Poesi

Fransk soldat

”Man läser organisk poesi i bakgrunden
jag förstår den inte
låter den ändå kliva in”


Skulpturer

”Det blev en värld
i sten och historia
och medan den växer sig större
faller flagor av stenstoft
mot mitt golv”


Oktobersken

” väljer varje ord med omsorg
jag vet att jag ska leva med dem”


Granatdöv

”jag bryr mig inte längre om
hur dina stämband rör sig
hur de talar eller sjunger”


Barkbåt & blodapelsin

”Starkare idag
men mera ensam under solen
Äldre idag
men har aldrig varit så vilsen”

Nya dikter.
I fullständig form finns under Poesi på
http://www.krokstrand.se/gloggs/
eller på http://www.sockerdricka.nu


Jag ska btw blogga så snart jag har motivation och tid.
Imorgon åker jag till Göteborg. Ska konsumera mig lite
mer rustad inför julafton. Go Joel!
Kommer hem på lördag igen. Får se när det blir tid att
rapportera. Nu ska jag se på tv en stund. Godnatt.

Det här med sömn

Rätt ballt det här med sömn alltså.
I flera dagar i streck har jag gått upp
redan vid halv elva på förmiddagen för att
jobba. Några fruktansvärda dagar.
Jag tycks få svårare och svårare att gå upp
tidigt ju längre perioder det går då jag sover
riktigt länge. Jag fasar inför den dag jag ska
ställa om mig till att börja gå upp runt 7, 8 igen.

Idag jobbar jag hur som helst inte, så igår
tänkte jag att jag verkligen skulle sova ut.
Jag ställde alltså klockan på 13.20.
Jag måste ha sovit typ 10 timmar när klockan
ringde och väckte mig. Det har liksom visat sig
sista tiden att även om jag sover hur länge som
helst vaknar jag ändå inte fören klockan ringer.
Jag har slutat vakna när jag är utvilad och
vaknar bara när klockan ringer (fortfarande trött,
men utvilad). Så frågan är hur länge jag hade sovit
om jag helt enkelt struntade i att ställa någon klocka.
Haha. Hade kunnat bli ett kul experiment.

Åt frukost vid datorn idag. Det var ganska länge sedan.
Men det är schysst. Undrar varför jag tappat den grejen(?)
Nu är jag hur som helst mätt och nöjd och lite stressad.

Lyssnar på Svenska Akademien -
Tändstickor för mörkrädda (skivan) .













Det var ganska längesedan. Fan vilken skiva det
ändå är. Ibland är man dessutom jävligt glad
att man för några år sedan la alla de där pengarna på
de den här stereon. Drar man upp så blir det faktiskt ett
jävla tryck. Det är nice.

Ja, lite stressad som sagt. Ska ner och duscha.
Ska iväg till tåget sen (har jag berättat om bilen?
Jag tror inte det. Det kommer snart!)
Planen är att träffa Tove på tåget och åka med
henne till Gbg för att träffa lite folk hemma hos
Stefan som nyligen fyllt år. Det blir nog socialt och
trevligt. Några öl och frukt och vänner. Sånt är nice.
Sen blir det nog Ljungskile inatt tror jag.
Särskilt sent blir det nog inte heller.

Imorgon däremot! Biljetter fixade och jag är pepp som fan!
Lokes release på Underjorden. Matilda, Oskar, Rille, Åsa och
jag är de jag vet ska dit. Och vi var ju liksom järngänget
under vår Underjorden- period för 1½, 2 år sedan.
Vi har inte varit där alla tillsammans på jag vet inte hur länge.
Det kommer bli satans fint helt enkelt!
Jag är pepp som en hamster!

Ja, sen ska jag ju göra en del annat också.
Men ja. Fan nu måste jag springa och duscha.

Simma lugnt

December

Det har hunnit bli december.

"December, har du några hjältar kvar
då är du en sällsynt art
den sista i sitt slag"
/Kent

December har alltid varit en speciell månad
för min del. Det är liksom i december det har vänt.
I många år tyckte jag att Vintersolståndet
(som ju äger rum runt den 20:e dec) var årets
viktigaste datum. Jag har inte tänkt på det på länge,
men kanske är det fortfarande det för mig.
Det var mer påtagligt förr. Under de där åren då jag
inte klarade av hösten och vintern. Kylan och mörkret.
Sedan lärde jag mig leva med det. Sedan lärde jag mig
se charmen i det. Sedan skakade vi hand och förenades.
Om ni bara visste vilka bisarra hyllningsritualer jag
genomgick några år där för att hylla att det faktiskt
vände igen (och kanske framför allt att jag
klarat mig ner till botten Än En Gång)!
Förra året minns jag inte vad jag gjorde under
Vintersolståndet. Året innan det var jag på fest hos
Jill i Uddevalla. Åren innan det var jag i Krokstrand
(att man minns sånt här...).

December är i vilket fall en stor månad i mitt liv.
Sista månaden på året. Det brukar alltid hända ganska
mycket i december (förutom typ jul och nyår då).
Jag har alltid råkat ut för en massa grejer under just
december månad (fast Vad tänker jag inte nämna här).

Yeah, för fan. Kom igen då. Jag är redo. Låt december rulla in.

"Nio grader utanför
vinden ilar, dagen dör
Ågesta, december
snart är våren här
det vänder om igen"
/Roger Karlsson

Hösten har gått otroligt fort.
Jag tyckte att förra hösten gick fort, men det här har
nog varit ännu värre. Jag har inte alls hunnit med allt jag
borde! Tiden har bara sprungit iväg, och jag har kommit
fram till att jag har allt för få timmar i mina dygn och för få
dygn i mina veckor. Men tiden får man, precis som
ensamheten, lära sig att leva med och lära sig att komma
överens med.

På tal om tid verkar det som om min chef tänkt sig att vi
från den 5e dec ska vara på plats på jobbet från klockan 12
Varje dag. Det här är skitbra, tycker jag! Detta innebär att
jag kommer få ihop ca 11 h Varje dag jag jobbar!
Varför vi ska vara på jobbet så tidigt beror helt enkelt
på att det snart är jul och inför jul köper folk en jävla
massa Presentbiljetter i julklapp. Jag ska alltså börja jobba
klockan 12 för att sälja Presentbiljetter. Fantastiskt bra.
Efter jul har ju folk lov, så det kommer gå film från ca 12
hela lovet (alltså fram till typ 8e jan).
Så även efter jul blir det långa dagara. Det är fint.
Jag ska försöka få ihop riktigt mycket timmar i december.
Det blev alldeles för lite i november, men nu borde jag
kunna få ihop åtminstone som i oktober (ca 145).
Det handlar om självdisciplin framför allt.
Men det är svårt. Jag vill ju hinna umgås med Tove.
Vill hinna träffa mina vänner också.
Och även om det kommer att bli långa arbetsdagar även
måndag - fredag måste jag försöka jobba någon helg
fram över. Det är trist att jobba helger, men nu jävlar
måste jag försöka ta mig i kragen.

"November bakom vita draperier
december bara ett tomtebloss härifrån
himlens flyende akrobater
mina dikter blir snöänglarnas scen
länder av brutna soldater
ingen människa en sten"
/Johan Lindblom

Helgen var fin! I fredags var jag i Lysekil för första gången
i mitt liv (tror jag). Remember Roland spelade, och de var bra.
Synd att ljudet inte var så jättebra, och att vakterna var så otrevliga,
men jag kanske börjar bli kräsen(?)

På lördagen var Tove och jag i Göteborg och hälsade på Matilda.
Oskar kom förbi, och det blev såklart en del öl,
men även (som mitt förra blogginlägg förtäljer) en del
Tequila och sprit (sånt händer inte allt för ofta now days,
och så fort man dricker sånt där med Matilda
(som nog är den enda jag dricker det med egentligen) dras tankarna till
krogrundan i Grekland under vår tågluff. (Vänner, ni skulle ha sett det!)

Det var trevligt som satan i vilket fall!
I vilket fall som helst skulle Oskar på punkspelning på kvällen,
och Matilda skulle till Beata och dricka 17 folköl,
medan jag och Tove skulle till Linnea i Uddevalla för att
träffas/baka pepparkakor/dricka öl.
Visst var det väl ganska trevligt, men hade vi kunnat välja
mellan att stanna hos Matilda (med Matilda och Oskar då)
eller att åka till Linnea hade vi nog båda valt att stanna.

På söndagen sov vi mest länge (eller Jag, snarare).
Sen var vi på promenad i Ljungskiles skogar. Det var trevligt.
Som vanligt slutade det med att jag var tvungen att åka hem.

Men ja, det var en trevlig helg, som innehöll mycket olika bra
saker. Tyvärr lite för lite av allt bara.

Planen för kommande helg är att fira Stefan på fredag kväll
på något vis. Antingen blir det väl på någon pub karln snackat
om, eller så blir det Räfven som spelar på Sticky.
Vad det nu än blir, blir det säkert bra iaf!

På lördag under dagtid ska Tove och jag troligen till Haga
där det är julmarknad. Har inte varit där på flera år
(när det varit julmarknad alltså), men sist var det jävligt
fint och bra och jag har saknat att åka dit.

Sen har det pratats en hel del om förfest under eftermiddagen
inför Lokes releasefest på Underjorden under kvällen.
Sen har då planerna varit att invadera Underjorden under
kvällen sen! Mycket bra musik och tokerier!

Under söndagen har det sen planerats
"kollektiv" frukost hos Matilda. Sedan har vi visst
diskuterat någon form av tripp/tur/färd till Slottskogen
för någon form av picknick. Det låter ju lite konstigt
om jag tänker på det, men jag tror det var lite i kombination med
att dra dit för att kolla till sälarna och pingvinerna.
(Matilda: Minns du lite mer exakt vad
det var vi skulle göra?)

Nu verkar det dock som om det är slutsålt till Lokes spelning.
Det suger hårt, eftersom jag inte köpt någon biljett.
Så, om det inte blir några återsläpp av biljetter och jag
inte lyckas "förhandla" (har ju trots allt lite kontakter bland
de uppträdande artisterna) mig och Matilda in, tänder jag härmed
en fet varningsklocka. Blir det ingen Loke för mig åker jag ev. hem
och jobbar på söndagen istället. Trist men sant.
Men ja, nu ska vi inte deppa ihop för det här!! Det löser sig säkert!

Nej, nu ska jag pilla ihop någon form av veckans bild.

"Jag vill lägga tungan
mot räckets kalla metall

Bara för att bli tvingad
att stanna kvar
Bara för att tvinga mig själv
att stanna här


Och betrakta solnedgången


Den är vacker ikväll
och himlen står i brand igen
Men jag bär på alla bilder nu
av alla solar som gått ner

Och jag vet jag vet
att det är meningslöst
att stanna


För snart är himlen svart ändå


Och med tungan kvar i munnen
vandrar jag längs vägen

Och jag fryser när jag ser
att solen än en gång går ner

För vackra solar faller

och himlen blir till mörker
när den är som allra vackrast


Det händer alltför ofta"
/Joel 2005-12-14

Männen i Matildas liv

Öl, Tequila och sprit hemma hos Matilda.
Nu drar Tove och jag snart till Uddevalla.
Hehe.

Det här är männen i Matildas liv btw:




















Jag tror jag älskar mina vänner:D

Den glada och den tankspridda dansken

Jag står för tankspriddheten och ölen för gladheten.
Okej?

Det är ett jävla liv om att jag ska blogga hela tiden,
tycker jag. Den glada dansken i mig tycker att det
är trevligt att folk vill att jag ska blogga.
Den tankspridda dansken i mig undrar om ni inte
har annat för er.

Inatt tog den glada dansken över och ska nu skriva med
den tankspridda danskens hjärna.
Det kommer att bli svart som natten och satans bittert.
Så alla ni som inte gillar det kan redan nu rulla tillbaka upp
till bilden och njuta av att kolla in "Den glada dansken"
(ölen alltså), för han kommer inte att synas längre ner
i det här inlägget.
Okej?

Från ett nyligen publicerat inlägg av
Oskar/Kolafilur/Bäver/Broder/Vapendragare på
Cirkus Miramars Klotterplank:

"Det är en liten bristvara på drömmare nu för tiden,
eller i alla fall folk som står för det.
Nog för att vi har Gloggs som är helt upp i det blå 85% av tiden,
men det räcker ju inte helt."

Antingen så behåller ni "Drömmaren" i texten, eller så byter
ni ut det mot "Tänkaren" eller något ni själva anser lämpligt.
Jag skiter i vilket.
Okej?

Jag sitter alltså med en öl på 2.8 % i handen.
Tanken var att dricka en Norrlands Guld, men de var slut,
så det fick bli Dansken istället. Ikväll spelar det inte så stor roll.
Jocke Berg lämnar för tillfället högtalarna med ord som
"Jag slåss och håller kroppen varm"
Har ganska nyss kommit hem från en trist arbetsdag på
Park bio. Det ballaste som hände var väl ungefär att jag
hittade en liten apparat på toaletten som pep och sprutade
ut parfym helt automatiskt med vad som verkar vara jämna
mellanrum.
Väl hemma och vid datorn gled jag in på Facebook för att
bita någon med min varulv eller bara läsa vad folk skriver till
varandra, men slogs direkt av att det ju faktiskt hunnit bli den
28:e november och jag har ju gått med i en grupp som,
för att visa vår konsumentmakt, lovat att inte logga in på
Facebook idag. Så nu jävlar ska jag blogga istället!

Något som är jävligt fint med att bo med endast en person till
i ett stort hus på landet är att jag nattetid kan spela hur hög
musik jag vill. Pappa sover i andra sidan av huset så han lär
knappast vakna. Det här är minsann långt ifrån hörlurar
och folk som bankar i väggen så fort man skriver på tangentbordet.

Fast det börjar bli kallt här ute på landet.
4 minus när jag åkte hem från jobbet nu.

Mamma har fått en bil av sin syster. Jag åkte till Jönköping
tidigt i lördags och hämtade den och körde hem den.
Det är en röd Volvo och vi gillar redan varandra.

Det är fint som fan med en bil till i familjen.
Jag kommer att kunna ha den till jobbet väldigt ofta.
Därmed kommer jag att kunna jobba mycket mer!
Nu har ju jag satt mig i skiten helt fantastiskt genom
att jag för några månader sedan sa till chefen att jag skulle
flytta under hösten. Därför utbildade de en ny kille.
Nu har jag ju bestämt mig för att stanna här ett tag till
(året ut iaf), så nu slåss vi helt plötsligt om dagarna.
Ryktet säger dock att vår tredje maskinist Patrik ska
sjukskrivas en månad nu snart, så då blir det förhoppningsvis
bättre. Och under jullovet blir det längre arbetsdagar.
Lönen jag får för november kommer knappt räcka för att
betala hyror, skulder, bensin osv. Men vafan.
Jag får skylla mig själv.

Jag har vart och kollat på min lägenhet för första gången
sen jag fick den i augusti. Det var ganska fint.
Jag blev faktiskt lite sugen på att flytta ner. Den står liksom
bara där och väntar på mig. YeahYeah...
inte före nyår, som sagt.

Det går tydligen en del rykten om att jag ev. ska styra upp
någon form av firande på nyår här på landet.
Till alla som undrar vilken dos av sanning som ligger till
grund för dessa rykten kan jag säga att det finns vissa planer.
Men det är ingenting bestämt, och skulle det bestämmas
något om att det blir av lär du nog få veta om du får komma eller
inte. Jag återkommer om den saken.

Har nästan hunnit både avfärda tanken på att köpa
en ny dator och återuppta tanken.
Festivalen köpte för något år sedan en dator till vårt
kontor i Göteborg. Datorn strulade som fan och stängde
av sig var femte minut så vi skaffade en ny.
Sedan dess har den här struliga datorn stått nere i
vår hall, och för några nätter sedan plockade jag upp
den för att ta mig en titt på den. Har formaterat den
och installerat om Windows och sådär, men vi gillar
fortfarande inte varandra. Den bråkar fortfarande
och det känns lite som om den fått fel uppfostran
från början. "Man kan inte lära gamla hundar att sitta"
Den funkar en stund och då funkar den relativt bra,
men helt plötsligt hänger den sig bara, eller stänger ner
programet man håller på med. Sånt gör mig tokig.
Det har helt enkelt aldrig klickat mellan oss,
och även om jag kommer kunna använda den till att spela
lite tyngre spel (tyngre spel grafikmässigt sett), kommer
det inte bli aktuellt att göra den till "Huvuddator" fören
alla problem är lösta. Då behåller jag jävligt mycket
hellre min gamla ögonsten som går som en klocka och
som har funkat helt fantastiskt sen jag fick den.
Jag kan leva med att snåla med hårddiskutrymmet
och inte ha världens bästa grafikkort.
Får väl se hur jag gör, men just nu prioriteras att spara
till en ev. resa till våren. Men ja, impulser att köpa
saker har jag ju fått förr, så man vet aldrig.

Långkalsonger är nog ett av världens bästa klädesplagg!

Jag sover jävligt mycket just nu. Under veckorna iaf.
Träffar Tove rätt mycket under helgerna, och jag
sover alltid sämre när jag sover med andra.
Men när jag är hemma och bara jobbar typ, så sover
jag ju lätt 10 timmar per natt. Lägger mig runt halv
fyra och går upp vid halv två. I morse gick jag upp vid
halv två, och då tvingade jag mig ändå upp. Hade lätt
kunnat sova längre. Det är nog mörkret. Kan också vara
att jag tänker så sjukt mycket now days... hjärnan måste vila.
Sover dessutom jävligt djupt och bra just nu. Det är nice.

Ni hör. Ni ser. Det är inte mycket nytt under solen
i mitt liv (kanske därför jag inte bloggar så ofta?)
just nu. Vi närmar oss årets kortaste dag och solen
syns till mindre och mindre, så antalet saker som
får plats under solen (om man tänker på uttrycket
"inte mycket nytt under solen") bör ju logiskt sätt
vara mindre nu än under sommaren. Fast det beror
ju helt på hur man ser det. Utrymmet mellan oss
och solen är ju inte mindre fysiskt sett bara för att det
är vinter.

(Nu sitter ni säkert och tänker [om ni alls orkat läsa enda
hit ner... har en känsla av att några föll bort i datasnacket]
"när fan kommer negativiteten och den sprudlande bitterheten
han skrev om i början!?")

Den kommer nu!

"Det yttre lugnet
är det inre helvetet"

/J. Lindblom

Det går alltid i vågor, men de slår alltid
in olika snabbt. Just nu är det mycket vågor mot stranden.

Jag tänker mycket. Det är mycket minnen hela tiden.
Det är mycket bekymmer just nu, fast ja, som citatet anger,
det syns nog inte så mycket utåt, för det mesta.

Jag ska inte säga att jag är olycklig. Det är jag inte.
Jag är inte ledsen heller. Jag gråter mig aldrig till sömns.
Men jag funderar över mitt liv. Till att börja med har
jag en del ångest över att jag inte vet vad jag ska göra
med mitt liv. Jag är inte precis oroad över att jag inte
vet vad jag ska göra till våren. Jag tänker mer på
just den saken att jag saknar motivation att göra
saker. Jag har ingen lust. Bryr mig inte.
Är inte ens särskilt sugen på att resa iväg längre.
Mitt "vanliga jag" hade gått och drömt om att bara dra
nu när vintern kommer. Sticka till något varmare
land. Tycker inte ens det är särskilt motiverande eller roligt
att jobba med Krokstrandsfestivalen längre.
Detta är ju verkligen det jag gillat att göra tidigare.
Har ingen lust. Saknar glöd.

Jag märker hur min värd liksom krymper. Jag saknar
mindre och mindre saker. Jag trivs faktiskt skitbra här,
och jag får mindre och mindre drag till att åka iväg någonstans.
Det är synd, för när jag väl är iväg så är det för det mesta
väldigt bra. Har ju nästan alla polare i Göteborg nu för tiden,
och fast jag saknar att träffa dem, känns det lite som att jag
saknar dem mindre och mindre hela tiden. Känner att jag glider
ifrån dem. Det känns väldigt tydligt att de har sina liv, och jag
har mitt, och de synkar inte lika bra som förr längre.
Känner att jag tappar bort mina vänner bit för bit.
Vi spelar i mer och mer olika divisioner.

Så ja. Jag är nog ensam. Ändå känner jag att det är
såhär jag vill ha det. Det känns som det här är någon form
av period jag behöver gå igenom. Någon form av förändring,
och jag tror ärligt talat inte att saker hade blivit så mycket
mer annorlunda om jag bodde t.ex. i Göteborg istället.
Det hade snarare blivit värre, för att jag bland alla vänner
fortfarande hade sökt ensamheten för att jag behövde den.
Det hade varit värre att vara ensam i en stad med vänner,
än det är här på landet där de ändå inte finns.
Här är det naturligt. Här måste man vänja sig vid ensamheten.
Annars funkar det inte. Men att märka att man tappar
lusten att lämna ensamheten är nog värre än att bara leva i den.

Fan. Det är skitsvårt att sätta ord på allt det här.
Är inte nöjd med något av det jag skrivit i de senaste styckena.
Det här är ju sånt jag gått och funderat på jävligt långt
inne i huvudet. Har aldrig tänkt på det så tydligt som
jag nu skriver det. Plötsligt ska jag liksom försöka få ut massor
av tankar djupt inne i skallen, i text.
Det är upplagt för missförstånd.

Vissa delar av det jag precis skrivit om går att återfinnas
i en dikt jag skrev tidigare i höst, fast innan jag började tänka
på allt det här. Eller ja, innan jag blev medveten att jag tänkte
på det. Kanske får ni en bättre bild om ni läser den (?)

Lövtunna sånger

"Hjärnan blir så sönderblåst
i höstens friska vindar
Långt tills havets lugna vågor
men tankar över öppet vatten
får mig att minnas inatt

får mig att sjunga
på lövtunna sånger

Jag älskade en flicka
en glödbädd av värme i bröstet
Hon är borta sedan länge
jag känner henne inte idag

Bara blekta fotografier utan skärpa
utan färger utan focus

Sjunger sista versen
på en sång som föll med löven
Det var så länge sedan

Vissa bryter skrivna lagar
andra trottsar de oskrivna

Jag står bara här
under stjärnhimmlen ikväll
och saknar de år och människor
som på breda vägar drog förbi

Damm på så många fotografier
sjunger under stjärnorna
det var så länge sedan"

Ja. vafan. Det är mycket tankar i mitt liv nu.
Mycket förändringar inombords.
Mycket perioder i mitt liv som jag tänker
tillbaka på. Platser, människor, tillfällen osv.
Funderar på om jag verkligen vill leva som jag gör nu.
Tänker på mina vänner som jag ser allt mindre av.
Känner emmlanåt att jag inte längre känner de jag en
gång kände utan och innan.
Tänker att jag är jävligt sugen på att vidga mina vyer
men att jag faktiskt saknar all motivation till det just nu.
Okej?

Där har ni så ni kanske tiger ett tag.

Over and out

/Gloggs

Vintertid

Ni har väl ställt om era klockor?

Många var de förvirrade figurerna under

svarta paraplyn i söndags.

Till och med Patrik hade missat att ställa om klockan,

och hade ni mött min kollega hade ni förstått att denna

lilla men ändå ganska stora förändring i dygnet kan skapa

stor förvirring även på medvetna människor,

som vanligtvis har bra kontroll på läget.

Jag blev mest förbannad på mig själv för att jag missat det.

Efter några hårda dagar i Göteborg med arbete, spelningar,

skador och öl hade jag inte haft något emot att sova en timme

extra innan den 11½ timme långa arbetsdagen tog sin början.

Nu är det tisdag och jag har jobbat 11½ h i två dagar i sträck.

Igår var jag inte hemma fören kvart i ett, och eftersom

klockan i skrivande stund är 09:45 och jag återigen är på

jobbet kan man räkna ut med lille tummen att jag sovit för

lite inatt. Jag hatar att sova för lite. Och jag hatar att gå upp

tidigt på morgonen. Jag fungerar inte då.

Det är höstlov och vi kör därför film för fritidsbarn på morgonen

idag. Eftersom ingen annan kunde och jag behöver stålarna

tog jag på mig den här körningen.

Klockan kvart över nio var jag alltså tillbaka på Park bio,

och en halvtimme senare var det 80 barn i kö ut till dörren.

Alla skulle ha biljetter och ungefär hälften skulle ha popcorn.

Lillasystern dök upp i hopen av barn också.

Så ja. Jag sitter här och väntar på att få städa upp i sallongen

efter barnen. YeahYeahYeah.

Idag slutar jag dock redan vid 15:00 och åker då hem, för att

sedan ta bussen tillbaka till stan och sedan tåget till Ljungskile.

Göterborg imorgon. Möte på Pustervik och på kvällen

invigning av Planeta- festivalen. Kanske några öl efter det??

Torsdag blir det troligen fet hemgång eftersom det kommer

en moster och lite kusiner. Resten av veckan ska ägnas åt

rollspelets vackra konst. Så är iaf planen.

Blir nog fint.

Fan vet om jag inte slår mitt personliga rekord i antal jobbade

timmar den här månaden alltså. Vore fett.

Borde försöka ta mig upp i nivån Patrik låg på i augusti.

Han jobbade då 200 timmar och var ledig totalt 3 dagar under

månaden. Betänk att karn dessutom jobbar på annat jobb

utöver bion. Kära nån. Jag försöker ta mer och mer

timmar, men det brukar landa runt 150.

Ännu inget beslut fattat om hur jag ska göra med flytt/stanna.

Jag har kommit på att jag har för mycket andra småsaker

som jag måste ta tag i och lösa innan jag klara av att fatta ett så

stort beslut som avgör om jag ska flytta eller inte.

I nuläget har jag varken tid eller ork att styra upp en flytt och

börja jaga jobb. Måste rensa undan en del annat först;

typ stapla klart veden, hitta en lösning på Bäverhyddan Edgars

framtid, göra klart intervjun åt kommunen, skriva insändaren

till Strömstadtidningens Fria ord osvosv.

Skriver en jävla massa poesi för tillfället.

Det är lite coolt. Jag känner att jag genomgår någon slags

förändring i mitt skrivande. Jag kan känna hur jag tar

det till en ny nivå och "utvecklar det".

Jag suddar och ändrar och reflekterar över varje

rad i dikterna mer än jag någonsin har gjort,

och resultaten är blandade. Det är spretigt och ojämt,

och det känns verkligen som texter i ett övergångsstadium.

En del är bra och en del har jag ingen uppfattning om.

Det är som sagt jävligt spretigt. Det är texter om krig,

resor, poeter, platser och även texter om karaktärer

jag skrev om för flera år sedan. Det ska bli kul att se vart

det här slutar, för just nu känns det som om mitt skrivande

befinner sig mellan två olika nivåer. Kanske är det inte

ens på väg till en högre nivå. Det var flera år sedan

sist jag var medveten om att mitt skrivande förändrades.

Det har så klart förändrats sedan dess, men det har

gått mer långsamt och obemärkt förbi.

Mitt skrivande genomgår växtverk just, och jag är

nog den som är mest intresserad av att se vart

detta ska sluta. Lägger troligen upp en del texter

inom en snar framtid, men just nu säger jag som poeten

i Big Fish: "Never show a work in progress"

Sent en torsdagkväll

Har (iofs med tillåtelse) lånat Matildas dator.
Sitter i hennes lägenhet och lyssnar på
Roger Karlsson. Min nya idol.
"Ett stenkast härifrån
bor en man som bär en tistel i sitt bröst"
"Skjuter mer pistoler
med galenskap och vatten i"
Ja, jag blir helt varm, rörd, gråtfärig och lycklig av hans musik.
Matilda är inte här, men jag har fått "låna" hennes lägenhet.
Det är fint. Tack Matilda.
När jag nu ändå är igång och pratar om saken, måste jag erkänna
en sak. Har precis gått igenom lite bilder här.
(Jag vet... låter ju fruktansvärt! Döda mig inte, Matilda...
men känner du att du måste hämnas på något sätt, så förstår
jag det helt och hållet). Har BARA tittat på bilder där rubriken
avslöjade att jag skulle vara med, så det är egentligen bara de
bilder vi tittade här i går natt som jag tittat på igen).
Inte nog med det... jag har också mailat iväg några av bilderna
till mig själv. Så... nu har jag erkänt det. Måste säga att jag har
lite dåligt samvete för det här, men du satt ju och tryckte på
så mycket sjuka bilder av mig som jag bara kände att jag var
tvungen att ha. Och ja, som sagt; om du känner att du måste
hämnas på mig på något sätt för det här, så är det bara att
köra på!

Jag är i Göteborg när jag skriver det här, om det var någon
som inte förstod det. Åkte till Ljungskile och Tove i tisdags kväll,
och till Gbg på onsdag morgon. Satt med Monica på Musik i Väst
halva dagen. Krokstrandsfestivalen 2008 tar form, och mer än
så säger jag inte. På kvällen hade Oskar, jag och Matilda planerat
att träffas och dricka öl. Planen var väl att gå ut när Matilda var
klar på jobbet, men istället ringde jag och Oskar runt till folk och
bjöd hem dem till Matildas boning.
Det slutade med att Matilda, Oskar, jag, Miriam, Astrid, Emelie
och Jens var här och drack öl, pratade HIV och Nazistsymaskin,
planerade filmkväll och nyår, lyssnade på musik
och hade allmänt jävla trevligt. Vilken kväll!

Idag har jag hållt en ganska lugn puls.
Var väl inte direkt bakis, men inte heller helt på topp.
Kom till slut ut vid två- tiden, och tog mig en lång och fin
promenad i Slottskogen. Sol, mycket färger, djur, glada barn
och ja... ni fattar. Det var fint. Hälsade på pingvinerna och
sälarna. Tittade på fåglar, hästar och gätter.
Dödade sedan några timmar på Hagabion med mat.
Gick till Pustervik för att se Navid läsa ur sin nya diktsamling.
Träffade Hanna, Monica och pappa. Har nu även hälsat på
Hellen som är konstnärlig ledare på Pustervik. Hon vill ge mig jobb.
Boka för Pustervik i Göteborg. Lite för mycket räkmacka???
Vi ska iaf träffas typ nästa vecka för att snacka mer om saken.
Navids uppläsning var hur som helst sådär. Hans texter är
bättre i form av låttexter med musik till, tycker jag personligen.
Men ja, det var kul att höra.
Navid och Gudarnas spelning senare på kvällen var desto bättre.
Jag har lite svårt för Navid som person, men karln kan det här med
liveframträdanden. Var länge sedan jag såg dem, och jag har saknat
det lite, så det var schysst. En bra spelning.
Gick dock innan det var slut.
Antingen börjar jag bli gammal eller så är det helt enkelt inte
lika kul när alla andra man var där med redan gått...
Kanske kan vara en kombination???

Det har hur som helst varit en fin dag, som inte minst
gett rum för mycket tankar och idéer.
Jag är sjukt splittrad, och det blir bara värre hela tiden.
Stanna i Krokstrand eller flytta ner?
För varje gång jag kommer hit frågar folk än mer intensivt,
och de som jag inte umgås med relativt regelbundet tror att
jag faktiskt bor här på heltid nu. Nej, det gör jag inte.
Jag har Fortfarande inte varit i min lägenhet sen jag fick
den i mitten av augusti.

Jag känner mig omotiverad att söka jobb.
Jag har ingen lust att ta tag i det. Jag har ett jobb nu,
och jag har en relativt schysst lön. Jag har en fast punkt
i mitt liv och jag har ett ingrott rum att komma hem till varje
natt efter jobbet. Jag har en katt och en tv att sitta vid
när jag jobbat på kvällarna. Jag trivs fortfarande bra där jag
är. Å andra sidan gnager det i mig att jag har en lägenhet i
Göteborg som ingen använder och som borde användas
(och som jag ju betalar "en massa" pengar för varje månad.)
Jag skulle kunna säga upp den. Skulle ju kunna skita i Göteborg
helt och hållet. Men det känns synd att släppa den här
grejen. Ni skulle se den här lägenheten! Den gillar mig och jag
gillar den, men vi har liksom kommit lite fel i början eller vad
man ska säga.

Jag vet inte vad jag ska göra, om jag ska vara helt ärlig,
men jag tror att jag blir mer och mer omotiverad att flytta
allt eftersom tiden går.
Jag känner mig mer och mer som en främling i den här staden.
Många av mina polare bor här nu, men det känns som alla är
så upptagna med sina liv och jobb och studier nu.
Det känns som jag blivit folkskygg. Jag trivs bland Krokstrands
isolerade berg och är rätt nöjd med att få min kontakt med
omvärlden genom jobbet och internet. Jag har i princip tappat
allt sug efter spelningar, och jag saknar mindre och mindre
folk när jag är hemma. Jag sitter nästan här och längtar hem till
tystnaden, mörkret och avsåndet. Tro nu inte att jag är missnöjd
med att vara här. Det är jag inte, och jag har haft väldigt trevligt
under dagarna här, men jag är nog lite fundersam över min
egen känsla; att det ska bli skönt att komma hem till
den värld som krymt till Krokstrand med några svängar till
Strömstad för att jobba.
Känner mig lite som dykaren i Det stora blå.
För varje gång han ger sig ner i mörkret... ner i vattnet...
får han svårare och svårare att hitta en bra anledning att komma
upp igen. Jag känner mig mer och mer som en främling i den
här staden, och jag glider längre och längre ifrån de jag en
gång hängde jävligt tight med, och det känns lite som om
jag (mot min vilja) blir mer och mer omotiverad att åka hit.
Nästa fredag spelar Kapten Röd & Svenska Akademien på
Trägår'n och jag tänker inte gå. Jag intalar mig att det är för
att det är för dyrt (175 kr, så gratis är det ju faktiskt inte),
men jag tror att jag i grund och botten är helt omotiverad.
För ett år sedan hade jag inte bangat en sån här spelning för
mycket om man säger så.

Ähh, vafan. Jävlar vad jag gnäller ikväll.

Jag ska sova nu. Ska hjälpa Johan Lindblom
med Göteborgs poesifestival imorgon och på lördag.
Schysst med festivaljobb man får betalt för.
Blir nog bra. Hoppas det är mycket bra man kommer få
se bara. Poesi är fint. (Ny dikt - Aska - finns under Poesi
på webbsidan). Har en massa poesi i skallen som väntar
på koncentration och tystnad runt omkring så att det
är fritt fram för alla orden att hoppa ner på papperet.
Ska troligen fika med Amanda imorgon
förmiddag också, och på natten blir det Ljungskile. Vi får väl se
hur det slutar, men det blir nog bra. Åker nog hem på
lördag natt. Tänkte jobba på söndag.
Tillbaka i Göteborg på onsdag nästa vecka - inbjuden till
invigningen av Planetafestivalen. Hej och hå.


Ähh... vafan. Sov gott för fan.