Hemma från jobbet

Idag har jag jobbat. komtillpark.nu
Där jobbar jag. Där kör jag film.
Nu ska jag bara jobba 4 kvällar till tror jag. Eller, kanske är det 5. Jag vet inte riktigt.
Jag börjar hur som helst bli ganska less. Vill inte vara kvar här mer nu.
Känns skönt att det snart är flytt. Göteborg here I come.
Pratade med Björn på jobbet idag. Han ska skriva ett fint rekomendationsbrev till mig,
så att jag kan söka jobb på biografer i Gbg sen. Alla han tidigare skrivit rekomendationer till
har nämligen fått jobb så snart de sökt. Jag gillar ju faktiskt att vara maskinist, även om det inte alltid är det bästa av jobb. Kan lätt bli väldigt stressigt och tråkigt, och svettigt, och nervöst.
Men ja, över lag så gillar jag det.

Och man får gott om tid att fundera när man jobbar med det här också.
Jag funderar mycket. Jag tror jag gillar det. Eller så är det något i mig som gillar att fundera.
Det mesta jag funderar på märker jag nog inte ens själv av.
Vissa saker funderar jag så ofta på numera, att jag över huvud taget slutat bry mig.
Funderingarna går liksom utan att jag hjälper till. Och det känns inte helt nödvändigt att
vara 100% uppmärksam på funderingar som man ändå vet att man inte kommer vidare med.

Jag har laddat ner filmmusiken till Kill Bill vol. I.
Den är verkligen kanonbra. Jag gillar filmerna. Och jag gillar musiken till dem.
Jag gillar över lag Quentin Tarantinos filmmusik.

Jag såg faktiskt Kill Bill vol. I på en dejt. Dec 2003 borde det ha varit. I Uddevalla med Mikaela.
Vi hade bara träffats två gånger innan det. På två fester. Hmm... haha. Jag minns det som igår.
Framför allt minns jag himmlen jag satt och tittade på när jag åkte buss från Strömstad till Uddevalla på eftermiddagen där. Helt otroligt. Den liksom brann. Hela himmlen stod i lågor. Något av det vackraste jag sett. Ja, sen kan jag väl tillägga att jag även minns att jag var jävligt närvös. Men ja, tre år senare kan vi väl konstatera att det funkade rätt bra med den där dejten(?)

Jag var för övrigt och fikade med Mikaela i söndags. Det var schysst... till största delen.
Bäst var nog när det började regna.
Vi hade iaf ett ganska välbehövlig och (iaf till viss del) givande samtal.
Ibland fattar jag verkligen inte varför vi inte helt enkelt lägger ner allt.
Och ibland.
Ibland känns det som om det verkligen Skulle kunna funka mellan oss.
Ibland börjar man fundera över saker som man vet att man ändå inte kommer hitta någon
lösning på.
"Och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna"

Min vän, min vackra
Hjärter Dam
Det finns en tid bland löven
och en tid då vingar klipps

Hjärter Dam
vi dela nätter
Och värmde upp varandra
under vinterns kalla tid

Och Hjärter Dam visst
bråka vi om mycket
Flera meningslösa krig
Men visst hörde det väl till?