Jag minns när väggarna byggdes

Jag delade rum lite För länge med min lillasyster Maja.
Följden av det är att vi numera väldigt lätt blir sura på varandra.
Väldigt lätt och ofta sura och arga. Vi kan helt enkelt inte låta
bli att käfta mot varandra. Å andra sidan är det sällan några
djupare bråk, och de brukar gå över lika snabbt
som de uppkommit.

För några år sedan vann pappa 10000 på en Trisslott.
Då byggdes vårt rum om till tre rum. 1 som fick agera som "hall"
och korridor, 1 där Maja flyttade in, och ett där jag slog mig till ro.
Varför jag nämner det här, är för att jag ikväll har tömt det här
rummet. Jag ska flytta ut ur mitt gamla pojkrum imorgon.

Det känns konstigt. Jag har väl aldrig trott att jag skulle bli kvar i
det rummet hela livet, men att dagen skulle komma så snart,
det var jag nog inte helt beredd på. Sen har det varit så mycket
på sista tiden, att jag inte haft tid att smälta allt.

Nu tar vi dock en sak i taget:
Ang. Matilda och Maries "Adjö, hejdå, och Nu drar vi till
Amsterdam" -fest i fredags.
Damn! En av de absolut bästa festerna på länge!
Jag och Sebbe körde ner på fredag kväll. Stället skulle ligga mellan
Uddevalla och Ljungskile, och jag hade fått en vägbeskrivning av
Matilda. Självklart körde vi fel, och hamnade i Ljungskile.
Jag skyller helt och hållet på Matilda som berusad sluddrade när
jag pratade med henne i telefon! Jag menar, man får ju vara tydlig
med vilket Mot det faktiskt är man ska svänga av vid!;)
Vi kom iaf fram, och de hade hyrt världens schysstaste ställe!
Stort hus på landet, och det fanns verkligen hur mycket plats som
helst i det! Massa folk var det där också... jag skulle gissa på en
30, 40 pers. Många jag inte hade en aning om vilka de var, men också
många gamla bekanta. Rosalie var där, och det var jättetrevligt att
träffa henne. Oskar var såklart försenad, men han dök upp efter nån
timme. Miriam var där, och Johanna... och så Matilda och Marie då.
Sen dök den där tjejen upp då. Mos alltså! Nu har hon dykt upp både
på Arvika och Hultsfred i sommar (Notera: På Hultsfred i
samma camp, och på Arvika hängandes mycket i vårat camp).
Nu börjar hon dyka upp på fester på västkusten också. Galet.
Ja, sen var det ju en hel del annat sjukt folk också då.
En pastor t.ex. Och en tjej som stod på en stol och skrek:
"Vad långt det är till golvet!" och "Bordet gungar!"
Vi hade skittrevligt iaf. Åt upp Sebbes godis och sånt.
Självklart fäller Oskar kvällens vinnande kommentar:
"Sluta jävla golfare! Du har råd med eget godis!"

Jag var hur som helst nykter, eftersom jag skulle köra hem på
natten igen sen, men nästan alla andra var rejält berusade.
Det var hur som helst galet trevligt, och nu ryktas det om att
Miriam och några till ska försöka hyra det här huset på nyår.
OJOJ!

Iaf. Festen tog slut och det var dags att säga hejdå.
Det var faktiskt lite sorgligt att säga hejdå till Marie.
Jag menar, hon och Matilda har dragit till Amsterdam och
jag kommer seriöst sakna dem... båda två.
(Om ni undrar varför jag bara skrev Marie där ovan, så
var det av anledningen att det bara var henne jag sa hejdå
till Där). Matilda skulle jag träffa även dagen efter.

Jag och Sebbe åkte hem och vid fem på morgonen kunde jag
gå och lägga mig i min egen säng. Utan nån kommande bakfylla
att vakna med. Utan massa fyllesms på mitt samvete, och utan
en massa fylleångest. Det var riktigt skönt.
Ibland (eller rent av ofta) kan alkohol föra med sig flera
partysänkande faktorer.

Ang. Kulturdagen "I valet och kvalet". Lördag 2:e sep.
Joel och Ivan har i månader jobbat med en helkväll i Folkets
hus i Krokstrand med stödpengar från kommunen.
En kulturkväll med bio, mat, musik osv.
En buss var bokad att gå från Strömstad- Krokstrand,
och sedan tillbaka igen på natten. Bussen var gratis,
och hela kvällen kostade 60 kr.

1 person kom med bussen från stan.
Jag kan säga så mycket att det är sista gången på MYCKET
länge jag arrangerar något för Strömstadsborna igen.
Droppen i min bägare har runnit över, och det var en insändare
i Strömstadstidningen i lördags som var den droppen.
Jag har blivit kallad Kommunist pga min hemort för länge nu.
Nu ska de få svar på tal. När jag gett dem det, så ska jag flytta
härifrån. Det är äckligt.

Kvällen blev hur som helst Jävligt lyckad! Ca 40 pers, och de
som var här var riktigt nöjda. eMiL Jensen som spelade var
innan sin spelning lite nervös av olika orsaker, men han gjorde
braksuccé, och var jättenöjd.
Kapten Röd & Majorerna var nog lika nervösa som jag när de
fick veta hur lite folk det var. Jag hade dock förvarnat dem.
Första låten var lite osäkert. Ca 4 personer (inkl. mig själv)
stod en bra bit från scenen och gungade lite. Det tog ca en låt.
Efter det var Hela publiken (på ca 20 pers) uppe och dansade.
Notera att vi snackar om en publik i största delen
besående av 45+are!
Uppe framför scenen, och alla tyckte det var kanon.
Det där bandet kan verkligen inte ha många sånna spelningar.
Spridd men jävligt glad publik och levande ljus på scen!
När de gick av blev de uppropade. Eftersom de inte hade fler
låtar att spela, så fick de köra en de redan kört igen.
Sånt är så fint!

Och de var också kanonnöjda!

Sen var ju Matilda, Oskar och Johanna även på det här.
De körde upp, och kom instävlande mitt under bion.
Kul att de kom! Verkligen trevligt!
Det var alltså nu jag sa hejdå till Matilda, innan de åkte
hem igen.

Kom hem sent.
Gick till sängs.
Gick upp tidigt.

Ang. Malmöresan.
Vaknade alldeles för tidigt, och travade ner till Folkets hus
för att städa undan från föregående kväll. Spolade ner filmen
också.

Moa och jag hade lånat Ivans skåpbil (det har jag redan nämnt).
Vi fyllde den med Moas grejer (inkl. min säng), och körde
söderut. Det är långt till Malmö må jag säga, men efter ett
jävla irrande inne i stan hitta vi rätt och kom fram runt tio på
kvällen.

Ang. tömning av rummet. Dagen efter fick jag se staden i
dagsljus till slut. Hade ju tidigare bara sett den i mörker.
Lämnade kvar Moa i Malmö och
körde ensam hemmåt igen. 5½ h tog det ungefär.

Nu sitter jag då här. Har tömt mitt rum, och gud, det känns
konstigt. Ska inatt sova i en sovsäck på en madrass tror jag.
Blir nog enklast så. Har verkligen tömt ut massor.
Tömt i princip hela skrivbordet, och det har minsann inte
varit så här tomt sen jag fick det (längeee sen).
Sängen är som sagt bort, och flera affischer saknas från
väggarna. Och gud så dammig det var! Haha! Helt galet så
mycket skit det finns i vrårna som man inte ser.

Nu är det tömt iaf, och mina saker (de som ska med) ligger
i lådor som står på Hannas rum. Frågan är om vi får plats
med både Tims, Sebbes och mina grejer i Ivans bil imorn.
Den är visserligen stor, men det här blir tight.
Nu har jag ändå inte packat med datorn. Den får komma
ner senare. Valde att göra så, eftersom jag troligen kommer
vara hemma rätt mycket i september också.
Björn ringde från jobbet när vi körde till Malmö.
Det är verkligen kris, och de behöver mig.
Han lovade att försöka höja min lön, lovade att ringa
vartenda filmbolag med biografer i Gbg och rekommendera
mig, och han ska också skriva det bästa rekomendationsbrev
han nånsin skrivit. Det känns som en okej deal. Jag har ju ändå
inget jobb, och om jag jobbar i september också, så ökar mina
chanser i Gbg via Björn rejält:)

Jag har fått fram det väsentliga. Det finns massa mer som borde
sägas, men inget som är klart för att visas upp. Jag måste få tid
att samla alla tankar, och skapa ord av dem.
Det är mycket nu, och jag har egentligen ingen koll på
någonting. Jag får ta det som det kommer.

Day by day