Vår no. 1.

Solen skiner från en klarblå himmel.
Troligen är det årets hittills varmaste dag.
Jag jobbar. Gilla läget.

Stod ute på gatan och drack en kopp kaffe precis.
Svart t-shirt och även om solen inte är så stark
än, bränner den sig in mot huden.
Mopedkillarna är för balla för att le, men de håller
på att spricka av glädje över att våren är här
när det far runt på sina trimmade mperder längs stadens
gator. Några båtar syns ute på det blåglittrande havet.
Trafiken i staden Strömstad ökar, och även om det
är flera månader kvar till sommaren och turistinvasionen
syns det att staden börjar vakna till liv i något slags
norskt gung...
Och här står jag och dricker kaffe och känner hur jag bara
vill åka härifrån. Att Lämna Strömstad har Alltid känts attraktivt.
Det är alltid lika skönt att sätta sig på tåget eller bussen
och åka Härifrån.

Kommer att tänka på skolavslutningen i 9an.
Ja, kanske borde jag tänka mer på studenten istället.
Det var här där jag står nu som som jag hoppade av vagnen,
för att gå bort i Strömstads s.k. Stadspark 15 meter bort och
ställde mig och småsjöng "Sjung om studentens lyckliga dar...".
Sen var det slut på tre års gymnasiestudier.
Men minnet från studenten slår mig inte ens.
Inte den här gången. Det var avslutningen i 9an.
En svår dag, jobbig dag, vacker dag, förjävlig dag,
grotesk dag, full av en massa- dag. Ja, vilken dag det var.
Kommer nog aldrig glömma den.
Hade jag vid tiden för händelsen nu varit en lite mer
rutinerad bloggare så hade jag hänvisat till nåt inlägg i
min helgon- dagbok (där det annars står om det mesta,
om än inte alltid i klarspråk), där jag skrivit om just avslutnings-
dagen. Det finns ett intetsägande inlägg som skrevs några
dagar innan, och ett ointressant inlägg som skrevs en
månad efteråt. Inget dokumenterat. Det skulle vara i diktväg
då, men inte en chans jag börjar rota fram och visa upp
DE gamla verken! Ojoj!
Vet att det finns bilder från händelsen.
Miriam har bilder vet jag. Måste få tag i dem!



Känner iaf där jag står av den där vårenergin.
Lusten att göra saker. Man känner liksom hur
blodet börjar rinna i de där venerna som kroppen
för att skydda sig mot nerkylning
under vintermånaderna stänger igen.

Vill dra iväg känner jag... vill ut och bort.

Matilda, nu är det dags att komma hemmåt snart!
Vill sitta i en park och dricka öl! Underjorden!
Marie, nu är det dags att hälsa på!
Vill trska runt en vårkväll i Göteborg och ta en fika
på ett café!



Dricker upp kaffet och vänder tillbaka in i biomörkret.
Ögonen ser ingenting eftresom ljuset utanför är så skarpt.
Vänjer mig, tar mig samman och fortsätter spola ner film.