Rapport från en biograf

Jag jobbar på Park Bio den här veckan.
Kör film så det ryker om det/mig.

Det är märkligt hur tiderna förändras.
När jag började här i sommras var jag verkligen
nybörjaren som alla fick hjälpa.
Nu har de precis anställt fler "godistjejer".
Plötsligt är jag veteranen som får förklara och visa.
Plötsligt är det jag som ska tala om hur hon ska
skriva ut Presentbiljetter, slå in Fribiljetter,
rätta till fel i kassan osv.
Det känns rätt kul.

Samtidigt är jag ju ingen veteran.
Visserligen kan jag allt det här med
kassorna rätt så bra, men när det gäller mitt
jobb som maskinist (som faktiskt är det jag
jobbar med) så känner jag mig fortfarande som
en nybörjare. Jag utbildade mig för över ett år sedan.
Jag har kört (och framför allt spolat) film på
bion hemma i Krokstrand. Jag jobbade på Park här
i stan från Maj till September, och även en sväng i
slutet av Oktober. Jag har kört och spolat en
jävla massa film, men känner mig fortfarande som
en nybörjare. Det här är helt uppenbart ett sådant
yrke man måste hålla på med i många år innan man blir
riktigt duktig på det. Det är jävlaremej en vetenskap.
Att köra film är inte svårt. Jag hade kunnat visa er hur man
gör på en halvtimma. Det är inte svårt att lära
sig hur man ska hantera en film, det är inte
svårt att lära sig klippa, spola och tejpa en film.
Det är inte svårt att laddar en film, det är inte svårt
att starta en projektor, det är inte svårt att ställa
bildhöjd och skärpa.
Det som är svårt och det som tar tid att lära sig är
att veta VAD man ska göra och HUR man ska göra
OM något går fel. Och fel går det. Ofta går det också
fel som fan. Först när man kan problemen och kan
fixa dem kan man köra bio. Sånt tar tid.

Igår t.ex. Varje gång man haft ett uppehåll från det här
jobbet och kommer tillbaka alltså!
Det är inte det att man har glömt hur man gör,
men hela biografen (alltså alla maskiner i första hand)
har tappat respekten för än. Man måste tämja de Jävlarna!
När jag kom tillbaka på höstlovet (då jag inte hade jobbat
på ca en månad), då stejkade allt! Alla maskiner slutade fungera.
Jag fick stå under hela filmer och övervaka dem så att
filmen inte stannade. Jag kunde inte gå på toaletten.
Jag kunde inte ens lämna rummet.
Dagen efter var det lugnt. Det är alltid första dagen som
är värst.

Och igår var nåt sanslöst! Då stejkade inte maskinerna,
utan både jag och chefen istället.
Jag blir tvungen att spola ner en film (som de dagen innan
glömt att spola ner) i en djävulsk fart.
Min chef börjar skrika i telefonen något i stil med:
"HERREJÄVLAR! Den filmen MÅSTE vara på posten
innan klockan två idag! Den MÅSTE skickas IDAG!
Du MÅSTE få ner den i tid!"
(och sen håller han på så i typ fem min).
Klart jag börjar spola och inte tänka mer på det.
Jag har 45 min på mig att spola ner filmen,
packa ihop den och få iväg den till posten
(som tack och lov ligger vägg i vägg med Park).
Det tar i vanliga fall en bra stund mer än 45 min
att få ner en såpass lång film, men jag spolar av brinnande
livet.... och snabbt går det!
Jag blir tvungen att spinga över till posten och be dem vänta
med att köra iväg lastbilen iaf fem min.
Till slut tar sista rullen av filmen slut, och precis
när jag tagit bort den sista tejpen som håller
ihop själva filmen med reklam, treilers osv...
då ringer Björn (chefen).
"Men för fan. Kolla på spolordern! Filmen ska
ju inte iväg fören nästa vecka!
Den ska ju gå ikväll"

Han borde inte ha blivit så upphetsad och skikit så om
nedspolning, och jag borde ha kollat spolordern
en extra gång (där datum för filmskick står)
innan jag börjde spola ner filmjävlen.

Jag fick helt enkelt börja spola upp samma film igen.
Den sjuka stressen fick mig att få världens kramp i magen.
Min kropp tål tydligen inte sån panikstress.
Ja, stressen gick inte precis över.
En film ska spolas upp, telefonen ringer
i genomsnitt 1 gång/minuten (ärligt talat!),
salonger ska städas, folk i kassan ska ha biljetter och godis,
popcorn ska poppas, filmer ska laddas och köras... osvosv.

Kulmen på problemet uppstår då jag mitt i all stress
sätter på FEL film! Tänk er att sitta i en biograf
för att se Borat, och istället kommer den romantiska
komedin The Holiday upp på duken!
Ja, ni fattar. Panik. Jag orkar i nuläget inte förklara
hur det tekniskt ser ut när man kör en film.
Det är hur som helst en stor rulle, och filmen
går ut från mitten. Det är inte riktigt så att man
kan rulla upp filmen på rullen igen.
Patrik kom in och räddade mig. Fin kille.
Borat kom visserligen igång lite sent,
men både den och The holiday gick!
När klockan till slut var halv elva på kvällen
var magen såpass lugn att jag kunde äta något.
Då hade jag inte ätit något på över 12 h.

Hanna körde in och hämtade mig (och tur var väl
det, eftersom jag var alldeles för utmattad för att sitta
vid en ratt). När jag åkte från jobbet hade jag vart där
i 13 h i sträck.

Det bästa av allt är jag är här idag igen.
Jag ska vara här imorn också.
Tack och lov inte till mer än 10, 11 timmar.

Och idag har allt flytit på som bara den!
Allt har verkligen gått felfritt och smidigt.
Okej, lite försening på salong 1 hela kvällen,
men det är inget jag kan göra något åt med denna
publikmängden (ni anar inte hysterin i Strömstad
kring Göta kanal 2! Något man kan jämföra
kommunen Strömstad med är tryggheten och
"jag-vet-vad-jag-får-utan-konstigheter-och utan-
att-behöva-vara-rädd-att-bli-besviken-känslan
är Göta kanal). Sjuka människor.
Borat däremot, som går hur bra som helst i resten
av landet, är verkligen ingenting här.
*suck*


Nu ska jag tack och lov dra mig hemåt.
Det är fredagskväll på restaurang Park.
Många fulla människor man kan klara sig utan.
Ut till bilen. Ut på de hala vägarna.
Ut och lyssna på ball musik.
Hem till ett kallt och dragit hus, en tjock katt
och ett par trasiga tofflor.

Don't you love it?

Pack, Västtragik och jul

I fredags hade jag jävlaremej trevligt!
Närvarande: Matilda(!!!), Oskar, Rosalie, Stefan, Emanuel,
Almina, Ross (Valross), Miriam, Johanna (senare på kvällen),
jag, Tim (och Tims flickbesök från Stockholm... De satt dock mest
på Tims rum och blev jättefulla).

Länge och väl hade det pratats om att dra ihop det gamla
"Packet" för en spelkväll och återträff.
Vi träffas nästan aldrig tillsammans längre.
Hösten 2004 gjorde vi hur mycket som helst. Framför allt
åkte vi på sjukt mycket spelningar hela tiden, men vi hade
en massa spelkvällar och sånt också. Oj, det krävs nästan en
liten presentation av det här packet (eller åtminstone
de som nu närvarade i fredags):
Oskar- Min pålitlige, alltid försenade, ständigt djurälskande
vapenbroder. Han bor i Valboryr mellan Färgelanda och
Uddevlla och jobbar på Ica i Färgelanda. Han är en fin man
med sinne för gott öl och backar aldrig för en hel natt med mig
då vi endast sitter och dricker öl och har trevligt.
Oskar är köttätaren personifierad.
Matilda- Den skurk som nu bosatt sig i Amsterdam!
Den jag förut åkte på i princip alla spelningar med,
Matilda med en fantastisk mor och ett geni till far!
Matilda som är den ende och största Hushållsroboten.
Matilda som har koll på alla biljetter, tågtider och viktiga ting.
Matilda som blandar till spriten på tåget inför kvällen när hannes
lärare sitter mitt emot och tittar på.
Matilda med Västra Götalands
(kanske även Sveriges) bästa bäddsoffa!
Rosalie- Den där korta figuren med en tofs mitt på huvudet!
Rosalie som har betydligt fler smeknamn än de flesta.
Det var denna flicka vi fritog från Sylteskolan för nu flera år
sedan. Hon som älskar att gå barfota. Hon som spelar i band.
Hon som använder Cirkus Miramars klotterplank som dagbok.
Hon som tillsammans med mig är orginalroddare för ett
popbandskollektiv. Hon som brukar peta mig i magen.
Stefan- "AnekdotStefan!" Han dök visserligen upp ganska sent,
men han gjorde det med stil! Han har alltid en skön historia att
berätta, och han har alltid har ett sällskapsspel redo i fickan.
Han blev omtalad på Krokstrandsfestivalen 2005 för sin dans
i gummistövlar. Han skrev också hyllningsdikten till
Korkeken på Nils Ericson terminalen i Göteborg.
Emanuel- Vissångare och miljökämpe! Han kommer från
den eminenta ön Tjörn men bor numera i den soliga staden
Göteborg och pluggar på Chalmers. Folk beskriver honom ofta
som oerhört trevlig och mysig. Emanuel har en förmåga att
leka med orden och vända på meningar så att de ställer sig
upp medan man själv ligger ner och vrider sig av skratt.

Detta är delar av packet. Detta är de av dem som var med
i fredags som var med då för två höstar sedan.
Almina är Emanuels flickvän och är mycket trevlig.
Ross (Valross) har jag bara träffat en gång tidigare,
men han är vän med både Rosalie och Emanuel
(om jag förstått saken rätt).
Han är hur som helst en trevlig prick.
Miriam är min barndomskompis.
Johanna dök också upp sent under packets tid,
och det var genom Björn från Mora som vi träffade henne.
Vi har hunnit umgås ganska mycket med Johanna,
så när hon frågade om hon fick komma var
det ingen som skrek nej.
Tim bor jag med.

Jag vill inte prata mer om Packet nu.
Det är så svårt att veta vilka man bör räkna in i
Packet och vilka man inte bör räkna in.
Packet är något som skulle ha en helt eget blogginlägg
(eller en egen blogg) och inte dras in i något annat,
för det blir lätt så mycket trådar som drar iväg åt olika håll.
Jag vill bara ge er lite info om kvällen som jag
faktiskt höll på att skriva om.

Vi hade som sagt länge pratat om att dra ihop
Packet för spelkväll. Matilda skulle vara hemma från
Amsterdam över jul, och detta var det datum som passade
de flesta bäst. Vi är inte de som stänger ute särskilt
många, så vi bjöd in t.ex. Miriam också.

Stefan hade tagit med sig spel, och han hade köpt öl
till mig och Oskar. Jag och Oskar hade köpt godis för
kvällen, Emanuel och Almina tog med sig ett
fint julkort till mig, Rosalie tog med sig fina bilder hon
tagit på mig när vi var på Mymlan- spelning i Trollhättan
senast. Hon hade också med sig en obränd och äkta
4e maj på månen- skiva (som var den skiva som
saknades. Min orginalskivssamling med Cirkus miramar
är nu komplett!) De övriga tog med sig sig själva.
Vi spelade spel, och sen satt vi mest och snackade.
Några drack, men det var inget direkt supande.
Det var trevligt drickande i goda vänners lag
(säger man så?).
Vi tittade på den musikvideo nästan alla var med
i. Det var Cirkus Miramars Image Guerillaz som jag
fått av Stefan i bandet. Ingen hade sett den än, så det
var läge för det nu. Vi tittade på en massa bilder från
gamla spelningar och spelkvällar. Till slut drog sig
några hem, medan andra sov över. När jag vaknade
var det bara Oskar kvar. De som sovit över
(Matilda, Rosalie och Stefan) hade stuckit.
Men vilken kväll/natt det blev! Så trevligt alltså!
Jag tycker verkligen om de här människorna.
Så synd vi träffas så sällan! Åhh... det var det finaste
på länge alltså! Tack!

I lördags skulle jag (trött och bakis) försöka ta mig
hem mot Krokstrand. Med en jävla massa packning,
bestående av julklappar och kläder för vistelsen hemma,
drog jag iväg vid 12- tiden.
Klockan 18 var jag hemma. 6 timmar tog det.
Tack Västtragik! Att vägen och järnvägen har
rasat beskyller jag er inte för, men lite kan man förvänta sig.
6 timmar! Jag vill inte snacka mer om saken.

Men ja, jag kom hem till den traditionella julefriden
(dvs fullt kaos eftersom alla fyra syskon var hemma).
Dispyterna var igång redan innan jag träffat dem.
Men det är väl så det ska vara(?)
Det är hur som helst skönt som fan att vara hemma.
Väldigt isolerat här ute iofs, men det har jag inga problem
med. Det är värre med att det är så sjukt intensivt med alla
människor. Man åker från Gbg med hopp om lite lugn och ro.
ICKE! Idag (25e) fyllde mamma år och vi var där och åt och så.
Tack och lov stack Moa eftersom hon skulle till Tanum med
Petter (pojkvän), men ändå:
Mamma, Thomas, Malvine, Maja, jag, Hanna, Knut,
Daniel (Thomas son), Veronica (Thomas dotter),
Andreas (Veronicas man), två hundar, samt två telefoner
som ringer var 5e minut. Ojoj. Det är hårt.

Men ja, ni undrar säkert. Vad är det han fått i julklapp då?
Ja, nu ska vi se...
12- pack sockar, en reflexväst, en lampa att ha på nyckelknippan,
Cin City (en film), 4 olika sorters te, ett måttband, 3 teburkar,
en tekanna (en snygg och ordentlig sådan), 3 olika tekoppar
(varav en är nåt gigantiskt stor), en kakbakbok,
ett överfallslarm;) (som jag inte fått än), 150 kr,
en bok- 1001 filmer du måste se innan du dör
(en riktig bibel är det allt!)
Ja, det var nog allt. NEJ! Just det! Haha!
En resa till Madrid med vandrarhem i tre dagar i slutet av
januari! HAHA! Först fick jag den och tänkte, "Oj, ska jag
åka till Madrid? Men... vem ska jag ta med mig? Eller,
ska jag åka själv... ojdå". Sen fick även Maja ett kuvert
med samma sak. Jag började skratta och tänka på hur
sjukt det skulle vara att åka med Maja ensam till Madrid.
Sen visade det sig att pappa tänkt att han skulle åka med,
och då sjönk faktiskt spänningen lite. Men yeah.
Madrid... here I come.

Jag måste nog säga att jag är väldigt nöjd.
Grejen i år blev ju helt klart te och terelaterade saker=)
Jag hade ju önskat mig pappas gamla kamera
(eller iaf delar av den eftersom den ännu är värd ganska
mycket och han behöver pengar, eftersom han köpt en
ny nu). Men nej, jag fick den inte, men tänker helt enkelt
köpa den istället. Frågan är vad han vill ha för den.

Ja. Det här inlägget var väl inte så jätteroligt kanske.
Det skrevs väl mest som någon slags rapport kan
tänkas, och för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa
om julen 2006. Mer för mig än för er blev det kanske.

Så ja. Jag tackar för uppmärksamheten.
Är det något så är det bara att skicka en liten fågel.

Jag hoppas att ni haft en trevlig jul och så!
Kram

Lite halvtungt och jobbigt sådär

Lång dag har det varit.
Ändå gick jag inte upp fören vid två- tiden.
Drog mig in till stan efter en stadig frukost
och en renande dusch.

På spårvagnen läser jag i METRO att E6an
vid Munkdal har rasat ihop massor.
Även Bohusbanan är nere, och allt är ett enda
kaos. Milslånga köer åt båda hållen,
och det kommer att ta låååång tid innan E6an är
öppen igen. Great.
... Jaha... och hur i helvete ska jag ta mig hem nu då!?
Åka vis ED i Dalsland!? Ja, det är så det får bli
(det är inte så mycket att välja på).
En timmes längre bussfärd får man räkna med minst.
Vafan.

Gick till SIBA och köpte det där jävla Ljudkortet till
datorn på kontoret som jag vart på väg att köpa i
typ en vecka. Nu återstår bara hur jag ska få in det i
datorn. Jag har inte ens en skruvmejsel.
Ja, det är ett av morgondagens mål.

Sen skickade Amanda ett oprovocerat sms och frågade om
jag ville ta en fika. Egentligen hade jag inte tid, eftersom jag
skulle till Musik i Väst och jobba.
Men det blev en kort sväng till Haga.
Ett av dagens höjdpunkter blev det faktiskt.
Dricka te och prata om... glasögon och sånt.
Astrid var också där, och efter en stund kom Amandas
bror Hannes. Ja, det var ett kort men intensivt cafébesök.
Men fint... jag menar, klart man blir Lite gladare när någon
säger: "Joel, du är snygg idag"
:)

Men sen var friden över och jag satte mig vid ett skrivbord
och började maila och ringa till artister, släktingar till artister,
hem till mamma, vänner osv.
Blev sittande där tills klockan var typ sju. Då fick jag nog.
Alla dessa jävla artister alltså. Är så trött på dem.
Och ännu tröttare på de pesoner man måste kontakta för
att få kontaktuppgifter TILL själva artisten.
Fy fan. Blir så trött.

Och allt detta jävla julklappasköpande!
Jag hatar alla dessa människor som ska trängas på
för små ytor och som är som hungriga gamar.
Kan de inte bara flytta på sig!?
Man borde fan köpa julklapparna i september,
så man slipper den här skiten!
Jag var i Nordstan en sväng igår. Helt vidrigt!
Jag hatar människor.

Vill bara hem och sätta mig i ett träd.

Och nu är jag hemma igen. Äter svampsoppa som jag fått
av mamma. Mat är fint. Mitt humör börjar lugna ner sig,
men fan, det här är verkligen en halvbra dag sådär.
Behöver avreagera mig lite. Det får nog bli lite dataspel.

Ähh... jag behövde bara gnälla lite.

:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:.:

SÅ, då vi gör morgondagens dagordning bara för att
höja humöret på det här inlägget lite:

* Stiga upp innan 11.
* Åka in till stan.
* Köpa de sista julklapparna (utom mammas som nog
får vänta tills jag kommer till Strömstad på lördag).
* Dra till Muisk i Väst. Installera ett ljudkort utan
skruvmejsel.
* Jobba. Ringa, ringa, maila.
* Försöka lösa problemet med var jag och Oskar ska få
kvällens öl ifrån.
* Hem och typ packa, städa och äta.
* Tillbringa kvällen/natten med packet.

Lovet är en fest

Eftersom jag har jullov och Oskar har ledigt
så blir det fest ikväll.
Oskar, jag, Sebbe, Tim, Mirren
och eventuellt även Jill, Becky och Miriams jobbarkompis
(OCH vår granne) Cissi.

Ölen ligger i kylen och det här känns pepp!
De borde börja ramla in vid nio ungefär.
Så nu har jag och Sebbe städat, och lägenheten ser faktiskt
helt okej ut (om man bortser från hallen som ständigt
blir ett större och större förvaringsutrymme för damsugare,
madrasser, skräp, kläder, skor, lådor och dylikt).

Ang. det här med prosit som jag skrev om i mitt förra
inlägg. Det är mycket intressant. Plötsligt bara flyger
kommentarerna in. Ingen reagerar när jag skriver
att jag köpt en ny skiva, men när jag börjar prata om ord
i det svenska språket, då jävlar!

Här är de kommentarer jag fått på "Prosit" i förra inlägget:

*"jag vet! jag vet!! prosit är latin och betyder "må det gangna"
som är konjunktiv-formen av gå/gå bra.
det betyder alltså typ bless you. :)"

*"Jag har också hört att det är latin men att
betydelsen istället är "Hoppas du överlever dagen"
och härstammar från tiden då folk fick pest lite
här och där i Sverige. Ett av de första tecknen på att man
hade fått pest var nämligen att man började nysa."

*"joel, prosit är latin och betyder "må det gagna".
säger man det till hoppas man alltså att parsonen
ska nysa bort förkylningen eller iaf att det ska
komma något gott av den. kramkram"

Okej. Jag tror jag fattar.

Och betydelsen av Prosit har jag naturligtvis också hört
förut, det var mest att jag inte kom ihåg det när jag gick
och funderade på det. Men vi tar detta med Prosit ett steg
längre då. Vi vet VAD "Prosit" betyder.
Men idag fyller det ju ingen dirket funktion.
Det är helt enkelt fullkommligt meningslöst.
MEN. Det är fräckt att ordet levt kvar såhär in i våra
dagar. Mmm... intressant.

För övrigt. Det har kommit till min kännedom att
Krokstrandsfestivalen nästa år krockar med
Emmabodafestivalen (som har bytt datum).
Nu jävlar. Nu ska vi se hur trogna ni är.

Ang. festivalen. Nu när jag har lov från mitt jobb
på DOSK AB jobbar jag på högvarv med
Krokstrandsfestivalen. Sitter på vårt
kontor på Musik i Väst och häller i mig
kaffe och mineralvatten, mailar så fingrarna blöder
och ringer kors och tvärs genom hela vårt avlånga land.
OCH. Det tar sakta men säkert form. Och fast grundidén om
programet är totalt förändrad, så kan jag ändå säga att detta
blir något Riktigt bra! Helt galet.
KomKomKom.

Ang. webbsidan:
Jag har återupptagit upprustningen av min webbsida.
I lördags satt jag till fyra på morgonen ungefär.
Det börjar ta form nu. Förhoppningsvis är den uppe
igen innan julen kliver på i slutet av veckan.

Nej. Nu måste jag till köket och slita kastullen av plattan
innan min linsgryta bränner sönder totalt.
I med kall pasta och slänga i sig mat. Sen duscha.
Sen ska jag ägan mig åt den fantastiska sysslesättningen...
dricka öl.

Hoppas vintern är mild och snöfri mot er.
Nu står det i tidningarna att det är
Varning för ras. Nu när översvämningarna
runt Gbg börjar sjunka undan så ökar risken
för jordskred.

Så säger dom.

Om julklappar, svenska språket och reggae

Gårdagen var fin som snus! Hanna, Astrid och en
polare till Hanna flöjde med. Det var schysst sällskap.
Träffade flera där som jag åtminstone känner lite grann.
Sture Allén var kanonbra som vanligt!
Han minns ännu det fantastiska t-shirtsbyte jag och
Matilda gjorde med honom i Vänersborg i våras!
Julrea på skivorna! 2 för 100.
Köpte både Långsamt gift i Bestens buk och
Äntligen har alla rika människor fått det bättre.
Fin kväll hur som helst. Livelihood var också kanonbra!

Idag startade dagen med att jag var bakis.
Såg på film ett par timmar innan jag orkade ta mig
upp ur sängen på riktigt. Såg på Chocolat (schysst film).
Funderade dock lite på varför de i en film som utspelar sig
på den franska landsbygden talar engelska(?)

Ang. språk. Jag har under mina långa och ofta tråkiga arbetsdagar
funderat ganska mycket. Vad jag funderar på varierar ju
förståss mycket. Ibland är det fotografering. Ibland är det
samhället. Ibland är det musik. Ibland pengar, och ibland
helt enkelt en fågel. Och emmelanåt, då tänker man på
det svenska språket. Jag har funderat lite kring ordet
"Prositt". Jag menar. Vad fyller egentligen den svenska
varianten av "bless you" för funktion? I engelskan kan man
förstå det. Det är något gammalt som hänger kvar
(förklaringen känns egentligen meningslös att dra).
Men i svenskan. "Prosit". Hallå? Någon som vet?
Det känns så meningslöst. Jag menar, typ som om
man med att säga prosit menar ungefär
"Jo, jag ville bara upplysa dig om att du precis nös".
"Ja, tack för upplysningen, men jag märkte liksom det".
Någon som har svar? Imorgon jobbar jag igen.
Då ska jag fundera mer på detta. Det är intressant med
språk.

Ibland när jag jobbar eller besöker min syster i Uddevalla
funderar jag lite på det här med tandkärm.
Jag använder ju liksom Colgate Total.
Men sen finns det ju en massa andra varianter,
typ som Colgate White, Colgate Karies kontroll.
Det sistnämnda är intressant! Det här med kontroll.
Varför inte helt enkelt göra en Colgate Tantrolls kontroll?
Alltså! Känn på ordet! Tandtrolls kontroll.
Ballt.

Ang. Julklappar.
Nu är det så här. Jag har jävligt dåligt med pengar just nu.
Jag kommer att köpa julklappar till min familj
(om ni är tveksamma till ifall ni ingår i familjen eller ej
så är det [utan att behöva känna sig generad] bara att fråga).
Följande gäller alltså. OM nu någon av er där ute fått för er
att köpa någon form av julklapp åt mig, då vill jag veta det.
För isåfall köper jag ju något åt er. Man vill ju inte stå där
utan något att ge om man nu får en fin julklapp av en vän.
Bara så ni vet.

Nu blåser det upp till storm där ute.
Imorn är det mäklarvisning igen. Det ska städas och sen
måste jag ju till jobbet. Så vi sätter punkt här för ikväll.
Dags för lite skönhetssömn.

Om pengar, död och reggae

Jag har inte bloggat på ca en vecka.
Det känns lite märkligt. Jag har ändå en del
att berätta om. Jag har väl varken haft vidare
lust eller tid att skriva kan tänkas.

Jag var hemma förra helgen. Blandade känslor.
Skönt att komma hem. Skönt att vara isolerad.
Skönt att inte internet fugerade.
Skönt att äta mammas mat. Skönt att sova
i sitt gamla rum, skönt att träffa mor och far
och lillasyster. Och storasyster var hemma också.
Var på bio. Trevligt att vara på bio med Aron.
Det var skönt med 3 dagars ensamhet.
När jag åkte därifrån bar jag dock med mig ett sår.
Ett sår och ett hat. En känsla av död.
Ett hopp om att det var en dröm som jag snart
skulle vakna upp ur (känslan sitter ännu i).
Något har dött. Något har dött och något har också
dött i mig. En sorg och ett brinnande hat får jag
lära mig att leva med. Lång tid fram över.
Låt mig vakna

Har jobbat hela veckan, och är rätt slutkörd nu när
helgen till slut kommit. I onsdags började jag
vid 03:25. Sov INGENTING den natten.
I tosdags började jag vid 05:40 och
i fredags vid 05:50. Har gjort så mycket efter jobbet
så jag har inte haft tid att sova ut under dagarna heller.
Men igår när jag kom hem från jobbet vid 10 på
förmiddagen gick jag och la mig. Sov till sex på kvällen.
Det var fint. Nu är jag lite piggare.

Jag har betalat tillbaka mina
skulder och har kommit fram till att det är dags att
allvarligt börja fundera på hur jag bör leva för att
pengarna ska räcka fram tills lönen kommer.
Jag har blivit tvungen att ställa in den planerade
stockholms-resan. Det är synd. Men tyvärr finns det
inte så mycket att göra åt saken. Jag ska jobba som fan
istället och se till att jag får en bra lön nu i slutet av dec.

I kväll blir det reggae!
Vad sägs om detta:

"På Musikens Hus i Göteborg rundas det bästa
svenska reggaeåret någonsin av med en imponerande
skara artister från den inhemska floran.
Fredag 8 dec:
Governor Andy, General Knas, Gusto,
Äkta Kärlek, Junior Eric,
Tommy Tip, ft Roots Disciples,
+ special guest and dubmaster: Internal Dread

Lördag 9 dec: Livelihood, Sture Alléns Dansorkester,
Marcus Berg, Roots Circus.

2006 blommade svensk reggae ut ordentligt framförallt
på festival och konsertfronten och det släpptes mer
svenska reggaeplattor än något år innan.
2007 bjuder på ytterliga efterlängtade släpp som
många tror kommer få reggaescenen att på
allvar ta klivet ut i det stora rampljuset.
SwingKids styr nu upp och bjuder på en tvådagars
fullspäckad minifestival i Göteborg som avrundar året
och som ingen får missa!"

Jag skulle ha varit där igår också. Uppslutningen var dock
sjukt dålig, och eftersom jag var så slutkörd efter den här
arbetsveckan blev det inget med det. Men IKVÄLL!
Sture Allén liksom!

Syrran och en kompis till henne ska hur som helst med.
Och så Astrid. Alla andra har varkligen bangat.
Här går jag och fixar biljetter när det är slutsålt,
och så vill ingen med! Aja.
Det är visserligen en dyr spelning, men yeah, festivalen betalar!

Har vart på Muisk i Väst en del den här veckan också.
Festivaljobbet går sakta men säkert framåt.
Idag satt jag och Monica och jobbade i ca 4 timmar.
Vi har börjat dra i lite snören för att få fram
kontaktuppgifter till ett par Riktiga höjdarartister.
Krokstrandsfestivalen 2007- Be there...