Tankar om förbättring & psykfall

Visst kan det vara kul att då och då skriva milslånga rapporter om helger, lov, jobb och andra spektakel som förekommer i mitt ovala liv. Men jag har varken tid, ork eller motivation att skriva om min påskhelg. Den var inte tråkig, och absolut inte händelselös (snarare tvärt om), men jag har bara ingen lust att blogga sönder fingrarna kring den. Lite kort kan nämnas att Marie, som bor i Amsterdam, var hemma över Påsken. Jag har alltså hängt med henne, Miriam, min käre Oskar och även en stund med Ricky under helgen.
Det var en händelserik historia, som det mycket väl borde bloggas om, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det snöade och det gjorde mig ledsen i ögat. Vi tänkte gå till Slottskogen och hälsa på pingvinerna (till och med Oskar var på idén att GÅ, just för att få se pingviner), men vädret höll oss inomhus. Det dracks en del öl (och en del svindyr folköl från SevenEleven), och det hängdes en del på café. Det byttes en del kläder. Marie insisterade att jag skulle testa hennes byxor för att hon skulle få bevisat att jag var tjockare än henne och inte kom i dem. Det gjorde jag såklart. Sedan började Oskar och Miriam byta kläder och bilderna från det är minst sagt helsjuka! Ska lägga upp så snart jag har möjlighet, tid och ork. Sen shoppades det underkläder åt Maries pojkvänn. Det var ett tugnt äventyr. Jag blev aslack på kassörskan på SevenEleven också. Utan egentlig anledning, men jag hade nog bara ett behov av att vara skitförbannad i två timmars tid klockan halv tre på lördag natt. Sist men inte minst liftades det (för min del). Man skulle väl kunna sammanfatta det hela med att jag promt bestämt mig för att på söndag kväll klockan tio lifta hem från Skee (1,7 mil).
Det är väl inte så farligt kan tyckas, om det inte vore för saken att det kommit en dm snö som till största delen smält och lagt sig som ett täcke i form av slask på nån halvdecimeter över vägen. I trasiga converse blir det en otäck promenad. Det har också (från min sida) rått viss smsterror och mängdutskick av sms i helgen. Vissa av er kan ha blivit drabbade, vissa av er har det inte. Jag var tvungen att radera alla sms i Skickade på söndag morgon, och var precis tvungen att radera där igen. Över 58 sms skickade på två dagar. I de 58 var ändå bara sista delen av helgen med. Gratis sms är grejen!

Enligt rubriken bör jag skriva om "Tankar om förbättring" samt "psykfall". Here we go!

Tankarna om förbättring bygger helt enkelt på den enkla
tanke att jag bör bli bättre och mer självdiciplinerad när det
gäller att lägga upp bilder, både här i bloggen och
i galleriet på min webbsida. Jag vet att jag är en långsam slashas som
borde kölhalas. Jag ska försöka ta tag i min krage innan vackans slut.
Det ska läggas upp bilder från helgen. Det ska också läggas upp
bilder från Skärtorsdagen i Strömstad. Sen håller jag även på
att i foton dokumentera min arbetsplats.
Ni ska få se mitt andra hem och kryp in där jag gömmer
mig större delen av veckorna. Det kommer.
Jag ska försöka ta mig i kragen! Jag lovar!

Psykfall.
I lördags på ett café fick jag ett besynnerligt sms.
Tidigare samma dag hade någon talat in på min telefonsvarare.
Både telefonsvararen och sms sa i princip samma sak.
Någon Alexanders mamma lämnar ett nummer som det är
viktigt att jag ringer eftersom någon Alexander vill ha tag i mig.
Efter en tids tvekan ringer jag och hamnar hos någon man som
går och letar efter denna Alexander. Han dyker upp i telefonen
och jag får då klarhet i vem det är. En kille jag gick i samma
klass som på högstadiet. Vad jag under följande minuter får
höra är helt sjukt, och något som jag ännu inte (tisdag kväll)
kunnat smälta och släppa helt. Han berättar hur som helst
att han i november förra året blev tvångsomhändertagen
pga svåra psykiska symptom. Han berättar att han nu befinner
sig på ett bahandlingshem i Vänderborg och att han inte
får ge sig av därifrån. De släpper, enligt honom, inte ut honom.
Han ville alltså ha tag i mig för att fråga om jag, mot betalning,
kan komma och hämta honom/befria honom. Jag blev ställd.
Minst sagt ställd. Den här killen har jag gått i samma klass som i två
år. Jag har spelat in en film med honom, jag har kört grabbens moped,
och jag har gjort ett arbete om Bergsuvar och vargar med honom.
Och så ringer han mig och ber mig hämta honom från ett
behandlingshem där han är tvångsinlagd pga psykiska sjukdommar.

Jag funderade en hel del på om jag skulle skriva om det här eller ej,
men jag beslutade mig till sist för att göra det.
Ingen av er som läser min blogg vet (tror jag inte iaf) vem denna
Alexander är, och ingen i hans bekantskapskräts läser (vad jag vet) min blogg.

Dessutom slutar inte historien där. Man kan ju tycka att det är
väldigt märkligt om hans mamma ringer och sms:ar mig för att
be mig åka och rädda hennes son. Hon visste inte vad saken gällde
då han bad henne kontakta mig kan jag berätta.
Tidigare idag på jobbet ringde hon nämligen.
Hon frågade om jag pratade med Alexander i lördags.
Jag sa ja, och berättade vad han sagt.
Jag sa även att jag nekat till hans erbjudande om att befria honom.
Iaf. Hon berättade att han nu är försvunnen.
Ingen vet var han är. Har han rymt eller lyckats anlita någon
annan till att göra det jobb han erbjöd mig?
???