Ang. Grafikkortet.

Datorn är hemma igen. Den var hos Göran i... hmm...
ca 17 timmar. Det var ett par väldigt ensamma 17 timmar
ska ni veta. Den kom hem med både bra och dåliga nyheter.
Dåliga: Datorns Grafikkortsport är av en lite äldre modell.
Detta innebär att bättre grafikkort än det jag har nu är svåra
att få tag i. Det kan också lätt bli dyrt. Det är bäddat för
problem med t.ex. krascher. Detta i sin tur betyder att jag
inte kommer kunna spela t.ex. Far Cry, Battlefield II och
Heroes V. Å andra sidan kan jag i sånna fall ägna min höst och
vinter åt mer vettiga saker, såsom att bygga upp min webbsida
och pussla pussel.
Bra nyheter: Jag hade räknat med att ett nytt grafikkort
skulle kosta mig ca 2000 kr. Nu blir jag inte av med dem.
Det känns skönt.

Jag ska spara. Jag ska spara. Jag ska spara. Sen ska jag köpa
en monsterdator. Men ja. Det kommer dröja.

Jag är hemma idag. Jag har inte jobbat ikväll. Det känns skönt.
Vaknade vid halv tre idag (alltså fredag) vilket känns sjukt skumt.
Sällan jag sover så länge. Men det var nog välbehövligt.
Ikväll har jag först på en film (Exorcisten) och sedan kollat
på slutdebatten inför valet. Jävlar. Val på söndag, och det
börjar nästan kännas som om dommedagen är nära.
Rösta på vänsterblocket för i helvete!
Det är ju så sjukt jämt också. Det här kommer bli en rysare.
Sen såg jag en film till, Spygame.

Nåja. Jag har inte så jättemycket spännande att berätta.
Jag känner mig lite ensam här ikväll.
Var ute en stund förut. Det är en fin kväll.
Stjärnklart och månen lyser. Och det är höstkyla i luften.
Nu är det nog många av er som vet att jag hatar hösten.
Men jag har börjat fundera på om det inte börjar gå över.
Kanske är det mera vintern egentligen. Den långa väntan
på våren. Kanske är det det som knäcker mig desto mer
numera. Hösten har helt klart sin charm. Och ja, jag kan
förstå de som verkligen älskar den. Visst kan jag det.
Så hösten är fin. Visst är den det. Det föds vackra färger
på hösten. Luften blir renare. Kyligare men också klarare.
Och mörkret har jag verkligen försonats med på något sätt.
Det här bäcksvarta höstmörkret som man bara kan klä sig i.
Att kunna smälta in i skuggorna och försvinna helt.

Så ja. För några år sedan hatade jag hösten otroligt mycket.
Idag har det nog flyttats fram. Det är vintern. Det är mycket
den som tar knäcken på mig. Den har också sina fina stunder,
men de är alldeles för små för att det ska väga upp alla månader
av nedfrusna tår, grå snö, väntan och monotomi.

Faktiskt ser jag hösten som är på väg att rulla in emot oss
just nu med ett litet leende på läpparna.
Det här ska bli intressant.



Som sagt. Jag stod där ute förut. Tittade på stjärnorna.
Kände för en stund en sån sjuk saknad efter så många av er.
Kände mig så långt borta från allt och alla.
Utplacerad i vildmarken (fast det är helt frivilligt).
Det finns egentligen bara några jag snackat med om
angående det här... sen vet jag att jag snackat om det
en del på fyllan. Det har faktiskt vart rätt hårt att skilljas
från alla dessa människor och alla dessa andra saker som jag
nu skiljts ifrån. Allt hände så plötsligt... och fast jag visste om det
så slog det ganska hårt. Och det är inte över än. Bara det att sommarn
är slut känns väldigt trisst. Men ja. Jag tänker inte skriva mer om det
nu och här. Men... ja. Jag saknar er.

Och nu var det slut på allt sånt där sentimentalt tjafs.

Jag hoppas ni alla har det bra,
tar det lugnt med alkoholen
och sover gott om natten

Kram