Where The Action Is

"Misstänkt bomb på Friskväderstorget"

Medierna skriver bl.a. ->

Jag sov dåligt inatt. Har man varit ledig i tre dagar och både hunnit
sova ut och ändra om i dygnsrytmen är den inte helt populärt
att försöka somna klockan 21.15 igen.
Kroppen är liksom inte helt med.

Jag vaknade massor av gånger under natten, blev väckt
igen när jag nästan somnat för att svara på frågan om vilken
stekpanna som var min, och ja, det var helt enkelt inte en kanonnatt.

Klockan är drygt kvart över fem på morgonen och plötsligt kommer
Matilda in i köket. Jag, som precis lyckats börja bli människa efter
en halv kopp kaffe, blir såklart förvånad.
Hon berättar att torget utanför vårt fönster är avspärrat pga
en misstänkt bomb, och det verkar som om det är delvis
därför hon inte kan sova.

När jag tittar ut genom fönstret ser dock allt lugnt ut,
men jag går ändå några minuter tidigare för att inte missa
spårvagnen, om man nu skulle bli bortburen av nån jävla
bombtekniker.

Riktigt så illa var det inte, men nog stod det en konstapel drygt 50
meter från vår port som börjar gasta och skrika så fort jag kliver
ut. "Bort från torget, Bort från torget! Vi har en misstänkt
bomb här! Kom hit!"
Medan jag genast lyder konstapelns order trallar tanten som
kom ut samtidigt som jag ur porten bredvid på åt rakt motsatt
håll över torget, skrikande aggressivt mot polisen när han ropar
åt henne att hålla sig borta. Jag blir hänvisad ner för en trappa
och upptäcker då att området är avspärrat.
Tyvärr råkade vi bara bo innanför avspärrningen.
Jag kommer ner på en instängslad fotbollsplan och börjar
känna mig lite stressad eftersom jag ska med spårvagnen
och det befinner sig en misstänkt bomb mellan mig och
vår hållplats.

Efter en språngmarsch och lite hopp över diverse staket
lyckas jag hinna med spårvagnen vid hållplatsen belägen innan våran.

Nog för att det kan vara kul med lite action i sin vardag,
men jag har varit med om en trevligare start på dagen,
och definitivt en mysigare start på arbetsveckan.

Ja, bomben (eller vad i helvete det nu var) är sönderskjuten
och huset står kvar och vi mår bra och så.
Tanten har jag dock inte återsett.

Nej, klockan närmar sig det numera gyllene klockslaget nio.
Dags att dra sig tillbaka för sin skönhetssömn.
Vilket liv alltså...