2006-11-23

Blogga bör man annars dör man

Det känns som om jag borde blogga mest för
att jag är så van vid det just nu.
Idag har jag jobbat igen. Det var väl helt okej
(jag halkade inte eller nåt på vägen till bussen).
Jag funderade ut massa smarta saker att blogga om
som rör mitt jobb medan jag satt på bussarna och
intervjusade folk. Självklart har jag glömt nästan allt smart
jag kom på nu. Synd.

Tim och Sebbe är hos Miriam ikväll. De skulle spela spel eller
nåt. Oskar är där också kom jag precis på. Jag kände att det
skulle bli lite mycket att dra till Miriam efter jobbet.
Jag har sovit alldeles för lite de sista dagarna, och det kändes
som om även den här kvällen skulle blir sjukt lång om jag drog
dit. Så jag är hemma. Toffe ramlade regnblöt in för en stund sen.
Han har jobbat första dagen på Trägårn ikväll, och det verkade
som om han gillade det. Han sa att det fanns massa snygga
tjejer som jobbade där. Toffe har plötsligt börjat prata om
tjejer och det är ganska kul. Haha! Ja, fan... jag (vi) som inte
trodde han kunde (typ). Hoppas hans arbetskamrater lyckas
mjuka upp honom lite.

Jag har väldigt många trevliga tjejer på mitt jobb. Killarna är
också trevliga, men det är nog en större del av tjejerna som
är trevligare än killarna (som jag jobbat med hittills då).
Många av dem är dessutom snygga. En klar fördel med
det här jobbet jämfört med att stå i ett maskinrum och bara
se snygga tjejer på film;)

Ja, iaf. En av de här tankarna som slagit mej under min tid
som intervjuare minns jag faktiskt. Jag har tänkt på det flera
gånger, och framför allt när jag börjat riktigt tidigt på morgonen.
Och det är väl inget nytt jag egentligen kommit på, men det
har blivit så tydligt. Jo, det här med hur vi människor
får vårt samhälle att gå runt. Folket är verkligen landets
ständigt pulserande blod. När man jobbar sådär tidigt på
morgonen ser man verkligen. Det börjar med några få som man
intervjuar. De är på väg Hem från Jobbet. De har jobbat natt.
Det är som människokroppen. På natten faller stora delar
av samhället i sömn. Många funktioner och organ vilar
eller stängs av. Några få delar (några personer) är vakna
och sköter om det som behövs. På morgonen har de jobbat
klart för denna natt. Och så börjar människor vakna upp,
precis som samhället och i takt med gryningsljuset.
Först kommer några. De åker till sina jobb. De börjar tidigt.
De åker till sina fabriksjobb och annat. Sen blir det bara mer.
Efter en stund når man ett klimax. Bussen blir fullproppad
av människor som transporteras till sina arbeten och
samhällsorgan. De åker för att dra sitt strå till stacken.
Och sen är de på plats. Sen rullar det på, fram tills att alla
åker hem igen. Allt fungerar och allt klaffar, och vårt
samhälle andas och lever. Det slår en så tydligt.
Det är vi! Det är de! Det är vi som smörjer kugghjulen.
Det är vi som pumpar hjärtat. Det är vi som får allt
att fortsätta fungera. Det är vi som i grunden har makten
över vårt samhälle. Vad skulle hända om alla dessa
människor en dag skulle stejka? En dag bestämmer sig alla
för att bara stanna i sängen och läsa serier.
Systemet skulle kollapsa. Det är vi som är blodet.
Ingen kropp kan leva och utvecklas utan blod.
Det är vi som sitter på makten. Ändå låter vi andra styra.
Ändå låter vi andra bestämma och besluta om saker vi är
emot. När ska vi ändra på det här?

Och som jag skrev. Det här är ju inget som slagit mig nu
(under de senaste två månaderna). Det är väl mest det
att det har blivit så oerhört tydligt och klart.

Jag har fått mail!
Mailet kommer från
"Anna Ostrowski
Mångkulturkonsulent
Konst och kulturtveckling, Västa Götalandsregionen"

Jag känner Anna. Hon bodde i Strömstad förut.
Hon jobbade på Strömstad Gymnasium (tyvärr innan jag
började där, så jag fick henne aldrig).
Hon var i några år Producent för Krokstrandsfestivalen.
Nu bor hon i Göteborg och var t.ex. en av dem som
var med och startade upp Världskulturmuseet här.

Som sagt så har jag fått mail av henne idag.
Citat:
"Hej Joel,
Hörde av din mor och far att du flyttat till Göteborg.
Kul för dig, tänker jag. Jag jobbar som mångkulturkonsulent och
är med och arrangerar en konferens för ung kultur
som du är en självskriven deltagare i.
Det blir ett tillfälle att träffa kulturmakten, att pitcha sina ideer,
att få veta var pengarna finns, att träffa andra unga arrangörer i
regionen + fest, bra artister och öppning av Sockerbruket i Lidköping.
Kostar inget. Gratis program o gratis övernattning på hotell.
KOM! Bjud in andra som är som du!

Vänligen
Anna Ostrowski"

Haha! Yeah! Klart jag kommer! Fan va fint, jag är typ rörd.
Så. Gratis hotell och grejer. Gratis är fint.
Frågan är väl mest. "Bjud in andra som är som du!"
Vem?
Vem ska jag ta med? Om jag ska ta med någon.

2 kommentarer:

Marie sa...

hade jag bott i sverige hade jag varit GIVEN!!

Unknown sa...

Marie din gamle egoist...han skulle ha valt en av sina långhåriga manliga vänner, som också är vän med dig!