Sommarsolstånd

Gubbar.
Nu vänder det igen.
Det här är toppen på bergen.
Vi ska ner i skuggan på andra sidan igen.

Imorgon (eller ja, idag då [nya dygn borde
börja 06.00 på morgonen eller nåt,
istället för 00.00. Helt idiotiskt])
är det Midsommar.
Något annat som jag personligen
anser är ganska idiotiskt är att man inte kan
lägga Midsommar på just sommarsolståndet.
Varför lägga det dagen efter?
Jaja, det blir smidigare eftersom alla ska festa
och allt sånt. Lättare med ledigheter och grejer
att lägga det på eller intill en helg.
Men det är ju ändå idag det är. Ska det vara så
svårt att ha midsommar på en torsdag,
och sedan själva firandet under kommande helg?
Imorgon är det Midsommar, säger de.
Men med är ju inte midsommar. Det är ju för fan
Midsommardagen. Vad är det egentligen vi firar nu
för tiden? Vi bygger en stor kuk och sätter i
marken. Sen dansar vi runt den. Och så leker
vi att vi är grodor. Men vi firar ju något som ligger
under en annan kalenderdag. Det säger ju lite om
oss människor. Vi firar inte längre just
sommarsolståndet. Det är numera oväsentligt.
Ändra på den här galenskapen och ge oss
tillbaka Midsommar på den dag det Ska ligga
(dvs på sommarsolståndet). Sen kan ni väl
döpa om den här nuvarande festdagen Midsommar
till Sommarsoldagen eller vad fan som helst.
Grodorna och spriten har tagit fokus från
Sommarsolståndet. Jag gillar det inte.
Jag ställer inte upp på det. Visst kan man festa
och dansa och fira under "Midsommar".
Men ge fan i det här med att blanda in
Sommarsolståndet i det hela, som görs nu.
När man var liten fick man alltid lära sig att
årets längsta dag var på Midsommar.
Det är ju lögn.
Det här irriterar mig nästan lika mycket som
att man skriver in vintersolståndet i kalendern
under fel datum. Om de nu inte kan göra rätt,
skriv inget alls då. Vintersolståndet firas ju för
fan inte ens. Lack är vad jag blir.
Ja. Wtf.


Ni som läser min blogg och har åtminstone
lite koll har nog märkt att sista delen av tågluffen
inte är dokumenterad i text på bloggen.
Det är trist och mycket omotiverande att skriva
om saker som hände för såpass längesedan som
tågluffen nu är. Italienvistelsen samt hemfärden
och hemkomsten får bli ett svart hål i rapporten.
Är ni nyfikna och ännu inte fått höra om det kan jag
berätta för er face to face över en kopp kaffe någon gång.

Jag är iaf hemma och har vant mig vid det.
Har vant mig nästan lite väl vid det.
Det är så skönt att vara tillbaka att jag inte
vill åka härifrån. Har varit iväg på ett par kortare
turer sen hemkomsten, och de har alla varit trevliga,
men jag är aldrig särskilt sugen på att dra härifrån.
Det är nu man ska vara i Krokstrand.
Svårt att hitta ett schysstare ställe att tillbringa
sommaren på. Så jag går här. Egentligen gör jag inte så
mycket, men jag får mina slängar då jag jobbar ikapp
festivaljobb bl.a. Jag sover, sitter vid datorn, badar,
äter morsans mat, dricker te, andas, chillar.

Och jag trivs alldeles utmärkt med det.
(dessutom är det sjukt ekonomiskt och
min personliga ekonomi är för närvarande
halvdöd och ännu blödande).

Inget jobbande på bion har det blivit sedan hemkomsten
heller. Eftersom vi är mitt uppe i löneförhandlingar
(eller ja. Några förhandlingar har det inte blivit än,
men vi har lagt fram rätt tunga krav)
har jag sagt åt mig själv samt biopersonalen
att jag gärna jobbar (vilket jag också gärna gör,
dels för att jag vill avlasta de andra, dels för att jag
är sugen på det, och framför allt för att få in pengar igen)
men att jag inte kommer tillbaka fören lönerna är
bättre. Förhoppningsvis händer det något fram över.


Oskar, Ylva och jag ska starta klubb.
Feta bidrag har vi fått och förhoppningsvis
blir det 5 klubbar under hösten
(med start i Uddevalla 25:e aug)
av olika inriktning på olika ställen i
Västra Götaland. Stora planer!


Så var det detdära med Midsommarfirande
som jag redan varit inne lite på.
En del förslag har den senaste veckan dykt upp
men jag har dragit mig ur allt (utan att ha varit
inne i något...). Det var tal om Marstrands fästning.
Nej.
En del snack om olika saker i Göteborg.
Nej.

Jag ska vara hemma. Tillbringa dagen med
den lilla familj som är hemma, samt grannar.
Majas ex Tobbe är här, så jag ska väl hänga
med honom och Maja en del antar jag.
Midsommar brukar inte vara så stort för min
del. Jag brukar inte planera så mycket, och
jag brukar inte bry mig så mycket.
Det känns som en så överskattad dag,
och jag blir bara matt känner jag.
Jag har nämnt det förr, men det brukar
för mig vara så att Nyår blir bra, Valborg
brukar suga och Midsommar brukar vara
relativt intetsägande.

Jag funderar på att i år göra slag i saken
(om vädret tillåter, vilket det såklart
inte, enligt rapporterna, kommer att göra),
och sätta en av mina enda Midsommarplaner
jag haft (men som aldrig blivit av) i verket.
Tillbringa natten (eller ja, en del av natten)
i en eka på Idefjorden. Glida runt på vattnet
och flyta med strömmarna bara.
I år tänker jag inte ens föreslå att någon
ska komma och göra mig sällskap,
vilket jag gjorde förra året, även om inget
alls blev av, inte ens för för mig.
Dels är jag inte intresserad av det, och
dels vet att ingen kommer i alla fall.
Folk är så jävla upptagna med sina egna liv
och sina egna planer. Jag känner att jag inte
orkar slåss om att få hit människor och försöka
ståta med bästa midsommarplanen.
Jag hoppas på vädret i alla fall.


Något jag funderat en del över den sista tiden
är just sånt som är lite relaterat till det jag
skrev om ovan.

Jag tror att jag mer och mer har börjat söka mig
till ensamheten. Egentligen började det nog
redan när vi flyttade från Göteborg i januari.
Mer och mer saker har jag gjort ensam,
och mindre och mindre blir jag sugen på att
engagera mig i att träffa folk.
Och jag gillar det. För det mesta är det jävligt
skönt. Däremot inte sagt att jag inte längre gillar
att umgås och hänga med folk.
Det känns alltid fint att träffa t.ex. Miriam,
Oskar m.fl.
Nej, men. Jag gillar ensamheten. Gillar "tomheten".
Gillar tystnaden. Oftare och oftare blir jag trött i
öronen och huvudet bara av att höra människor prata.

Det är självklart inte alltid så kul.
Ibland saknar jag sällskap något fruktansvärt.
Även om Krokstrand är mer "öppet" på
sommaren än på vintern ligger det ju ändå sjukt off.
Man kan inte springa ner till spårvagnen och
åka hem till en polare liksom. Man sitter vackert
där man sitter, och får väl vara glad för att msn finns.
Sen tror jag väl också att det känns som om att
jag är mer ensam nu än förr därför att jag börjat
känna att det är många människor jag är mer
osugen på att träffa, och en ganska liten skara som
jag faktiskt vill umgås med.

Och det här kan säkert vara något övergående
(skulle tro det) och det kommer säkert ändra sig
framöver. Men som det känns nu känns det
iaf bra. Framförallt ser jag mer och mer fram
emot kommande höst. Jag har aldrig sett fram
emot en höst innan. Att komma på sig själv
med att man ser fram emot hösten är inte likt mig.

Jag ser fram emot regnet, ser fram emot den
rena luften. Ser fram emot mörkret.
Ser fram emot att flytta tillbaka till Göteborg.
Ser fram emot att bo ensam i förorten.
Ser fram emot att sitta i mitt fönster på 6:e
våningen och titta ut över en liten del av en stor
stad. Jag ser fram emot att sitta på mjukt
upplysta caféer och skriva poesi om regn som
faller från en grå himmel. Jag ser fram emot
att gå i långkalsonger. Ser fram emot att finna
någon form av rutin och ser fram emot att se
min omgivning falla in i ett fast tempo.
Jag ser fram emot min och andras fasta puls.
Jag ser fram emot att se tillbaka på sommaren.
Summera den. Kremera den ur minnet.
Memorera den. Minnas den.

Tagluff no. 9

Nu ar jag stressad igen.
Har 15 min pa mig att skriva ett inlagg,
och det ar snart bortat en vecka sedan
jag bloggade sist.

Mycket har hant.

Till att borja med resan till Athen.
Den sog harig javla gnupung,
som Marie ungefar skulle sagt...
Tagresan mellan Larissa och Athen
var ca fyra timmar. Taget var totalt
overfullt men mirakulost lyckades
vi hitta tva lediga saten var, och forsokte
trots daliga odds att sova. Kanske slumrade
jag till en stund. Det var nog som
mest bortat en timmes somn iaf.
Ibland onskar jag att jag hade somntabletter.

Vi kom till Athen vid halv sex pa morgonen ungefar.
Som vantat var vi relativt halvdoda.
Men vi bestamde oss saklart for att gora
en sa bra grej av en dalig morgon som
mojligt. Mot Akropolis. De oppnade sa
klart inte foren vid atta, sa vi satt och
at morotter och betraktade soluppgangen,
till en borjan utanfor spanska ambassaden,
och sedan fran den beromda klippa
belagen bredvid Akropolis (minnas utlandska
namn alltsa... forlat Soren... skulle hangt med
mer pa historialektionerna. Iaf, klippan
dar de i det antika Grekland hade en typ
av domstol). Dar satt vi iaf. At morotter,
sag solen stiga och staden vakna under oss.
Jag lyssnade pa musik ocksa. Ibland ar
tillfallena sa klockrent ratt for Cirkus Miramar.

Sedan gjorde vi Akropolis som man sager.
Om man bortsag fran alla andra manniskor
runt sig, ljudet fran staden och hela grejen
att de holl pa att restaurera verenda sten
(som alltid antar jag) pa berget... var det
helt magnifikt. Vilket bygge.
Och det kom absolut nagot gott med var
tidiga morgon. Nar vi gick upp pa
Akropolis var det relativt lite folk dar.
Nar vi var klara och gick ner hade inte bara
temperaturen stigit till en smadjavulsk niva,
utan strommarna av turister hade tilltagit och
det var verkligen helt sjukt mycket folk vi fick
sla oss fram genom for att komma ut.

(tiden snart ute. ska forsoka skriva
klart det har inlagget sa snart jag kan.
nu aker vi till Italien!)

UPPDATERAT!

Det kanns lite trist att blogga sahar.
Det kanns verkligen som om jag bara rapporterar.
Lite som meterologerna som presenterar vadret
pa Rapport klockan 19:30 varje kvall i SVT.
(pa tal Rapport i SVT. Jag har ingen som helst
koll pa vad som hander i varlden, och har inte
haft det sen jag lamnade Sverige. Om nagot jag
borde veta har hant... skicka ett mail eller en lank...
eller ett sms... (som det inte kostar att lasa,
som intenetgrejer gjor) till mig. Tack).
Iaf. Bloggar som en meterolog.
Inget utover faktan, inget stimm.
Jag vill stimma mer. Jag kanner mig som en vind
som far fram over havet och talar om hur
varmt det ar, vad jag ser vid horisonten,
vart jag tankt bege mig...
Inget om hur vagorna ser ut.
Kanner mig lite som det grovkorniga sandpappret.
Skulle vilja puttsa till kanterna. De sista detaljerna.
Skulle vilja beskriva ogonfargen pa de i samma
tagkup'e. Skulle vilja beskriva hur varmen har kanns...
hur det kanns som om blodet ibland kokar i solen...
Beskriva smakerna och sakerna i de grikiska sallader vi ater...
Hur smutsig jag kanner mig... hur toaletterna i medel
ar... hur Medelhavsstaderna luktar. Hur morkret verkligen
Faller... hur svart det verkligen blir nar solen gar ner
om kvallarna.
Jag skulle vilja beskriva vagorna.
Har ingen riktig inspiration, och absolut ingen tid
till det. Antingen kostar det internet man kommer
at nagot helt fruktansvart, eller sa ar internetet
tidsbegransat (som i det har fallet... 30 min...)

Fran Athen blev det tag till Chalkida (men staden
verkar ha manga namn... t.ex. Chalkis).
Sedan lange var det smaplanerat att halsa
pa Matildas gamla boss fran Hard Rock Cafe i
Amsterdam. Han heter Nikos och kommer fran Grekland.
Han hade flyttat tillbaka till Grekland efter ca 6 ar
i Amsterdam ett tag innan det att Matilda drog tillbaka
till Sverige nu i varas.

Sa i Chalkis befann vi oss mellan onsdag och fredag.
Vi fick bo hos Nikos kusin (vet inte ens vad han heter),
mitt i stan. Vi fick lana hans sovrum och sjalv sov
kusinen pa soffan i vardagsrummet.
Jag har inte hunnit lasa Matildas blogg pa ett tag
(nar man val far tillgang till internet bryr man sig
bara om sig sjalv...) men jag tror hon skrivit ett
lite mer detaljerat inlagg om bl.a. det har...
dopt till Den grekiska gastfriheten.
Kolla in det!

Hos Nikos kusin bodde vi alltsa i tva
dagar. Helt gratis. Och det var inte det att vi
inte ville betala for det... vi fick inte... haha.

Nu ar det sadar javligt att tiden ar ute igen.
Nar ska jag fa tid att bli klar med det har
inlagget och fa mojlighet att blogga ikapp
egentligen!?

Jag aterkommer.

UPPDATERAT!

Javla skit!

(nej, det ar bra med mig).

Jag kommer bara inte hinna skriva klart mina
rapporter, vilket stor mig.
Det far bli nar jag kommer hem.

Som sagt. Antingen ar internetet sjukt
dyrt, eller sa ar det tidsbegransat.

Idag har jag iaf sett Paven, Colosseum,
Sixtinska kapellet och skrivit en massa
vykort. Mycket har blivit gjort, trots den
sjuka varmen!

Gosh... om tva dagar vid den har tiden
ar jag troligen hemma vid min egen
kara dator... :)
Fast lite synd kanns det.
Imorgon ar resan slut... hem med flyg
fran Rom. Men ja... ja... utvardering far
komma nar allt ar avklarat.

See ya!

UPPDATERAT!

Tillbaka!
Var var jag?
På Chalkis i Grekland ja.
Nu är jag btw hemma igen, och har ingen
vidare motivation att skriva om saker
som hände för en vecka sedan, så jag
drar igenom det sista av resan väldigt snabbt
och enkelt.

Det hände mycket på ön Chalkida i Grekland.
Jag väljer att låta det stanna där.
Det är inte ofta jag seriöst blir tillsagd;
"Nej, det får du inte skriva om"
Jag låtar vistelsen i Chalkis bli ett svart hål i
resan. Det är ju trotts allt en del mödrar som läser,
om jag förstått saken rätt.

Fredag eftermiddag.
Vi tog tåget till Athen, och sedan direkt mot Patras
som ligger på Greklands västkust.
I Patras stannade vi i två nätter,
boende på resans sunkigaste vandrarhem.
I hörnen var det verkligen svart.
Duschen var nog smutsigast av allt,
och rejäla mängder mögel luktade den.

Men ja. Det var ju billigt iaf.

Söndag kväll tog vi en färja mot Bari i Italien.
Som de lägsta klassens resenärer vi var,
fick vi order om att vistas på taket
(eller vad sjutton det kan tänkas heta på ett fartyg)

En tagluffares flummerier

Spantant flumminlagg

mellan alla rapporter.

Vastervik!
Lordagen den 12 maj gav vi oss
(vid det har tillfallet inkluderar oss;
Rille, Oskar, Matilda, Elin och jag)
av till Vastervik for visspelning.
For borttappade nissar kan jag tala om att
Vastervik (med ä) ligger pa ostkusten,
och nastan (med ä) ligger i horisontelt lage (med ä)
med Goteborg (utan ä). Rakt over vart
avlanga land drog vi, och nar (med ä) vi kom fram
hade spektaklet redan borjat. Vi hade dock inte missat
sa mycket, och snar var det dags for Johan Johansson
(som faktiskt imponerade riktigt jamfort (med ä) med
sist gang). Sedan spelade Sundstrom, och det var
ratt (med ä) flummigt, och lite val (med ä) kort,
men ack sa bra! Han spelade Naktergal (med ä)
vilket var en av de fa latar jag faktiskt onskade
att fa hora (HORA!). Christina Kjellsson var ocksa
makta (med ä) bra, och henne skulle jag vilja boka
till festivalen nagat ar! Nu verkar hon tyvarr (med ä)
inte vara den lattaste (med ä) artist att boka.
Vi far val (med ä) se.
Iaf. Det var en del annat ocksa, men inget som egentligen
ar (med ä) vart (med ä) att namna (med ä) (inget som
egentligen ar (med ä) ihagkommet).

Det dracks val (med ä) en del ol ocksa.
(Till oroliga anhoriga kan jag meddela att Rille som korde
inte drack en droppe... vad jag sag).
Ja, det blev iaf en del ol bade pa ditvagen (med ä) och
hemvagen (med ä). En hel del musik och en valdig (med ä)
massa allsang ocksa! Pa hemvagen (med ä) tog tyvarr
(med ä) olen slut och vi lag torsdiga i baksatet (med ä)
och gnalde (med ä). Jag skickade en herrans massa
sms en stund dar (med ä), och nagra av er kan nog ha
fatt ett gang (med ä) smaflummiga meddelanden.
Ja, vi hade en relativt lag stund dar (med ä).
Men plotsligt, som en blixt fran klar himmel,
uppenbarade sig plotsligt Statoil- macken i Nassjo (med ä)!

Oppen dygnet runt ar (med ä) den, och till raga pa allt
ar (med ä) det hangstallet (med ä x 2) for samtliga av
kommunens ungdomar kvallstid (med ä) tycks det.
Jag tror klockan var tva eller nat, och det var
full fart med folk och bilar utanfor, och ko och
folk sa det stod harliga (med ä) till inne pa macken.
Det var verkligen kamratskap pa den macken.
Alla kande (med ä) varandra, och framforallt
kassorskan kande (med ä) alla, och nar (med ä) vi traskade
in for att kopa ett sexpack folkol kandes (med ä) det
som att komma in pa en Fritidsgard ungefar (med ä)!
"Bjorn, ska du ha det vanliga eller?"
"Du Karin, kan jag fa en korv med brod eller?"
Ungefar (med ä) sa gick samtalen pa macken
denna lordagnatt (och troligen aven (med ä) alla andra
lordagsnatter (med ä)) i Nassjo (med ä).
Ak dit nagon natt om ni far mojlighet!
Det ar vart (med ä) besoket!

Styrkta av ol och godis drog vi vidare mot
huvudstaden Goteborg, och stannade bara nagra
ganger under vagen (med ä) sa att Elin skulle fa tid
att ramla i ett dike och sla sig.

Kvallen (med ä) slutade med en trevlig
promenad fran Korsvagen (med ä) upp till
mig pa Guldheden i ett regnvatt Goteborg.
Det var fint.

Sondagen tillbringade jag sedan till storsta delen
i ensamhet, och det var valdigt skont.
Travade runt i Slottskogen en god stund,
lagade middag i min ensamhet och sag pa
tv storre delen av natten. Sov och gav mig
mitt pa dagen ivag ut pa detta sjovilda och
ganska roliga aventyr, som jag nu sitter
mitt uppe i (eller, lite forbi halvvags).


Drommandet pagar an. Varje natt drommer
jag saker markligare an natten fore.
Mycket intryck hela tiden som jag redan namnt.
Troligen beror det mycket pa dem, men jag drommer
egentligen inte sa mycket om sjalva resan.
Det ar snarare alldagliga saker jag drommer om,
men i ganska forvrangda versioner.
Familj, jobb osv. Det ar intressant.
Kul att minnas sa mycket av sina drommar.
Och aven om alla drommar inte ar vidare
trevliga, kanns det anda ganska kul att ga och
lagga sig varje kvall och rakna med att dromma
nagot annu vridnare an natten innan.
Dream on... Yes I will!


Pa taget till Budapest satt det tva kvinnor precis
bredvid oss i taget. De var bada vuxna, men den
ena sag ut att kunna vara den andras mor.
Den ena sag val ut att vara i 25-arsaldern,
och den andra i 55- arsaldern kanske...
Iaf. De satt under hela resan (flera timmars tid)
och diskuterade (sjalvklart forstod vi inte ett dyft).
Efter ett tag borjade jag fundera pa om de faktiskt
kande varandra eller om de bara satt och
snackade for att de helt enkelt satt bredvid varandra.
Vad som fick mig att fundera pa om de inte
kande varandra var det faktum att de satt pa var
sin sida av mittgangen i taget. Den yngre kvinnan
satt vid en 2+2 stol (ni vet tv stolar mitt emot
tva andra stolar), och hon var ensam pa de
fyra stolarna. Kanner man varandra sitter man
val tillsammans? Nar vi kom till Budapest gick
de bada av, precis som alla andra, men den
yngre kvinnan gick betydligt tidigare an
den aldre, som i godan ro plockade ihop sina
saker osv... Jag drog slutsattsen att de alltsa
inte kande varandra. Och om man tanker pa
det sa ar det ju valdigt fint; att tva, for
varandra, helt frammande manniskor traffas
pa taget och sitter och diskuterar djupt i flera
timmars tid. Varfor forekommer inte sant
i Sverige? Om man tanker lite till kan man ju
tycka att det ar ganska skrammande...
att jag ens borjade reflektera och fundera over
om de kande varandra eller inte... bara pga
ett samtal pa taget. Det sager ju en del om
det synsatt vi ar inkorda pa... eller hur man nu
ska uttrycka saken.


Jag har borjat fa ner poesi pa bladen!
Det kanns fett schysst. Jag ville verkligen skriva
poesi pa den har resan. Det slappte under var
vistelse i Brasov. (Nej, det berodde inte pa bruden).
Jag tror jag behovde pausen vi fick dar pa fyra dagar
for att lyckas smalta intrycken vi dittills fatt.
Plotsligt borjade det rinna bokstaver ur handen,
och hittills finns en fardig dikt, och jag ar faktiskt
riktigt nojd med den. Det kanns som om det var
langesedan jag skrev nagot jag var sapass nojd
med redan innan dikten var "fardigputsad", sa
att saga.
Och mer ar pa vag. Haller i nulaget pa att skriva en,
och jag tror att det fardiga resultatet (om det blir
nagot sadant) kommer att vara bra det ocksa.

När bomberna föll över Dresden
var det som salt i öppet sår

(atminstone jag anser att
man kan ha samre borjan pa en dikt...)
Iaf. Vi far val se vad det blir av den...

Antar att det kommer bli en dikt om
brudjäveln i Brasov ocksa. Det brukar ju
vara genom poesi sanna dar... kanslor...
uttrycker sig. Har en liten aning om hur
den kommer bli, men fortfarande ar det
bara flummiga sma ord som hoppar runt
i skallen pa mig... ingen ens klara meningar an...
vi far se nar och om nagot kommer ner pa
papper.


Gud vad jag babblar.


Vi har varit med om ett askvader som jag inte
namnt ocksa. Det vi sag pa vagen till
Rumanien fran nattagets fonster var verkligen
inte daligt, men det vi sag fran vandrarhemmet
i Brasov pa torsdag natt var nog det maktigaste
i askvag jag varit med om. Det kom rullande
over berget (som lag precis intill).
Vissa blixtar var Riktigt stora, och emmelan
de stora slungades det fram en massa sma.
Det som gjorde det hela sa galet var
hur ofta blixtarna kom. Vi snackar MANGA
under en minuts tid. Rakt ovanfor oss drog
det fram.

Hmm... ja... hmm...
Sen maste jag val tillagga att det hela blev
ytterliggare lite coolare nar man stod pa
vandrarhemmets balkong och hanglade
med den dar... ja, ni vet... medan blixtarna
slungades over skallen pa en!

Men det dar sista var inte poangen...
Det var ett sjuhelvetes askvader helt enkelt!


Oj. Det var verkligen roligt att skriva
flumminlagg. Ska jag gjora oftare.
Vanta bara tills jag kommer hem och
far sitta vid mitt eget tangentbord...


Jag och Matilda har pratat lite om vad
vi saknar hemmifran och vad vi ska
gjora nar vi kommer hem och sa.
Saker jag kan komma pa att jag saknar
nu sahar spontant:
-Datorn (musken, spelen, internet)
-Familjen (mammas mat, Majas utbrott,
pappas grinighet...)
-Hemma (Krokstrand i stort, vart smutsiga hem,
travarna av disk, A-filen, filmerna, tet, min sang,
diskmaskinen, dricksvattnet fran kranen, duschen...)
-Spraket (Okej, det funkar bra med spraket, men
det ska bli skont att kunna snacka svenska med
mer an en person...)
-Vanner (Oskar, Miriam... manga)

Och vad ska jag da gora vid min hemkomst?
Tja. Jag ska sova. Jag ska tvatta (bade klader
och mig sjalv). Jag ska sitta vid min dator.
Jag ska sova i min egen sang.
Jag ska chilla i ett par dagar.
Jag ska promenera. Jag ska se pa film.
Jag ska dricka te.

Jag ska stå i min bäck och
flytta på stenar och grenar

Tagluff no. 8

Da sa.

Idag har det inhandlats oliver, korsbar
och fetaost for ca ett och halvt kg.
Oliverna ar stora, feta, grekiska och
galet javla goda.
Korsbaren ar roda, sota, grekiska och
javligt goda.
Fetaosten ar grekisk. God den med.
De ska liksom ut den ur ett stort
block av ost som lag i en stor hink.
Alltsa. Jag menar. Sverige med ditt
importerade skit. Slang dig i vaggen!
Det har ar for real.

Fetaost ar for ovrigt ocksa nagot jag lart
mig/haller pa att lara mig, att ata.
Den har ar riktigt god.

Ska bli fint att komma hem och framforallt
ata mammas mat igen.
Men ja. Greker har en sjuhelvetes matkultur!

Vi ar tillbaka i Larissa. Har hangt nagra timmar
i en park, nagra timmar pa en uteservering,
och nu tankte vi doda en timme eller tva pa
det har internetcafet. Sedan blir det nog till att
hanga pa stationen tills halv ett inatt da vi flyger pa
nattaget mot Athen. Vi kommer som mest fa
en 4, 5 timmars somn inatt.

Taget kommer till Athen vid halv sex eller nagot
imorgon bitti. Vi kommer att vara halvdoda,
men utnyttja tillfallet att se pa Acropolis innan
det blir for varmt och de varsta turiststrommarna
dyker upp. En annan possitiv sak ar att vi inte
behover betala for att sova inatt, eftersom vi aker
tag. Men som sagt, vi kommer nog vara halvdoda.

Igar ja. Vi hittade ett hotell (det jag namnde tidigare,
som vi hittade dagen innan) och sov dar till samma
pris som det vi bodde pa natten innan kostade.
Det har var klart battre.

Jag agnade dagen at att ligga pa min sang och lasa.
Hade en low- dag igar, och hade verkligen inte lust att
gora nagonting. Det var dessutom blasigt och molningt
ute, sa nagot bad blev det inte heller.
Men ja, det var skont att ha en dag att gora ingenting
pa ocksa, och idag kanner jag mig mer pepp.

Natten igar blev dock hard.
La mig med oronproppar i oronen, men det var sa
javla varmt, och jag fick nagon ide om att det borde
komma ut en del varme genom oronen som nu var
blockerade. Jag tog darfor ur oronpropparna
(det kandes faktiskt som om det hjalpte)
men fick istallet ligga vaken och lyssna pa trafiken
utanfor fonstret. De kor som darar och alskar att
tuta i Grekland. Garna hela natten.
Idioter. Tacka vet jag boende pa landet!

Men ja. Det ar sa det ser ut nu.
Sitter har och ar svettig eftersom det ar sjukt varmt
i den har stan, trots att klockan ar halv atta pa kvallen.
Det drojer nog ytterliggare ett par timmar innan det
borjar bli kallare.

Alla internetcafeer ar ocksa etablerade spelhak
for ungdomar (vilket jag forstar helt och fullt).
En javla massa ungar sitter och skriker bakom
min rygg, och jag ar riktigt sugen pa att vanda
mig om borja skalla ut dem pa svenska...

Dessutom far man roka har inne...
luften ar inget vidare.

Sa, for att i viss man forsoka utestanga deras
skrik och roster lyssnar jag pa musik.
Kolla in Helena Sundströms myspace
Helt fantastisk musik!

(Mamma: Testa trycka pa lanken ovan
[datorn kommer inte att explodera].
Iofs. Du maste ha nagra hogtalare eller
horlurar inkopplade i datorn for att kunna
lyssna. Men du hade nog gillar musiken).

Tagluff no. 7

Befinner mig i Grekland,
pa ostkusten,
nagra mil norr om Athen,
i en hamnstad vid namn Lovos,
pa ett internetcaf'e,
datorn bredvid Matildas...
narmare bestamt.

Vi tog oss fran Bracov i Rumanien
ner hit i ett svep med tag.
Det ar ingen dalig stracka, men nu ar
vi har till slut, och aven om vi for
tillfallet inte har nagon stans att ta vagen/bo
loser det sig nog under dagen.
Inatt sov vi pa ett hotell har i stan.
Det ar val inte sa farligt med 20 Euro
per person for ett hotell, men det var
verkligen ingen vidare standard.
Vi traskade darfor runt i stan igar kvall
och kollade andra hotell (har inte hittat
nagra hostels alls), och vi hittade ett till
samma pris men som verkar betydligt schysstare.

Sa vi ska val dra oss dit om en stund och se
om de har de rummen de lovades oss
igar kvar, och om de har kvar dem till det
priset vi blev lovade.

Resan hit iaf. Fran Bracov till Bukarest.
Sedan nattag till Sofia darifran.
Vi fick dela kup'e med en tjock grek.
Han hade valdigt starka asikter om saker
och ting (nu behover ju inte det vara ett fel,
men i det har fallet var det det), han pratade
konstant, och han var betydligt samre pa
engelska an mig... och jag ar dalig.
Det kandes ett tag som om det skulle kunna
bli en lang och tuff natt.

Greken flyttade till slut till kup'en bredvid
eftersom den var tom, och det var verkligen
skont att bli av med honom.
Iaf. Taget var allt annat an modernt, och
inte foren framat midnatt borjade det bli
sapass kyligt att man skulle kunna sova.
Dessutom har jag lart sedan forra nattaget.
Att bli vackt mitt i natten av Passagenter
vid gransen som lyser med ficklampor
i ansiktet pa en osv... ovart.
Under resan mellan Bukarest och Sofia
var det forst en biljettkontroll,
sedan tre passkontroller (efter varandra,
pa olika stallen), och sedan ytterligare en
biljettkontroll. Suck.

Jag agnade en stor del av kvallen at
att sta vid fonstert och, till att borja med
se pa solnedgangen, sedan stadernas
ljus nar solen gatt ner. Det var fint.
Och nar taget passerade gransen tll
Bulgarien och vi i morkret akte over
Donau... det var fint.

Jag stod dar vid fonstret, tittade
ut i natten, och forsokte liksom kasta
av mig en magnd daker. Forsokte kasta
ut minnen och bilder i natten.
Javla brud i Rumanien alltsa! Vafan!

Nu gick det ju saklart inte, sa jag gick in
och la mig, lyssnade pa musik och lyckades
framat smatimmarna somna.

I sofia tillbringade vi ca en timme, mellan
sadar sex och sju pa morgonen, och tog sedan
tag mot Thessaloniki i Grekland.
Dar blev det tag mot Athen, men eftersom
vi inte ville dit an hoppade vi av i Larissa,
och hamnade till slut har i Lovos.

Och nog for att jag var lite omotiverad att dra
mot Grekland (eller nagonstans over huvud taget)
fran Rumanien... men de Grekiska oliverna och
varmen har jag vantat pa. Och de ar ingen besvikelse.
Det ar tur att jag lart mig ata oliver, for aven om jag
hatade det som liten har jag kommit att alska det idag.
De har ar stora och ja... helt fantastiska.
Varmen ska man heller inte klaga pa. Igar vid halv
elva pa kvallen var det fortfarande 23 grader.

Sa ja. Det kanns bra att vara tillbaka i Grekland.
Det var ju inte igar om man sager sa.
Om man nu bara hade kunnat
kasta av sig lite saker sa...

Tagluff no. 6

[INLAGG SKRIVET 26 MAJ
PUBLICERAT 28 MAJ]

Nagon kommenterade mitt forra inlagg med
"Vi väntar på del 6..."

Tja. Jag kan val lika garna salja resten av min
blottade sjal och vika ut mina tankar till allman
beskadan. Det har ju borjat sa bra, sa varfor inte
fortsatta?

Men i fortsattningen far ni garna lamna namn
nar ni kommenterar sa jag slipper ga och fundera
pa vem sjutton det ar som kommenterat.
Jag har faktiskt nog och sa mycket annat att
tanka pa. Typ omvandla valutor, titta pa kor,
putsa pa dikter, hitta brevlador till vykort,
kopa vatten utan kolsyra, halla redan pa
pass, Interrailkort och Matilda. OsvOsv.
Sa. Lamna garna namn nar ni kommenterar.

En liten lektion till de som vill kommentera.
Nar ni last inlagget gar ni in pa den blaa
texten KOMMENTARER i botten av aktuellt
inlagg.
Ni skriver er kommentar i rutan, och bokar sedan
i Other av de tre valen. Ni skriver sedan in ert
namn under. Tryck pa Publish your comment
och saken ar biff!

Nog om det.

Egentligen kunde det har inlagget fatt heta nagot
annat. Typ En tagluffares tankar eller nat sant
flummigt. Det finns en massa ting jag vill skriva om
som hant, t.ex. tva kvinnor som satt bredvid oss
pa taget till Budapest, eller skriva om resan till
Vastervik som gjordes innan vi stack.
Som vanligt har jag daligt med tid, och far darfor
skjuta ytterliggare pa inlagget
En tagluffares tankar. Men det kommer forhoppningsvis
inom en inte allt for avlagsen framtid.

Vi sitter pa ett internetcaf'e i Bukarest.
I bakgrunden hors ljud fran dataspel som personalen
har spelar.

Vi lamnade staden Brasov vid 12-tiden idag.
Vi hade da varit i stan och bott
pa vandrarhemmet Kismet Dao i 4 dagar.

De rumanska bergen runt hornet,
utsikten over hustaken, bergen och skogarna
fran balkongen. Manniskorna som kom och gick.
(just lite mer om alla dessa manniskor vi mott
kan ni lasa om i Matildas blogg).
Det var ett hart avsked. Men tiden var dags, och
vi stannade nog anda sa lange vi alls kunde.
Vi slog oss verkligen till ro.

Till raga pa allt motte jag en person som jag under
dessa dagar kom att borja tycka om kanns det som.
Det kanske inte ar sa genomtankt att borja
fatta tycke for vandrarhemsreceptionisten,
eller hur man nu ska saga, men det ar inte heller
sa mycket man kan gora at det.

Sa det var nog ocksa bra att vi drog nu... innan
man pa riktigt borjade nysta in sig i nagot...
Men ja... jag ville inte aka. Det var hart.

Brasov. Jag ar valdigt inne pa id'en att aka
tillbaka. Kanske en vecka i september?
Bara sitta pa balkongen, dricka ol, andas ut,
traffa andra resenarer som kommer och gar,
vandra i bergen. Tanken kanns just nu valdigt
lockande. Far ni mojlighet att aka, sa rekomenderar
jag varmt bade Brasov som stad, och i synnerhet
det vandrarhem vi bott pa.

Tiden gar. Maste sluta. Vi aker mot
Sofia i Bulgarien om nagra timmar,
sedan direkt vidare med tag mot Grekland
darifran. Sa... en ca 24- timmar lang tagresa
framfor oss nu.

Vi hors.

Tagluff no. 5

Grattis till Oskar pa 20- arsdagen!
Broder... fylla Systemet... nu borjar det bli allvar!
Grattis!

Vi ar kvar i Brocov (eller hur sjutton det stavas).
Vi trivs som fisken i vattnet och handen i handsken.
Vi har slagit oss till ro ordentligt, och vi skjuter
bade dagsturen till nagra slott i narheten samt
avfarden mot Bulgarien och Grekland framfor oss.
Vi vill inte ge oss av. Men ja, pa lordag eller sondag
blir det nog dags.

Som vanligt ar det ko vid datorn sa jag ar just
nu ganska stressad. Dessutom ska vi agna kvallen
at att dricka ol och inte at att surfa. Man ar ju anda
pa semester. Olflaskorna rymmer 2 liter och det
ar verkligen sjukt mycket ol i en flaska. Sant gillar vi.
Ol pa petflaska. Billigt ar det ocksa.

Vadret har blivit samre. Det blaser och ar kyligt,
och det har regnat och askat i skurar och stunder
hela dagen. Men det gor inget, och vi sitter trots
det kyligare vadret pa balkongen i relativt lite klader.

Vi har bestigit berg idag! At ena hallet sag man staden vi
bor i, och at andra hoga Rumanska berg... sa sjukt vackert.

Matilda akte upp med linbanan de har,
men jag tog mig upp till fots...
Haha. Ingen dalig promenad vill jag lova.
Men det kanns skont. Kanske borde man
bli bergsklattrare anda?
Det var ju en drom jag hade som liten...

En nytandning?