Vadå dyster!?

"Vadå dyster!? ÄR JAG DYSTER!?"

Vafan! Se hit alla tvivlare!
Vadå deppig? Vadå på hal is?
Vadå tappad kontroll?
Vadå deppig!?

Jag är inte deppig! Sluta tvivla på mig för fan!
Vadå? Jag har för fan inte tappat kontrollen!
Jag har världen (den bit jag äger) i min hand!

Håna mig jag rör mig!
Håna mig bara! Men jag rör mig!


Varför denna plötsliga glädje?
Tja. Jag vet inte. Men den sitter där.
"Jag är berusad, det är ingen hemlighet!"
Inte berusad. Men kanske lugn. Sansad.
Kanske lättad. Kanske hoppfull.

Jag antar att här måste berättas(?)
Min dag började som vanligt med att klockan ringde.
Visst har jag varit ledig idag. Inget intervjuande alls.
Inga jävla siffror och koder. Inga sura (eller glada) tanter
att konfrontera.

Jag åkte istället in till Musik i Väst runt 13-tiden.
Pappa skulle nämligen idag komma ner med festivalens
nya kontordator. Den jag och Monica ska använda på
vårt (VÅRT... alltså även mitt) kontor på Musik i Väst.
Pappa var försenad, så vi satte oss och snackade om programet.
Yeah. Fan, det här blir sjukt. Ni kommer inte tro det när ni
ser det! Haha! Självklart kommer vi inte få ihop alla önskemål
och planer, men en del av det. Och bara EN DEL av våra
planer just nu räcker gott för att det ska bli ett kanonprogram
till Krokstrandsfestivalen 2007. Ni ska få se!

Ja, vi snackade om program och annat en stund.
I väntan på fadern som fastnat i en bilkö gick vi ut och tog en
"fredagsöl" vid Saluhallen. Mmm. En kall och god öl en vanlig
fredagseftermiddag är minsann Inte fel.
Sen kom far då, och vi hjälptes åt att bära in alla datorn,
skärmen, sladdar, tangentbord och så.
Vi drack kaffe och käkade bulle också.
Vi fick ordning på det mesta med den nya datorn, men det är
en del jobb kvar med det. Sen skulle pappa ut till IKEA och plocka
upp Maja som vart där under tiden för att hitta lampor, mattor och
annat skräp till sin lägenhet. Sen skulle han hem igen. Han skulle
tydligen ut och fotografera kakelugnar imorgon.
Monica skulle hämta upp Louise på dagis, och jag skulle
också vidare.

Nu dröjer det förhoppningsvis inte så länge till innan
jag också får tillgång till kontoret, med nycklar, koder till porten osv.
Blir fint det!

Ja, som många av er vet så gjorde jag (och tre till) i våras ett
Projektarbete i skolan som hette... hmm... Ekologisk Mat- Ett Krav,
tror jag att det var. Vi gjorde hur som helst i november förra året
en intervju med en av de som jobbade på butiken FRAM här i Gbg.
Fram är en kanonskön affär som säljer i princip bara ekologisk och
rättvisemärkt mat. Jag tog massor av bilder i affären i samband
intervjun. Detta resluterade i en liten fotoutställning som vi hade
i samband med de andra sakerna i som var med i Projektarbetet.
När Projektarbetet sedan var klart och gjort, bestämde vi oss
för att dela upp några av bilderna från FRAM mellan oss,
medan vi som tack för medverkan skulle lämna de övriga bilderna
till FRAM. Jag har sedan dess (maj typ) haft dessa bilder liggande
(först hemma, och sedan i Gbg). Sen vi flyttade hit har de legat i
min byrålåda. Idag bestämde jag mig för att ta med dem, när jag
drog in till stan. Så när vi var klara på Musik i Väst drog jag till
FRAM. Tur hade jag. Just den kvinna vi pratade med jobbade idag
(hon är dessutom med på en av bilderna). Hon blev verkligen
jätteglad! Det kändes som jag gjorde en riktigt god gärning just då.
(Så, Emelie, Amanda och Astrid: Nu är de levererade).
Hon sa att de troligen skulle hänga upp bilderna i affären.
Yeah!

Jag gick därifrån. Klockan började bli mycket och jag hade bestämt
mig för att dra och köpa lite skivor innan de skulle börja stänga.
Jag kom ut från FRAM. Det var redan mörkt. Ljus längs gatorna.
Människor vandrade fram på trottoarerna.
Klockan var ungefär halv sex. Fortfarande mycket "vanligt" folk
ute. Folk på väg hem från jobb och annat. Fredag kväll, men ännu
inte en massa fulla människor ute på gatorna. Ljusen från affärerna
och caféerna. Luften var helt ren. Inget regn. Bara klar och
lagom kylig luft. Jag började gå där. Thåströms Brev från 10:e våningen
dånade i hörlurarna. Och allt var plötsligt så bra. Jag bara gick där
för mig själv och log. Det var en helt fantastisk känsla, och jag vet inte
var den kom ifrån, eller varför just vid det tillfället.
Jag bara gick där och tänkte, Allt kommer ju att lösa sig.
Det är ingen idé att oroa sig. Allt löser sig!
Det var så fint, och jag ville inte att det skulle ta slut. Jag ville
inte sluta gå. Jag ville inte tappa känslan. Jag ville inte gå hem.
Jag ville inte träffa någon jag kände. Jag ville bara gå där i evigheter.
Bara låta fötterna gå. En del av känslan hänger ännu i, även om den
dämpats väldigt. Jag gick till Bengans. De hade varken
Sanna Carlstedt eller Sture Alléns Dansorkester, vilka var de skivor
jag tänkt mig hitta. Men i mitt lyckorus köpte jag ändå tre andra skivor.
Det var hög tid att skaffa sig Nationalteaterns Kåldolmar och kalsipper
på skiva (har ju levt med LP:n innan). Lars Winnerbäcks
Dans med svåra steg och Med solen i ögonen, har jag bara haft
brända innan. Original- skivor i tha shit!
Frågade efter Stures och Sannas skivor även på Skivhugget.
Inte där heller. Kollade på Andra långgatans skivhandel (eller affär).
Där hade de Sannas skiva! 80 pix och den var min.

Nöjd åkte jag hem och gick och handlade på Ica.
Jag har köpt 1½ kg havregryn, mjölk och lingonsylt. Nu jävlar.

Ikväll spelar Lars Demian på Pustervik. Jag skulle gå.
Jag har inte köpt någon biljett. Jag var verkligen jättepepp när
jag fick höra om spelningen. Men ja, jag vet inte. Den här veckan
har jag inte riktigt haft någon lust. Det kostar dessutom nästan 200.
Det ser ut som om det blir en renodlad hemmakväll ikväll.
Ska laga mat, städa, festivaljobba och spela dataspel.
Imorgon blir det dock Loke och Räfven på Musikens hus.
Det kommer jävlaremej bli bra!
Det går tydligen rykten om att somliga bangar såhär en dag innan.
Vafan. Jag bryr mig måttligt. Det är ditt val, och jag tänker inte
tjata på dig.


Vänner och fiender. Vilken dag!
Jag är pepp! Hösten har inte känts så lätt och ljus på många
år.

"Look out world, here I come!"