Lövgärdet och framtiden

Här ska jag bo i höst!
Här ska jag bo lite närmare bestämt!
Aftonbladet.se 07-08-06:
"Han upplevde också upprörda känslor
bland de boende i området.
- De var uppgivna. Många bara skakade
på huvudet och sa att nu är det dags att flytta.
(Just den där biten gillade jag!)
Flera som Peter Holländare talade med
trodde sig veta vem som ligger bakom bränderna.
- De säger att det är ett litet rövargäng
som ligger bakom det här. Folk här är arga.
Skitförbannade, säger han."
Läs mer om kaoset i Lövgärdet!

Haha. Ja. Inte mycket att göra åt skiten.
Jag är inte mindre pepp för att några ungar
tänder lite eldar. Klart det är rent ut sagt idiotiskt
och jävligt dåligt. Men man kan ju för sjutton gubbar
inte gå omkring och vara rädd för att bli nerslagen,
bortspolad eller uppeldad. Då har de ju vunnit.
Även om folk är rädda och vill flytta därifrån kommer
jag att flytta in.

Nattens timmar tickar vidare.
Jag tänkte först att jag skulle gå ner och se på en film,
men eftersom jag ändå är rätt trött och borde försöka
komma upp i bättre tid imorgon (än de senaste dagarna)
spolade jag filmidén eftersom det skulle innebära ännu
en natt med sen sänggång. Så eftersom det var för
sent för att se på film och för tidigt för att lägga sig
blev det lite bloggande istället.

Det är en fin sommarnatt där ute. Till slut har sommaren
kommit. Värmen och solen är till slut här.
Så dags nu liksom... *suck*

För att anknyta till något jag skrev i förra inlägget;
Världarnas Krig var INTE bästa filmvalet!
Se den gärna. Skaffa en egen uppfattning.
Jag kan inte säga annat än att filmen har en
fin grundtanke, och nog är den rätt välgjord.
Men de där missarna de gjort är såpass störande
att det förstör hela helhetskänslan... för mig iaf.

Nog om det.

Här kommer planen för min närmaste
framtid (förkortat, förenklat och oredigerat):
Torsdag 9/8: Åka till Göteborg med farsan.
Dags att städa ur lägenheten på Guldheden samt
ha möte med Monica om framför allt festivalens
ekonomi inför nästa år.
Fredag 10/8: Troligen/förhoppningsvis någon fest
(någonstans vid havet på västkusten säger ryktet)
med Tove och hennes galna vänner.
Lördag 11/8: Ta min lillasyster i hand, ryggsäcken på
ryggen och rollspelsplanerna i huvudet och sätta mig
på en buss till Svea rikes östra kant. En isolerad ö
i skärgården hos släkten. Sömn, kroppsarbete, bad,
rollspel, diktande, isolering och utandning.
Torsdag 16/8: Från ön i östra Sveriges skärgård
till Sveriges vackraste stad (Göteborg) och Pustervik
för att se Cirkus Miramar.
Fredag 17/8: Planen är att åka till Köpings visfestival.
Ska bara fixa en biljett också. Ska nog gå som på ett
bananskal tänkte jag.

Jag som tänkte ägna hela augusti åt att vila upp mig,
chilla, äta mackor och dricka öl. Det här verkar ju rätt
tjockt det också.

Sedan ska jag minsann flytta, arrangera klubb med
Oskar och Ylva, hångla, skaffa jobb, fotografer och
andas ut.

Pussar

Augusti

Nu har snart den här bloggen varit igång i ett år.
Många meningar och stavfel och hyllningar och
gallspyande och helt normala ord har det hunnit
bli. Nå, nu är vi ju inte riktigt framme vid
ett-års-jubileet än, så jag får nog spara lite
till på ett års summeringen.

Nu är det i iaf lördag eftermiddag och om en liten stund
ska vi få som är kvar hemma (pappa, Moa och jag)
över bäcken till Knutte för att äta kräftor.

(En parantes: Kräfta heter cancer på latin,
och eftersom jag själv är kräfta och känner mig
rätt fett nöjd med det har jag haft en tanke på att
tatuera in kräftans symbol:
Jag tycker det är en snygg symbol
och det hade faktiskt inte varit
fel att tatuera in den på armen eller
nåt. Det som är synd med den är ju
just det att alla kommer förknippa
den med 69:an, och hur kul är det?
Då skulle man ju i så fall få tatuera in
den tillsammans med ordet cancer, och hur kul är Det då?
Nej, vet jag vad. Får nog fundera lite mer över det här.
Hur det än blir, så känns det iaf som om jag börjar bli
riktigt sugen på att tatuera mig).

Jag tror för övrigt jag börjat kommer ner mot jorden igen.
Efter festivalen blev allt väldigt tomt och jag gick på
högvarv ännu på måndagen. Allt blev verkligen tomt.
Dels i mitt huvud, men även fysiskt runt mig.
Tänk er att ni har varit omringade av 5.500 pers
i 3 dagar och plötsligt är alla bara borta, precis som
alla i familjen utom pappa som muttrande traskade
runt här i vårt stökiga hus och räknade pengar.

Så på tisdagen blev det lite mycket extrem tomhet
(som jag väl iofs längtat efter, men som jag inte riktigt
var beredd på så plötsligt), så jag packade ryggsäcken
och åkte till Göteborg. Träffade Miriam en stund
(skrev på hyreskontrakt och sånt [YeahYeahYeah!])
träffade Tove och gick på lite bio och så.









The Simpsons movie - Se den gubbar!
Det var en trevlig kväll iaf. Sen kväll blev
natt och det dracks te och och pratades
om stenar på Guldheden i lägenheten vi
snart blir av med.

Onsdagen spenderades först bland
sälar, pingviner, getter och påfåglar
i Slottskogen, och sedan i en vit villa i
Ljungskile.
En filmkväll med På andra sidan häcken























och Thelma & Louise
















---------------------------------

Parantes och uppdatering:
Nu har jag haft ett par timmars paus
i bloggandet. Först var det kräftätning
hemma hos Knutte. Sedan körde jag
syster till Tanum. Blev kvar en stund
hemma hos Petter (Moas pojkvän).
Han bjöd på kaffe och glass. Sånt bangar
man ju bara inte. Petter föreslog att vi
skulle dra ihop en fest fram över
och fira slutet på sommaren. Och ja,
när någon kommer med en sån grej börjar
man väl typ fatta att snart är det slut... igen.
Hoppas augusti blir lite finare än juli bara.
Vore kul med ett brakslut på sommaren 07.
Och månaden har ju börjat bra, så vi får helt
enkelt hoppas det fortsätter så här.
Det känns dessutom bra att inte ha den gamla
slutet-av-sommaren-och-snart-höst-ångesten
som plågat mig så många av mina tidigare år.
Lite synd att sommaren redan närmar sig sitt slut.
Men vafan. Det är så det är, och vi får väl helt
enkelt fortsätta brinna/bränna i höst också.
Men en fest mot slutet av sommaren vore hur
som helst fett schysst. Hoppas Moa och Petter
styr upp något.

Sedan körde jag hur som helst hemåt igen.
Jag gillar verkligen det här med att köra bil
kväll- och nattetid. Att resa denna tid på dygnet
är över huvud taget trevligt tycker jag, men att
sitta i en bil och köra och lägga mil på mil bakom
sig... det är lite romantiskt på något sätt tycker jag.
Att resa. Att röra sig. Att färdas. Att möta andra
bilister som är ute och kör sent. Att passera städer
och hus på landsbygden. Att stanna till på nattöppna
mackar och köpa halvblaskigt kaffe. Att tvinga sig
själv att hålla sig vaken. Att känna tröttheten.
Att lyssna på musik man hört så många gånger innan
men som man ändå aldrig får nog av. Att känna att
man rör sig. Jag är svag för det.
(för övrigt ska kanske Matilda och jag köpa
en folkvagnsbuss).

Det är så fint att lyssna på musik när man kör bil,
eftersom man verkligen har tid att lyssna.
Jag lyssnar jämt och ständigt på musik när jag
t.ex. sitter vid datorn, men man lyssnar liksom
inte riktigt eftersom hela tiden gör något annat.
När man kör bil kan man verkligen lyssna på
både texter och musik.

Hem kom jag. Hängde upp tvätten.
Funderade på om jag började få feber.
Håller jag på att bli sjuk igen!? Jag blir så trött...

Sedan ringde jag chefen (eller ja... föreståndaren
för bion...) Jag fick Faktiskt tag i honom!
Det händer sannerligen inte varje dag.
Troligen kan jag börja jobba nu kommande
vecka igen om jag vill. Så kanske blir det så
att jag jobbar som en tok på bion hela september
precis som förra året. Snabba och säkra pengar,
och så kan Patrik och Bosse få vila ut sig efter
allt slavjobb de gjort på bion den här sommaren.
Vi får väl se.

Sedan ringde jag Matilda. Som sagt.
Kanske folkvagnsbussköp på gång.
Vore fett schysst. Lite mer stålar bara...

---------------------------------

Sådär. Var var jag?
Thelma & Louise, ja. Filmkväll hemma hos
Tove med Tove, och det var fint.


Matilda jobbar under somrarna i Kungshamn
och jag har under ca tre års tid lovat att jag ska
komma förbi och hälsa på. I torsdags blev
det tills slut av. Jag åkte från Ljungskile och
kom till Kungshamn runt fyra på eftermiddagen.
Hade aldrig varit där innan, utan bara åkt igenom
på vägen ut mot Smögen, så jag var rätt nyfiken
på stället, och på Matildas sommarställe och så.
Nu var det såklart nån polare till Matilda i Gbg
som ville att vi skulle komma till Gbg och festa
med henne och någon kille hon tänkt ragga upp,
men inte vågade träffa ensam.
Hejjagbehövermentaltstödikväll!
Så efter två timmar i Kungshamn var jag på väg
därifrån igen. Vi hade hunnit gå till systemet och hem
till Matilda och lämna lite saker (hon bor fint
och jag ska absolut dit någon mer gång och hälsa
på och kolla mig runt ordentligt)
(en parantes: Matildas mormor och morfar var
i det här huset där Matilda bor om somrarna när vi kom dit
[det är alltså ett "släkthus" typ], och när jag hälsade
på Matildas morfar och berättade att jag kom
från Krokstrand var det första han sa:
"Jaha. Så du är kommunist då?"
Inget ont mot Matildas morfar... men efter 20
år med dessa frågor är jag lite matt. Nej, jag
är faktiskt inte kommunist. Tyvärr... måste
göra er besvikna.)
och sedan satt vi på en buss på väg därifrån
igen. Men yeah... det blev en fin resa med
alkohol som påminde lite om resan mellan
Dresden och Prag på tågluffen,
och lite om fredagseftermiddagarna under
gymnasietiden då vi förfestade på tåget
mot Gbg och tillbringade resten av kvällen
på GAT. Båda minnen påminde om fina tider.

Väl i Gbg hittade vi Matildas vän och en vän
till henne, och gick till en lägenhet.
Det är inte varje dag jag är på fest i en fin lägenhet
med tre välklädda brats må jag säga.
Mycket ska man vara med om innan ögonen trillar
ut. Vilka tokar. Detta sms lämnade min telefon framåt
timmarna när alkoholen börjat verka på riktigt:
"En Jävla fest med en massa välklädda brats.
Ojoj... Nu börjar vi bli fulla... Gratis drinkar
och grejer... Nej, nu är det nog dags att gå
hem snart, innan de dyra krogarna på
Avenyn börjar poppa upp som popcorn...
Jävla tokar... Matilda hälsar... -Cencurerat-
Nu har vi bestämt att vi ska gå hem
för att nyktra till. Ojoj... Ojoj...
Ska vi supa på lördag eller söndag?
Jag saknar dig. Puss!"

Ja, det var ungefär så det gick.
Mycket ska man som sagt vara med om...
När de där bratsen och de två andra tjejerna
gick ut på krogen gick vi hemåt.
Tog ett stopp vid Vasagrillen och åt helt
fantastiska veg. burgare. Jag ska komma ihåg
det! I klass med Höglunds! Sedan stimmade
vi oss upp mot Guldheden och hann med
både en del stensprakande och flyttande
av vägarbetes staket. Ibland kommer man
verkligen på så märkliga saker när man är full.

På fredagen åkte jag hem.

Och här sitter jag nu och bloggar










Händerna luktar kräftor trots att de
blivit tvättade.
Halsen gör ont.
Folk är offline.
Tröttheten börjar kännas.
Kolportörerna spelas.
Det är en lugn och sansad lördagkväll.
Jag gillar.

Kommande helg ska jag troligen till
Östkusten för att hänga med mina kusiner
i ett par dagar. Det har liksom kommit
att bli något av en tradition och det känns
fint. Jag ser fram emot några
dagars internetfrihet, några dagars ostörd
sömn. Några dagars kroppsarbete så man
känner att man har iaf lite muskler kvar.
Några nätters rollspelande igen.
Här ska jag gömma mig!

Sedan funderar jag faktiskt på att åka med
Matilda, Oskar och Rille
(tror även att Åsa, Igelkatt och del andra lirare
ska dit) till Köpings visfestival.
Har nästan bestämt mig.
Det vore ju absolut inte fel att "avsluta" sommaren
med en fet visfestival med sina trognaste
vapendragare. Vi får väl se.

Sedan har ju förhoppningsvis
Bäverhyddan Edgar klubbpremiär den 25:e aug
i Uddevalla också. Bäverhyddan Edgar är alltså
Oskar, Ylvas och min nystartade mobila
klubb som kommer flytta runt
i Västra Götaland under hösten.
Vi måste bara ta tag i det här och styra upp något också.
Det är ingen som har en scenvagn liggande
och skräpa eller? Hör av er i så fall...

Nåja... jag återkommer om det här med klubben
när något är spikat.

Just det. Sen ska jag ju till Gbg till veckan med
farsan också. Lite utverderingsmöte med Monica.
En del ekonomisnack och sånt.
Typ "Hur mycket ska Joel få i artistbudget till
Krokstrandsfestivalen 2008?"
Det ska bli intressant.

Nej... jävlar. Nu ska jag gå och dricka te
och se på Världarnas krig tror jag.
























Jag har aldrig sett den, men pappa har iaf
inhandlat den nu. Ska bli intressant att se
om det egentligen var det "bästa film valet".

Tjoflöjt!

Man Must Dance

Det är över.

Krokstrandsfestivalen Man Must Dance är över
för 9:e gången. Jag vet inte riktigt vad jag ska
skriva. Jag är galet trött och galet nöjd.

Vi har gjort en helt grym festival, och alla
artister, alla fantastiska funktionärer,
alla försäljare och framför allt besökare ska
ha ett sjukt jävla tack. Utan er hade inget funkat.

Nej, jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva.
Jag är trött utav bara helvete, och den
senaste veckan har troligen varit den stressigaste
i mitt liv. Helt underbart. Allt har varit så grymt.
Det är så mycket som har hänt. Så mycket vi kommer
kunna prata så länge om. Så mycket...

Det finns så många som borde tackas.
Finns så många som borde få en hälsning.
Så många som glöder som hela den här byn
har gjort i flera dagar.
Ni vet nog med er själva om ni är berörda av mina
outdelade personliga tackningar.
Jag säger bara Tack. Rakt ut... Tack

Jag är trött. Jag är sliten. Jag är framför allt tom.
När de sista tonerna i lördags natt dog ut fylldes
jag av en tomhet. Den här festivalen har
följt mig under ett helt år, och de senaste två månader
lika tätt som min egen skugga. Den har vandrat vid
min sida. Den har varit ett växande barn som jag hjälp
till att uppfostra. Den har hållit mig sysselsatt.
Den har fått mig att ligga vaken om nätterna och grubbla.
Den har varit en vän. Något som funnits där. Hela tiden.
Nu har den exploderat. Vi blåste en ballong och den
blev större och större, och nu har den under tre dagar
exploderat i en kokande gryta av människor, sång, musik,
dans och glädje. Den här festivalen har liksom de tidigare
dött i en exploderande färgkaskad.
Den har gett sig ut på fjordens vatten och allt är bara
så tomt. Det är så tyst. Inga människor, inga skrik,
ingen hysteri. Ingen panik. Allt är så tyst och tomt.
Vinden drar fram genom träden utanför mitt fönster,
en fågel sjunger där ute någonstans. Telefonen ligger tyst
och efter att den gått varm i en vecka i streck nu känns
det väldigt konstigt. Allt är bara så tomt.

Därför börjar jag när som helst nu med kommande års
festival. Vi har uppfostrat ett barn som nu blivit
vuxet och gett sig ut på egna ben, och snart
föds ett nytt. Vi kommer att fortsätta, och jag kommer
att fortsätta. Och vi ska göra det igen! Och det ska
fanemej bli ÄNNU bättre!

Tomhet nu. Det finns så mycket att berätta om den senaste
veckan. Så mycket jag egentligen vill skriva om.
Det kommer inte funka. Vi tar det mun mot mun.
Vi tar det face to face. Vi tar en fika och pratar om
allt det här som vi nu har gjort tillsammans.
Vi tar flera fikor och pratar om det igen.

Det är dags att sluta. Dags att avrunda.
Jag ska vila upp mig. Jag ska sova ut.
Jag ska ge mig iväg snart. Ska fara ut i Bohuslän och
träffa människor. Jag ska glida vidare.
Sedan ska jag till mina släktingar på östkusten.
Fem sex dagar isolerad på en ö.
Jag ska isolera mig och reflektera
över den här sommaren
och jag ska spela rollspel och jag
ska skriva poesi och jag ska vila ut.

Sedan ska jag slänga mig in i hösten med dragna knivar.
Sedan ska jag bygga en ny festival.
Sedan ska jag...

Vi får helt enkelt se. Men jävlar bröder och systrar.
Vi ska glöda. Vi ska fortsätta att glöda.

Festival och 20

Sitter här och lyssnar på Stefan Sundström
och är egentligen alldeles för trött för att
vara uppe, och likaså för att blogga.

Men lite självdisciplin får man väl ha.
Lite får man väl offra.
Vad gör man inte för konsten?

I onsdags blev det färd till Arvika tillsammans
med Sebbe, Linnea och Elin.
Redan när vi anlände var campingen fuktig.
Men det var ju helt lugnt. Efter den senaste tidens
total pissväder kunde man ju knappast förvänta sig
något annat.

Och tur hade vi ändå. Visst regnade det en del
under både torsdagen och fredagen, men det var
absolut inget värt att gnälla över.
Fredagen tillät till och med shorts och t-shirt under
dagtid.

Vi har hängt med så jävla mycket fint folk,
av vilka några absolut måste nämnas, eftersom
jag till stor del åkte till Arvika just för att
hänga med folk. Mer om det nedan.

Sen har det ju setts en hel del fina artister också.
Mer om det nedan.

Framför allt måste jag nog säga att det för min del
har stimmats. Jag har aldrig stimmat så hårt och
intensivt innan tror jag. Onsdag kväll, torsdag och
fredag var jag på riktigt fett stimhumör
(vilket man nog kan tacka alkoholen till viss del
för, som jag faktiskt fick i födelsedagspresent av
två av systrarna. Tack).

(en parantes här då! Satte just på Magnus Beischer
[som jag fortfarande inte vet riktigt vad jag ska
tycka om. I rätt dos vid rätt läge är det kanon].
Satte iaf precis på en låt med honom, och fick
en riktig flashback till livet på Kapplandsgatan 6
i Gbg i höstas, då jag fick musiken med Magnus
av Åsa [tror jag det var]. Kan inte riktigt förklara
känslan, men det var hela grejen. Det kändes
som om jag satt vid datorn på mitt rum.
Samma lukt, samma smatter från regnet utanför,
samma känsla, samma utseende i rummet.
Den varade bara i några sekunder, och nu är den
borta igen. Men jävlar... vilket slag i skallen.
Det kändes verkligen som att vara tillbaka.
Det känns ju som om det var hur längesedan som helst
nu. Framför allt känns det som en evighet sedan
jag bodde med Tim. Häftigt. Slut på parantes).

Stimmat har det gjorts iaf. Jag hade jävligt roligt
och blev väl rätt full både på onsdagen, torsdagen
och fredagen. Det finns mycket som skallen har
sorterat bort emellan alla starkare intryck också.
Det finns t.ex. massa stora hål från tillfällena
då man promenerar mellan Området och campingen
(eller vise versa) (vilket jag iofs är glad för eftersom
det är en så sjukt tråkig promenad) eller allt fyllekäk
man sätter i sig. Så det känns som om jag har
en massa svarta hål, men jag tror helt enkelt
hjärnan plockat bort det för att det kändes
oväsentligt. Lite läskigt är det iofs.
Jag skulle ju ha kunnat äta typ en riktig hamburgare
utan att ha märkt det. Galet.

Så mycket kan jag inte säga om mitt stimmande
egentligen, eftersom jag inte vet vad jag ska säga.
Jag har glidit runt, sjungit lite när det varit musik
värt att sjunga med i, skrivit på folk med spritpennor
(helt sjukt hur många man dagen efter ser har "Gloggs"
skrivet på armen som jag inte har något minne
av att jag skrivit), och varit allmänt social.
Jävligt sansad var jag på nåt vis ändå. Fan, jag har
verkligen inte gjort en massa dumt (eller?),
vilket ju faktiskt hänt tidigare under festivaler.
Inget dumt ångestframkallande skit som man
ångrar efteråt. Börjar jag lära mig?
Ja. Mycket stim blev det allt.

Mycket flyt har det blivit också!
Jag och Sebbe gled till Arvika med två Fribiljetter,
som gav oss var sitt pass inkl. backstagepass.
Så långt var vi med redan innan. När vi kom till
festivalen får vi även en bricka med en streckkod,
och får veta att vi med dessa kan gå backstage och
dricka obegränsat med gratis, kall, tjeckisk öl
när vi vill. Det var lite som att komma till himmelen.
Sen fick vi också på fredag kväll äta gratis fin middag
på festivalens VIP- område. Det var fett=)

Några lirare från Arvika07 som är värda att nämna:
Sebbe: Fint som fan att du hakade på. Var ju ett
par år sen vi festivalade på riktigt ihop.
Synd Rusta suger så och att det regnade in i ditt
tält. Fint att ha någon att hänga backstage med.
Fint ditt tält höll mitt tält sällskap.
Linnea: Fint att ha med dig i år också!
Trevligt med någon som ändå är relativt sansad också.
Elin: Nice att du också hakade på. Folk som är
mer party så stor del av festivalen får man ju
leta efter. Fint som fan att du fixade en bil också!
Fast du kunde ju hängt med oss lite mer...
Tim: Fint att se dig grabben. Sånt händer ju lite
väl sällan numera. Fint att Camp Damp blev for real.
Synd du ska ha sånt tempo så det inte finns en chans
i världen att man pallar hålla samma tempo bara...
men sån är ju allas vår Tim.
Folk i Kamp Damp: Med några få undantag var ju
personerna i vårt kamp (säger vårt även om jag inte
bodde där... jag var fortfarande med och kläckte idén
till Damp) helt genomsköna. Fint att återse er igen
(Räkan, Ida, "Beckim" m.fl. Vi ses nästa år!)
Denise: Vi ses ju för sällan alltså. Synd vi synkade
så dåligt bara. När jag hälsade på var du inte hemma,
när jag var full var du nykter, när jag låg och sov
var du vaken och party. Fint att ses igen iaf.
Hälsa på mig i höst!
Folk i Kamp 1337: "Jag är hemma igen!" Fint att ni
även i år fick det att kännas lite som att komma hem
så snart jag kom förbi och hälsade på. Ni är ju bra söta.
Vi ses!
Tove: Det var riktigt fint att hänga så mycket med dig,
som vi iaf gjorde sista delen av festivalen. Du var ju
faktiskt en av de jag innan festivalen tänkt att jag
skulle hänga med för att lära känna lite bättre.
Folk i Kamp K-G: Sorry för stolstölden. Jag tänkte
faktiskt lämna tillbaka den, men den försvann i fyllan
och mörkret. Schysst att hänga med er.
Annika: Fint att träffa dig med, även om jag aldrig fick
klarhet i det där med dialekten. Synd vi inte hängde
mer dock! Vi får ta igen det i framtiden.
Grannen: Värmlänningen i tältet bredvid fanns det
ju en del blandade meningar om. 30 bast och raggar på
små tjejer. Men att ha honom som granne var ganska
roligt faktiskt, och något av det roligaste under hela
festivalen var när jag fick köpa ut cigg åt dig
för att du glömt legget. HAHA!
Grannen II: Tack för lån av gaffatejp.

Spelningar värda att nämna!
Allmänmänskligt: Olivia Bergdahl & Maud Lindström.
Undrar om inte det här var festivalens skönaste spelning.
Ligga på marken på stora kuddar vid favoritscenen
Jamobilen i solen och lyssna på vacker poesi och
snygga visor. Ni är så jävla fina!
Detektivbyrån: Ni är så jävla sköna! Gör mer musik!
Synd vi inte fick till någon spelning på Krokstrand
för i år. Ni hade passat helt kanon här.
Jag hör av mig i höst! Tack för fin musik.
Det var inte sista gånger jag dyker upp på
era spelningar.
Poetry Slam Allstars: Fyra poeter på Jamobilen.
Ni var kanon. Tack! Vi ses här hos oss om några
veckor! Tack ska ni ha för vacker och jävligt
välriktad poesi.
Mikael Lindmark: En bitter Norrlänning som
läste i pauserna på Jamobilen under lördagen.
Bittrare och roligare Norrlänning får man
fan leta efter! Synd jag inte fick möjlighet att
se mer!
eMiL Jensen: Jävligt kul med allt nytt material.
Det känns som om det kommer ta ett
par spelningar att smälta allt nytt, men
efter första intrycket verkar det här kanon!
Det här kunde lätt ha blivit festivalens skönaste
spelning, och hade blivit en hård konkurrent
till Allmänmänskligt. Tyvärr hade jag ont i hela
kroppen då du spelade, det var för mycket folk,
för mycket skrik och för varmt. Synd.
Fint att få prata med dig till slut också.
Krokstrandsfestivalen 2008 - The Box.
Första bokningen inför nästa år är klar.
Svenska Akademien: Ni lyckas fan alltid!
Det var inte den bästa spelning jag sett med er,
men den gick garanterat inte av för hackor.
Framför allt finalen med två grönlysande nödraketer
som fyllde hela tältet med rök var riktigt fräckt!
Tack för er musik! Vi ses igen.
SMK: Jag lyssnar inte på dem i vanliga fall,
men jag tycker det är ganska kul att gå på
deras spelningar. Jag stod under tak och tittade
på från avstånd. Regnet föll och ni drog erat
klockrena och asdryga mellansnack. Folk
dansade som tokar i leran och det var helt
enkelt riktigt underhållande att studera hela
kalaset.
The magic numbers: Tråkigt att gå på spelningar
när man inte hört musiken innan. Man vill kunna
sjunga med (även om man tappat rösten och är hesare
än hesast [som jag vid tillfället var]). Men det var en
fin spelning. Tack Tove för att du drog med oss.

Förra året efter Arvika gjorde jag en liten lista.
Det får bli en liknande i år... lite roligt tycker jag.

Folk var fulla.
Jag också.

Vissa bars bort på bårar.

Andra sov knappt alls.

Folk drack sprit blandat
med nypon och havrefras.
Jag skulle köra dagen efter och var nykter.
Smakade därför inte på brygden.

Jag stimmade.

Jag "lånade" en stol som jag
aldrig lämnade tillbaka.

De Stal stolar som de
aldrig lämnade tillbaka.

Det regnade.

Vi hånglade.

De rökte och snusade.

Jag rökte inte. Snusade inte heller.

Jag köpte ut cigaretter till en
man från Värmland med en
7- årig dotter. 30 bast var han.
Han hade inget legg på sig.
Har dom order på att kolla legg
så har de!

Vi träffade snygga människor.

Jag hängde med några av dem.

Jag köpte en demo och en Ep,
och fick en demo.

Jag hängde med gitarristen i The Ark
och hade såklart inte en aning om vem det var.

Vi träffade folk som vi kände.

Jag fick blöta kläder.

De ramlade i leran.

Dom hade sex.

Jag hade inte sex.

Dom strulade.

Deras mobilbatterier tog slut.

Mitt också.

Det regnade in i deras tält.

Bara lite i mitt.

Jag var tät i näsan.

De drack äckliga blandningar.

Dom slog sönder en stereo.

Jag blev trött.

Dom träffade nya vänner.

Jag också.

Jag åt sjukt mycket mat.

De spydde över sig själva och sin sovsäck.

Jag duschade inte alls.

Alla gick på bajamajor.

Jag köpte morötter.

De bodde i leran.

Det gjorde med tiden vi alla.

De skickade sms.

Dom däckade.

Inte jag.

Jag tog inga foton... med min kamera.
Däremot kommer foton fram
över tagna med Linneas kamera.

Lördagen bestod av regn.
Det är ungefär så man kan förklara den.
Jag såg en del artister och drev mest omkring på
dagtid i väntan på att tiden skulle gå, och på att regnet
skulle lägga av. Eftersom jag skulle köra hem på
söndagen var jag nykter på lördagen.
Hade jag druckit hade jag nog haft betydligt
roligare, men trötthet, leran, lukten, regnet,
tanken på vattnet i tältet, smärtan i kroppen,
samt människomisären fick mig mest att vilja
gå och sova. Men framåt kvällen piggande jag till
något, och när jag fick på mig kängorna efter
en heldag i converse kändes saker faktiskt bättre.
Sen slutade det tack och lov regna framåt kvällen
också. Så jag hängde med trevligt folk och gick
på lite spelningar. Tittade på när folk drack sig
fulla. Sen blev det tidig läggning (när det nu kan
ha blivit... 3 eller nåt tror jag), och det blev över
lag rätt schysst sömn, med undantag för diverse
sms som dök upp tidigare än humant och väckte
mig (fast jag klandrar ingen. Jag har gjort likadant,
och hade kunnat stänga av telefonen).

Och på söndagen fyllde jag år då. 20 år.
Det är ju inte varje dag man fyller jämt alltså.

Vi lämnade Arvika vid 13- tiden, vilket kändes
asskönt. Under lördagens regn förvandlades verkligen
campingen till lera. På många ställen var det
uppemot 2 dm och... ja... den luktade ju inte hallon
precis. Folk är dräggiga och slänger och lämnar mer än
vanligt skräp omkring sig, om man säger så.

Kom hem och väl hos mamma fick jag fetaste
jävla middagen bestående av typ enbart
grekisk mat (som var ett önskemål).
Under tågluffen utvecklades min svaghet
för oliver, grekisk sallad och fetaost till en
helt ny nivå. Tack. Det var fint som snus!

Och ja. Lite presenter damp det ner också.
En bok av mamma om Salvador Dalí som verkar
jävligt intressant. Här ska det läsas igen!
Lite pengar och så av släktingar.
Det är minst sagt välkommet.
Pappa sa; du får välja. Antingen sätter
jag in pengar på ditt konto, eller så får
du kameran (som jag tagit över men inte
betalat än). Visst har jag dåligt med stålar,
men det är inte så roligt att få ändå... eller jo...
det är det väl... men i det här fallet hade
de bara gått till tråkiga saker... typ hyror.
Så nu äger jag en Canon Eos D60 med nice
optik. Fett bra.

Och planen för min närmaste framtid då?
Tanken var att komma hem från Arvika,
och hålla mig kvar i Krokstrand och jobba
som en tok med festivalen och vara allmänt
osocial, vilket jag behöver vara för att kompensera
5 dagars konstant häng med andra.

Nu har tydligen planen ändrats.
Emelie ska ha födelsedagsfest imorgon,
och eftersom jag gärna träffar henne och
har ölsug i magen blir det tydligen en sväng
till Göteborg och Kållered imorgon.
Blir nog trevligt.

Sedan ska jag (vilket jag hade spikat men glömt)
till Matilda i Kungshamn på onsdag.
Ska sova över där och vidare på
Svenska Akademien, Timbuktu och Pepps
på torsdag i Gbg.

Men Ahhh! (*kollar kalendern*)
Sen är det ju fan Krokstrandsfestivalen
nästa vecka ju! HUR SKA JAG HINNA!?

Helvete. Måste sova nu så jag har ork
att ta tag i den här sjuka framtiden.
Vi hörs.

Juli, sjuk, regn, poesi

Nu har det snart gått fyra dagar av juli månad.
Det bara regnar. Hela tiden. Jag blir faktiskt lite trött.
När jag kom hem från Peace & Love festivalen i
Borlänge (där jag alltså hängde från onsdag kväll
till söndag morgon förra veckan) i söndags satte
jag upp mitt tält på altanen för att det skulle torka och vädra
(det regnade nämligen, förvånansvärt nog, i Borlänge också).
Nu är det tisdag eftermiddag och tältet står kvar
där det sattes upp i söndags kväll eftersom det aldrig
torkar. För en stund sedan var det uppehåll, så jag
tänkte att Nu, nu ska jag gå ut (har nämligen knappt rört
på mig alls de senaste tre dagarna).
När jag kom ner (och till min glädje fann lillasyster stå
och baka muffins) ser jag till min ilska att det börjat
regna igen. Så jag bestämmer mej helt enkelt för att
trava upp igen och blogga lite. Nu har det slutat regna.
Jag antar att juli är såhär, och jag antar att vi får vänja
oss. Nu när världen är på väg åt helvete och allt.

Jag är sjuk också. Det dök upp natten till söndag på
Peace & Love. Då var det mest som lite ont i halsen
och tjockt huvud. Jag skrek bort ganska stor delar
av min röst på P&L också (inte undra på med alla bra
artister, och deras allsångsvänliga låtar!) och den har ännu inte
återhämtat sig. Jag är fortfarande helt tung i huvudet.
Jag har ont i halsen. Jag är fortfarande hes. Jag har
ont i musklerna idag också. Sen har jag fått en otrevlig
hosta. Det gäller bara att krya till sig inför Arvika nästa
vecka nu helt enkelt. Det ska nog gå vägen.

Jag har funderat lite över min självdisciplin, som jag
faktiskt har nämnt flera gånger i den här bloggen tidigare.
Fast egentligen funderar jag väl inte över själva
självdisciplinen, utan snarare bristen på den.
Jag förstår inte vart den varit i alla år. Den får konstiga
infall att dyka upp då och då, men däremellan är
det verkligen en bristvara. (Frågan är väl om jag är
så mycket värre än många andra ungdomar där ute[?]).
Under hela skoltiden var verkligen självdisciplinen
som bortblåst. Det gällde att piska sig själv till så mycket.
Nu är det nog bättre, men den är ju fortfarande inte Bra.
Jag sitter här och har Jättemycket att göra med
framför allt festivalen. Jag jobbar en stund. Några timmar
eller så. Och då jobbar jag visserligen jävligt bra.
Sen tröttnar jag och börja msn:a eller spela dataspel eller
något och intalar mig själv att jag jobbat hårt i några
timmar nu, så det är jag allt värd. Ofta tar jag heller
inte upp arbetet igen efter det som bara var tänkt att
bli en paus. Kanske kan det bero på att jag inte känner
någon jättepress. Total tidspress var det som under
Gymnasiet fick mig att jobba. Och när jag väl jobbade,
då jobbade jag sjukt bra. I 2:an skrev jag ett helt
fördjupningsarbete i Kulturen på 3 dagar
(fick MVG på skiten dessutom). Ojoj. Ni skulle ha sett mig!
Resten av klassen ägnade flera veckor åt samma arbete.
Jag chillade och tyckte att det verkade jobbigt.
Sen blev det bråttom:D
Men tänk bara. Hur mycket hade jag inte kunnat
åstadkomma med fet självdisciplin?
Tänk vilka enorma mängder bilder jag hade fixat
och lagt upp på min webbsida! Bara en sån sak.

Skit samma. Hur kul är det att läsa om min brist på
självdisciplin? Jag tycker bara att jag borde bli bättre på
det allt eftersom tiden går. Kanske är det för tidigt att
säga något om saken. Behöver nog lite längre
tid. Lite perspektiv. Jag återkommer vid 45.

Poesi står det i rubriken att jag ska skriva om.
Det är verkligen ett vanligt förekommande ämne
i den här bloggen. En röd tråd i ett taggtrådsstängsel.
Så vill du veta vad som sägs
under ytan mellan raderna
Ett säkert EKG bland frosten
Så hitta tråden
väv ett nät

(Del ur en skitgammal dikt som aldrig blev klar).
Nå. Poesi iaf. Det är ju ett helvete att man alltid
ska få de fetaste diktidéerna när det är som mest
opassande. Igår innan jag somnade kom jag på
världens grej. Det hade verkligen kunnat bli något bra.
Men jag var ju trött och kände att jag var tvungen
att sova eftersom jag skulle upp tidigt.
Borta nu.
Eller när man full står och pissar vid ett sunkigt
festivalcampingstaket på Peace & Love.
Då kommer man plötsligt på världens grej,
men då är ju festen mycket roligare än pennan,
och alkoholen lockar mer än tanken på att leta upp
en penna och ett papper.
Borta nu.
Kanske utvecklas min poesi först med fetare
självdisciplin?

Ska nog gå och duscha. Bara för omväxlings skull alltså.
Sen tror jag de där muffinsarna är klara nu.
Kanske blir frisk om jag äter ett gäng!

Sommarsolstånd

Gubbar.
Nu vänder det igen.
Det här är toppen på bergen.
Vi ska ner i skuggan på andra sidan igen.

Imorgon (eller ja, idag då [nya dygn borde
börja 06.00 på morgonen eller nåt,
istället för 00.00. Helt idiotiskt])
är det Midsommar.
Något annat som jag personligen
anser är ganska idiotiskt är att man inte kan
lägga Midsommar på just sommarsolståndet.
Varför lägga det dagen efter?
Jaja, det blir smidigare eftersom alla ska festa
och allt sånt. Lättare med ledigheter och grejer
att lägga det på eller intill en helg.
Men det är ju ändå idag det är. Ska det vara så
svårt att ha midsommar på en torsdag,
och sedan själva firandet under kommande helg?
Imorgon är det Midsommar, säger de.
Men med är ju inte midsommar. Det är ju för fan
Midsommardagen. Vad är det egentligen vi firar nu
för tiden? Vi bygger en stor kuk och sätter i
marken. Sen dansar vi runt den. Och så leker
vi att vi är grodor. Men vi firar ju något som ligger
under en annan kalenderdag. Det säger ju lite om
oss människor. Vi firar inte längre just
sommarsolståndet. Det är numera oväsentligt.
Ändra på den här galenskapen och ge oss
tillbaka Midsommar på den dag det Ska ligga
(dvs på sommarsolståndet). Sen kan ni väl
döpa om den här nuvarande festdagen Midsommar
till Sommarsoldagen eller vad fan som helst.
Grodorna och spriten har tagit fokus från
Sommarsolståndet. Jag gillar det inte.
Jag ställer inte upp på det. Visst kan man festa
och dansa och fira under "Midsommar".
Men ge fan i det här med att blanda in
Sommarsolståndet i det hela, som görs nu.
När man var liten fick man alltid lära sig att
årets längsta dag var på Midsommar.
Det är ju lögn.
Det här irriterar mig nästan lika mycket som
att man skriver in vintersolståndet i kalendern
under fel datum. Om de nu inte kan göra rätt,
skriv inget alls då. Vintersolståndet firas ju för
fan inte ens. Lack är vad jag blir.
Ja. Wtf.


Ni som läser min blogg och har åtminstone
lite koll har nog märkt att sista delen av tågluffen
inte är dokumenterad i text på bloggen.
Det är trist och mycket omotiverande att skriva
om saker som hände för såpass längesedan som
tågluffen nu är. Italienvistelsen samt hemfärden
och hemkomsten får bli ett svart hål i rapporten.
Är ni nyfikna och ännu inte fått höra om det kan jag
berätta för er face to face över en kopp kaffe någon gång.

Jag är iaf hemma och har vant mig vid det.
Har vant mig nästan lite väl vid det.
Det är så skönt att vara tillbaka att jag inte
vill åka härifrån. Har varit iväg på ett par kortare
turer sen hemkomsten, och de har alla varit trevliga,
men jag är aldrig särskilt sugen på att dra härifrån.
Det är nu man ska vara i Krokstrand.
Svårt att hitta ett schysstare ställe att tillbringa
sommaren på. Så jag går här. Egentligen gör jag inte så
mycket, men jag får mina slängar då jag jobbar ikapp
festivaljobb bl.a. Jag sover, sitter vid datorn, badar,
äter morsans mat, dricker te, andas, chillar.

Och jag trivs alldeles utmärkt med det.
(dessutom är det sjukt ekonomiskt och
min personliga ekonomi är för närvarande
halvdöd och ännu blödande).

Inget jobbande på bion har det blivit sedan hemkomsten
heller. Eftersom vi är mitt uppe i löneförhandlingar
(eller ja. Några förhandlingar har det inte blivit än,
men vi har lagt fram rätt tunga krav)
har jag sagt åt mig själv samt biopersonalen
att jag gärna jobbar (vilket jag också gärna gör,
dels för att jag vill avlasta de andra, dels för att jag
är sugen på det, och framför allt för att få in pengar igen)
men att jag inte kommer tillbaka fören lönerna är
bättre. Förhoppningsvis händer det något fram över.


Oskar, Ylva och jag ska starta klubb.
Feta bidrag har vi fått och förhoppningsvis
blir det 5 klubbar under hösten
(med start i Uddevalla 25:e aug)
av olika inriktning på olika ställen i
Västra Götaland. Stora planer!


Så var det detdära med Midsommarfirande
som jag redan varit inne lite på.
En del förslag har den senaste veckan dykt upp
men jag har dragit mig ur allt (utan att ha varit
inne i något...). Det var tal om Marstrands fästning.
Nej.
En del snack om olika saker i Göteborg.
Nej.

Jag ska vara hemma. Tillbringa dagen med
den lilla familj som är hemma, samt grannar.
Majas ex Tobbe är här, så jag ska väl hänga
med honom och Maja en del antar jag.
Midsommar brukar inte vara så stort för min
del. Jag brukar inte planera så mycket, och
jag brukar inte bry mig så mycket.
Det känns som en så överskattad dag,
och jag blir bara matt känner jag.
Jag har nämnt det förr, men det brukar
för mig vara så att Nyår blir bra, Valborg
brukar suga och Midsommar brukar vara
relativt intetsägande.

Jag funderar på att i år göra slag i saken
(om vädret tillåter, vilket det såklart
inte, enligt rapporterna, kommer att göra),
och sätta en av mina enda Midsommarplaner
jag haft (men som aldrig blivit av) i verket.
Tillbringa natten (eller ja, en del av natten)
i en eka på Idefjorden. Glida runt på vattnet
och flyta med strömmarna bara.
I år tänker jag inte ens föreslå att någon
ska komma och göra mig sällskap,
vilket jag gjorde förra året, även om inget
alls blev av, inte ens för för mig.
Dels är jag inte intresserad av det, och
dels vet att ingen kommer i alla fall.
Folk är så jävla upptagna med sina egna liv
och sina egna planer. Jag känner att jag inte
orkar slåss om att få hit människor och försöka
ståta med bästa midsommarplanen.
Jag hoppas på vädret i alla fall.


Något jag funderat en del över den sista tiden
är just sånt som är lite relaterat till det jag
skrev om ovan.

Jag tror att jag mer och mer har börjat söka mig
till ensamheten. Egentligen började det nog
redan när vi flyttade från Göteborg i januari.
Mer och mer saker har jag gjort ensam,
och mindre och mindre blir jag sugen på att
engagera mig i att träffa folk.
Och jag gillar det. För det mesta är det jävligt
skönt. Däremot inte sagt att jag inte längre gillar
att umgås och hänga med folk.
Det känns alltid fint att träffa t.ex. Miriam,
Oskar m.fl.
Nej, men. Jag gillar ensamheten. Gillar "tomheten".
Gillar tystnaden. Oftare och oftare blir jag trött i
öronen och huvudet bara av att höra människor prata.

Det är självklart inte alltid så kul.
Ibland saknar jag sällskap något fruktansvärt.
Även om Krokstrand är mer "öppet" på
sommaren än på vintern ligger det ju ändå sjukt off.
Man kan inte springa ner till spårvagnen och
åka hem till en polare liksom. Man sitter vackert
där man sitter, och får väl vara glad för att msn finns.
Sen tror jag väl också att det känns som om att
jag är mer ensam nu än förr därför att jag börjat
känna att det är många människor jag är mer
osugen på att träffa, och en ganska liten skara som
jag faktiskt vill umgås med.

Och det här kan säkert vara något övergående
(skulle tro det) och det kommer säkert ändra sig
framöver. Men som det känns nu känns det
iaf bra. Framförallt ser jag mer och mer fram
emot kommande höst. Jag har aldrig sett fram
emot en höst innan. Att komma på sig själv
med att man ser fram emot hösten är inte likt mig.

Jag ser fram emot regnet, ser fram emot den
rena luften. Ser fram emot mörkret.
Ser fram emot att flytta tillbaka till Göteborg.
Ser fram emot att bo ensam i förorten.
Ser fram emot att sitta i mitt fönster på 6:e
våningen och titta ut över en liten del av en stor
stad. Jag ser fram emot att sitta på mjukt
upplysta caféer och skriva poesi om regn som
faller från en grå himmel. Jag ser fram emot
att gå i långkalsonger. Ser fram emot att finna
någon form av rutin och ser fram emot att se
min omgivning falla in i ett fast tempo.
Jag ser fram emot min och andras fasta puls.
Jag ser fram emot att se tillbaka på sommaren.
Summera den. Kremera den ur minnet.
Memorera den. Minnas den.

Tagluff no. 9

Nu ar jag stressad igen.
Har 15 min pa mig att skriva ett inlagg,
och det ar snart bortat en vecka sedan
jag bloggade sist.

Mycket har hant.

Till att borja med resan till Athen.
Den sog harig javla gnupung,
som Marie ungefar skulle sagt...
Tagresan mellan Larissa och Athen
var ca fyra timmar. Taget var totalt
overfullt men mirakulost lyckades
vi hitta tva lediga saten var, och forsokte
trots daliga odds att sova. Kanske slumrade
jag till en stund. Det var nog som
mest bortat en timmes somn iaf.
Ibland onskar jag att jag hade somntabletter.

Vi kom till Athen vid halv sex pa morgonen ungefar.
Som vantat var vi relativt halvdoda.
Men vi bestamde oss saklart for att gora
en sa bra grej av en dalig morgon som
mojligt. Mot Akropolis. De oppnade sa
klart inte foren vid atta, sa vi satt och
at morotter och betraktade soluppgangen,
till en borjan utanfor spanska ambassaden,
och sedan fran den beromda klippa
belagen bredvid Akropolis (minnas utlandska
namn alltsa... forlat Soren... skulle hangt med
mer pa historialektionerna. Iaf, klippan
dar de i det antika Grekland hade en typ
av domstol). Dar satt vi iaf. At morotter,
sag solen stiga och staden vakna under oss.
Jag lyssnade pa musik ocksa. Ibland ar
tillfallena sa klockrent ratt for Cirkus Miramar.

Sedan gjorde vi Akropolis som man sager.
Om man bortsag fran alla andra manniskor
runt sig, ljudet fran staden och hela grejen
att de holl pa att restaurera verenda sten
(som alltid antar jag) pa berget... var det
helt magnifikt. Vilket bygge.
Och det kom absolut nagot gott med var
tidiga morgon. Nar vi gick upp pa
Akropolis var det relativt lite folk dar.
Nar vi var klara och gick ner hade inte bara
temperaturen stigit till en smadjavulsk niva,
utan strommarna av turister hade tilltagit och
det var verkligen helt sjukt mycket folk vi fick
sla oss fram genom for att komma ut.

(tiden snart ute. ska forsoka skriva
klart det har inlagget sa snart jag kan.
nu aker vi till Italien!)

UPPDATERAT!

Det kanns lite trist att blogga sahar.
Det kanns verkligen som om jag bara rapporterar.
Lite som meterologerna som presenterar vadret
pa Rapport klockan 19:30 varje kvall i SVT.
(pa tal Rapport i SVT. Jag har ingen som helst
koll pa vad som hander i varlden, och har inte
haft det sen jag lamnade Sverige. Om nagot jag
borde veta har hant... skicka ett mail eller en lank...
eller ett sms... (som det inte kostar att lasa,
som intenetgrejer gjor) till mig. Tack).
Iaf. Bloggar som en meterolog.
Inget utover faktan, inget stimm.
Jag vill stimma mer. Jag kanner mig som en vind
som far fram over havet och talar om hur
varmt det ar, vad jag ser vid horisonten,
vart jag tankt bege mig...
Inget om hur vagorna ser ut.
Kanner mig lite som det grovkorniga sandpappret.
Skulle vilja puttsa till kanterna. De sista detaljerna.
Skulle vilja beskriva ogonfargen pa de i samma
tagkup'e. Skulle vilja beskriva hur varmen har kanns...
hur det kanns som om blodet ibland kokar i solen...
Beskriva smakerna och sakerna i de grikiska sallader vi ater...
Hur smutsig jag kanner mig... hur toaletterna i medel
ar... hur Medelhavsstaderna luktar. Hur morkret verkligen
Faller... hur svart det verkligen blir nar solen gar ner
om kvallarna.
Jag skulle vilja beskriva vagorna.
Har ingen riktig inspiration, och absolut ingen tid
till det. Antingen kostar det internet man kommer
at nagot helt fruktansvart, eller sa ar internetet
tidsbegransat (som i det har fallet... 30 min...)

Fran Athen blev det tag till Chalkida (men staden
verkar ha manga namn... t.ex. Chalkis).
Sedan lange var det smaplanerat att halsa
pa Matildas gamla boss fran Hard Rock Cafe i
Amsterdam. Han heter Nikos och kommer fran Grekland.
Han hade flyttat tillbaka till Grekland efter ca 6 ar
i Amsterdam ett tag innan det att Matilda drog tillbaka
till Sverige nu i varas.

Sa i Chalkis befann vi oss mellan onsdag och fredag.
Vi fick bo hos Nikos kusin (vet inte ens vad han heter),
mitt i stan. Vi fick lana hans sovrum och sjalv sov
kusinen pa soffan i vardagsrummet.
Jag har inte hunnit lasa Matildas blogg pa ett tag
(nar man val far tillgang till internet bryr man sig
bara om sig sjalv...) men jag tror hon skrivit ett
lite mer detaljerat inlagg om bl.a. det har...
dopt till Den grekiska gastfriheten.
Kolla in det!

Hos Nikos kusin bodde vi alltsa i tva
dagar. Helt gratis. Och det var inte det att vi
inte ville betala for det... vi fick inte... haha.

Nu ar det sadar javligt att tiden ar ute igen.
Nar ska jag fa tid att bli klar med det har
inlagget och fa mojlighet att blogga ikapp
egentligen!?

Jag aterkommer.

UPPDATERAT!

Javla skit!

(nej, det ar bra med mig).

Jag kommer bara inte hinna skriva klart mina
rapporter, vilket stor mig.
Det far bli nar jag kommer hem.

Som sagt. Antingen ar internetet sjukt
dyrt, eller sa ar det tidsbegransat.

Idag har jag iaf sett Paven, Colosseum,
Sixtinska kapellet och skrivit en massa
vykort. Mycket har blivit gjort, trots den
sjuka varmen!

Gosh... om tva dagar vid den har tiden
ar jag troligen hemma vid min egen
kara dator... :)
Fast lite synd kanns det.
Imorgon ar resan slut... hem med flyg
fran Rom. Men ja... ja... utvardering far
komma nar allt ar avklarat.

See ya!

UPPDATERAT!

Tillbaka!
Var var jag?
På Chalkis i Grekland ja.
Nu är jag btw hemma igen, och har ingen
vidare motivation att skriva om saker
som hände för en vecka sedan, så jag
drar igenom det sista av resan väldigt snabbt
och enkelt.

Det hände mycket på ön Chalkida i Grekland.
Jag väljer att låta det stanna där.
Det är inte ofta jag seriöst blir tillsagd;
"Nej, det får du inte skriva om"
Jag låtar vistelsen i Chalkis bli ett svart hål i
resan. Det är ju trotts allt en del mödrar som läser,
om jag förstått saken rätt.

Fredag eftermiddag.
Vi tog tåget till Athen, och sedan direkt mot Patras
som ligger på Greklands västkust.
I Patras stannade vi i två nätter,
boende på resans sunkigaste vandrarhem.
I hörnen var det verkligen svart.
Duschen var nog smutsigast av allt,
och rejäla mängder mögel luktade den.

Men ja. Det var ju billigt iaf.

Söndag kväll tog vi en färja mot Bari i Italien.
Som de lägsta klassens resenärer vi var,
fick vi order om att vistas på taket
(eller vad sjutton det kan tänkas heta på ett fartyg)