AMSTERDAM MITT AMSTERDAM!

Jag gjorde ett coolt försök att spårlöst försvinna i en vecka.
Tanken var att i princip ingen skulle veta något.
Jag är mycket irriterad på mig själv för att jag inte oftare kan
knipa käft. Min storartade plan reducerades således till något
halvdant "Tanken-var-att-ingen-skulle-veta-något,
men-nu-har-det-kommit-ut-så-nu-vet-typ-
alla-jag-känner-att-jag-ska-till-Amsterdam-en-vecka"

Nu när jag kommit hem kan jag hur som helst berätta att jag
varit i Amsterdam en vecka.
Ni som inte fattat detta vill jag bara gratulera.
Ni måste vara riktigt roligt trögtänkta!

Jodå, så är det allt! Många nätter (ofta onyktra sådana)
har det ägnats åt planeringen till denna resa.
Jag och Oskar (och under sista tiden även Miriam) har smidit
fantastiska planer under dygnets (numera många) mörka timmar.

Hela grejen med resan var ju då att hälsa på Matilda och Marie
som flyttade till Amsterdam i början av september.
Matilda är min stolta vapenbroder och Marie är:
"Helskön rakt igenom och för det mesta jävligt pepp!"
Hur som helst så är det två riktigt sköna lirare.
Den ena blir riktigt sur när hon blir sur
(självklart utan att jag fattar det),
den andra spyr nästan på bilar ibland
(självklart efter uppmaning av mig).
Den ena har haft dreads, den andra har gett mig
en rockring i Studentpresent.
Den ena är ett exragg (nu dejtar vi bara ibland).
Den andra har jag barn tillsammans med.
Ja, ni fattar. Det här är två riktiga orginal.

Jag tror väl att vi i grund och botten hade två mål med resan.
Det första var att de två som skulle råka ut för besöket, under
inga som helst omständigheter skulle veta att vi var på väg.
Det andra var att vi på något ballt sätt skulle överraska dem
nåt djävulskt. (det stavas djävul va?)

Och planer smiddes. I ljuset ifrån stearinveken smiddes galna och
totalt flippade planer.

Och datum kollades.
Och flypriser kollades.
Och tågpriser kollades.
Och flygpriser dissades.
Och tågbiljetter bokades.
Och tågbiljetter avbokades.
Och flygbiljetter bokades.

Så förra torsdagen blev det förfest.
Krogen. Det blev en del alkohol och annat skoj.
Nästan slagsmål också. Haha, mina vänner trodde jag
skulle åka på stryk av ett gäng Väldigt balla killar.
Själv menar jag att det var helt lugnt hela tiden, vilket det
faktiskt också var.

Ja, det blev framför allt Sent den där torsdagen.
Kom hem vid fyra eller nåt på natten, och då hade jag ännu
inte packat. Så det gjorde jag snabbt och lätt på fyllan.
(självklart glömmde jag packa ner sockar. De enda jag hade med
mig på resan var de jag bar på mig. I övrigt gick packandet gallant!)

Ja, vi gick upp vid typ 7 och det var verkligen ingen vacker syn
att stiga vid denna tidiga timme.

Men på spårvagnen kom vi.
Och kaffe fick jag i mig.
Och på bussen kom vi.
Och med flyget kom vi efter ett tag.
Till Köpenhamn kom vi.
Där satt vi i massor av timmar.
Vi drack öl och åt mat.
God öl och äcklig mat.

"Cut the crap!" tänker ni nog nu, "Berätta om knarket istället!"

Nå, men lugna er nu! Allt tar sin tid.
Framför allt resan tog en satans tid.
När vi väl kom till Amsterdams flygplats så tog det
en satans evighet att ens lyckas fixa tågbiljetter för att ta oss
in till stan. Självklart gick tågresan åt helvete. Vi hamnade på
landet och eftersom det redan hunnit bli mörkt var inte ens
det intressant.

Men ja, vi kom tillslut till Amsterdam Central och klev ut på
de hårda gatorna. Klockan var redan runt 8, halv 9.
Det var mörkt och det hotade att börja regna.
Vi var hungriga och väskorna var många och tunga.
Och vi hade inget kylskåp med oss.

Ja, alltså, det är dags att berätta lite om våra planer.
Några veckor tidigare hade vi haft överraskningsplaner från
typ A-E.

Plan A hade från början varit att skaffa ett kylskåp när
vi kom fram till Amsterdam. Detta skulle vi ställa utanför
Matilda och Maries lägenhetsdörr. Sen skulle vi supa oss
svinfulla och ställa oss i kylskåpet. Håll med om att planen är
fantastisk!
En annan plan var att skaffa heliumballonger och hänga upp
utanför deras lägenhetsfönster. Vi skulle sitta och supa i ett träd
på gatan utanför.
Vi hade en plan på att fixa något riktigt STORT. Gärna något
uppblåsbart. Det hade vart ballt.
Planer fanns på att vi skulle fixa någon som skulle hjälpa oss
att ta oss in i deras lägenhet innan de kom hem.
Antingen skulle vi bära ut alla deras möbler och allt annat i
lägenheten (vilket hade varit råballt), eller helt enkelt
sitta där inne snorpackade när de kom hem (notera att det finns
alkohol med i Alla planer som stöpts).
Vi hade också planer på att skaffa varsin stor yxa och varsin
munkrock. Sen skulle vi med denna utrustning... hmm... traska in
tror jag det var tänkt. Det var Oskar som var hjärnan bakom den
här plenen, och jag förstod aldrig riktigt hans tanke.
Vi hade också en reservplan som löd; vanliga ballonger.
MÅNGA vanliga ballonger. Sen en rejäl fylla. Och sen bara komma
och knacka på.

Jag antar att många av er kan tänka er vilka planer som är lätta
och vilka som är svåra att genomföra när man kommer till en
stad man aldrig förut varit i klockan 21 på en fredagkväll.

Vi tog en pizza och funderade.

Det blev den vanliga ballongidén.
Vi hittade en öppen affär som hade ballonger och alkohol.
Man går in i en mataffär. Man köper ett sexpack öl för
ca 60 svenska kronor. Skillnaden mot Sverige är att man här
får starköl istället för folköl. Vi gillar sånt!

50 oranga ballonger inhandlades och med vår karta letade vi oss
vidare genom Amsterdams trånga gator och över dess kanaler.
Vi hittade gatan, huset, och tillslut porten. Det lös på i
fönstret på andra våningen, där vi var bombsäkra på att de
bodde. Vi gick iväg en bit och satte oss vid kanalen.
Ballongblåsning och alkoholförtärning gick med brinnande
hastighet. Tyvärr gick dryckesbiten såpass fort att jag aldrig
hann märka om jag blev särskillt full eller inte. Jag tror inte
att jag blev det.

När de 50 ballongerna var uppblåsta (och ihopknutna) tågade
tre stolta... (ja), genom gatorna. När vi kom in på deras gata
började vi vråla Staten och Kapitalet och vi väckte troligen
varenda kotte som för närvarande sov i lägenheterna på den gatan.
Vi stannade utanför porten och sjöng upp i fönstret.
Ingen dök upp.
Inte först iaf. Sen kom en man gående längs gatan.
Det visade sig att han bodde i samma port, och han skulle in.
Så han frågade varför vi stod där och skrålade och då sa vi att vi
skulle hälsa på några vänner som bodde där. Han släppte in oss.
Det första vi såg var en trappa. Det andra vi såg var att det var
sjukt trångt (det var med andra ord en satans tur att vi spolat
kylskåpsplanen). Vi kom upp till andra våningen där vi var
säkra på att de bodde. Men där bodde Amerikanen (han som precis
släppt in oss). Han sa att de bodde våningen ovan.
Så vi gick upp. Det fanns två dörrar att välja på.
Vi knackade på båda två eftersom det inte stod något alls på dörrarna
(alltså i adressväg). Vi knackade flera gånger.
Många gånger.
Ingen kom och öppnade.

Shit. Ingen hemma.

Här måste då bara inflikas att vi ju inte hade en aning om
ifall de skulle vara hemma eller ej.
Maries syster Malin bor också i Amsterdam, och jag hade
mailat henne innan vi stack för att be om hennes nummer
om vi skulle behöva ringa henner eller nåt.
Eller typ kolla en del annat med henne, typ som Matilda och Maries
arbetstider och så. Självklart svarade hon inte på mitt mail
(hon må brinna där nere... dock bara en stund, för hon är i
princip lika bra som sin syster, och hon har faktiskt dåligt
samvete nu).

Ja. Där stod vi nu och hade precis sålt pengarna och tappat
smöret. Vad skulle vi nu göra?
Efter en del diskussioner bestämde vi oss för att hitta ett öppet
hotell. Klockan var nu runt 23:30.

Vi lämnade ballongerna med en lapp, där vi bad dem ringa oss.
Överraskningsmomentet var förstört!

Ner på stadens gator igen med en fullkommligt bortkastad fylla och
alldeles för tunga och jobbiga väskor. Vi var också sjukt trötta
och började bli riktigt retliga och griniga nu.

Men ett hotell fann vi. Det ballaste av allt var att vi hade två
handfat till ett enda litet rum. We liked.
Miriam badade badkar och blev av med lite av sin grinighet.
Jag och Oskar tog varsin öl och fann harmoni.
Vi gick och la oss i hopp om en händelserik morgondag.

Matilda ringde klockan 7 på morgonen till Oskars mobil.
Jag sov bredvid Oskar och vaknade såklart när hon ringde.
Jag har under min Amsterdam-vistelse haft en av mina drygaste
veckor någonsin. Jag har förolämpat allt på två ben (och lite
till). Jag ber så här i efterhand om ursäkt till er jag retade
upp på riktigt.
Så självklart slet jag telefonen ur Oskars hand och började
skrika/förolämpa/skälla ut Matilda nåt rejält för allt jag kunde
komma på (vilket inte var så mycket annat än att hon inte varit
hemma kvällen innan, främst eftersom det ännu var så sjukt tidigt
på morgonen). Det roligaste var att Matilda bara rågarvade i
luren medan jag verkligen skällde gärnet på henne!
HAHA!

Iaf så hade hon precis kommit hem från jobbet (hon jobbade natt)
och hade nu upptäckt vår lapp. Hon cyklade ner till hotellet
på direkten och jag gick ut och mötte henne.
Sjukt kul att se hur förvånad hon ändå var. Hela överraskningen
var inte förstörd trots allt.
Jag smugglade in Matilda på hotellet, och det blev en väldigt
hjärtlig och glad stämning på vårt rum för en stund.
Sen skulle jag duscha och då blötte jag ner hela golvet på
toaletten. Det var roligt.

Sen åt vi hotellfrukost, vilken vi också smugglade in
Matilda på. Oj, det var fint. Vilken frukost!

Matilda hade stämt möte med Marie i en affär vid elva,
och vi tänkte såklart hänga på (Marie visste förhoppningsvis
ännu inte att vi var där eftersom hon nog inte vart hemma
sen vi var där kvällen innan. Hon hade sovit hos Malin den
natten fick vi veta av Matilda).

Oskar, Miriam och jag gömde oss i affären i väntan på
Marie. När hon och hennes... Tobbe kom gående på gatan utanför
flög vi ut och på henne. Hon blev sjukt förvånad!
Haha! Det var coolt.



(om jag fortsätter såhär blir vi aldrig klara).



Amsterdam är en sjukt fin stad ändå.
En hel del väldigt gamla kvarter.
Ball arkitektur och mycket växter och träd och så.
Och kanalerna sen. Så fint med broar överallt och träd
med gula löv på sig.
Det regnade rätt mycket medan vi var där, men what, det var inget
vi deppade ihop för.
Vi åt mycket skräpmat såsom pizza och sen drack vi alkohol.
Vi var nyktra en kväll om det säger lite mer än "och sen drack
vi alkohol."

(Här måste inflikas lite om mat).
Det är helt sjukt att vara på resa tillsammans med
Miriam och Oskar. Deras matvanor går nog inte att få
isär mer än de är nu.
Miriam är till att börja med vegan (och absolut inget fel i det).
Men nu för inte så länge sedan fick hon också veta att hon var
allergisk och överkänslig mot en mängd saker (vilket ju inte alls
är hennes fel). Tänk er att vara överkänsliga mot typ äpple,
ingefära, vetemjöl(!), morötter(!!!) och massa andra saker.
Sjukt jobbigt liksom.
Och Oskar sen. Han är precis raka motsatsen.
Han är knappt några grönsaker alls (jag fattar inte hur han
klarar sig!). Det är ju i princip bara kött och vitt bröd grabben
äter! Helt galet.
Pomes frites åt de båda två iaf!
Fast ja, matgrejen funkade ändå förvånansvärt bra tycker vi alla
tre. Skönt det.

Ja, och så träffade vi Malin (Maries syster), och den andra som
bodde med Malin. Trevligt folk.
Och vi träffade Marcus. Marcus är inneboende hos Matilda och
Marie. Han bor bakom soffan (bokstavligt talat). Han har en
madrass bakom soffan. Han brukar hänga för en gardin när han
sover eller vill vara ifred. Han har en sjukt ball boplats.
Troligen är den ett helvete att ha i längden.
Men då säger jag att det kan han gott ha!
Han är en av de drygaste människor jag träffat och jag skulle
verkligen inte sörja om någon puttade honom i kanalen och han
fick ta sig en simtur någon dag. Eller om någon en dag bara sa
till honom att han var en totaldryg och jävligt jobbig,
ointressant och fjantig översittare/person. Jävla fjant.
Han behöver komma ner på jorden.
(Okej, jag överdriver kanske lite, men vafan. Han var asdryg och
jag gillade honom inte alls. Det behöver ni ju inte föra vidare,
Marie eller Matilda).

När vi ändå är inne på Maries och Matildas lägenhet.
Den är rätt skoj.
Jag nämnde förut att de på den våning där deras lägenhet låg
fanns två dörrar. De har båda dörrarna.
I den ena är lägenheten med toalett, vardagsrum, kök och Maries
sovrum. I det andra rummet är Matildas sovrum och även torkrum.
Matilda har en monstevärmefläkt.

Matilda har en knarkplanta på sitt rum. Den lämnade hyresvärden
när de flyttade in. Nu har de vanvårdat den och inte gett den
tillräckligt med solljus/vatten/kärlek.
Den ser död och vissen ut.

Maries sovrum har inget fönster vilket jag tycker verkar vara
rätt jobbigt. De har en ballkong på vilken det står massa prylar
och en tvättmaskin (den funkar ej).
Toaletten är skoj eftersom tanken sitter vid taket och det tar
mellan 10-20 min innan den fylls och man kan spola efter förra
spolningen. Dessutom går tydligen snöret av hela tiden.
Jag både hann dra av ett och laga det en gång när Oskar dan
efter mig drog sönder det.

Duschen har de i köket.
Det är en stor plastbalja på golvet.
Duschdraperi finns, och så drar man för ett draperi
för köksdörrsöppningen. Man kopplar vattenslangen till
vattenkranen. Duchdrapperiet hänger för övrigt i ett
cykelhjul i taket. Det roligaste med duschen är att det använda
vattnet ska hällas ut i diskhon. Man kan inte duscha mer än
ca 2-3 min innan baljan blir så full med vattnen att den är för
tung för att lyfta upp och tömma. Det är ett satans projekt
att duscha alltså!


På lördagen var vi iaf på en klubb.
Matilda jobbade så vi fick hänga med Marie och Malin och deras
polare. Visst, det var väl kul en stund. Billig och schysst öl
men inget topställe för mig och Oskar. Vi tröttnade och tänkte
leta rätt på Matildas jobb och hälsa på vid sådär 3-tiden på
natten. Vi fick en vägbeskrivning dit och började leta.
Vi var rätt packade och gick omkring på gatorna och skrålade
svenska sånger (nu var det alltså bara jag och Oskar).
Det var fint.
Vi hittade rätt gata och började leta efter placet.
Vi träffade en knarklangare. Fulla, flummiga och dumma som
vi var stannade vi och snackade med honom. Först verkade han
trevlig och ändå rätt "vettig". Och han ville bara skaka hand
och jag tänkte väl att det inte skulle vara nåt illa med det.
Och i sina försök att sälja saker till oss frågade han plötsligt
"You wanna fuck wommen?"
Dum, full, dryg och allmänt skämtsam sa jag:
"No. We just wanna fight... its an old Swedish tradition"
Klantigt, I know! Men i det ögonblicket var det verkligen fint.

Inte i nästa dock.

Snart började han hävda att han stoppat något i min hand när
jag skakat hans. Han började hävda att vi skulle betala för
detta. Vi försökte förklara att han inte alls gett mig något
(vilket han inte heller hade). Det började bli otrevligt.
Han sa typ: "You have to pay me, or I call my friends back
there". Han pekade bakom sig och där i ett gathörn stod det
någon. Han tjatade lite till och ropade till på den där
"my friend". Han reagerade inte alls. Men nu fick det vara nog.
Oskar sa åt honom: "Okey. Go away, or we skream".
Bara sådär, Okey, we skream.
Då gick han och vi gick snabbt åt andra hållet.
Vilket hot liksom! Det var ändå massor av folk på gatan där vi
stod. Det hade vart effektfullt som sjutton att börja skrika som
fan! Nu slapp vi det, vilket väl iofs var tur.
(Jag ber för övrigt om ursäkt för min engelska,
men jag tror att ni förstår).

Vi hittade Matildas jobb, och där hängde vi tills hon slutade
runt sex. Vi satt där och var mest jävligt flummiga mot alla.
Både Matildas jobbarpolare som inte fattade något av vad vi sa,
och mot deras kunder (några visade sig vara svenskar och förstod
allt vi sa, och några blev skitsura på oss [mig]... inga svenskar dock).


På tisdagen (tror jag det var) gick Matilda till sitt jobb och
sa att hennes syster i Sverige var sjuk och att hon var tvungen att
åka hem. Marie hade tjatat länge på att hon borde säga upp sig.
Dåliga arbetstider, dålig lön, övervakade av cheferna, och
allmänt sugit. Nu var också vi där som hon ju ville kunna umgås
med. Så hon jobbade en sista kväll samma kväll. Hon kom hem vid
tre med Miriam som följt med och hängt med henne på jobbet den
kvällen/natten. Marie skulle upp tidigt för att gå till jobbet,
så jag och Oskar fick roa oss själva i väntan på Matilda och
Miriams återkomst. Det var inte svårt att underhålla oss.
Vi låg i Matildas säng, drack öl och var inloggade på Oskars msn.
Jag skrev till hans kontakter och han tittade på.
Vi hade mycket roligt, och jag var verkligen på topp där en
stund. Var skitdryg och asmärklig mot alla som var online.
Oskar bara låg bredvid och skrattade medan han då och då
inflikade med någon så när allvarlig röst "Ahh, du har förstört
mitt liv!"

När Matilda och Miriam kom hem drack vi massor (och Matilda och
Full-Mirre drack även riktigt snabbt!).
Det slutade med att Matilda nästan spydde på en bil ute på gatan.
Hon spydde på gatan istället. Vi hann dock klättra upp på taket
med hjälp av en byggnadsställning. Det var ballt.
Festen slutade tvärt när Matilda blev dålig och vi gick och la
oss allihop. Nästa morgon verkade allt först vara frid och fröjd.
Miriam vaknade och var jätterolig. Full fortfarande verkade
det sannerligen som. Matilda verkade också må rätt så bra.
Snart började hon må sämre igen. Snart började även Mirre må
dåligt. Hon blev Bakfylle-Mirre.
Jag och Oskar mådde däremot prima.

Det ringde till Matilda från HardRock Café.
De ville att hon skulle komma på jobbintervju
innan klockan fem samma dag. Hon hade sökt jobbet tidigare och nu
behövdes tydligen någon som hjälpte till i köket.
Så mitt i en av sina värsta bakfyllor någonsin packade hon ihop
sig och jag och Oskar följde med som moraliskt (och fysiskt) stöd.
Bakfylle-Mirre ville inte alls gå någonstans.
Matilda såg verkligen INTE kry ut när hon försvann in på
arbetsintervju. Efter nån halvtimma eller så kom hon ut och sa
"A, jag ska skriva kontrakt på fredag och börjar på måndag".
Är den tjejen cool eller!?
Hon säger upp sig ena dan från sitt jobb.
Nästa dag går hon på arbetsintervju för ett annat jobb.
Och hon får jobbet! Bara att genomför en sån grej i Det
tillsåtndet är rent ut sagt häftigt!

Den kvällen var det två av oss som ville vara nyktra.
Då var vi sympatinyktra Oskar och jag.


Ja. Kort om mer vi gjorde då.

Den kvällen vi var nyktra var Miriam, Matilda och jag i
Red Light District.

Det var vidrigt.
Men nu har jag sett det och jag ångrar det inte.

Miriams mamma känner några som bor i Amsterdam, i ett
flatkollektiv. Miriam hade fått med sig en lampa i present till
dem som vi skulle överlämna. Så vi gick dit dagen innan vi skulle
åka hem. Vi träffade bara en av de som bodde där (eller ja, en
till kom hem medan vi var där, men henne pratade vi inte med).
Det är fem tjejer som bor där, och de har typ som ett helt hus
att bo i. Alltså, det är som ett vanligt lägenhetshus, men det är
bara en enda stor lägenhet. De har tre våningar mitt i centrala
Amsterdam. Så jävla coolt ställe. Det bästa av allt är ändå att
de har tak de kan stå på. Vi fick klättra ut genom ett fönster
och klättrade på stegar och rör och sånt upp på hustaket.
De hade stolar och sånt där uppe. Huset var dessutom högre än de
flesta andra runt omkring. Vi såg typ hela stan! Ojojoj!

Vi var på en marknad också. Jag köpte en grymt snygg väska.
Ska bara fixa iordning den innan jag börjar använda den så att
inga missförstånd dyker upp.

Sista kvällen var vi på en coffeshop. Vi drack öl.
Knark är inte riktigt våran grej.
Men schysst att ha vart på en iaf. Fräckt. Nu pratar jag inte
om att det var fräckt med en massa folk som rökte på överallt,
utan snarare om taket och väggarna som var smockfulla av klotter
och klistermärken från gamla spelningar och sånt. Oj, ja, det var ballt.

Vi drack öl på en krog ett par timmar, och vid 3-tiden på natten
tog vi ett tåg till flygplatsen. Marie hade vi sagt hejdå till
några timmar tidigare (hon drog hem rätt tidigt eftersom hon
skulle jobba dagen efter), och nu tog vi ett hastigt farväl av
Matilda (eftersom tåget typ gick).

Vi kom till flygplatsen och satt där i alldeles för många timmar.
Jag däckade typ totalt av trötthet under bordet och Flumm-Mirre
och Oskar ballade ur totalt av (vad jag skulle gissa på) övertrötthet.

De missade dock den sjukt fina soluppgången man såg från flyget sen.
Det är nog det bästa med att flyga. Det är så fint väder där
uppe. Solen. Vackert.

Och runt 11, 12 i förrgår (torsdags) kom vi tillbaka till det
vackra Göteborg. Välkomnandet var enormt när vi kom ut från
flygplatsen. En iskall vind piskade våra ansikten, och ett
pissregn slog mot våra hjässor.

Tillbaka i det sköna Norden, det friska Sverige och i vårt
älskade fosterland.

Nu har jag självklart inte berättat om allt vi gjort under
veckan, men det skulle ta alldeles för lång tid att göra det.
Men vi sov väldigt mycket (dock långt ifrån tillräckligt) och
drack mycket alkohol.


Så, Marie och Matilada. Jag hoppas att ni blev glada. Tack för
att vi fick komma (inte för att vi frågade, och heller aldrig
skulle få för oss att göra det). Vi gör som den kära Martin Nurmi
predikar. Gör som Jesus, bjud in dig själv.
"Kom ner ur trädet. Idag ska jag gästa ditt hem!"

Det var kul att se er, och ja, det var en väldigt rolig resa tror
jag att vi alla tre var väldigt eniga om.
Det var fint det här!


Marie, det kommer ett brev någon dag.
Tack Matilda för gröten!
Tack till Oskar för fyllesällskapet!
Tack till Grabben Mirre för tålamod och mothugg!
Tack till Marcus för ingenting!
Tack till Brunte för allt!

Ca 350 Mb (har jag för mig) bilder tagna med 4 olika kameror
under Amsterdam- vistelsen. Så fort jag får dem och saker
och ting sammanställts läggs det ut i Galleriet.
(och tro mig, där finns guldkorn i sanden!)


Glöm oss inte!
Glöm oss aldrig!