriska kusten, och har ar vi nu.
Allt ar helt sjukt vackert, och staden ar gammal och
omgardad av en stadsmur. Tranga grander,
sma torg, en del turister, men inte alls sa det stor,
ett billigt rum (10 euro per person) hos en tant,
ruiner efter stadsmurar langs bergvaggarna.
Staden ligger vid sydeuropas djupaste fjord,
och bergen reser sig pa alla sidor och det ar gront och
vackert overallt! Har ar sa javla fint, och vi ar overrens
om att vi hittat ytterligare ett riktigt guldkorn.
Valdigt synd att Anna missar det (hon ar inte tillbaka an).

Det anda som borjar kannas jobbigt ar att vi fatt
en karl pa halsen, som visserligen hjalpt oss mycket,
kan mycket om staden, och har svar pa allt man fragar om,
men som egentligen bara vill ligga med Matilda eller/och
Marie. Han lyckas hitta oss vart vi an gar (aven om vi annu
inte aktivt forsokt undvika honom), och jag hoppas vi kan
slippa undan att folja med honom pa den judotraning han bjudit
med oss pa ikvall.

Jag har btw ingen tackning pa min mobil,
och det var likadant i Serbien. Jag hor av mig nar
jag har tackning igen (forhoppningvis i Kroatien, dit vi ska
harnast), eller via internet. Allt ar bra hur som helst.

Ja, fan. Ni skulle se oss nu. Sol, varme, solbranna, hav, semester!

Det kommer vykort... vi har varit forfoljda av en javla
massa halgdagar, sa allt har varit stangt, men nu ska de snart
postas.

Okey! Dags att hitta nagot form av kak.
Klattra upp langs stadsmuren. Lasa. Skriva lite kanske.
Det har ar tokschysst!

Kotor:


















From Montenegro with love

Tågluff 2008 - 2

Mycket har hant, men tid till bloggande och annat
internetande har det minsann inte blivit.

Brasov lamnade vi for flera dagar sedan
(jag har knappt koll pa vad det ar for veckodag idag,
men jag tror det ar tisdag), och det var inte kul den har
gangen heller. Jag tyckte det var helt fantastiskt att komma
tillbaka, och jag tror Matilda gillade det ocksa,
och att aven Marie och Anna tyckte det var ett schysst
stalle. Jag hade latt kunnat stanna en vecka langre, men
jag reser med nagra relativt rastlosa sjalar,
sa det blev tva natter i Brasov, och sen var det vidare som
gallde. Vi agnade en stor del av en av dagarna i Brasov att att
hanga i solen pa ett berg. Tog en ordentlig tur upp i bergen,
och det blev en hel del klttrande i brant vildmark,
men jag hittade ocksa en massa vandringsleder uppe
pa bergskammarna. Det finns jattemycket fina stigar
som jag raknat ut stracker sig valdigt langt. Man skulle latt
kunna vandra omkring dar uppe i flera veckor i streck.
Valdigt kul! Det lar bli mer av vandringsvaran nasta gang
jag ar tillbaka i Brasov. For tillbaka vill jag, det kanner jag
aven efter mitt andra besok. Nar vet jag inte, men
forthoppningsvis inom ett ar. Nagon som vill med?

Anna, som ar en av de tre jag reser med, hade nar vi
kom till Brasov haft ont i ryggen i flera dagars tid,
och nar det bara blev samre och samre bestamde vi
oss for att aka till sjukhuset i staden innan vi for vidare
fran Brasov. Tur var val det, for lakarna hittade en infektion
i hennes rygg. Det verkade inte vara nagot jattefarligt,
men det skulle bli betydligt varre om infektionen inte togs
om hand. De ville darfor operera Anna (ett valdigt latt
ingrepp), och dar borjade bade Anna och vi andra oroa oss.
Hon ringde hem och fragade sin pappa (som ar lakare),
och svaret vi fick fran honom var "Nej, for helvete,
inte i Rumanien!"
Aven Marie radfragade sin far, som ocksa ar lakare,
och han verkade inte heller helt saker.
(De hade alltsa inte ens tval pa sjukhustoaletten, om jag
sager sa).

Efter manga om och man bestamde sig Anna for att aka
till Sverige och fixa infektionen, och vi satte fart mot
flygplatsen i Bucarest. For att hinna dit var vi tvungna
att ta taxi (alltsa fran Brasov till Bucarest... typ 18 mil)!
Det blev en sjuk resa, med en taxiforare som t.ex. drog berattelser
om nar han hade tva lesbiska tjejer i bilen som haft sex en gang,
korde som de flesta andra rumaner (dvs alldeles for snabbt pa
allt for daliga vagar) och racade med kollegor i andra
taxibilar vi sag pa vagen. Det var nagot av en upplevelse.

Anna ar i Sverige nu och har blivit omhandertagen,
men forhoppningsvis joinar hon oss igen om en inte allt
for snar framtid.

Matilda, Marie och jag drog efter Bucarest (dar vi bara
lamnade av Anna) mot Svarta havs - kusten och omradet
dar Donau rinner ut i havet. Det tog en hel dag att komma
till staden fran vilken vi skulle ta en farja ut i deltat.
Det visade sig att farjan inte gick foren nasta dag,
och eftersom vi inte ville doda sa manga dagar extra dar ute
fick vi blota och trotta fara tillbaka mot Bucarest,
vilket tog ytterligare drygt sju timmar. Drygaste grejen av
resan hittills... bortsett det med Anna da.

Val tillbaka i Bucarest hittade vi ett hostel,
vilket kandes som en frisk flakt, da det drevs av
en kanadensisk familj (man kunde liksom prata med dem
utan att anstranga sig!). Denna familj bodde i huset och det
var som att trava rakt in i deras hem. De hade sina
brollopsfoton uppsatta i det gemensamma koket liksom,
och "frun i huset" var som en enda stor mamma till
alla som kom och bodde dar. De lagade ocksa
pannkakor till en pa morgonen, vilket ar sjukt vart
om man ar sa trott pa vitt brod (som ar det enda brod de har
nagonstans) som vi ar.

Vi agnade en dag at att kolla in Bucarest pa riktigt,
men jag tror ingen av oss fallit for den staden.
I Bucarest ligger varldens nast storsta hus,
vilket iofs var ratt coolt, men sedan var det inte sa
mycket mer. Det ar sa fruktansvart fattigt och nedganget
i hela Bucarest. Overallt star det trasiga och raserade
hus, overallt ser man hemlosa och knarkare, och overallt
springer hemlosa hundar omkring. Det luktar
smutsig storstad. Och storstader lucktar vanligtvis inte
gott fran borjan.

Vi kande oss alltsa nu klara med Rumanien, och vi ville vidare.
Efter mycket funderingar och planeringen bestamde vi
oss att aka nattag till Belgrad i Serbien (varifran jag
nu skriver). Nattaget var en upplevelse ma jag saga.
Vi reservarede vanliga platser och fick visserligen en
kup'e for oss sjalva, men varmen pa taget lag runt
35 grader, och hade inga planer alls pa att sjunka.
Det var sjukt hett fram tills flera timmar efter start,
da vi fick tag i konduktoren som oppnade fonstret i
kup'en. Och sen kom problemet med hur vi skulle sova.
Tre personer och tva saten. Alltsa en pa golvet.
Alltsa sovandes pa ett rumanskt taggolv...
smutsigtsmutsigtsmutsigtsmutsigt...menbilligt.

Natten bestod alltsa i tempraturer som skiftade mellan
alldeles for varmt och alldeles for kallt,
vi tre som bytte platser och turades om att sova
pa det rumanska taggolvet (fast jag fick mest tid pa
just sistnamnda plats), forsokte hindra folk
som ville komma in och komma at platser
(ja, elakt, men vad skulle du ha gjort?),
bli vackta av pass- och biljettkontroller
(forsta stampeln i passet, vilket iofs ar ratt coolt!)
samt att halla ogonen oppna efter tjuvar, mordare
och idioter (ja, det ar ganska obehagligt pa de
dar tagen!)

Till slut i Serbien och Belgrad trots allt, och vi hittade
ett schysst och billigt hostel.
Ut och se pa staden, och det var val en hel del som var
javligt fint att se (typ en flod som precis vid staden
forenas med Donau), parker osv.
Vi sprang pa tva vi traffat tidigare i Brasov, vilket var
kul, aven om vi inte hangde nagot med dem.

Mycket prat om Serbien har det varit.
Ska vi verkligen aka dit? Vi svenskar har inget vidare
rykte efter det har med Kosovo osv.
Nu akte vi dit trots allt, och det var helt lugnt.
Serberna har tydligen inga problem med svenskar
(aven om det saklart finns undantag).
Det ar varre for amerikanerna;)

Jag drog mig ivag till detta Internetcaf'e for att skriva och
kolla mail. Behovde dessutom lite paus fran de andra.
Inte sa att det var nagot allvarligt, men man ar verkligen
toktatt inpa varandra hela dagarna, sa iaf jag behover lite
tid for mig sjalv emellanat.
Det har inlagget borjade jag alltsa skriva i Belgrad,
men min tid vid datorn gick ut, och jag hann inte publicera
detta. Nu skriver jag fardigt och fran annan ort.

Gick efter internetcaf'et till Belgrads botaniska tradgard,
vilken tyvarr var valdigt forfallen och den blev darmed
nagot av en besvikelse.
Hem till hostelet, laga nagon form av soppa till
middag. Somna.

Vid det laget hade jag varit smasjuk och toktrott hela
tiden sedan vi lamnat Brasov, och om man varken
far ata eller sova ordentligt blir det snabbt jobbigt,
och frisk blir man inte heller, sa jag behovde verkligen
sova (sarskilt efter foregaende natt pa taget).

Jag tror en tur tillbaka till Belgrad kan vara nice.
Jag kanner att jag inte sag allt jag borde,
och jag var inte heller helt fit for fight under var tid dar.
Tyvarr ar det fruktansvart mycket avgaser i hela
staden, och jag har vanligtvis inte problem med sant.
Har var det verkligen illa, och jag hade ofta svart att andas
(aven om det sakert hade att gjort med att jag ocksa var
lite forkyld osv.) Javligt jobbigt med just det iaf.
Jag tror helt enkelt de har valdigt daliga bilar.
De bara spottar ut skit!

Nasta dag blev det tag igen, men dagtag den har gangen.
Fran Belgrad mot Bar i Montenegro!
Det ar latt den vackraste tagresa jag varit med om i mitt
liv! Taget gick langs bergvaggar hogt uppe i de
Serbiska och Montenegriska bergen. Helt galet!
(Jag tror att jag tog drygt 70 bilder bara under
den tagresan, och forhoppningsvis blir iaf en del
av dem bra!)

Har kommer Solen, Medelhavet och ett
nytt favoritland...

Tagluff 2008 - 1

Skabbig.
Skulle absolut behova en dusch.
Sa har jag hunnit kanna ratt manga ganger sedan vi
lamnade Sverige i sondags.
Och det ar ju faktiskt inte sa langa sedan.

Fran start till nu:
Tag fran Goteborg (Matilda och jag) till Malmo
klockan 17.40 i sondags.
Fran Malmo nattag till Berlin.
Jag trodde taget skulle kora genom Danmark,
men det blev tagfarja, vilket var en upplevelse.
Att ligga och sova i ett tag, i en bat, och troligen aven
under vattenytan. Inget for min syster.
Vi delade kup'e med tva svenska man och en japansk
kvinna. Den ena av mannen var svensk, men hade bott
i Prag och bodde numera i Sofia, dit han nu var pa vag.
Den andra var i 40- arsaldern och skulle till Prag pa
Fjarrvarme-konferens. Haha!
De var hur som helst trevlga, och det var en schysst
resa, aven om jag inte sov sa mycket.

Runt 6-tiden pa stationen i Berlin traffade vi Marie,
som tagit nattbuss anda fran Amsterdam.
Direkt vidare med tag mot Prag. Jag har nu varit
i Berlin tva ganger, och har fortfarande inte sett nagot annat
an stationen. Segt. Jag ska aka dit och bara "gora"
Berlin nagon gang. Jag tror jag skulle gilla staden,
0m jag fick chans att se den ordentligt, och lara kanna den
lite.

Mot Prag som sagt. Langs Elbe mellan Dresden och Prag,
som var lika sjukt fint som forra aret.
Under vagen upptackte vi att taget vi satt pa faktiskt gick
hela vagen till Budapest, och eftersom vi anda inte tankt
stanna i Prag bestamde vi oss for att aka hela vagen samma dag.
Anna, som rest en vecka med sin syster innan var resa,
hoppade pa taget i Prag, och vi tuffade vidare mot
Ungern och Budapest, dit vi kom runt halv sju pa kvallen.
Jag hade da varit pa resa i drygt ett dygn i strack.
Det kandes ocksa... resten av den kvallen gungade hela
kroppen och huvudet. Sa blir det helt enkelt av for mycket
tag. Men ganska kul... lite som att vara full.

Vi bodde pa ett ratt underligt hostel i Budapest.
Iskalla duschar, smutsigt och speciellt, men centralt,
billigt och ratt schysst. Vi fick hela stallet for oss sjalva
dessutom.

Dagen efter var ankomst gick vi mest. Upp pa berg, over
broar, ut pa oar. Ja, ga var i princip det enda vi gjorde,
och det kandes vid dagens slut, kan jag ju saga.
Igar kvall lamnade vi Budapest, och under dagen badade
vi turkiskt bad. Det var en fet upplevelse!
Riktigt nice. Framforallt att sitta utomhus i runt
38 gradigt vatten och kanna hur det regnade fran himlen.
Grymt vart!

Fram tills taget skulle ga (23:35) hangde vi sen mest
pa en krog, belagen i en kallarlokal.

Nattag inatt igen. Schysst och det klart fraschaste nattag
jag akt. Vi fick hela kup'en for oss sjalva ocksa, vilket var skont.
Sov tyvarr ganska daligt.

Vart akte vi?
I skrivande stund sitter jag i Transylvanien.
Vi ar tillbaka i Brasov, och pa vart gamla hostel.

Det kanns konstigt att vara tillbaka. Det kanns verkligen
jattekonstigt. Det var verkligen inte roligt att aka harifran forra
aret. Det gjorde verkligen ont. Jag fann verkligen nan form av
marklig inre frid har.

Nu ar vi har igen, och aven om det ar mycket som inte
kanns som forsta gangen man var har,
ar det verkligen en frid att vara tillbaka.
Sitta pa balkongen och titta ut over de rumanska
hustaken, bergen och skogarna.
Jag trivs verkligen har, men vi far se hur lange
vi stannar.

Jaja. Jag vet att ni alla undrar om den dar hostelvarden jag
traffade har forra aret. Jag hade nog raknat med att vi skulle
traffas anda, men jag tankte att det ju inte alls var sakert
att den gode Bob skulle jobba idag.
Men nar vi klev in pa hostelet kom hon uttraskande
fran vardagsrummet. Det var sjukt kul att se hennes forvandade
min! HAHA!

Nej, seriost. Det har ju gatt ett helt ar, och det ar mest
javligt roligt att traffa henne igen, och framforallt
att aterse det har stallet.

Vi har btw bytt riktning pa var resrutt.
Vi aker at andra hallet an vi forst tankt.
Om nagra dagar ska vi ge oss ut och dra runt i Rumanien,
och sedan blir det ner genom Bulgarien,
och vidare in i okanda lander (jag och geografi liksom)...
Sedan Kroatien, Bosnien osv.

Vi far se helt enkelt.

Men det gar fint. Vi har inte slagit ihjal varandra an,
och ingen har blivit nerslagen eller ranad.

Nu ska jag satta mig pa balkongen och dricka ol...
fundera over den dar boken jag tankt ge ut...
Planera morgondagens bergsklattring.

TJOFLOJT!

Om sömn och vaka

Natt men inte sent.

Ur högtalarna:
Johan Frendberg & Dan Lindén - Feberland - Höstens charm

Klockan är strax efter ett. Det är natt mellan den 15:e och 16:e
april. Patrik, Patricia har namnsdag. Min far fyller år.

Natt men inte sent. Har precis kommit hem från jobbet.
Mamma ska ha bilen senare idag, så jag körde den dit
och gick hem. Det är månsken och dimma. Ganska kallt.
Regn under tisdagen. Fuktig luft som stiger nu.
Kallt, dimmigt, månsken. Det är en natt för blodsugare.

Ur högtalarna: The knife - Deep cuts - Heartbeats

Våren har kommit till Krokstrand. Den tränger sig liksom in.
Sakta men säkert. Lite mer för var dag som går.
Bina flyger och bajsar på bilrutorna. De numera vilda
påskliljorna (mamma planterade dem någon gång under
lägre delen av min barndom) i trädgården blommar.
Fåglar har återvänt och de sjunger utanför mitt fönster
om dagarna. Träden knoppas och jag vill gå ut i bäcken
med stövlar på. Flytta på stenar och grenar.
Återuppta gamla projekt. Rensa bäckar. Elda gammalt gräs.
Jag tänker på detta. Jag känner att jag befinner mig
ljusår från mina barndoms vårar.
Det känns både bra och dåligt. Kanske framför allt sorgligt.

Ur högtalarna: Thåström - Skebokvarnsv. 209 - Brev till 10:e våningen

Allt är mycket tystare i byn idag.
Alla är så spridda för vinden.
Jag drar snart ut i Europa. Ska sprida mig som dem i vinden
ett tag. Känns bra att vara som andra ibland.

Ur högtalarna: Stefan Sundström - Hjärtats melodi - Somna lycklig

Om sömn och vaka.

P1 på väg hem från jobbet. Lyssnade på programmet Kropp & Själ. De diskuterade sömn och pratade om varför det
kan vara så jobbigt att vakna på morgonen.
De börjar prata om när den "naturliga" tiden för människor
att sova är. En professor menade att människan i grunden är
programmerade för att leva vid ekvatorn, och att vår kropp
alltså är inställd på sömn utifrån ljus och mörker där.
Han menade därmed att bästa tiden att sova mellan är ca åtta
på kvällen till fyra eller fem på morgonen.
Det är en intressant teori, men jag är inte
säker på att jag håller med honom (jag får erkänna att jag
[vad jag vet] aldrig provat sova mellan åtta och fyra).
Visst kanske det var så en gång i tiden, för mycket länge sedan,
att det är som han påstår, men jag tror att människan har
utvecklats och förändrats väldigt mycket sedan vi levde vid
ekvatorn. Jag tror det här med sömn (antal sömntimmar,
vilken tid på dygnet vi föredrar att sova osv) är väldigt
individuellt. I 12 år tvingades jag upp klockan 7 i princip
varje morgon. Jag kan inte minnas att jag tyckte det var
kul En Enda Gång (vad jag kan minnas, som sagt).
Jag kan tycka att det är trevligt med tidiga mornar...
när jag väljer det själv. När min kropp väljer det.
12 år i skolan. Sedan ut. Sedan klart. Sedan välja mer själv.
Det har gått drygt två år sedan jag med vit mössa på huvudet
sprang ut från Strömstad Gymnasium, och fortfarande
tror jag att jag kompenserar för alla de där åren med
för tidig start på dygnet.

Jag trivs med att vara vaken om nätterna.
Sitta och känna hur världen sover runt mig.
Se tjockt tjockt mörker genom fönstret.
Glida runt på internet och upptäcka andra som lever som jag.
Tystnaden. Lugnet. Mörkret.

Mitt nuvarande jobb är alltså det ultimata för min dygnsrytm.
Jag hoppas kunna hitta något med liknande arbetstider när
det är dags att byta workplace.
Jag tycker att det är bra att vakna vid 10 på morgonen,
även om jag sällan gör det. Just nu ligger nog mina sömntimmar
mellan ungefär fyra och halv ett. Sömn mellan två och halv elva
hade nog varit fint, men det gäller ju att dra sig tillbaka de
där 2 timmarna.

2 timmar tidigare läggning betyder ändå 2 timmar
mindre vaka, under denna finfina tid på dygnet.

Ur högtalarna: Johan Johansson - Somna

En dryg halvliter te är slut.
Enligt vissa är ett uttryck för frihet att kunna gå ut och pissa
i sin egen trädgård.
Jag vill se om Rasmus på Luffen, mest för att Allan Edwall
är med. Han är min nya idol.





















"Jag vill vara fri som en fågel"

I koppen intet nytt

Jag sov dåligt inatt, och efterssom jag gick upp klockan
halv åtta har jag dessutom sovit på tok för lite.

Jag var på jobbet klockan 09.00 för att klockan 10.00
köra film för högstadie80r. Klockan 12.00 var nästa
föreställing. Även den för högstadie8or.

Jag har därför tappat räkningen på hur många koppar
kaffe jag druckit idag. Det är nog bortåt en 3, 4 iaf.
Men HEJ! Det är fint ändå!

(det kommer vara kanon tills koffeinet går ur kroppen).

Som vi alla märkt har jag inte bloggat på vad som känns
som en halv evighet.
Och även fast det inte är något nytt i koppen har det hänt
skitmycket sen sist, och det är även mycket på gång!

I Stora drag handlar samma sump i koppen som vanligt om:
- Att jag jobbar på Park bio i Strömstad. Kör film för okultiverade
strömstadbor som älskar skräpfilm utan kvalité.
- Att jag träffar mina vänner och min flickvän alldeles för sällan,
vilket känns grymt tråkigt.
- Att jag jobbar med Krokstrandsfestivalen och nu precis börjat
skriva ihop artistbeskrivningar att lägga ut på webben,
samt text till det tryckta programmet.
- Att jag försöker skriva poesi, men att det inte blir annat
än tankar som aldrig hamnar på papper.
- Att jag ägnar mina förmiddagar åt att sova, och mina nätter
åt att spela dataspel.

Men ja! Det har hänt en helt del ballt, och det kommer hända
en massa coolt också!
Jag var i Småland hos min närmaste danska släkt med farsan
och mina systrar för ett par veckor sedan.
Det var nice, och det var längesdedan jag var där.
Jag har bestämt mig för att stanna i Krokstrand
(och jobba i Strömstad) även i vår och sommar.
I höst blir det kollektiv med Matilda, Jens och Emelie om
allt går som det ska!
Jag har blivit uppringd av min gamla favoritlärare från
Gymnasiet som frågade om jag ville vara referens åt henne
nu när hon ska söka nytt jobb. Sånt blir man ju bara lycklig av!
Jag har efter många om och men bestämt mig för att åter
lämna landet för ett tag. Den 20 april åker Matilda, Marie,
Anna och jag ut på en månads tågluff i Östeuropa.
Jag har (idag faktiskt) till slut avslutat det jobb jag tog
på mig åt Strömstad kommun i september förra året.
Känns otroligt skönt att det är avklarat nu.

Och till sist har jag återigen fått veta att folk jag inte hade
en aning om läste min blogg, faktiskt läser den.
Här gäller det tydligen att välja sina ord väl och noga,
så man inte häver ur sig något olämpligt.

Det är verkligen märkligt.
Här har man gått och tänkt på hur mycket man har att
blogga om, nu när man inte gjort det på så länge.
Och nu när jag skrivit ett inlägg som tagit ca 10 min
att skriva, kommer jag inte på vad jag mer ska skriva om.

Jag lägger nog därför ner här.
Färdigbloggat för stunden. Jag hoppas på att få någon form
av bloggar-kick nu, så inlägg här dyker upp lite tätare än
senaste tiden. Om inte annat kan ni feträkna med att det blir
rapportering från tågluffen sen!

Jag är pepp! Sen jag fattade beslutet (som jag velat med sedan
början av förra hösten) att stanna i Krokstrand tills augusti
har en jävla massa knutar löst upp sig.

Och våren. Våren är på väg!

Bäst jag slutar nu innan koffeinet går ur kroppen och jag
blir dum och dryg och otrevlig och
häver ur mig något olämpligt.

TJOFLÖJT!

Socker på läpparna och regn längs fönstren

Det regnar och jag ska ner och duscha.
Ska till jobbet om en inte allt för lång stund.

Men det är fint!
Jag har beslutat mig för vad jag ska göra med mitt liv!
Jag har (efter ca 6 månader) till slut beslutat mig för var
jag faktiskt ska bo, och med vad jag ska jobba.
Och sorry, vänner, men jag känner mig faktiskt mycket
nöjd med mitt val. Jag lovar att hälsa på er så ofta jag kan.

Jag älskar att sitta i skogen, så här ska jag stanna tills augusti!

Jag har haft mitt körkort i snart två år
(prövotiden går ut 15 mars!)
och för två veckor sedan fick jag för första gången hamna
i en poliskontroll, på väg hem från jobbet.
Det har alltså inte hänt på nästan två år, och inatt hände det igen!
"Plötsligt händer det", som någon skrev.
Jaja. Det gick fint iaf. Det var mest läskigt att de körde
i en civil bil, så det gick ju inte att se att det var polisen.
Jag körde hur som helst väldigt snyggt och lagligt,
och blev mest jävligt rädd när det började blinka och tjuta
två meter bakom mig!
Ja, iaf. Körkortet hade jag, och nykter var jag, så det var lugnt.

Har fått post idag.
Det är en stor dag mina vänner.
Efter drygt 8 år har jag lyckats göra samlingen komplett!
Den gamla Med socker på läpparna- plattan med
Cirkus Miramar kom idag. Den är verkligen SKITSVÅR
att hitta nu för tiden. Jag har nu alla skivor tillslut.
Det känns fett, och även om det regnar är det en fin dag!

Fan... nu måste jag springa och duscha.

Gloggs begär ordet (igen)

Vi fortsätter helt enkelt vid början av förra inlägget.

Jag skulle kunna skriva om en massa saker i
det här inlägget. Skriva en massa om vad som händer
i mitt liv, om mina drömmar och planer, och om
vad jag tycker om att Krokstrandsfestivalen ska lägga
ner. Jag skulle kunna skriva om det där med alkohol
jag började på för ett tag sen. Skulle kunna skriva om
mina insikter och de slusatser jag dragit.
Skulle kunna skriva om att jag fortfarande inte
vet vad jag ska jobba med om två veckor.

Men ja. Jag ska nog ändå bara skriva det som dyker upp.

Jag fick inte jobbet som Spårvagnsförare.
Pappa trodde det berodde på att de nog fått in ansökningar
från folk som var äldre, och det ligger nog något i det.
Jag är kvar i Krokstrand och har jobb
(i en sådan mängd att jag klarar mig) på bion i Strömstad
i drygt två veckor till. Sen ska jag ta mig i kragen och
flytta ner till sist. Göteborg here I come.
Känslorna är blandade. Ska bli skönt vara bosatt i
Göteborg igen, men jag har inget jobb än.
Det finns samtidigt mer än ni tror som håller mig kvar här.
Jag har tänkt på just den saken, och kommit fram till
att det är betydligt mer saker som håller mig kvar
i Krokstrand än just att jag har/haft jobb här.
Det finns mer, och det sitter så sjukt mycket djupare.
Det är dock inget jag kommer blogga om.

Men nu är det hur som helst dags att flytta,
vara sig jag har jobb eller inte, och även om jag
på vissa sätt känner att det inte alls är dags än.
Jag får väl försöka väga fördelar mot nackdelar helt
enkelt. T.ex. kommer det kännas bra att vara nämare
händelser (teatrar, spelningar m.m.), vänner och så.
Det kommer att bli skönt att bo i Gbg igen, med mycket
ljus och människor (även om det sistnämnda är något
jag kommer få träna mig på... har verkligen blivit enstöring).
Det kommer bli fint att ha en egen lägenhet och ingen
bitter och grinig far i samma bostad. Det kommer bli
fint som fan att ha en dusch med varmvatten också.

Nästa vecka är det Sportlov här.
Jag har inget Sportlov längre, snarare tvärt om.
På loven ökar aktiviteten på den här bion rejält,
och det går film under ca 12 av dygnets 24 timmar.
Min kollega Daniel är i Afrika i 1½ vecka och det
är alltså Patrik, Micke och jag kvar då.
Som det är nu har Patrik skrivit upp sig mellan
den 15 och 23 februari. Alltså 10 dagar i streck.
Jag tror dock att han missat att tänka på att det är lov.
Frågan är om ens Patrik pallar jobba 12 timmar,
10 dagar i streck. 120 h på 10 dagar liksom.
Så förhoppningsvis kan jag ta ett par dagara där.
Lördag, söndag, måndag och lördag, söndag kanske.
Ska höra med honom.

Sen kommer det kusiner under lovet också.
De kommer på tisdag och åker på fredag,
vilket innebär 3 nätter med rollspel. Det är ju inte
mycket, men bättre än inget, och det blir nog bra.
Jag måste sätta mig och planera lite känner jag.

Senare i veckan kommer Stefan Sundström till
Göteborg för att spela med Varning! Livsfarlig ledning
Jag planerade för länge sedan att jag skulle se det här.
Stefan Sundström live är bara något man ska försöka
se. Nu ska de spela i Gbg på onsdag, torsdag & fredag,
och med största sannorlikhet kommer jag inte åka ner,
just eftersom jobb kommer i vägen.
Det kostar dessutom en del, och ju mer jag är hemma,
desto mindre pengar går det.
Det känns trist, men samtidgt lite lagom vuxet och
ansvarstagande sådär. Det gäller faktiskt att prioritera här!
Men visst, det känns trist att vara vuxen och ansvarstagande.

Jag drömmer om att resa bort.
Ut i världen (eller i alla fall Europa).
Jag vill åka till Paris, Hamburg, Köpenhamn,
Bratislava och tillbaka till Dresden, Prag och
Brasov. Jag vill vandra runt i gamla städer och titta
på folk, hus och floder. Vill sitta på soliga uteserveringar
och ta en kall öl, gå på sunkiga, punkiga ölhak och sitta
på slitna caféer. Det finns så jävla mycket där ute,
som rent ut sagt bara går och väntar på mig.
Tyvärr blir det nog inget med detta på länge än,
om jag nu inte lånar pengar (vilket jag inte vill).
Kanske finns det möjlighet att dra någonstans i slutet av
sommaren? Jag behöver kommer bort från det här
landet ett tag, känner jag.

Jag har fått igång festivalens gamla struliga dator.
Har haft den på lagning hos min granne Göran några
dagar, och nu verkar den funka bra.
Har dessutom en ny (begagnad, men ny för mig) plattskärm,
ny mus och nytt tangentbord. Så just nu sitter jag hemma
och kör med dubbla datorer (bokstavligt talat), och det
är trångt men ganska fint. Ska fixa upp en bild,
för det är något av en syn även för folk som är totalt ointresserade.
Nu kommer arbetet med flytta över hårddiskar, dokument
och filer från en dator till en annan. Det ska nog gå bra,
men det kommer ta lite tid.
Jag är fortfarande inte säker på hur jag ska göra när jag flyttar
ner sen. Det kommer helt enkelt inte få plats på det bord jag har.
Min senaste tanke är att faktiskt köpa två nya hyllor istället för
en, som jag först tänkt. Då skulle jag kunna ha min stora
skärm stående i hyllan. Där skulle jag även kunna ställa
en del av böckerna och skivor, spel och filmer.

På tal om filmer satt jag här på jobbet igår och surfade
runt på typ Ginza. Hittade två filmer jag var nära att köpa.
Med frakt runt 200:-
Sen kom jag av någon anledning in på en köpa-kläder-site.
Hittade en sida med en jävla massa schysst kläder!
Sen trampade jag in på Svenska akademiens webbshop
(de har också en hel del schysst kläder).
Plötsligt hade jag hittat kläder och filmer för ca 700:-
Jag var SÅ nära att beställa hela skiten, men sen satte
jag stopp för mig själv. Det var verkligen ett prov
på självdisciplin. Jag stängde ner alla tre sidor
på en gång efter varandra. Filmerna klarar jag mig utan,
och även om jag skulle behöva lite nya kläder klarar
jag mig som det är. Får väl helt enkelt gå omkring i
de slitna plagg jag redan har.
Iofs finns den här klädaffären jag hittade på nätet även
i fysisk form, bl.a. i Gbg. Så jag tänkte att om jag
nu ska köpa från dem, kan jag iaf se till att slippa kostnaderna
för frakten. Men ja. Lite vuxet och ansvarstagande är det allt.
Men det känns som om det kan bli en
tuff vår ekonomiskt sätt.

Kolla här: 1, 2 (klicka på "Se större bild" så syns det bättre)
Men visst är det fina grejer va!?

Det finns en ganska färsk idé om att starta
kollektiv till hösten, och det känns faktiskt skitbra!
Matilda är på, och Emelie och Jens är väldigt intresserade,
så vi får väl se hur det går. Från augusti/september hade vi
väl tänkt oss, så nu ska vi bara försöka hitta en lägenhet och
styra upp det här till ytterligare en nivå på
"seriöshets- skalan". Men jag hoppas det kan gå ihop.
Det hade nog varit grymt, och vi är nog en bra
grupp också, om det nu skulle bli vi fyra.
Men ja, inget är bestämt än.

Slutligen en liten text jag skrev förra veckan.
Lägger den mest här så att mamma kan läsa den
eftersom det verkar vara något krux för henne
att öppna mina länkar från hennes jobb.

Tillbaka till barndomens länder

Du är död
man fann dig när du somnat in
95 blev dina år på jorden

Du är död
man fann dig när du redan gått
Och någonstans i släktens pussel
någonstans vid trädens rötter
föll höstlöv mot din plats i bilden
begravde dig i varma färger

De sa din kropp var bruten
att ditt hjärta slagit klart
De sa din kropp var bruten
men ditt sinne skarpt som glas
med en skärpa likt ett barnaminne
av sommarens första dag

Men ditt blod
är mitt blod
det är samma blod

Du är död
du följde din syster mot havet
tillbaka till barndomens länder
under ett täcke av nyfallen snö
under ett täcke av blodröda löv

Du är död
men ditt blod
det är mitt blod

det är alltid samma blod
för vid trädernas rötter vet jag du vilar
en gång en bit av släktens pussel
alltid en bit av släktens pussel
det är alltid samma blod


Du är död
man fann dig när du somnat in
vi sörjer dig inatt
med ögon blanka som glas
Vi tänker på två systrar
på väg mot oceaner av bardomens länder

Gloggs begär ordet

Hallå kära läsare.

Ni behöver inte vara oroliga.
Bara för att inlägget börjar på ett sätt som kan
få vem som helst att tro att jag med detta inlägg
ska tillkännage att bloggen ska läggas ner,
är det ingen fara.

Bloggen ska inte läggas ner.
Förhoppningsvis ska den istället bli lite mer levande.
Lite mer inlägg under en månad hade ta mig sjutton
varit på sin plats! Jag får se till att ta mig i kragen alltså.

Efter en del rätt nedstämda inlägg det senaste känns det
verkligen som om det är på sin plats med en rejäl
uppdatering kring läget.

Ang. min webbsida.
Jag har ju faktiskt ingen aning om hur många av er som
tittar på min blogg "från min webbsida".
Den är ju länkad och grejer, så att bloggen "egentligen"
ska ligga i ett eget fönster på min webbsida.
Detta hindrar ju inte er från att kolla på den som en
separat blogg. Det går ju också.
Tanken från början är dock att den ska läsas från
just min webbsida. Den ingår i en helhet, så att säga.
Om jag hade varit en bättre webbmaster hade
jag gjort en blogg- liknande grej själv och bara haft
den på webbsidan.
Vilken idiot som helst med ett något estetiskt sinne
inser nog att jag inte är nöjd med att ha den där
jävla gråa randen högst upp i bloggen, t.ex.
Tja. Jag har gjort vad jag kunnat med den tid och
kunskap i ämnet jag besitter.

Detta om bloggen hänger ju direkt ihop med min
webbsida, och när vi ändå snackar blogg,
kan jag ju berätta lite om vad som finns för planer
för resten av sidorna på min webbsida.
1. Startsidan (alltså bilden med länken NER,
med vilken man tar sig in på själva sidan -Här)
Jag är nöjd med nuvarande bild, men har även
funderat på att göra en ny. Bakom de här Startsida- bilderna
ligger ganska mycket jobb. Just nu har jag vare sig tiden
eller riktigt den inspiration och lust/kick jag känner behövs
för att ordna fram en ny. Men visst, det finns vissa planer
på en ny förstasida. I sinom tid.
2. Index- sidan (alltså den man kommer in på efter
Startsidan - Här)
Troligen är det här den sida jag lagt allra mest tid på,
och det är också den jag fortfarande är väldigt nöjd med.
Man skulle kunna lägga in nya bandcitat, byta ut
bilderna på ruinerna osv. Tyvärr är sidan bygd
på ett jävligt dumt sätt, så den är väldigt bräcklig
(lite som ett sandslott). Börjar man ändra blir det
ett rent helvete att få ordning på alla bitar. Den funkar
nu, och den kommer att funka tills jag börjar ändra något.
Det hade varit roligt att göra en ny sån här sida,
men det får bli den dag jag har tid till att bygga upp den
på nytt... helt från grunden. Det lär dröja.
Vad det gäller "Veckans bild" och sånna saker
kommer det ligga nere ytterligare ett tag
(helt enkelt tills lusten är tillbaka).
Dels handlar det om tid och inspiration, och dels
om utrymme. Det får helt enkelt inte plats mer
bilder på sidan. DÄREMOT finns det två bilder, från
vecka 51 och 52, som jag gjorde kring jul och nyår.
Jag lägger upp dem så snart det finns utrymme.
3. Cirkus Miramar- sidan.
En ganska gömd länk som ligger på ovan nämnda
sida. Länken heter "KLIV NER I TRÄSKET" och har
ni inte kollat in den så ta gärna en titt.
På denna sida har jag listat min "Miramar- turné",
samt har en tanke om att lägga upp info om bandet,
bilder och video från spelningar samt svårtillgängliga
texter från både Miramar och Hyacinthuset.
Att lägga upp texterna är en fråga om tid från min sida,
att lägga upp bilder och video är en fråga om tid,
utrymmer och kunskap om hur man egentligen gör.
Jag listar dock spelningar här så snart jag varit på dem.
I sinom tid hoppas jag sidan blir "klar". Det lär dock dröja.
4. Kommande- sidan.
Den fyller sin funktion, trots att jag i nuläget endast har en
kommande grej upplagd på sidan. Detta beror på att jag
inte har så mycket klara planer i mitt liv för tillfället.
Personligen är jag nöjd som sjutton med utverderingarna
av gångna händelser (inte utvärderingarnas kvalité,
utan snarare att de bara finns), även om det är jag själv
som har störst glädje av dem (det är ju för SJUTTON
min sida!). Tyvärr börjar listan med gångna händelser
bli ruggigt lång och därmed svårläst. Jag funderar på
hur den kan bli bättre, men har ingen klar idé där.
Det handlar också om kunskap om hur man gör, från
min sida. Men ja, inga planerade uppdateringar där.
5. Gästboken.
Den fyller sin funktion och funkar bra.
Tack och lov relativt lite spam, även om det förekommer.
Jag tycker väl att det är lite dålig aktivitet i den iofs,
men vafan... man ska väl inte ha för höga förväntningar.
6. Poesi- sidan.
Även den fyller sin funktion, och jag är nöjd med den.
Lägger upp i princip alla nya dikter som publiceras
på nätet (på typ sockerdricka, helgon och poeter).
Ska försöka få till en tillsnyggning av själva sidan
där dikterna är listade. Slänga in lite bilder eller något.
Vi får se helt enkelt. Kom gärna med tips förslag!
Själva sidorna där dikterna ligger är jag nöjd med,
och de kommer nog inte förändras.
7. Om Gloggs- Sidan.
Tja. Färg och form (alltså utseendet) på sidan har jag
nog inget att invända mot. Texten har länge varit i
behov av en uppdatering. Också detta en fråga om tid
(och motivation såklart).
8. Dagbok- sidan.
Alltså bloggen, som jag skrev om ovan.
Tja. Den får vara som den är tills vidare.
9. Galleri- sidan.
Personligen har jag egentligen bara två tankar om
förändringar här:
* Någon form av skript när man bläddrar bland bilderna.
Det här med rullsystemet och alla bilder på samma sida
är rätt bökigt och tungrott. Ni får nog leva med det
tills vidare dock. Det viktiga är väl ändå att det finns
bilder där(?).
* Fler bilder helt enkelt. Grundtanken med den
här webbsidan var faktist att kunna lägga upp bilder
jag tagit genom åren (15 Gb eller nåt).
Och inte bara lägga upp bilder, utan välbehandlade bilder
i schyssta storlekar och format. Här finns nu alltså
två hakar. Det första är att bildredigeringen tar tid.
Visst kan man göra ett macro som redigerar alla bilder i
en mapp, men jag har alltid tyckt att det är lite av ett "fusk".
För det andra är det en fråga om utrymme.
Min sida ligger under "Krokstrandsservern" (därav namnet
www.krokstrand.se/gloggs/). Denna server är överfull och
vår webbmästare/min far har planer på att flytta alla sidor
(min, Krokstrandsfestivalen, Krokstrandsportalen m.fl)
till en egen och separat server. Det skulle lösa en hel del,
men när denna flytt blir av vet jag inte.
Tills problemet med utrymmet är löst blir det tyvärr
inga nya bilder i Galleriet.
Några av de bilder jag först ska försöka få in när platsfrågan är
löst är bl.a. bilder från Tågluffen förra året, bilder från
Motståndsfestivalen samt bilder från
Krokstrandsfestivalen (olika år).
10. Länkar- Sida.
Totalt föråldrad tyvärr. De länkar som ligger uppe skrev
jag ihop på den tiden sidan ännu låg som ett projekt
på webbdesignen i skolan (två år sedan).
Jag ska försöka ta mig tid att fixa en ordentlig lista med
schyssta länkar.
11. Kontakt- sidan.
Trist sida som jag ändå känner är bra att ha.
Inga större förändringar planeras.
12. Ramar och meny.
Alltså skogen i toppen av sidan, "taggtråden", "händerna"
och "Stazione Termini" samt menyn till vänster.
Hade väl varit kul att få in lite nytt här, men jag är
fortfarande nöjd med det som ligger där nu.
Så ja, någon gång kommer detta ändras och bytas ut,
men inte inom en allt för snar framtid.

Oj! Jesus! Nu blev det ju ett helt inlägg enbart kring
min egen webbsida, och det var ju inte tanken.
Jag får nog göra ett helt nytt inlägg om resten jag skulle
snacka om.

Krokstrandsfestivalen gör sista året

KROKSTRANDSFESTIVALEN
WO/MAN MUST DANCE

GÖR SITT TIONDE OCH SISTA ÅR!

Den 24-26 juli håller vi den sista Krokstrandsfestivalen.
Detta är sista chansen om ni missat tidigare år.
Detta blir sista året vi dansar som tokar på
stenhuggarkajen vid Idefjordens västra strand.

Programmet är i princip klart och ligger här!

Vi har beslutat att lägga ner, och vi ska göra det med
stil, och vi ska dö med flaggan i topp!
Det kommer bli en fantastisk festival -
Boka biljetter här!
Anmäl dig som funktionär här!





















SISTA ÅRET! SISTA ÅRET! SISTA ÅRET!

Tidig måndag

Ny vecka, nya krig.

Jag borde egentligen gå och sova.
Klockan passerar snart 3 och jag ska jobba imorgon
(visserligen inte fören vid 17:00, men iaf).
Jag ska försöka få bättre ordning på mitt liv.
Ska försöka bygga upp någon slags självdisciplin
(som jag en gång kanske haft).

Så ja. Då har vi lite konstateranden här nu
Ett: Jag borde gå och lägga mig istället för att hänga här.
Två: Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om,
eller varför jag ens sitter här och skriver nu.
Tre: Jag lyssnar på Kent.
Fyra: Fingrarna och tangentbordet känns som vardera
+ pol ikväll. Det går väldigt trögt att skriva. Det är inte det
att jag inte vet vad jag ska skriva (skriver för närvarande det
som dyker upp i huvudet). Fingrarna känns jobbigt klumpiga.
De missar tangenter, skriver fel och tar tre gånger längre tid
på sig än vanligt. Det är jävligt störande att inte kunna skriva
ordentligt. Det är lite som att skriva när man är packad.
Man bara missar och måste stryka och ändra.
När man är full brukar man inte bry sig så mycket om det där,
men nu när det händer, när jag faktiskt är nykter blir jag lite
småtokig alltså.

(kanske ett tecken på att jag borde
lägga ner och gå och lägga mig?)

När jag nu ändå är inne på det här med att vara full så
kanske jag borde skriva om en alkoholrelaterad grej.
(Nejdå, jag har inte beslutat mig för att bli nykterist).
Jag har gått och funderat lite de sista dagarna.
Har funderat på hur mitt förhållande till alkohol har varit,
hur det förändrats och ser ut i nuläget. Och så har jag
ju då tänkt på hur jag VILL ha det, och det skulle jag väl
vilja skriva om här och nu, så att ni vet.
Men ja, eftersom fingrarna jobbar så jävla dåligt ikväll
skjuter jag på detta. Fast egentligen handlar det ju inte
om mitt förhållande till alkohol, utan mer om hur jag vill
ha det när jag intar det. Ja, hmm. Jag återkommer till detta
senare.

Jag har precis kollat på Krokstrandsfestivalens webbsida
och kollat på nyupplagda festivalbilder från 2007.
Och då tänkte jag sen att jag borde ju göra i ordning de
bilder jag själv tog under festivalen och lägga upp dem också.
Så jag började gå igenom dem, och började redigera några av dem.
Sen kom jag fram till att jag inte tyckte det var roligt, därför att jag
tyckte att bilderna var för dåliga och att jag inte är tillräckligt
duktig för att redigera dem till något bra.
Jag blev nästan arg på mig själv. När man läst flera fotokurser under
sin skoltid, och även har en farsa som fotograferat sedan han var
16, arbetat med digital bild och bildbehandling sedan det kom,
borde ju jag kunna mer. Jag har en finfin kamera, men kan väl
kanske behärska den till... inte alls många procent.
Jag tycker ju den här skiten är rolig, och jag vill kunna det och lära
mig det. Och det är inte första gången jag funderar på att läsa
någon fotokurs... och även en kurs i bildbehandling.
Och ja, jag vet inte. Starta från 0 liksom. Lära mig allt från grunden.

Som ni kanske förstår blir det inga bilder från Krokstrandsfestivalen
2007 av Joel på internet än på ett tag.

Fan. Jag blir ju bara argare och bittrare för var inlägg som skrivs.
Slutför och avslutar mindre och mindre.


Inte alls särskilt nöjd med livet just nu faktiskt.


Jag drar och ber om ursäkt för mitt humör och beteende

”Nya dagar ska passera, nya veckor ska ta slut
Jag stänger in mig under täcket, med tankarna långt västerut”

/Cirkus sol



HELVETE

Svackorna tätnar

Svackorna i mitt liv kommer tätare och tätare.
Det är jävligt tråkigt, och jag är väldigt less på
det. Tidigare fick jag neråtsvackor kanske 2 ggr
om året. Nu har jag haft flera (dock inte lika "allvarliga"
och djupa) under bara några månader.

Jag tappar verkligen lusten. Tappar greppet, tappar
uppfattningen och kontrollen. Jag tappar alla planer,
tappar drömmar och projekt (jodå, de kommer tillbaka).

Jag vet inte alls vad jag vill göra eller vart jag ska ta vägen.
Så känns det. Senast det hände var så sent som för 2 veckor
sedan. Nu ikväll dök det upp igen. Tappar liksom all
lust att "ta tag i mitt liv" (flytta till Gbg , skaffa jobba, hänga
med vänner, resa, göra saker).

Så nu sitter jag här och bara väntar på att skiten ska gå
över igen. Jag vill ju se förändringar i mitt liv. Jag vill ju göra
nya saker. "Jag vill leva, jag vill brinna"

Planer för helgen? På sådär 3 timmar har jag hunnit gå
igenom typ 10 olika förslag för mig själv.
Har till och med kollat på vad tågbiljetter till Stockholm
skulle kosta (för mycket).

Ähh... fan vet alltså.

"Starkare idag
men mera ensam under solen
Äldre idag
men har aldrig varit så vilsen
Gestalter rör sig i scenljuset
urskiljer bara skuggor nu

kallar hem mina hjältar"

Det där stycket (ur dikten "Barkbåt & blodapelsin")
får vara det som förklarar mig ikväll.
Hoppas era liv flyter bättre än mitt. Godnatt.

Tystnaden och de blindas galleri

Tystnaden och giftet har jag haft i några år.
Till slut har jag nu även fått tag i
Minnen från de blindas galleri!
(det är inte det lättaste om jag säger så)

Det tog 7 år eller något sånt,
och det kostade en svidande summa stålar.
Men ibland måste man bara inse att uttrycket
"Allt för konsten" inte är så jävla fel!
Den här ska hjälpa mig i svåra stunder.

Bland popcornbägare & ångest

Det har hunnit bli 2008, och det känns väl över lag bra.
Jag gillar inte alls att skriva 8:or, vilket känns lite jobbigt.
Hur många gånger under ett år skriver man årets tal liksom?
Nu menar jag alltså att skriva 8:or för hand. De blir snea.

Men vafan. Annars känns det väl okej.

Jag har egentligen varken särskilt stor lust eller inspiration
till att blogga ikväll, och jag vet inte varför jag gör det trots detta.

Jag jobbar idag för första gången sedan mellandagarna.
Känns både bra och dåligt. Måste ha pengar, men lönen
för januari kommer ändå inte räcka till annat än hyra, vilket
ju såklart inte känns bäst.
Jag jobbar och har precis vikt en massa popcornbägare
(som rubriken hintar om).

Ångsten i rubriken tror jag inte jag orkar gå in på.
Den ligger liksom som ett stort täcke över stora delar av mitt
liv just nu i allmänhet, men i synnerhet över just orden
bostad & arbete. Man kan säga att jag grubblar från
det jag vaknar på morgonen till det att jag somnar på natten.


Våren är på väg säger de. På radion talas det om blommor
folk observerat börjar komma upp. 14 januari. HURRA!
Men inte fan är det vår i luften här inte. Snarare höst.
Det regnar och är jävligt rått i luften. Solen är långt jävla
bort. Det regnar, regnar, regnar (även in i källarn... huset lär väl
rasa snart). Det regnar konstant känns det som, och
jag är redigt jävla trött på det.

Jag antar att man får stå pall och kravla sig ur stormen...
som vanligt.