Flytt

Jag flyttar till en något ljusare plats.
Denna sida ligger kvar tills vidare, men vänta er inga uppdateringar.

www.krokstrand.se/gloggs/wordpress/

(enkel adress, bara att lägga på minnet)...

Maj månad

Jag hade nästa glömt webbadressen till den här platsen.
Lite dåligt med tanke på att jag är den ende som verkligen
borde minnas den. Skriver lite för sällan kanske(?)

Det är maj månad. En något kylig med sanslöst vacker kväll.
Från fönstret i rummet ser jag solstrålar över Idefjordens yta.
Det är grönt, men varken för mycket eller för lite.
Solen som fortfarande ligger och vilar på bergen på
andra sidan fjorden. Häggen slår snart ut.
Grönt, grön. "Om vi tittar tillräckligt noga är allting grönt"
Jag är dystrare än på länge ikväll.

I något över en månad har jag haft problem med något
i balanssinnet. Det gungar som på havet, skulle man kunna
sammanfatta det med. Jag är så trött på att prata om detta,
för det känns inte som jag gör annat med folk nu för tiden.
Hur som helst börjar jag misstänka att synen har ett finger
med i det här sjukdomsspelet.
Kanske är det ett par glasögon som behövs
(fast jag ser utomordentligt bra). Eller så håller jag på att bli blind.

Kvällens dysterhet grundar sig helt enkelt i att jag är så
in i helvete trött på att vara sjuk, mitt i våren.
Det gör ont in i märgen att inte kunna njuta fullt ut av
världen på andra sidan fönsterglaset.

I övrigt håller jag på att till slut försöka sammanställa och
färdigställa material till någon form av bok.
Mer om det säger jag inte.

"du vet jag står flämtande
i systemets återvändsgränd

med för mycket av mitt liv
i främmande människors händer"

Pappersväggar

Ett litet citat ur boken Pappersväggar
är det enda som bjuds denna kyliga februarikväll.

"Melankolisk står det alltid i muminböckerna.
Aldrig deprimerad. Om jag bara kunde vara
melankolisk istället. Ha en sorg som på något
vis är njutbar"


Citatet har inget med mitt humör för dagen att göra.

Kärnkraft

Kärnkraftsfrågan är på tapeten, igen.
Centern har tydligen ändrat åsikt och är nu helt
plötsligt för att satsa på att förnya och bygga ut
svensk kärnkraft.

Det bästa av allt är att Maud Olofsson hävdar att hon
ändrat sig med tanke på sina barn och barnbarn.
Tårarna i kvinnans ögon syntes tydligt,
och jag har nog aldrig sett den galningen så rörd innan.

Är det någon mer än jag som undrar vad i helvete hon
menar med att hon gör det för sina barn och barnbarn?

Om någon arrangerar en demonstration mot detta
jävla påhitt ska jag gå i främsta ledet.


Bring me the fucking riot man...

Det här är ingen blogg

Denna "blogg" har nu varit igång
sedan augusti 2006, med varierad aktivitet
och framförallt varierat innehåll och
varierad kvalité på innehållet.

Jag har kommit fram till att jag inte vill att detta
ska ses som en blogg, utan mer som en dagbok
i "blogg-kostym".
Dels känner jag inte att jag har det drivs som jag
tycker krävs för att hålla en blogg igång & bra.
Jag har inte den "inriktning" som jag tycker att en
blogg bör ha (vad inriktingen än må vara).
Sen är jag också rent ut sagt skittrött på all denna
blogghysteri som blossat upp under de senaste åren.
Jag har inget emot att människor bloggar,
och jag har absolut inget emot folk som bloggar med
passion om ett visst ämne.
Men stora delar av blogg- världen har blivit så
uppblåst och överskattad. Plötligt börjar varende jävel
blogga (vilket de såklart gärna får göra), och vräka
ner sina åsikter och tankar på internet, och därmed
kallar det blogg, när jag anser att mycket bara är
rent dagbokstjafs.

Blogga på, och blogga för sjutton gubbar hur ni vill,
men nu slutar jag kalla detta för blogg och bloggande.
Jag tycker helt enkelt inte att den uppfyller
den bild jag har av en blogg.
Det är en dagbok på nätet, där jag kommer att fortsätta
vräka ner allsköns trams och skräpprat,
precis när jag känner för det.

Så det så.

Lite ljusare va?

Jag antar att ni inte är särskilt förvånade när
jag nu skriver att jag är i Strömstad igen.
Tisdag till fredag ska jag köra bio, och efter
lite kalkulerande har jag kommit fram till att dessa
4 arbetsdagar i slutändan kommer inbringa lite
drygt 1.000 svenska kronor.

Arbetsdagarna är till att börja med på tok för korta
(vi pratar om 6, max 7 arbetstimmar per kväll).
Sedan får man räkna med att det kostar drygt
300 kr att ta sig till och från Krokstrand (från Göteborg).
I bensinpengar får man räkna drygt 75 kr per dag.
Sedan tillkommer lite pengar för mat under arbetsdagen
(äter billigt på restaurangen som sitter ihop med bion,
men räkna drygt 60 kr per måltid).
Skatten. 34% väck direkt.
El/hyra för att bo hemma. Farsan räknar på detta,
men räkna bort en del extra där också
(har ingen aning om hur mycket).
Ja. Sedan drygt 100 kr för att inhandla frukostmat
för de dagar jag är hemma.
Nu pratar vi ½ liter yoghurt med varierad müsli till varje
måltid, och denna typ av måltid intas 2 ggr per dag
(en till frukost och en efter jobbet på natten).
Låt oss alltså räkna lite nu!
Säg att jag jobbar 6 h i 4 dagar (4 dagar den här gången,
och säger vi 6 timmar per dag ligger vi på det torra där).
Detta blir alltså 24 timmar.
Om vi avrundar lite neråt så kan vi säga 100 kr/h,
vilket såklart ger oss 2.400:-
SKATT! En skatt på 34% ger oss 816 kr som
vi raskt drar bort! 1584 återstår av 4 dagars jobb.
MAT! 4 måltider á 60 kr= 240 kr.
RESA! 300 kr på hundrakort till tåget.
BENSIN! 75 kr x 4 dagar= 300 kr.
FRUKOSTMAT! ~100 spänn.
Nu har vi alltså en fin ekvation på
1584 - 240 - 300 - 300 - 100= 644 kr.

Oj! Det här var ju till och med värre än vad min enkla
huvudräkning tidigare kommit fram till!

Nå. Jag går ju iaf inte back!

För det hade jag gjort om jag stannat i Göteborg den här veckan.
Som ni nog förstår har jag inget jobb där just i veckan,
utan hade gått arbetslös.
Åka eller stanna. Beslutet var svårt, och jag sköt på
det i flera dagar. Argumenten för att stanna var många,
och minst sagt frestande. Min syster fyller år idag
(GRATTIS HANNA!), och målet för kvällen var Gyllene Prag
med mamma, Maja och henne.
Gunnar Kjellström spelar på onsdag på den
eminenta lokalen Underjorden. Vilket ståhej!
Det fanns relativt långt framskridna planer på att
samla ihop en munter skara i Rilles bil och köra
till Trollhättan för en helafton med Johan Frendberg
(något jag absolut saknar att jag kommer missa).
Martin Nurmi uppträder tydligen på både
fredag och lördag i Göteborg.

Ni ser. Ett inte helt lätt program att tacka nej till!
Och ni sitter nu och tänker (jodå, jag vet det);
Ja, men du kunde väl dricka vatten på Gyllene Prag,
och de kunde väl skippa Gunnar, Frendberg och Nurmi.

Du kunde väl suttit hemma hela veckan och levt på
pasta!? Det hade väl varit en bra idé!

Eller så kan jag sätta mig på tåget, skriva klart flera
oklara dikter som jag slagits med en längre tid
(är nästan barnsligt nöjd, men ni får inte läsa!),
och istället för att gå back på nöjen i en redan knaper tid/
sitta hemma och käka pasta med teblad
väljer jag att tjäna en 5-hundring.
Sen att jag inte kommer att ha speciellt kul,
det är väl något man får lära sig att leva med, antar jag.














Så jag sitter nu på jobbet och vi har något allvarligt
elektriskt fel, så jag kan bara köra filmer i lilla
salongen idag. Detta medför att jag inte ens har igång
fläkten i det maskinrum jag sitter (än mindre någon
projektor). Tyst, lugnt och sansat!

För att återknyta till rubriken i detta inlägg
vill jag bara meddela att när jag körde till jobbet idag
(runt halv fem på eftermiddagen) gjorde jag upptäckten
att det faktiskt fortfarande var relativt ljust
(helljuset på bilen var alltså avstängt)!
Fantastiskt! Och i Strömstadstidningen stod det om vårtecken.
Någon jävla pajsare har varit ute och slitit upp en stackars
tusilago med lite mycket växthormoner.
Men ja, vi går mot vår gott folk!!!
























Och på tal om att jag nämnde jobb i Göteborg
(precis som i varje inlägg nu för tiden), kan jag ju passa
på att förtydliga en sak.
Jag tror bestämt det förekommit flera missförstånd
när jag berättat för folk om vad jag jobbar med.
"Jag tömmer containrar" brukar jag säga, för man kan
ju säga att det är precis vad jag gör.
Nu har jag börjat förstå att många då tror att jag tömmer
sånna här:















I själva verket är det sånna här:
Detta är en liten än. 20 fot.
Går fort som sjutton att kasta ut prylarna ur.























Detta är en större: 40 fot. Tar lite längre tid.
I en sån här går det in drygt 40 st soffor + soffdelar.
2 personer tömmer en soffcontainer på mellan 45 och 60 min
beroende på sofftyp.

Så. Nu har vi rett ut det.


Håll ställningarna där ute.
Over and out!

Sol över Göteborg

Jag är tillbaka i Göteborg.
Hur länge till det varar vågar jag inte ens
spekulera i. Jag slänger mig för tillfället som en trasa
genom Bohuslän, och Bohusbanan känns mer och
mer som min nya väg till jobbet.
Tåget mer och mer som något slags hem.

Det är väldigt ojämnt med jobb i Göteborg för tillfället.
På Chilli där jag varit sedan i... oktober, verkar de
vänta på nya containrar från fjärran länder.
Fram tills de anländer räknar jag inte med att det
blir något, där iaf. Man kan ju hoppas att det dyker
upp jobb på något annat ställe, men jag är osäker.





Jag kastar mig alltså mellan Göteborg och
Krokstrand/Strömstad för att jobba på bion några
dagar där jag absolut inte får ihop så många timmar som jag
skulle behöva. Jag är inställd på att leva snålt.
Det går ganska bra tycker jag,
även om jag ska försöka anstränga mig mer.
Det är farligt att vara i storstan. Mycket frestelser hela tiden.
När man är i Krokstrand får man rent ut sagt anstränga sig
för att göra av med pengar (förutom på frukostmat och en
och annan billig film... om man nu snubblar över någon).

Jag håller just nu på att försöka få upp nya bilder på
min webbsida. Har en hel liten hoper som ligger och
väntar på att läggas upp. Men nu har jag haft en del
strul med datorn (så den har varit på lagning och sådär)
och det var så länge sedan jag höll på med detta,
så det har dels blivit något fel någonstans,
och dels har jag glömt hur man gör för att fixa det.
Inom kort hoppas jag på att ett gäng fina bilder
finns uppe till beskådan.

=SmAkPrOvIcH=


Idag har det hur som helst hänt en fin grej.
Söndag morgon och Tove och jag vaknar upp
i ganska långsamt tempo (eller åtminstone jag).
Det blev några stora öl igår, och jag är inte helt
pigg denna morgon pga av dessa.
Men det visar sig snabbt att vi vaknar upp till en
dag med strålande väder, vilket vi också får
bekräftat när vi tuffar in mot stan lite senare.
Tove ska till bussen mot Ljungskile och jag ska
till Monica i Haga och hjälpa henne flytta.

Det är kallt som sjutton, men stålande sol
och riktigt "vårig" luft!
En kall men härlig söndag, och jag ångrar såhär
lite i efterhand att jag inte fick möjlighet att njuta
mer av solskenet.
Vad jag ville säga var nog hur som helst,
att kanske är det rätt fint ändå.
Det här med att Göteborg alltid lyckas ha landets
pissigaste väder under drygt 9 av årets 12 månader.
Här går vi och badar upp till näsan i snålblåst,
slask, regn och råfuktig luft.
Men frågan är om man inte på detta sätt njuter mer
av en sån här "vår- aktig" dag än man hade gjort
på många andra ställen?

Bara en tanke.

Efter flytt hos Monica åkte jag hur som helst till Stefan
och spelade tillsammans med honom och Oskar
det ganska krångliga men roliga spelet Arkham Horror.
































(Nej, denne bild har jag tagit från google...)


Tyvärr hann vi inte spela klart,
eftersom Oskar skulle på film (filmfestival).
Eftersom vi ändå var tvungna att sluta
hakade jag på Oskar, men jag hoppas
vi får möjlighet att spela ett nytt parti
inom kort. Det tar ju alltid lite tid
att lära sig ett nytt spel, så jag tror
det blir mer fart och fläckt nästa gång!

Godnatt! Vi ses på rälsen...