Kort om hösten

När jag satt i bilen på väg in till jobbet
(där jag nu befinner mig) hade jag en hel
massa spännande saker att skriva om.

Det är så typiskt. Det är precis som med

poesi (det här har jag nämt innan).

Den bästa poesin kommer jag på när jag

inte har självdisciplin att skriva ner den.

På festivaler, när man är full, när man precis

ska somna osv. Sånt suger.

Ändå har jag börjat bli bättre på det där.

Jag har börjat försöka skriva in de där klockrena

styckena jag kommer på i mobilen, som jag

för det mesta ändå har med mig. Och en del

fint har det blivit noterat däri sedan jag började

med det här påhittet.

Men det funkar ju inte att göra samma grej

när man slås av en känsla liksom. Inga ord.

Bara en känsla. När man samtidigt sitter i en

bil och är försenad till jobbet. Fan. Konsten

borde gå före sånt. Nu är ju även biofilm konst...

Konstig dag hur som helst.

Började stapla den ved pappa köpt inför vintern.

10 kubik som jag ska stapla och där med bli fri

från min skuld till honom i oinbetald hyra.

Jag köper det. Ved i allmänhet och vedklyvning i

synnerhet är något jag är svag för, och jag bygger

gärna vedstaplar. Det är som att bygga pussel på

sätt och vis. Tyvärr blev det nu ingen vedklyvning

den här gången, för farsgubben har köpt färdigsågad

och klyven ved. Det är lite synd. Jag har märkt att

de flesta jag snackar med om vedklyvning inte har

förstått tjusningen med detta, och det är synd.

Såhär skrev jag på helgon till en vän i Stockholm

om att flytta ut på landet för inte så länge sedan:

"Jag tror på att varken ha dator eller tv.

Jag hade nog blivit lycklig då. Jag hade huggit ved,

tittat på stjärnorna, lyssnat på fåglarna, börjat

odla potatis och lärt mig skriva naturbeskrivande poesi!"

Jag har diskuterat det här med att klyva ved med mycket

folk sista tiden. Jag tror att jag har ett uppdämt behov

inom mig. JAG VILL HUGGA VED!

(vilket innebär att jag måste slipa motorsågsklingan

och fälla ett par träd först. Just vedsågning är inte

min stora passion).

Jaja. När jag blir stor ska jag flytta ut på landet.

Där ska jag hugga min egen ved och göra allt det där jag

inte gör nu för att datorn och tv:n tar för mycket av den

där tiden. Just det, Mamma! Hörde du!?

Självinsikt så det skriker om det!

Så jag skulle iaf stapla den där veden som pappa köpt,

och jag släpade ut en stereo på trappan, drog igång en

skiva för att få lite sällskap och började sedan stapla så

det stod härliga till. Jag staplade mig igenom

Navid Modiris Många mil att gå och Maud Lindströms

Strategivisor för kärlekskritiker

(här tänkte jag lägga in en bild på skivomslaget

till Navids skiva och en till Mauds,

men den här bloggskiten förstör ju min

å, ä och ö om jag gör det, som ni kanske vet)

men det jävla vädret tillät ju inte att jag kunde fortsätta längre.

Hela tiden kom det små retsamma skurar

som gjorde att det helt enkelt bara var att slänga

en pressäning över hela vedhögen, stänga av skivan

och gå in. Väl inne hade såklart vädret blivit bättre

och det hade slutat regna. Man blir lite trött.

Påt imorn igen!

Var hos mamma och åt och skulle inte åka till jobbet

fören vid halv åtta eftersom pappa var i Uddevalla och

hade bilen. (så dagens arbetspass blir inte vidare lång...

borde landa på 3 timmar sådär).

När jag var hos mamma blev jag först helt sjukt trött.

Det kändes verkligen som om någon slagit mig i skallen

med en stekpanna eller nåt. Troligen beror det på

vädret som har hållt på att växla hela dagen igenom.

Frös gjorde jag också. Temperaturen har verkligen sjunkit.

Det har varit riktigt Kallt idag.

När jag sedan skulle till jobbet blev mitt humör korrupt

också. Blev skitretlig och sur för ingenting.

Kort stubin som fan, och det känns inte riktigt igen.

Så det var nog tur att jag satte mig i bilen och åkte till

jobbet. Satte på Brott och straff med Kajsa Grytt

och sjöng högljutt och falskt med i de där klockrena låtarna

medan jag svor högt åt korkade billister som inte borde

vara på vägen över huvud taget!

Det kändes bättre då, och nu har humöret verkligen varvats

ner. I bilen på väg till jobbet började jag hur som helst

fundera, och det är de där funderingarna som jag inte längre

riktigt kan sätta fingret på, fast de var så tydliga innan.

Men det är det här med hösten.

Den kommer ju nu liksom. Vädret slår om.

Kylan kommer krypande. Luften blir klarare

och renare för varje andetag. Det är fint.

Jag har lärt mig se det fina i hösten. Jag gillar den.

Samtidigt måste jag nog erkänna för mig själv att jag

får lite ångest nu såhär. Nu när vi står här i skiftet mellan

sommar och höst. Sommaren dör nu.

Jag har de senaste åren börjat tycka mer och mer

om hösten, och jag har mer och mer börjat se

sommarens lite mer mörka sidor.

Ändå tror jag att jag längst där inne är en sommarmänniska.

Kräfta som jag är. Sommaren är min tid,

även om jag numera ser lite mer av dess dåliga sidor,

och mer av det possitiva i andra årstider.

Så nu står jag här vid sommarens slut och funderar.

Står här och tittar tillbaka. Står här och tittar framåt.

Står liksom i dörröppningen och det är dags att kliva

in och trava vidare. Och nu kommer tankarna om

sommaren. Allt det där man i efterhand kommer att sakna.

Har jag hunnit med allt? Blev allt gjort? Är jag nöjd?

HAR jag tagit till vara? Inga svar på det utan lite perspektiv

känns det som. Jag har faktiskt gått och smått längtat

efter hösten, och nu är jag inte säker på att jag riktigt vill.

Inte säker på att jag vill att allt som sommaren är

ska ta slut än. Inte säker på att jag vill att det ska

bli kallt och mörkt riktigt än. Inte säker på att jag gillar

att se er börja skola och jobb och finna höstrutinerna,

och se mig själv göra detsamma.

Inte säker på att jag har fyllt upp mitt festialbehov

så att jag är nöjd. Inte säker på att jag suttit på

tillräckligt många uteserveringar. Inte säker på att

jag badat tillräckligt (just det är jag säker på att jag inte

har), inte säker på att jag gillar tanken på att Fritidskortet

snart slutar gälla dygnet runt. Inte säker på att

jag suttit i tillräckligt många parker. Inte säker

på att jag hängt lika mycket med vänner som jag

hade velat. Inte säker på att jag druckit tillräckligt

med kylda öl i sommarsolen (men det är nog min mamma

säker på). Inte säker på att jag vill... inte riktigt än...

inte nu när det verkligen gäller...

Stefan Sundström sätter ord ikväll:

"Gässen på fälten står vända mot söder

Sommaren dör nu och hösten är här"

"Bra med små minnen som nödproviant

När snöslasket slirar och backen är brant"

"Nu hänger regnet tungt i luften

Molnen dom jäser som svartnande deg

Det är som om sommaren viskat små löften

Vi ses snart igen och så drog hon iväg"

Kom nu för i helvete och säg att;

"Men augusti är ju inte ens slut än,

och det kan mycket väl vara sommar

i en hel månad till"

Jag är kräfta och sommarmänniska och är

det någon som känner av när sommaren

lider mot sitt slut, så är det jag.

(däremot kan jag köpa att sensommar kan

pågå ett tag till... men det är bara en del av tröskeln)

Nu åker jag hem.

-----------------

Och nu är jag hemma.
Kan ju bara ta och berätta att det på vissa ställen
mellan Strömstad och Krokstrand var ynka
2 grader ute. 2 grader!
Ja, jag säger då det...

Augusti snart över

"Jag får en doft av sommarens sista dagar"

Nej, det där var Lars Winnerbäck,
och just nu lyssnar jag ju på
The Last Day of Our Acquaintance
med Sinéad O'Connor.



















Den rösten...

Nej, men Winnerbäck har en poäng.
Det känns att hösten lider mot sitt slut.
En helt annan temperatur i luften,
framför allt på kvällarna. Idag (igår) började
folk i t.ex. Uddevalla skolan igen, och
imorgon (eller officiellt idag... mitt dygn skiftar
klockan 04 på morgonen. Mer praktiskt så)
börjar folk i den här kommunen.

Fortfarande känns det så skönt att inte ha en skola
att återvända till. Att jag stod ut att börja igen i alla
de där åren. Jag är nöjd med att inte ha något
som skola att återvända till. Samtidigt börjar
fler och fler av mina jämnåriga vänner återvända
till skolor av olika slag. Borde jag känna ångest över detta?
Kanske. Men nej. Jag vill inte än. Ett år till med jobb.
Nästa höst...

På tal om Winnerbäck så köpte jag idag (igår för er)
hans nya singel, Om du lämnade mig nu,
och den är väl sådär. Miss Li är med och sjunger
och det är väldigt fint iofs. Hur som helst,
så är väl inte låten Om du lämnade mig nu det
bästa Winnerbäck hostat upp genom tiderna,
men jag har slagits av just ett stycke i den.
Lyssna på den HÄR och försök själva
räkna ut vilket stycke som jag reagerat riktigt
starkt på. Den fick mig faktiskt att komma till insikt
om en sak om mig själv som jag aldrig sett förut
(åtminstone inte i det ljuset och ur det perspektivet).
Snart släpper karln nya skivan. Ska bli fint.
Har relativt höga förväntningar.
Winnerbäck har skrivit:
"Temat går åt öster. Moskva, Riga, Krakow.
Det handlar om uppbrott och skuld,
om torgskräck och reträtt. Färgerna är mörka,
men starka och många. Östeuropas rivna murar
och dubbla känslor, anpassning till något
man inte är säker på att man gillar."
Yeah. 26 sep verkar det som om spektaklet släpps.

Ja, jävlar. Tanken var att jag skulle blogga som den sista
tiden i mitt liv. Om vad som hänt, vart jag varit,
vilka jag träffat, om på vilka humör jag varit osv.
Nu är det ju så att jag precis räknat ut att jag suttit
vid den här datorn i ca 12 timmar i streck
(ja, jag har redan räknat bort pauserna)
och faktum är att jag börjar bli lite trött i skallen.
Vi får se hur långt jag kommer innan draget
en och en halv meter bakåt där sängen står
blir för starkt;)
Attans! Jag saknar verkligen den här datorn
när jag är iväg på mina äventyr och påhitt.
Det är så fint att komma hem och döda tiden
vid sin ögonsten.

Och tro nu inte att jag sitter här och gör ingenting!
Spelar dataspel eller något. Nej.
Nu ska ni få höra (bestämde mig precis för att skriva
om vad som händer nu och vad som kommer att hända
fram över. Lite roligare än att skriva om sådant som
redan passerat). Det kanske kommer senare.

Vi kan ju börja med uppdateringarna som nyligen
skett på webbsidan:
Ny förstasida. Kolla och lämna gärna en kommentar på
den i Gästboken.
Galleriet. Jag har lagt till en kategori i Galleriet på
webbsidan. Här har jag lagt upp mina tidigare
förstasidor, och den som ligger nu också.
När förstasidorna blir utbytta läggs de tidigare där
från och med nu.
Cirkus Miramar- delen av webbsidan har fått en mindre
ansiktslyftning, vilket iaf jag är nöjd med.
Kommande- sidan har uppdaterats! Läs mina korta
utvärderingar från Arvikafestivalen och
Krokstrandsfestivalen (bättre sent än aldrig).
Ni kan också läsa lite mer om vad som komma skall!
Slutligen har det lagts in en ny dikt under Poesi.
Mer är på väg. Håll gluggarna öppna.

Det var det första jag sysslat med idag och de senaste
dagarna. Det andra är den mobila klubb jag startat
upp med Oskar och Ylva och som har premiär den
8:e september i Uddevalla. Läs mer under Kommande
på min webbsida. Mer info om denna kommer
troligen även dyka upp här. Iaf så har jag idag för
första gången haft tid att sätta mig ner och verkligen
jobba med det. Och jävlar, saker har blivit gjorda!
Det märks att jag har lärt mig mycket från jobbet
med Krokstrandsfestivalen. Vilken fart jag fått på
att organisera upp saker om jag väl sätter mig ner
och gör det. Nu är dagen snart till enda och det
mesta med Bäverhyddan Edgars premiär är klart.
Några artister till som ska spikas osv, men körschema
med soundscheck- tider, spelnings- tider är i princip
klart. Go us! Har fixat en mail till Bäverhyddan
och har ni frågor om denna är ni välkomna att
mailbomba baverhyddan.edgar@gmail.com.
Håller också på att göra en Myspace sida som jag
tror vi kan ha rätt fin användning av. Den kommer snart.

Hmm. Tja. Det är väl ungefär det jag har gjort.

Och nu är filen slut och då är det väl dags att börja
tänka på refrängen antar jag.

Lite om framtiden då. Den kan tyckas mindre ljus
än nuläget som jag precis skrivit om.
Jag har räknat lite på min ekonomi om man säger så.
Om man tänker på det så har jag sedan i maj månad
våldtagit min plånbok både hårt och brutalt.
Nu är det dags att betala tillbaka om man säger så.

Jag har ungefär 500 spänn att leva på fram tills den
15 oktober, under förutsättning att jag börjar jobba igen.
Därför ska jag nu med bestämda steg återvända till
mitt kära maskinrum (som jag faktiskt saknat lite).















Jomenvisst. S[nt 'r l'get
(SATAN! Nu kraschade {" och :.
Datorn b;rjar bli tr;tt. S[h'r blir det inte annars.
Dags att b;rja runda av).

September m[nad ska allts[ tillbringas jobbandes
t'nkte jag. Jag t'nkte faktiskt jobba arslet av mig.
Och det spelar inte l'ngre n[gon roll ifall de f[tt
upp l;nen eller inte. Jag M[ste jobba.
Det 'r dags att beg'ra vapenvila, samla krafter,
l'gga stolteheten p[ hyllan (tillf'lligt) och sedan
forts'tta kampen f;r schyssta l;ner.

Det ena leder till det andra, och 1+1 har en vana
att bli 2. Jag ska jobba och jag ska tj'na pengar f;r
att ;verleva, vilket inneb'r att jag st;rre delen
av resten av augusti och september kommer
att vara i Krokstrand (d[ jag inte 'r i Str;mstad
och jobbar). Thats life. Och det ska bli sk;nt
att vara hemma. Festivaljobba och s[nt.
Nu har jag fl'ngt runt s[ mycket i flera m[nader,
s[ nu 'r det dags att stadga sig och varva ner ett tag.
Detta inneb'r ju d[ att jag inte kommer att synas
s[ mycket utanf;r kommungr'nserna under den
kommande m[naden. N[gra tillf'llen blir det s'kert,
men r'kna inte med mig.

Bes;k kommer d'remot tas emot med ;ppna armar.

En liten parantes innan det 'r dags att s'tta punkt.
Min goda v'n Matilda (som slutat blogga och som
det d'rf;r inte 'r n[gon ide att l'nka till l'ngre,
men som har en bloggl'nk till h;ger i menyn om man
tvunget m[ste) som jag var ute och t[gluffade med i v[ras
har f[tt ett mail av den helsk;ne serben vi m;tte p[
ett vandrarhem i Budapest. H'r har ni karln!
VisstVisstVisst! S[ J'vla sk;n snubbe!





















Jag saknar tågluffar livet oftare än jag själv märker.

Nej nu jävlar! Dra mig hem på en bakplåt!
Nu funkar plötsligt Å, Ä och Ö igen!
De la av när jag la in förra bilden, och kom tillbaka
när jag la in bilden på serben!
Tack ska du ha din gamla Serb!

(jag tänkte att jag skulle sitta och fixa alla
förstörda ån, än och ön manuellt men nu
låter jag dem nog vara bara för att ni ska
se hur jävligt det ser ut).

Dags att sluta.

Du skrev om symboler
i min dröm härom natten
Du sa att du lär dig
att tyda med tiden

En kyss för mycket i natten

Början på en dikt som bara dök upp i huvudet
idag. Kanske kan det bli något av den.
Vi får se.

















"och dörrar stängdes överallt
och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda knytt
som tröstade varann"

Här kommer hösten.
Låt den komma.

Österö (igen)

Sitter på en ö utanför Söderköping på
den svenska Östkusten. HÄR!

För tredje sommaren i rad tillbringar jag några
dagar här för att vila ut, isolera mig, slicka mina sår,
skriva poesi, bada, spela rollspel,
utföra kroppsarbete så jag får tillbaka lite
förtvinade muskler, samt rätt och slätt umgås
med min moster och mina kusiner.

Det är nice.

Med mig tog jag min yngre syster och vi sover
i en liten stuga bredvid en kohage.
I natt sova vi båda ca 8½ timme.
Natten innan 13½. Ja... vila upp mig ja.
Jag hann egentligen inte vila ut helt
efter festivalen, och har egentligen gått
småtrött sen dess...
men nu tror jag att jag börjat hitta tillbaka till mig själv.
Det är fantastiskt med lugnet som råder här.
Inga bilar. Bara båtar. En gräsklippare.
Jag vet inte ens åt vilket håll norr är.
Tystnaden. Lugnet. Bristen på kontakt med omvärlden.
Den ytterst begränsade mobiltäckningen.

Jag förstår att mina kusiner under
vinterhalvåret hatar att bo här.
De går upp upp runt 6 varje morgon för att
hinna ta sig med båt in till land och sedan en
bra bit med buss för att komma till skolan.
Föstår att det är tungt. Men såhär i augusti.
Några dagar utan omvärldens intrång...
Helt underbart. Solen skiner och man spelar
fotboll och man blir genomsvettig och man
slänger sig sedan i havet och plaskar runt
tills man är blå av köld. Det känns lite som att vara barn igen.

Och jag kommer nog att trötta. Det vet jag att jag kommer.
Jag kommer vilja ut till omvärlden snart igen.
Och på torsdag drar jag härifrån.
Till det soliga och vackra Göteborg.
Jag ska på spelning med Cirkus Miramar på Pustervik
och det kommer att bli grymt. På fredag ska jag åka
till Köping med Tove, Oskar, Matilda, Rille, Åsa och Pelle.
Vi ska se på Stefan Sundström och andra tokar.
Och så ska vi dricka öl också.

Men i några dagar till ska jag gå här och njuta.
Jag ska sova länge på dagarna.
Jag ska svettas och sedan bada.
Jag ska lyssna på fåglarna som sjunger i trädkronorna.
Jag ska vara uppe om nätterna. Spela rollspel,
läsa Jonas Gardell och skriva poesi.
Jag ska sakna er (och sakna dig), och jag ska riktigt suga
på den känslan... så att det känns helt grymt
att få komma ut och träffa er igen.

Jag saknar er.
Men jag är inte klar här än.

Pussar

Lövgärdet och framtiden

Här ska jag bo i höst!
Här ska jag bo lite närmare bestämt!
Aftonbladet.se 07-08-06:
"Han upplevde också upprörda känslor
bland de boende i området.
- De var uppgivna. Många bara skakade
på huvudet och sa att nu är det dags att flytta.
(Just den där biten gillade jag!)
Flera som Peter Holländare talade med
trodde sig veta vem som ligger bakom bränderna.
- De säger att det är ett litet rövargäng
som ligger bakom det här. Folk här är arga.
Skitförbannade, säger han."
Läs mer om kaoset i Lövgärdet!

Haha. Ja. Inte mycket att göra åt skiten.
Jag är inte mindre pepp för att några ungar
tänder lite eldar. Klart det är rent ut sagt idiotiskt
och jävligt dåligt. Men man kan ju för sjutton gubbar
inte gå omkring och vara rädd för att bli nerslagen,
bortspolad eller uppeldad. Då har de ju vunnit.
Även om folk är rädda och vill flytta därifrån kommer
jag att flytta in.

Nattens timmar tickar vidare.
Jag tänkte först att jag skulle gå ner och se på en film,
men eftersom jag ändå är rätt trött och borde försöka
komma upp i bättre tid imorgon (än de senaste dagarna)
spolade jag filmidén eftersom det skulle innebära ännu
en natt med sen sänggång. Så eftersom det var för
sent för att se på film och för tidigt för att lägga sig
blev det lite bloggande istället.

Det är en fin sommarnatt där ute. Till slut har sommaren
kommit. Värmen och solen är till slut här.
Så dags nu liksom... *suck*

För att anknyta till något jag skrev i förra inlägget;
Världarnas Krig var INTE bästa filmvalet!
Se den gärna. Skaffa en egen uppfattning.
Jag kan inte säga annat än att filmen har en
fin grundtanke, och nog är den rätt välgjord.
Men de där missarna de gjort är såpass störande
att det förstör hela helhetskänslan... för mig iaf.

Nog om det.

Här kommer planen för min närmaste
framtid (förkortat, förenklat och oredigerat):
Torsdag 9/8: Åka till Göteborg med farsan.
Dags att städa ur lägenheten på Guldheden samt
ha möte med Monica om framför allt festivalens
ekonomi inför nästa år.
Fredag 10/8: Troligen/förhoppningsvis någon fest
(någonstans vid havet på västkusten säger ryktet)
med Tove och hennes galna vänner.
Lördag 11/8: Ta min lillasyster i hand, ryggsäcken på
ryggen och rollspelsplanerna i huvudet och sätta mig
på en buss till Svea rikes östra kant. En isolerad ö
i skärgården hos släkten. Sömn, kroppsarbete, bad,
rollspel, diktande, isolering och utandning.
Torsdag 16/8: Från ön i östra Sveriges skärgård
till Sveriges vackraste stad (Göteborg) och Pustervik
för att se Cirkus Miramar.
Fredag 17/8: Planen är att åka till Köpings visfestival.
Ska bara fixa en biljett också. Ska nog gå som på ett
bananskal tänkte jag.

Jag som tänkte ägna hela augusti åt att vila upp mig,
chilla, äta mackor och dricka öl. Det här verkar ju rätt
tjockt det också.

Sedan ska jag minsann flytta, arrangera klubb med
Oskar och Ylva, hångla, skaffa jobb, fotografer och
andas ut.

Pussar

Augusti

Nu har snart den här bloggen varit igång i ett år.
Många meningar och stavfel och hyllningar och
gallspyande och helt normala ord har det hunnit
bli. Nå, nu är vi ju inte riktigt framme vid
ett-års-jubileet än, så jag får nog spara lite
till på ett års summeringen.

Nu är det i iaf lördag eftermiddag och om en liten stund
ska vi få som är kvar hemma (pappa, Moa och jag)
över bäcken till Knutte för att äta kräftor.

(En parantes: Kräfta heter cancer på latin,
och eftersom jag själv är kräfta och känner mig
rätt fett nöjd med det har jag haft en tanke på att
tatuera in kräftans symbol:
Jag tycker det är en snygg symbol
och det hade faktiskt inte varit
fel att tatuera in den på armen eller
nåt. Det som är synd med den är ju
just det att alla kommer förknippa
den med 69:an, och hur kul är det?
Då skulle man ju i så fall få tatuera in
den tillsammans med ordet cancer, och hur kul är Det då?
Nej, vet jag vad. Får nog fundera lite mer över det här.
Hur det än blir, så känns det iaf som om jag börjar bli
riktigt sugen på att tatuera mig).

Jag tror för övrigt jag börjat kommer ner mot jorden igen.
Efter festivalen blev allt väldigt tomt och jag gick på
högvarv ännu på måndagen. Allt blev verkligen tomt.
Dels i mitt huvud, men även fysiskt runt mig.
Tänk er att ni har varit omringade av 5.500 pers
i 3 dagar och plötsligt är alla bara borta, precis som
alla i familjen utom pappa som muttrande traskade
runt här i vårt stökiga hus och räknade pengar.

Så på tisdagen blev det lite mycket extrem tomhet
(som jag väl iofs längtat efter, men som jag inte riktigt
var beredd på så plötsligt), så jag packade ryggsäcken
och åkte till Göteborg. Träffade Miriam en stund
(skrev på hyreskontrakt och sånt [YeahYeahYeah!])
träffade Tove och gick på lite bio och så.









The Simpsons movie - Se den gubbar!
Det var en trevlig kväll iaf. Sen kväll blev
natt och det dracks te och och pratades
om stenar på Guldheden i lägenheten vi
snart blir av med.

Onsdagen spenderades först bland
sälar, pingviner, getter och påfåglar
i Slottskogen, och sedan i en vit villa i
Ljungskile.
En filmkväll med På andra sidan häcken























och Thelma & Louise
















---------------------------------

Parantes och uppdatering:
Nu har jag haft ett par timmars paus
i bloggandet. Först var det kräftätning
hemma hos Knutte. Sedan körde jag
syster till Tanum. Blev kvar en stund
hemma hos Petter (Moas pojkvän).
Han bjöd på kaffe och glass. Sånt bangar
man ju bara inte. Petter föreslog att vi
skulle dra ihop en fest fram över
och fira slutet på sommaren. Och ja,
när någon kommer med en sån grej börjar
man väl typ fatta att snart är det slut... igen.
Hoppas augusti blir lite finare än juli bara.
Vore kul med ett brakslut på sommaren 07.
Och månaden har ju börjat bra, så vi får helt
enkelt hoppas det fortsätter så här.
Det känns dessutom bra att inte ha den gamla
slutet-av-sommaren-och-snart-höst-ångesten
som plågat mig så många av mina tidigare år.
Lite synd att sommaren redan närmar sig sitt slut.
Men vafan. Det är så det är, och vi får väl helt
enkelt fortsätta brinna/bränna i höst också.
Men en fest mot slutet av sommaren vore hur
som helst fett schysst. Hoppas Moa och Petter
styr upp något.

Sedan körde jag hur som helst hemåt igen.
Jag gillar verkligen det här med att köra bil
kväll- och nattetid. Att resa denna tid på dygnet
är över huvud taget trevligt tycker jag, men att
sitta i en bil och köra och lägga mil på mil bakom
sig... det är lite romantiskt på något sätt tycker jag.
Att resa. Att röra sig. Att färdas. Att möta andra
bilister som är ute och kör sent. Att passera städer
och hus på landsbygden. Att stanna till på nattöppna
mackar och köpa halvblaskigt kaffe. Att tvinga sig
själv att hålla sig vaken. Att känna tröttheten.
Att lyssna på musik man hört så många gånger innan
men som man ändå aldrig får nog av. Att känna att
man rör sig. Jag är svag för det.
(för övrigt ska kanske Matilda och jag köpa
en folkvagnsbuss).

Det är så fint att lyssna på musik när man kör bil,
eftersom man verkligen har tid att lyssna.
Jag lyssnar jämt och ständigt på musik när jag
t.ex. sitter vid datorn, men man lyssnar liksom
inte riktigt eftersom hela tiden gör något annat.
När man kör bil kan man verkligen lyssna på
både texter och musik.

Hem kom jag. Hängde upp tvätten.
Funderade på om jag började få feber.
Håller jag på att bli sjuk igen!? Jag blir så trött...

Sedan ringde jag chefen (eller ja... föreståndaren
för bion...) Jag fick Faktiskt tag i honom!
Det händer sannerligen inte varje dag.
Troligen kan jag börja jobba nu kommande
vecka igen om jag vill. Så kanske blir det så
att jag jobbar som en tok på bion hela september
precis som förra året. Snabba och säkra pengar,
och så kan Patrik och Bosse få vila ut sig efter
allt slavjobb de gjort på bion den här sommaren.
Vi får väl se.

Sedan ringde jag Matilda. Som sagt.
Kanske folkvagnsbussköp på gång.
Vore fett schysst. Lite mer stålar bara...

---------------------------------

Sådär. Var var jag?
Thelma & Louise, ja. Filmkväll hemma hos
Tove med Tove, och det var fint.


Matilda jobbar under somrarna i Kungshamn
och jag har under ca tre års tid lovat att jag ska
komma förbi och hälsa på. I torsdags blev
det tills slut av. Jag åkte från Ljungskile och
kom till Kungshamn runt fyra på eftermiddagen.
Hade aldrig varit där innan, utan bara åkt igenom
på vägen ut mot Smögen, så jag var rätt nyfiken
på stället, och på Matildas sommarställe och så.
Nu var det såklart nån polare till Matilda i Gbg
som ville att vi skulle komma till Gbg och festa
med henne och någon kille hon tänkt ragga upp,
men inte vågade träffa ensam.
Hejjagbehövermentaltstödikväll!
Så efter två timmar i Kungshamn var jag på väg
därifrån igen. Vi hade hunnit gå till systemet och hem
till Matilda och lämna lite saker (hon bor fint
och jag ska absolut dit någon mer gång och hälsa
på och kolla mig runt ordentligt)
(en parantes: Matildas mormor och morfar var
i det här huset där Matilda bor om somrarna när vi kom dit
[det är alltså ett "släkthus" typ], och när jag hälsade
på Matildas morfar och berättade att jag kom
från Krokstrand var det första han sa:
"Jaha. Så du är kommunist då?"
Inget ont mot Matildas morfar... men efter 20
år med dessa frågor är jag lite matt. Nej, jag
är faktiskt inte kommunist. Tyvärr... måste
göra er besvikna.)
och sedan satt vi på en buss på väg därifrån
igen. Men yeah... det blev en fin resa med
alkohol som påminde lite om resan mellan
Dresden och Prag på tågluffen,
och lite om fredagseftermiddagarna under
gymnasietiden då vi förfestade på tåget
mot Gbg och tillbringade resten av kvällen
på GAT. Båda minnen påminde om fina tider.

Väl i Gbg hittade vi Matildas vän och en vän
till henne, och gick till en lägenhet.
Det är inte varje dag jag är på fest i en fin lägenhet
med tre välklädda brats må jag säga.
Mycket ska man vara med om innan ögonen trillar
ut. Vilka tokar. Detta sms lämnade min telefon framåt
timmarna när alkoholen börjat verka på riktigt:
"En Jävla fest med en massa välklädda brats.
Ojoj... Nu börjar vi bli fulla... Gratis drinkar
och grejer... Nej, nu är det nog dags att gå
hem snart, innan de dyra krogarna på
Avenyn börjar poppa upp som popcorn...
Jävla tokar... Matilda hälsar... -Cencurerat-
Nu har vi bestämt att vi ska gå hem
för att nyktra till. Ojoj... Ojoj...
Ska vi supa på lördag eller söndag?
Jag saknar dig. Puss!"

Ja, det var ungefär så det gick.
Mycket ska man som sagt vara med om...
När de där bratsen och de två andra tjejerna
gick ut på krogen gick vi hemåt.
Tog ett stopp vid Vasagrillen och åt helt
fantastiska veg. burgare. Jag ska komma ihåg
det! I klass med Höglunds! Sedan stimmade
vi oss upp mot Guldheden och hann med
både en del stensprakande och flyttande
av vägarbetes staket. Ibland kommer man
verkligen på så märkliga saker när man är full.

På fredagen åkte jag hem.

Och här sitter jag nu och bloggar










Händerna luktar kräftor trots att de
blivit tvättade.
Halsen gör ont.
Folk är offline.
Tröttheten börjar kännas.
Kolportörerna spelas.
Det är en lugn och sansad lördagkväll.
Jag gillar.

Kommande helg ska jag troligen till
Östkusten för att hänga med mina kusiner
i ett par dagar. Det har liksom kommit
att bli något av en tradition och det känns
fint. Jag ser fram emot några
dagars internetfrihet, några dagars ostörd
sömn. Några dagars kroppsarbete så man
känner att man har iaf lite muskler kvar.
Några nätters rollspelande igen.
Här ska jag gömma mig!

Sedan funderar jag faktiskt på att åka med
Matilda, Oskar och Rille
(tror även att Åsa, Igelkatt och del andra lirare
ska dit) till Köpings visfestival.
Har nästan bestämt mig.
Det vore ju absolut inte fel att "avsluta" sommaren
med en fet visfestival med sina trognaste
vapendragare. Vi får väl se.

Sedan har ju förhoppningsvis
Bäverhyddan Edgar klubbpremiär den 25:e aug
i Uddevalla också. Bäverhyddan Edgar är alltså
Oskar, Ylvas och min nystartade mobila
klubb som kommer flytta runt
i Västra Götaland under hösten.
Vi måste bara ta tag i det här och styra upp något också.
Det är ingen som har en scenvagn liggande
och skräpa eller? Hör av er i så fall...

Nåja... jag återkommer om det här med klubben
när något är spikat.

Just det. Sen ska jag ju till Gbg till veckan med
farsan också. Lite utverderingsmöte med Monica.
En del ekonomisnack och sånt.
Typ "Hur mycket ska Joel få i artistbudget till
Krokstrandsfestivalen 2008?"
Det ska bli intressant.

Nej... jävlar. Nu ska jag gå och dricka te
och se på Världarnas krig tror jag.
























Jag har aldrig sett den, men pappa har iaf
inhandlat den nu. Ska bli intressant att se
om det egentligen var det "bästa film valet".

Tjoflöjt!