En helg i huvudstaden

Nu är jag hemma igen
(men det är inte så många som märkt att
jag varit borta tror jag).

10 jävla timmar tog det från Denise dörr
till min mors. Det är galet att saker ska
ligga så långt bort. Tur att inte Sverige ligger
ner, och Stockholm fortfarande skulle ligga
i andra horisontella änden. Det hade verkligen
varit galet. Liksom, som att Strömstad ligger i botten
av Skåne och Stockholm i toppen av Norrland.
Det är ju faktiskt något att glädjas åt när man bara
behöver åka i tio timmar för att komma hem.

Men what! Man får inte gråta över det.
Jag är hemma och det känns väl skönt, ska framför
allt bli jävligt skönt att sova i sin egen säng inatt
(önskar jag hade kunnat ta med skönheten vart jag
än begav mig).

Stockholm var hur som helst schysst.

I fredags var vi hos Denise polare Susanna som fyllde år.
Det var väldigt (vad kallade de det?) SOFISTIKERAT.
Det gick ut på att dricka vin och äta ost, kex, diverse grönsaker,
oliver och godis med 6, 7 pers sådär.
Det var sjukt sofistikerat tills folk ville bli fulla istället för
att vara sofistikerade. Så alla började dricka ordentligt med
vin, fylla lägenheten med cigarettrök, snusa tjejsnus,
leka "Jag har aldrig", samt leka med dildon som Susanna
fått i födelsedagspresent. Det sistnämnda var det framför allt
tre som sysselsatte sig med. "Stoppa upp den som en snus!"
(ja, ni fattar... stockholmare *suck*).
Bilder från födelsedagen HÄR

Tja, alla utom jag verkade bli lagom berusade.
Jag satt och var förvånad över saken. Jag hade ändå inte
druckit på länge, och drack ganska bra med vin.
Vissa kvällar är väl helt enkelt lite märkliga.

Tja. På lördagen tittade vi runt på Stockholm stad.
Alltså, det är ju fint och så, men tyvärr så jävla mycket
folk överallt. Synd det ska vara som värst där det är som
bäst också. Sen var det lite för kallt, men det var schysst ändå.

Lördag kväll blev det avskedsfest för Denise polare
Emelie som skulle flytta till Åre ett tag fram över.
Det blev verkligen en speciell kväll. Denise var
övertygad om att hon skulle supa ner mig totalt,
men när jag druckit upp både de öl jag hade med mig
och de jag sedan fick av Gerra (den helsköna [och den
ende på festen en bra bit över 35(?)] snubben som bodde
där) var jag fortfarande förhållandevis nykter och troligen
iaf den NYKTRASTE på festen. Någon annan somnade,
blev skitdryg mot alla, svor, spottade på mattan, kastade
mobilen rakt i gatan (och plockade sedan [jag är imponerad]
ihop den, sittande mitt på gatan, igen) m.m,
och det var Inte jag. Så, bli nersupen slapp jag.
Nej, jag förstår inte. Vissa helger är väl helt enkelt lite märkliga.

Tja, så söndagen blev ganska långsam och trög till en början.
Denise granne Alex (en av de boende i Camp 1337 under
Arvikafestivalen 2006) kom över och bjöd på frukost
bestående av ett paket glass (vilket ju inte alls är fy skam!).
Det var schysst att återse grabben.

Sen åkte vi hem till Denise andra polare Nadja
(sjukt vad mycket polare hon har!) för att spela RISK.
Jag rodde i land det med stolthet (seger) och känner
att jag i och med det bar vår vackra västkustfana högt!
Jag tog Sydamerika, Nordamerika, och sedan Afrika
(Afrika i ett enda stort svep, från det vackra Brasilien!)
och vann därmed (kontinenterna Nordamerika och Afrika
var målet). Resten av kvällen gick åt till att se på
tv med Denise mamma, och sen spela plockepinn tills
två- tiden (spela plockepinn gick tyvärr inte lika bra
som Risk).

Så idag gick jag upp helt okristligt tidigt.
Halv åtta är ingen tid man njuter av att stiga upp precis.
Förstår inte att jag orkade gå i skolan i så många år med
de mornarna!


En av dagens frågor har varit,
Ska man skatta eller ska man gråta när en av
ens närmaste barndomspolare (jag har/hade också polare)
kommer på det tåg man själv sitter på mot Göteborg;
kommer gående i vagnen, tittar på mig (ögonkontakt yes),
känner inte igen mig utan går vidare.
Okej om det är någon man känt ett tag bara, någon man
inte träffat så mycket osv, men tjena, det här är en
barndomskompis. Jag har inget svar på ovan ställda fråga,
men jag bryr mig i vilket fall inte nåt vidare.

Så, nu sitter jag här. Skönt att komma hem som sagt.
Sjukt lugnt här ute. Galet mörkt och väldigt tyst och stilla.
Har ändå ställt om mig väldigt snabbt från att bo i stan
till att åter bo på landet. När jag precis flyttat hem igen
upptäckte jag hur dåligt mitt mörkerseende hunnit bli
under min tid i Göteborg. Men det kom tillbaka snabbare
än jag trodde. Precis som man vänjer sig av från
människor här ute. Jävlar vad mycket folk det är
överallt annars! Det där jävla tåget mellan Stockholm-
Göteborg idag... fan man vill bara slå undan folk.
Dryga är de flesta också! Man tappar vanan att
vistas bland mycket folk här ute.
Isolerat är det här, och även om man
vänjer sig vid det också, så är det inget man kan göra
något åt. Känner mig ensam, och jag saknar en massa polare
som flyttat, eller sedan innan bodde långt borta.
Jag är över lag ganska opepp, och det är inte nån
höjdare. Tänkte faktiskt hoppa in och jobba imorgon för att
få tiden att gå lite snabbare, men de har fyllt upp schemat
både i morgon och på onsdag. Visserligen är det skönt
att vara ledig, och det ska spelas rollspel de kommande
nätterna ändå, så det är nog bra att inte ha för mycket
annat att tänka på då iaf, men jobbar man får man
iaf in pengar... och tiden går.
Så nej, jag är opepp och saknar folk.

Tack och lov har det kommit paket medan jag varit
borta. Film! Dragon Heart 1+2 samt en Alien box med
alla fyra filmer. Det är iaf ett gäng timmar tidsfördriv.


Jag har funderat på vad jag ska göra med mitt liv
den/de senaste dagen/dagarna, och jag har faktiskt ingen
aning. Precis som för ungefär ett år sedan har tanken
slagit mig (då var det iofs mer än en tanke, då var det
något åt "plan" hållet till och med) på att bara flytta iväg
någonstans och starta från noll. Skaffa sig en bostad, ett
jobb och inte känna någon. Starta från noll, och då inte
i Göteborg eller nåt sånt. Vafan, Lidköping, Vänersborg,
Klamar eller vafan, Grästorp! Nåt!
"men jag vill leva jag vill brinna
ge mig någonting att vinna
ge mig mer än bara ord
så ge en smak av blod och det är nog"

Frågan är väl hur mycket det skulle förändra saker
och ting i längden. Troligen ingenting.
Jag får väl fortsätta köra bio och blogga om mina
trasiga skor istället.

Goodnight