Om jobb- inte längre "yngst"!

Jag kom till jobbet klockan 18 idag.
Jag skulle då byta av den maskinist som
tagit första delen av dagen
(nu pratar vi alltså om lördag och ingen annan dag).
Jag visste att jag skulle byta av den nye maskinisten
som jag ännu inte hunnit träffa. Jag visste att han
hette Yong någonting (ingen verkar veta så alla säger
olika eller bara en lång rad av ord; typ
Yong-Bong-Long-Tjing-Tjong).
Jag visste hur som helst att han gått och lärt in
sig som maskinist under en tid, men eftersom
jag vart sjuk och ledig en del har jag inte träffat
honom tidigare.

När jag nu kom in på Park så var det en jävla massa
folk i kö till kassorna, och en av kockarna från restaurangen
stod i godiskassan (han brukar bara smita in till oss för
att stjäla choklad) för att hjälpa kunderna.

En parantes():
Självklart har vi ingen godispersonal denna kväll,
eftersom de flesta i godispersonalstyrkan är total
jävla värdelösa och inte har en förbannad aning om vad
ARBETSMORAL är!
(ber om ursäkt för tonfall och ordval, men jag har
precis haft en ganska uppspelt diskussion över msn
och är kvar i samma sinnesstämning om man säger så).

I maskinrum 1 står vår nye maskinist och får inte
fram någon bild på filmen som precis ska börja.
Han ser mindre förtvivlad ut och skriker på mig
när jag kommer gående in.
Jag glider lugnt och sansat in och förklarar för honom
att han måste skifta in projektorn (trycka på en knapp
så att ljus träffar filmen och ljud börjar läsas av... eller
nej, ljudet läses nog av även om projektorn inte är
inskiftad... jag vet inte riktigt) eftersom detta inte gjorts
automatisk som det ska eftersom projektorn
inte läst av den första magneten som sitter på filmen
(ni fattar säkert).
Sen förklarar jag för honom hur han ska ställa den
s.k. "biodatten" för att det ska bli rätt med
nedsläckning av ljus osv.

Jag vet att det låter som om jag gjorde det här
jävligt coolt och skrytsamt, men så var det inte.
Men det var så jävla kul att stå där och förklara
hur sakerna fungerar. Jag är inte "yngst" längre!
Och jag minns så Jävla väl när jag själv stod där
(i maj, juni förra året) och smått panikslagen fick
tag i Björn via telefon: Det kommer ingen bild,
det kommer inget ljud! Vad ska jag göra!?

Sammanfattningsvis:
Man lär faktiskt av sina misstag.