Where The Action Is

"Misstänkt bomb på Friskväderstorget"

Medierna skriver bl.a. ->

Jag sov dåligt inatt. Har man varit ledig i tre dagar och både hunnit
sova ut och ändra om i dygnsrytmen är den inte helt populärt
att försöka somna klockan 21.15 igen.
Kroppen är liksom inte helt med.

Jag vaknade massor av gånger under natten, blev väckt
igen när jag nästan somnat för att svara på frågan om vilken
stekpanna som var min, och ja, det var helt enkelt inte en kanonnatt.

Klockan är drygt kvart över fem på morgonen och plötsligt kommer
Matilda in i köket. Jag, som precis lyckats börja bli människa efter
en halv kopp kaffe, blir såklart förvånad.
Hon berättar att torget utanför vårt fönster är avspärrat pga
en misstänkt bomb, och det verkar som om det är delvis
därför hon inte kan sova.

När jag tittar ut genom fönstret ser dock allt lugnt ut,
men jag går ändå några minuter tidigare för att inte missa
spårvagnen, om man nu skulle bli bortburen av nån jävla
bombtekniker.

Riktigt så illa var det inte, men nog stod det en konstapel drygt 50
meter från vår port som börjar gasta och skrika så fort jag kliver
ut. "Bort från torget, Bort från torget! Vi har en misstänkt
bomb här! Kom hit!"
Medan jag genast lyder konstapelns order trallar tanten som
kom ut samtidigt som jag ur porten bredvid på åt rakt motsatt
håll över torget, skrikande aggressivt mot polisen när han ropar
åt henne att hålla sig borta. Jag blir hänvisad ner för en trappa
och upptäcker då att området är avspärrat.
Tyvärr råkade vi bara bo innanför avspärrningen.
Jag kommer ner på en instängslad fotbollsplan och börjar
känna mig lite stressad eftersom jag ska med spårvagnen
och det befinner sig en misstänkt bomb mellan mig och
vår hållplats.

Efter en språngmarsch och lite hopp över diverse staket
lyckas jag hinna med spårvagnen vid hållplatsen belägen innan våran.

Nog för att det kan vara kul med lite action i sin vardag,
men jag har varit med om en trevligare start på dagen,
och definitivt en mysigare start på arbetsveckan.

Ja, bomben (eller vad i helvete det nu var) är sönderskjuten
och huset står kvar och vi mår bra och så.
Tanten har jag dock inte återsett.

Nej, klockan närmar sig det numera gyllene klockslaget nio.
Dags att dra sig tillbaka för sin skönhetssömn.
Vilket liv alltså...

Så var hälsad Göteborg

Jag nämnde Metro, och jag nämnde
spårvagn hem från jobbet.

En lång sommar har gått, och jag har bloggat lika lite
som min egen mormor.

Jag ber om ursäkt för detta, men ibland räcker inte
motivation, tid, lust och ork till.

Jag bor i ett nystartat kollektiv i Göteborg.
Det är beläget på Hisingen mitt bland gängkrig,
dödsskjutningar, pizzerior och grönsaksaffärer.
Jag trivs.

Vill du veta mer kan du ju komma och hälsa på.

Jag tar de jobb jag kommer över, och har i två veckors
tid jobbat på bemanningsföretag.
Jag har varit utposterad på KappAhl's klädlager i Mölndal.
Det funkar.

Jag tragglar liksom på och försöker dra igång något
slags nytt projekt nu när den där festivalen jag jobbade
med lades ner i somras. Jag försöker skriva på texter som
väl på något sätt ska bli någon slags... "bok" i framtiden.
Jag ska försöka ta mig tid att uppdatera och förnya min
webbsida inom en snar framtid. Jag funderar mycket och
framförallt på det här med tid, och var den egentligen tar vägen.
Jag funderar mycket, men kommer inte fram till så mycket.
Jag åker mycket spårvagn, jobbar för lite, sover för lite,
sitter vid datorn alldeles för lite, lagar mat (men för lite)
och funderar över vart timmarna egentligen tar vägen.
Kanske är det tandvården. Kanske blodgivningen som jag
återupptagit. Kanske duschar jag för länge, tvättar för lite
eller sopar för mycket. Jag önskar mig en dammsugare
som fungerar. Jag har börjat hitta en vardagsrytm.
Det känns okej.

Men idag vill jag mest dra.
Idag dras alla tankar utomlands.
Till Dresdens bakgator, Spaniens sol och mat, Montenegros
berg och stränder, Bosniens kaffe och en balkong i
Transylvanien. Ett tåg över landsgränser bland främmande
språk och människor.

Dit går tankarna oftare och oftare.


Men man kan väl inte få allt (på en gång) antar jag.

Engla

Visst var det hemskt, visst tyckte jag det.
Men jag tog aldrig riktigt in det.
Inte när det hände.
Men efter veckans sista arbetsdag satt jag så på
spårvagnen hem, hittade dagens Metro och läste att
mördaren nu med stor sannolikhet blir dömd till livstid
för det brott han begick i maj tidigare i år.
Det är då det slår mig, och det är då det går in i huvudet.
En medelålders man har våldtagit en flicka och sedan
dödat henne. Flickan var 10 år gammal.
10 år gammal.

Visst var det hemsk, visst tyckte jag det redan när det
hela uppdagades för några månader sedan.
Men jag satt idag på spårvagnen och kände hur jag liksom
tog det till mig. En 10 årig flicka, och en familj som måste lära
sig fortsätta leva.

Visst var det hemskt, visst tyckte jag det redan då.
Men det var först idag när jag satt på spårvagnen och
märkte att jag tog historien till mig som jag tänkte
(rakt ut och nästan högt) att "Den mannen.
Den mannen skulle jag kunna döda."

Tågluff 2008 - 5

Det ar verkligen schysst att sitta har och kolla
sin bank for att se hur mycket pengar det
egentligen finns kvar pa kontot, nar man upptacker
att lon for april + semesterersattning satts in sedan
man sist kollade. Hoho! 11.000 pa kontot.
Det har ska nog ga ihop anda
(kan ju namna att det inte hade sett riktigt lika bra
ut om den har lonen inte sats in...)

Det var ju skont. Da kan man ju saga att tagluffen
ar utom ekonomisk fara nu da.

Jag sitter hur som helst under en
trappa i Slovenien och skriver.

Fran Kotor i Montenegro tog vi oss pa en dag
till Mostar i Bosnien genom att lifta, aka taxi,
buss och till sist tag.
Mostar var ett av de stallena jag verkligen ville till
redan innan vi akte ivag. Jag har en bok skriven
av Jerker Sagfors, som visserligen utspelar
sig i Sverige, men namner Mostar i princip hela
tiden. Att nu fa komma dit och se alla dessa platser
man last och hort om, var verkligen nice.
"Mostar har det gronaste vatten" skriver Jerker
i sin bok, och det stammer. Ingen av oss har sett
gronare vatten an det som flyter i floden
Neretva genom Mostar. Och de fina broarna,
och de gamla husen... Mmm... och kaffet!

















Mostar

I Mostar testade vi bosniskt kaffe, och det ar
verkligen gott!
Vi skrev vykort och traskade runt pa kullerstensgatorna,
och for mig kandes det som om hela resan fick nagon
slags nytandning dar, vilket var otroligt skont.
Inte sa att den gatt pa tomgang, men det kandes
som en hel del knutar bara lostes upp under var tid
i Mostar, och det har over lag varit valdigt bra sen dess.

Vad det galler Anna, var 4:e del av sallskapet,
kommer hon inte tillbaka, vilket kanns valdigt synd.
Det verkar som om infektionen i hennes rygg tar tid
pa sig med att laka, och hon ska tydligen opereras
igen. Verkligen synd att hon missar allt det har,
och att hon skulle raka fa det har Just nu, av alla tillfallen.

Fran Mostar akte vi iaf mot Sarajevo,
en stad jag tror vi alla var valdigt nyfikna pa att fa se.
Bara namnet liksom: S-A-R-A-J-E-V-O, B-O-S-N-I-E-N.
Allt man hort om det som hant dar, som man tyvarr
vet alldeles for lite om.































Sarajevo

Vi kom dit, och det verkade som om vi fick med
oss regnvader pa kopet. Vi tog in pa ett privat hostel,
som de tipsat om redan i Mostar dar vi bodde.
Det var visserligen billigt (9 euro/natt), men det var
nog ocksa det enda som var bra med det.
Hon som drev det visade sig vara en riktigt jobbig
kvinna. Till att borja med kallade hon oss for
Children och klappade oss pa huvudet.
Da blir jag fanemej lack alltsa. Nagon matta
far det vara. Sen var det over lag ett ratt sunkigt
och slitet stalle, och finns det inte ens las till
toaletten kan man tycka det ar lite val...

Men Sarajevo var Riktigt bra, bortsett fran
regnet (som foll i princip fran var ankomst tills var
resa darifran & som gjorde att vi aldrig var torrra),
och boende biten da. Vi hangde en hel del med
tva kanadensare som bodde pa vart hostel,
och aven om de var lite val sociala var det skont
att traffa lite andra resande i typ samma alder.

Vi sag Sarajevos tunnel, som anvandes under
serbiens belagringen av staden
(som varade i nastan fyra ar). Man byggde tunneln
under flygplatsen (800 meter lang) och genom
den fick man in vapen, vatten, el, mat m.m,
och ut sarade osv.
Nu finns bara 25 meter av tunneln kvar,
men bara de 25 metrarna ar helt otroliga att se!

En annan schysst grej var de turkiska kvarteren
i Sarajevo. Verkligen jattefint dar, och hur mycket
som helst att titta pa. Har hittade vi ett caf'e med
helt fantastiskt bosniskt kaffe, och det ar nog det
jag kommer sakna mest fran Bosnien. Vilken dryck.
Var guidbok beskriver det bosniska kaffet som
"Strong as hell, black as death and sweet as love"
Battre beskrivning finns inte.

Vi hade tankt stanna i Sarajevo i tre natter,
eftersom var hostelvard talat om for oss att det
inte gick nagra nattag mot Zagreb i Kroatien, utan
bara ett pa formiddagen. Nar vi gick for att kolla
tider till det taget fann vi att det anda gick ett
nattag, och vi bestamde oss for att ta det.
Nu hade vi betalat for tre natter pa hostelet,
men skulle (om vi nu tog nattaget) bara sova dar
tva, sa vi bad att fa tillbaka vara pengar for
den sista natten. Hon hade ljugit for oss nar
hon sagt att det inte gick nagra nattag,
sa att fa tillbaka pengarna for sista natten kandes
inte mer an ratt.

Halften av pengarna fick vi, och hon lovade att
mota oss pa stationen pa kvallen, och ge oss resten.
Hon kom saklart inte.
Vi skickade ett sms till henne och forklarade hur
daligt vi tyckte detta var, och att det framforallt
var daligt for hennes rykte;) (sa ar det ju)

Och mycket riktigt forstod hon nog detta,
for hon ringde efter en stund och havdade att hennes
bil hade gott sonder.

Nu ska hon hur som helst skicka hem drygt 12 euro
i ett brev till mig. HAHAHA. Ska bli spannande att
se om de dar pengarna nagonsin kommer.

Nattag igen da. Bettre temperatur den har gangen
och inte lika mycket folk som pa forra nattaget heller.
Jag la mig darfor i en egen kup'e, sa ingen av
oss behovde sova pa golvet.
Och bortsett fran de tillfallen jag blev vackt sov
jag nog forhallandevis bra. Men de hade iofs
typ 7 biljettkontroller och 3 passkontroller vid
olika tider, sa jattemycket somn blev det anda inte.

Sa vi kom till Kroatiens huvudstad Zagreb
vid typ 6 pa morgonen, och tog ett tag
mot Slovenien. Taget dit var troligen det
renaste pa hela resan och det kandes helt
overkligt. "Tror ni verkligen vi far sitta har?" "Det har maste ju vara 1a klass"
Man blir inte precis bortskamd, och
man slutar gnalla over att tagtoaletterna luktar.
Under en san har rasa far man vara glad om
det finns vatten pa toaletterna, papper ar lyx,
precis som tval, och man far over huvud taget
vara glad om man kan anvanda toaletten.
Ofta anvands de framforallt som rokrum eftersom
manga tag anda har rokfurbud. Ja... ni kan ju tanka er.

Pa tal om tag sa var vi med om en kul grej!
Pa taget mellan Ploce & Mostar (och sedan
aven Mostar-Sarajevo) hamnade vi i en tagvagn,
donerad fran Sverige nagon gang i borjan av
90- talet. HAHA! Detta innebar ocksa att alla
skyltar var skrivna pa svenska. "TRYCK", "DRA",
"MISSBRUK AV NODBROMSEN ANMALS" osv.
Kul grej!

Och nu sitter vi har. I Bled, Slovenien bland drickbart
kranvatten, snokladda berg i bakgrunden,
skogar, sjoar, oar och riktiga sagolandskap.

Matilda och Marie ar och aker forsranning
(eller vad man ska kalla det) men eftersom det var
ganska dyrt skippade jag det. Jag ska snart ga
ut i solen, hitta ett trevligt caf'e och skriva vykort.
Halla i mig lite kaffe.

Det har stallet ar hur som helst grymt bra!
En privatfamilj som hyr ut lagenheter pa
nedervaningen. Det kostar 16 euro per natt
och vi har anda kok, uteplats, gratis internet,
tva sovrum... osv. Helt otroligt.
Och inatt har jag sovit som en gud!
Latt 9 timmar bra somn, och imorse at vi grot
till frukost! Vilken morgon alltsa!
Tidigare har det varit att man antingen sover bra,
men ater torrt brod till frukost, eller sa
sover man tokdaligt, och far en kalasfrukost.

Jag har kopt ett till minneskort till kameran,
eftersom de tva jag hade med mig blev fulla.
Sa jag har nog (hitills) tagit runt 2,5 Gb bilder.
Det kommer bli mycket att ta tag i sen!

Annars flyter der pa. Jag har fatt munsar,
vilket ar storande, men har har hittat nan cool
salva som borjat utrota det nu.





























Bled, Slovenien

(Det ar sant, det ser faktiskt ut sahar dar vi ar nu!
Vi ska ro till on idag, och jag ska hyra
en cykel och cykla runt sjon)


Dags for lite solsken!

Tågluff 2008 - 4

I Sarajevo.
Nu ska vi dricka bosniskt kaffe.
Det ar gott satan, och starkt som doden.

Med tag mot Slovenien inatt.
Ytterligare ett nattag...

Hall i hatten!

Tågluff 2008 - 3

(NOTERA FORRA INLAGGET!)

Montenegro alltsa! Medelhavet.
Vi kom till Bar vid Medelhavskusten efter den
fantastiska tagresan jag namnde i forra inlagget.

Vi gjorde en tabbe och blev blasta av en taxi,
som tog 10 euro for att kora oss den korta strackan
in till stan (till raga pa allt till stadens dyraste hotel -
billigaste rummet 110 euro!).
Hittar jag den javeln ska jag steka honom over sakta
eld.

Efter en hel del letande (klockan var runt 9 pa
kvallen, och morkret hade fallit)
efter nagon stans att bo hittade vi ett hostelliknande
stalle som drevs av en familj.
Ett tokbra stalle hur som helst, och de var verkligen schyssta.
Vi agnade gardagen at att ligga pa stranden (Marie och jag
ar tokbranda!), och hade en allmant riktigt nice dag
(fruktsallad, vin pa balkongen, vin pa stranden pa kvallen osv)!

(Matilda ska ha datorn, sa jag maste gora detta snabbt och
kortfattat.)

I morse tog vi buss mot staden Kotor, langre norrut
pa den Montenegriska kusten, och har ar vi nu.
Allt ar helt sjukt vackert, och staden ar gammal och
omgardad av en stadsmur. Tranga grander,
sma torg, en del turister, men inte alls sa det stor,
ett billigt rum (10 euro per person) hos en tant,
ruiner efter stadsmurar langs bergvaggarna.
Staden ligger vid sydeuropas djupaste fjord,
och bergen reser sig pa alla sidor och det ar gront och
vackert overallt! Har ar sa javla fint, och vi ar overrens
om att vi hittat ytterligare ett riktigt guldkorn.
Valdigt synd att Anna missar det (hon ar inte tillbaka an).

Det anda som borjar kannas jobbigt ar att vi fatt
en karl pa halsen, som visserligen hjalpt oss mycket,
kan mycket om staden, och har svar pa allt man fragar om,
men som egentligen bara vill ligga med Matilda eller/och
Marie. Han lyckas hitta oss vart vi an gar (aven om vi annu
inte aktivt forsokt undvika honom), och jag hoppas vi kan
slippa undan att folja med honom pa den judotraning han bjudit
med oss pa ikvall.

Jag har btw ingen tackning pa min mobil,
och det var likadant i Serbien. Jag hor av mig nar
jag har tackning igen (forhoppningvis i Kroatien, dit vi ska
harnast), eller via internet. Allt ar bra hur som helst.

Ja, fan. Ni skulle se oss nu. Sol, varme, solbranna, hav, semester!

Det kommer vykort... vi har varit forfoljda av en javla
massa halgdagar, sa allt har varit stangt, men nu ska de snart
postas.

Okey! Dags att hitta nagot form av kak.
Klattra upp langs stadsmuren. Lasa. Skriva lite kanske.
Det har ar tokschysst!

Kotor:


















From Montenegro with love

Tågluff 2008 - 2

Mycket har hant, men tid till bloggande och annat
internetande har det minsann inte blivit.

Brasov lamnade vi for flera dagar sedan
(jag har knappt koll pa vad det ar for veckodag idag,
men jag tror det ar tisdag), och det var inte kul den har
gangen heller. Jag tyckte det var helt fantastiskt att komma
tillbaka, och jag tror Matilda gillade det ocksa,
och att aven Marie och Anna tyckte det var ett schysst
stalle. Jag hade latt kunnat stanna en vecka langre, men
jag reser med nagra relativt rastlosa sjalar,
sa det blev tva natter i Brasov, och sen var det vidare som
gallde. Vi agnade en stor del av en av dagarna i Brasov att att
hanga i solen pa ett berg. Tog en ordentlig tur upp i bergen,
och det blev en hel del klttrande i brant vildmark,
men jag hittade ocksa en massa vandringsleder uppe
pa bergskammarna. Det finns jattemycket fina stigar
som jag raknat ut stracker sig valdigt langt. Man skulle latt
kunna vandra omkring dar uppe i flera veckor i streck.
Valdigt kul! Det lar bli mer av vandringsvaran nasta gang
jag ar tillbaka i Brasov. For tillbaka vill jag, det kanner jag
aven efter mitt andra besok. Nar vet jag inte, men
forthoppningsvis inom ett ar. Nagon som vill med?

Anna, som ar en av de tre jag reser med, hade nar vi
kom till Brasov haft ont i ryggen i flera dagars tid,
och nar det bara blev samre och samre bestamde vi
oss for att aka till sjukhuset i staden innan vi for vidare
fran Brasov. Tur var val det, for lakarna hittade en infektion
i hennes rygg. Det verkade inte vara nagot jattefarligt,
men det skulle bli betydligt varre om infektionen inte togs
om hand. De ville darfor operera Anna (ett valdigt latt
ingrepp), och dar borjade bade Anna och vi andra oroa oss.
Hon ringde hem och fragade sin pappa (som ar lakare),
och svaret vi fick fran honom var "Nej, for helvete,
inte i Rumanien!"
Aven Marie radfragade sin far, som ocksa ar lakare,
och han verkade inte heller helt saker.
(De hade alltsa inte ens tval pa sjukhustoaletten, om jag
sager sa).

Efter manga om och man bestamde sig Anna for att aka
till Sverige och fixa infektionen, och vi satte fart mot
flygplatsen i Bucarest. For att hinna dit var vi tvungna
att ta taxi (alltsa fran Brasov till Bucarest... typ 18 mil)!
Det blev en sjuk resa, med en taxiforare som t.ex. drog berattelser
om nar han hade tva lesbiska tjejer i bilen som haft sex en gang,
korde som de flesta andra rumaner (dvs alldeles for snabbt pa
allt for daliga vagar) och racade med kollegor i andra
taxibilar vi sag pa vagen. Det var nagot av en upplevelse.

Anna ar i Sverige nu och har blivit omhandertagen,
men forhoppningsvis joinar hon oss igen om en inte allt
for snar framtid.

Matilda, Marie och jag drog efter Bucarest (dar vi bara
lamnade av Anna) mot Svarta havs - kusten och omradet
dar Donau rinner ut i havet. Det tog en hel dag att komma
till staden fran vilken vi skulle ta en farja ut i deltat.
Det visade sig att farjan inte gick foren nasta dag,
och eftersom vi inte ville doda sa manga dagar extra dar ute
fick vi blota och trotta fara tillbaka mot Bucarest,
vilket tog ytterligare drygt sju timmar. Drygaste grejen av
resan hittills... bortsett det med Anna da.

Val tillbaka i Bucarest hittade vi ett hostel,
vilket kandes som en frisk flakt, da det drevs av
en kanadensisk familj (man kunde liksom prata med dem
utan att anstranga sig!). Denna familj bodde i huset och det
var som att trava rakt in i deras hem. De hade sina
brollopsfoton uppsatta i det gemensamma koket liksom,
och "frun i huset" var som en enda stor mamma till
alla som kom och bodde dar. De lagade ocksa
pannkakor till en pa morgonen, vilket ar sjukt vart
om man ar sa trott pa vitt brod (som ar det enda brod de har
nagonstans) som vi ar.

Vi agnade en dag at att kolla in Bucarest pa riktigt,
men jag tror ingen av oss fallit for den staden.
I Bucarest ligger varldens nast storsta hus,
vilket iofs var ratt coolt, men sedan var det inte sa
mycket mer. Det ar sa fruktansvart fattigt och nedganget
i hela Bucarest. Overallt star det trasiga och raserade
hus, overallt ser man hemlosa och knarkare, och overallt
springer hemlosa hundar omkring. Det luktar
smutsig storstad. Och storstader lucktar vanligtvis inte
gott fran borjan.

Vi kande oss alltsa nu klara med Rumanien, och vi ville vidare.
Efter mycket funderingar och planeringen bestamde vi
oss att aka nattag till Belgrad i Serbien (varifran jag
nu skriver). Nattaget var en upplevelse ma jag saga.
Vi reservarede vanliga platser och fick visserligen en
kup'e for oss sjalva, men varmen pa taget lag runt
35 grader, och hade inga planer alls pa att sjunka.
Det var sjukt hett fram tills flera timmar efter start,
da vi fick tag i konduktoren som oppnade fonstret i
kup'en. Och sen kom problemet med hur vi skulle sova.
Tre personer och tva saten. Alltsa en pa golvet.
Alltsa sovandes pa ett rumanskt taggolv...
smutsigtsmutsigtsmutsigtsmutsigt...menbilligt.

Natten bestod alltsa i tempraturer som skiftade mellan
alldeles for varmt och alldeles for kallt,
vi tre som bytte platser och turades om att sova
pa det rumanska taggolvet (fast jag fick mest tid pa
just sistnamnda plats), forsokte hindra folk
som ville komma in och komma at platser
(ja, elakt, men vad skulle du ha gjort?),
bli vackta av pass- och biljettkontroller
(forsta stampeln i passet, vilket iofs ar ratt coolt!)
samt att halla ogonen oppna efter tjuvar, mordare
och idioter (ja, det ar ganska obehagligt pa de
dar tagen!)

Till slut i Serbien och Belgrad trots allt, och vi hittade
ett schysst och billigt hostel.
Ut och se pa staden, och det var val en hel del som var
javligt fint att se (typ en flod som precis vid staden
forenas med Donau), parker osv.
Vi sprang pa tva vi traffat tidigare i Brasov, vilket var
kul, aven om vi inte hangde nagot med dem.

Mycket prat om Serbien har det varit.
Ska vi verkligen aka dit? Vi svenskar har inget vidare
rykte efter det har med Kosovo osv.
Nu akte vi dit trots allt, och det var helt lugnt.
Serberna har tydligen inga problem med svenskar
(aven om det saklart finns undantag).
Det ar varre for amerikanerna;)

Jag drog mig ivag till detta Internetcaf'e for att skriva och
kolla mail. Behovde dessutom lite paus fran de andra.
Inte sa att det var nagot allvarligt, men man ar verkligen
toktatt inpa varandra hela dagarna, sa iaf jag behover lite
tid for mig sjalv emellanat.
Det har inlagget borjade jag alltsa skriva i Belgrad,
men min tid vid datorn gick ut, och jag hann inte publicera
detta. Nu skriver jag fardigt och fran annan ort.

Gick efter internetcaf'et till Belgrads botaniska tradgard,
vilken tyvarr var valdigt forfallen och den blev darmed
nagot av en besvikelse.
Hem till hostelet, laga nagon form av soppa till
middag. Somna.

Vid det laget hade jag varit smasjuk och toktrott hela
tiden sedan vi lamnat Brasov, och om man varken
far ata eller sova ordentligt blir det snabbt jobbigt,
och frisk blir man inte heller, sa jag behovde verkligen
sova (sarskilt efter foregaende natt pa taget).

Jag tror en tur tillbaka till Belgrad kan vara nice.
Jag kanner att jag inte sag allt jag borde,
och jag var inte heller helt fit for fight under var tid dar.
Tyvarr ar det fruktansvart mycket avgaser i hela
staden, och jag har vanligtvis inte problem med sant.
Har var det verkligen illa, och jag hade ofta svart att andas
(aven om det sakert hade att gjort med att jag ocksa var
lite forkyld osv.) Javligt jobbigt med just det iaf.
Jag tror helt enkelt de har valdigt daliga bilar.
De bara spottar ut skit!

Nasta dag blev det tag igen, men dagtag den har gangen.
Fran Belgrad mot Bar i Montenegro!
Det ar latt den vackraste tagresa jag varit med om i mitt
liv! Taget gick langs bergvaggar hogt uppe i de
Serbiska och Montenegriska bergen. Helt galet!
(Jag tror att jag tog drygt 70 bilder bara under
den tagresan, och forhoppningsvis blir iaf en del
av dem bra!)

Har kommer Solen, Medelhavet och ett
nytt favoritland...