Om jobb och så.

Jag jobbar.

Det känns som om jag fallit in i någon slags rutin,
fast det ännu inte är riktigt det.
Har jobbat måndag till onsdag denna vecka och inget
så spännande att det är värt att berätta om, har inträffat.
Idag är jag ledig och imorgon också.
Ikväll är det fylla som gäller. Jag, Miriam, Tim och Becky
är kvar här hos oss och väntar på Oskar som kommer snart.
Mikaela, Anna och Sebbe har redan dragit till Kellys dit vi
andra också kommer bege oss snart... alltså när Oskar kommer.
Jag har fyra öl och de försvinner förvånansvärt snabbt.
Vet inte, men jag funderar lite ikväll på om jag inte börjar bli lite
trött på saker och ting. Kan det inte hända något?
Typ att det börjar snöa eller nåt.
Jag är sugen på att skriva höstpoesi, men tar mig varken tid
eller har inspiration till det.
Jag skrev dock en dikt för några dar sen som nu ligger under
Poesi med namnet "Kvar i moder nord" (notera NORD, inte JORD).
Men ja, det känns lite händelselöst för närvarande.
Och jag har börjat blanda ihop alla fyllor vi haft här.
De är så lika ändå... synd.

Jag vill gå på spelning. Jag vill åka bort.
Jag vill ha en spelkväll. Jag vill på festival.
Jag vill träffa Emanuel, Rosalie, Linnea, Stefan och Björn.
Det är lite av en Sakna-Björn-Kväll ikväll. Björn bor i Mora och
därmed för långt bort.

Idag har jag vart ute och affischat för Poesifestivalen som är
nästa helg. Johan Lindblom arrangerar med några andra
Göteborgs Poesifestival och jag har sagt att jag vill vara med och
hjälpa till. Så idag har jag smält upp affischer i Gbg City.
Det var kallt och halvtråkigt. Men vad gör man inte för konsten(?)

Jag har köpt vantar!
Sånna där som jag i våras bad Marie sticka åt mig men som hon
inte lyckades med/hade tid med. Sånna utan fingertoppar.
Fast de här är rätt balla, för de har ärmar.
De går liksom nästan upp til armbågarna, och DET är ballt.
Och ja, de är gröna (och jag är lite kär i grönt), och jag har typ flyttat
in i dem. Jag tror att jag är lite kär.

Kär ja. Vantarna och datorn är nog det enda jag är småkär i just nu.
Datorn är jag alltid lite småkär i, men vantarna är nya i familjen.
Kanske skulle det förgylla höstmörkret lite att bli lite kär sådär.
Samtidigt är jag väldigt glad att jag inte är det. Det är skönt att slippa
tänka på den saken. Men ändå. Det är faktiskt en krydda i tillvaron.

Datorn ja. Alltså. Har ni tänkt såhär (jag vet att jag nämnt det tidigare,
men jag har för mig att det var i min helgon-dagbok),
att om ni t.ex. vaknar mitt i natten någon gång, och huset står i lågor.
Ni får ta med er en sak ut. Vad skulle det vara?
Visst, visst, det är svårt, men inte alls omöjligt.
Ni får rädda en sak, och allt annat kommer att brinna upp.
Visst låter det lite korkat i början, men personligen skulle jag nog
valt datorn. Men alltså. Tänk hur mycket jag har på den.
Jag kunde ha valt en skiva att ta med mig. T.ex. 14 CC kemisk med
Cirkus Miramar som jag kommit fram till är en av de absolut bästa skivor
jag hört. Men skivan kan jag köpa igen, och jag har den ju på datorn,
precis som alla andra bra skivor jag äger. Och visst är det synd med
de böker jag fyllt med poesi och annat, men ja, jag skulle ju klara mig.
Och sist men inte minst. Alla bilder jag har lagrade på datorn.
Det måste ju vara flera tusen vid det här laget. Så mycket minnen
i verkliga bilder. Att förlora dem alltså.

"Fotografier bleknar i solen
låt det därför vara regn"
/PM

Nej, det skulle vara hårt.
Jag skulle nog valt datorn.
Jag skulle tagit den under armen, sprungit och stannat på gatan
utanför och sätt mina saker brinna ner till aska.
Märkligt att man är så fäst vi sina saker ändå.
Men ja, det är väl något man fått med sig från början(?)
Alltså. Skivorna skulle jag kunna få tag i igen.
Böckerna också. Jag skulle kunna skaffa dem igen.
Alla brev jag sparat på såklart... synd.
De böcker och kollegieblock jag fyllt med ord och dikter... verkligen synd.
De kommer aldrig mera åter.
Men ja, jag kan köpa en ny säng.
Jag kan köpa en ny sterio.
Jag kan köpa en ett nytt bord.
Jag kan fylla väggarna med nya affischer.
Datorn är faktiskt mitt val.

(Dags att skaffa en säker backup Joel???)

Det är säkert flera som undrar hur det går med vår lägenhet och allt
sånt. Jo, nu ska jag berätta.
Ikväll var Robert här. Robert är sekreterare i bostadsrättsförmedlingen
här. Sekreteraren i styrelsen har gått husesyn med andra ord.
Haha, tur vi städade innan.
Vi pratade igenom allt det jag fått veta via mail innan.
Vad som gäller nu då:
Styrelsen har skickat ett brev till han som äger lägenheten
(vår hyresvärds bror... som vi aldrig träffat, och som tydligen är
utomlands). Han har 3 veckor på sig (och redan har 10 dagar gått)
på sig att svara på detta brev. Om han nu svarar så kommer han att
bli tillsagd att den ende som får bo i den här lägenheten är han själv.
Han kommer då troligen att sälja lägenheten. Vi kommer troligen få
erbjudande om att köpa den, men det är det ingen av oss som vill göra.
Då gäller vad som står i vårt kontrakt. Alltså, tre månaders uppsägningstid.
Sen är det Godbye Kapplandsgatan 6.
Om han INTE svarar på styrelsens brev, så kommer de att gå till tingsrätten
och få till en tvångsförsäljning. Detta kan ta så lång tid som upp till ett år.
Under denna tid skulle vi kunna hyra lägenheten av föreningen själv.
Vi hoppas på att han Inte svara på brevet.
Hyran ja. Vi betalar 7000 i månaden till vår hyresvärd. Han betalar
ca 3100 för den i månaden. Robert tycker därför att vi ska gå till
Hyresnämnden med en anmälan om att vår hyresvärd tar ut en oskälig
hyra. Robert säger att han med 100% säkerhet vågar lova att de kommer
se till att vi får pengar tillbaka, eftersom vi betalat sjukt mycket för mycket.
Bra.

Så ja, nu är det bara att vänta. Vi kommer få veta om ägaren till lägenheten
svarar på styrelsens brev eller ej. Antingen får vi flytta inom ca 4 månader
eller inom ett år. När vi får veta om han svarat eller skickar vi en anmälan
till Hyresnänden, och då köper vi väl massa alkohol för alla pengar
och festar i en vacka i streck för att vi vunnit och för att vi ska slippa
Maj-Britt Bång (även om ingen vet när).

BRAKING NEWS!

Det här är läskigt.
Väggen i mitt sovrum sitter ihop med en annan lägenhet.
Både igår och nu precis var det någon som knackade i väggen.
Jävligt läskigt. Det kommer såklart när vi blir lite höggljudda,
men det låter helt spökligt. Som om det är något spöke eller nåt
som sitter och knackar i väggen.
Dova Dong-Dong-Dong (alltid tre gånger).

Att ha eget rum har tydligen sitt pris.
Jag är skitskraj.

Bäst att ta en öl till.